Kapitel 19

Timliga välsignelser och tiondelagen

Vi har fått lära oss att betala vårt tionde, så att vi kan bekräfta för Gud att vi är hans folk, och om han gav oss allt vi ber om, skulle vi ge en tiondel tillbaka till honom och på så sätt erkänna hans hand.¹

Ur John Taylors liv

John Taylor trodde att Gud förutom att ge oss våra andliga välsignelser också tillgodoser våra timliga behov. Han uppmuntrade därför de heliga att söka och erkänna Guds hand i timligaangelägenheter och sade att ”vi måste försätta oss i en ställning där vi kan ledas och instrueras av Herren i såväl timliga som andliga ting, annars kommer vi aldrig att uppnå den härlighet som många av oss hoppas på.”²

Även om president Taylor insåg det timligas betydelse för livets uppehälle, hade han rätt perspektiv på det som hör världen till. Äldste B H Roberts i de sjuttios kvorum sade följande om president Taylors syn på timlig välfärd: ”Han ägnade sig aldrig åt att skaffa pengar … Men de ägodelar han samlade på sig i Nauvoo, och som han offrade för att fly ut i ödemarken med Kristi kyrka, räcker för att bevisa att han inte var utan ekonomiskt sinnelag. Men han hade ögonen och hjärtat riktade mot bättre rikedomar, dem som varken mal eller rost kan förstöra, och som inga tjuvar kan bryta sig in och stjäla [se Matt 6:19-20]. Dessa fyllde hans själ, upptog hans uppmärksamhet och lämnade föga utrymme till att förälska sig i denna världens rikedomar. Hans motto var: ’Pengar har ringa betydelse då det handlar om sanningen.’”³

Att iaktta tiondelagen var för president Taylor en viktig del när det gällde att fullgöra de timliga skyldigheterna och erkänna Guds hand i alla välsignelser. I en tid när det mesta tiondet betalades in natura, undervisade han sina barn om betydelsen av att endast ge det bästa till Herren som bevis på att de uppskattade allt de hade fått. ”När vi skördade frukten på hösten”, skrev hans son Moses W Taylor, ”brukade far komma och inspektera korgarna och välja ut de största och bästa frukterna. Sedan sade han: ’Betala tionde med de här och förvissa er om att det är full betalning.’”⁴

John Taylors lärdomar

Vi står i skuld till Gud för allt vi har.

Vem skapade oss? Vem organiserade oss och elementen som vi omges av och som vi andas in? Vem organiserade solsystemet som vi ser omkring oss? Vem ger frukost, middag och kvällsmat till de miljoner som bor på jordens yta? Vem klär dem som han klär liljorna på marken? Vem ger människan hennes livsande, hälsa, förmåga att röra sig, tankebanor och alla de gudalika egenskaper som hon begåvats med? Var kom de ifrån? Vem har övervakat och hanterat världens angelägenheter från dess skapelse till nuvarande tid? Den store Jag är, den store Elohim, den store Guden som är vår Fader.⁵

[Jesus sade]: ”Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte, men inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” [Se Matt 6:28-29.] Åter, säger han, tänk på fåglarna i luften, de sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem. Kommer han då inte att också ta hand om er, ni klentrogna? [Se Matt 6:26.] …

Om vi har liv, hälsa eller ägodelar, om vi har barn och vänner och ett hem, om vi har sanningens ljus, det eviga evangeliets välsignelser, Guds uppenbarelser, det heliga prästadömet med alla dess välsignelser och dess styrelsesätt och regler, då kommer allt detta och varje sann glädje vi fylls av ifrån Gud. Vi inser inte alltid detta, men det är icke desto mindre sant att vi står i skuld till Gud för allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva [se Jak 1:17]. Han organiserade våra kroppar på det sätt som de är till i all deras fullkomlighet, symmetri och skönhet. Som poeten har uttryckt det:

”Han formar gräset som smyckar kullarna
och kläder de leende fälten med säd.
Hans händer förser djuren med föda
och de unga korparna när de ropar efter mat.”

Han är barmhärtig och vänlig och välvillig mot alla sina skapelser, och vi gör klokt i att tänka på detta ibland, ty då inser vi vårt beroende av den Allsmäktige.

När vi talar om denna världens angelägenheter, är det ofta många som frågar sig: ”Skall vi inte ta hand om dem?” Naturligtvis skall vi det. Talar vi inte om att bygga upp Sion? Naturligtvis gör vi det. Talar vi inte om att bygga städer och om att skapa vackra bostäder, trädgårdar och om att skaffa oss en sådan anställning som gör att vi och våra familjer kan njuta av livets välsignelser? Naturligtvis gör vi det. Därför har Gud givit oss marken och alla de nödvändiga elementen, och han har givit oss förstånd att bruka dem. Men det viktigaste som han haft i åtanke, när vi nu använder det förstånd han givit oss för att nå de olika mål som är önskvärda för vårt välbefinnande och vår lycka, är att vi inte skall glömma honom som är källan till alla våra välsignelser, vare sig de gäller nuet eller framtiden.⁶

Gud är vår Gud, den vi förtröstar på. Vi har inget själva att yvas över. Har vi rikedomar? Vem gav oss dem? Herren. Har vi egendomar? Vem gjorde så att vi kom i besittning av dem? Herren. Våra hästar, nötkreatur och får, våra hjordar och egendomar är gåvor från honom. Guldet och silvret och jordens dyrbarheter samt boskapen på oräkneliga höjder är hans. Och vi är hans, vi är i hans hand, alla nationer är i hans hand, och han skall göra med oss och med dem vad som synes honom gott. Och som en vänlig och vis Far kommer han att bevaka deras intressen. När det blir dags för domen, kommer den inte att tillbakahållas. Vi bör alltid minnas att vår styrka är i Gud. Vi har ingenting själva att yvas över, vi har inget förstånd som inte Gud har givit oss. Vi har ingenting i livet, inga ägodelar, utom det som Herren har givit oss. Allt vi äger i tid och evighet har Herren skänkt oss.⁷

Allt vi äger är en gåva från Gud. Vi bör erkänna honom i allt. Ibland talar vi om att människan har den ena eller andra rättigheten. Vi har inga rättigheter, bara dem som Gud ger oss. Och jag skall säga er vad han vill visa de sista dagars heliga. Han skall visa dem att guldet och silvret är hans, och boskapen på oräkneliga höjder, och att han ger till vem han vill och undanhåller från vem han vill. Han kommer att visa er att detta är ett faktum. Vår trygghet och lycka och vårt välstånd beror på vår lydnad mot Gud och hans lagar, och vår upphöjelse i tid och evighet beror på samma sak.⁸

Att inse våra timliga välsignelser och skyldigheter är en del av evangeliet.

Jag tycker om att tala om sådant som rör Guds rike, men också om annat som en del tror inte har något direkt samband med Guds rike men som har det. Allt timligt och allt andligt, allt som har att göra med vår kropp och med vår ande, allt som är avsett att främja vår lycka och vårt välbefinnande på jorden och till att utverka en upphöjelse åt oss i himmelriket, har samband med evangeliet och tillhör oss som sista dagars heliga.⁹

Det är inte bara andliga frågor som berörs på våra möten, syftet är också att tala om allt som är av intresse för kyrkan och Guds rike på jorden … Vi träffas också för att rådgöra om vad som är bästa sättet för oss att sträva efter såväl timliga som andliga ting, ty eftersom vi har både kropp och ande och måste äta, dricka och kläda oss för att överleva, blir det nödvändigt att beakta och diskutera timliga frågor på våra konferenser. Vi bör också rådslå om allt som är avsett att gagna, välsigna och upphöja Guds heliga, vare sig det rör våra andliga åligganden eller våra olika sysslor och plikter i livet som män och hustrur, som föräldrar och barn, som husbönder och tjänstefolk … Det kan inte bli tal om att vi bara skall hysa religiösa känslor och inget annat. Likväl gör vi allting i gudsfruktan. Vår religion är mer omfattande än världens. Den ger inte sina [medlemmar] en önskan att ”sitta och sjunga sig bort till evig lycksalighet” utan inbegriper allt som är av intresse för mänskligheten i varje upptänkligt stadium, och varje sanning i världen faller inom ramen för den.¹⁰

Herren är ivrig att göra det som är gott för oss, han vill upplysa våra sinnen, lära oss att döma vist, uppenbara sin vilja för oss och stärka och förbereda oss inför de stora händelser som måste äga rum i dessa sista dagar. Han önskar visa oss hur vi kan rädda oss själva, hur vi kan välsigna oss själva timligt och andligt, intellektuellt, moraliskt, fysiskt, politiskt och på varje tänkbart sätt han är mäktig att utgjuta sina välsignelser över den fallna mänskligheten.¹¹

Genom att betala vårt tionde erkänner vi Gud, visar vår trofasthet och förbereder oss för större välsignelser.

Vi som ett folk erkänner att tiondelagen kommer från Herren. Hur kan det då komma sig att vi behöver tala så ofta om den? Om vi inte är ärliga mot oss själva och ärliga mot vår Gud, vilken nytta har vi då av alla våra anspråk på att vara Guds representanter, på att vara äldster i Israel, på att vara iklädda det heliga prästadömet, på att kunna undervisa om livets vägar. De forna judarna, forna dagars fariseer med all sin orättfärdighet och allt sitt fördärv, kunde skryta med att de betalade tionde av allt de ägde. Vi hävdar att vi är bättre än de forna fariseerna, men ändå tycks det som om det är mycket svårt för människor ibland oss att vara ärliga mot sig själva och mot sin Gud i fråga om en så enkel princip som tiondet…

[Herren] vill först och främst få människor att erkänna Gud [i fråga om] en liten jordisk princip. Han vill få dem att erkänna honom genom att de ger honom en liten del, eller en tiondel, av vad han ger dem, för att se om de är ärliga i denna småsak, för att se om de kommer att uppträda som ärliga och högsinnade människor eller om de kommer att försöka lura honom. Om vi gör detta ärligt och samvetsgrant tills vi har fullgjort vår skyldighet, då är vi beredda för allt annat. Det är principen och inte tiondet vi betalar som Herren uppskattar. Han bryr sig inte om vårt tionde, men han bryr sig om att vi gör det som är rätt. Om vi inte kan vara trofasta i det lilla, kan vi inte förvänta oss att bli satta över mycket [se Matt 25:21].¹²

[Tiondelagen] är ett prov som Guds folk, eller vi som påstår oss vara det, utsätts för, så att vi kan veta huruvida människor kommer att efterleva en viss bestämd lag som den Allsmäktige givit oss och därmed få ett bevis på deras trofasthet och lydnad. Om vi lyder lagen är allt gott och väl. I annat fall, så står det i skriften, ”skola de icke anses värdiga att bo ibland eder”. [L&F 119:5] …

Vi talar om att bygga upp Sion. Här är tiondelagen i högsta grad tillämplig på mig och på er, när ni förstår vad den innebär och ser den i skenet av sanningens ljus. Ty det är skrivet: ”Och jag säger eder, att om mitt folk icke håller denna lag helig och genom densamma helgar Sions land åt mig, så att mina stadgar och rätter hållas däri och landet bevaras allraheligast, se, sannerligen säger jag eder: Då kan det icke vara ett Sion för eder” [L&F 119:6]. Vi talar alltså om att bygga upp Sions land, vilket är en av anledningarna till att vi är här. Och Gud har sagt att om vi inte håller denna lag, skall det inte vara ett Sions land för oss …

[Tiondet] är en princip som vi skall låta oss ledas av. Jag är inte här, ni är inte här, för att uppnå våra egna avsikter och uppfattningar och syften. Inte ens Jesus kom hit i den avsikten. Enligt hans egna ord kom han inte för att söka sin egen vilja, utan för att söka Faderns vilja som hade sänt honom [se Joh 5:30]. Och vi är inte här för att söka vår egen vilja, utan för att söka Faderns vilja, som har sänt även oss och som har kallat oss till vår heliga och upphöjda kallelse …

Dessa timliga angelägenheter tror [somliga] har mycket liten betydelse, och de har mycket liten betydelse att döma av det sätt som många av oss verkar på. Men de är av mycket stor betydelse när de vägs på sanningens våg. Det eviga livets principer som Gud har uppenbarat är ytterst betydelsefulla för de heliga, både för de levande och döda; för det oräkneliga antal människor som har levat och som kommer att leva är de av oerhört stor betydelse …

Jag skulle gärna vilja att människorna iakttog denna tiondelag eftersom den är en tydlig och direkt befallning till oss. Inte för att jag personligen bryr mig om huruvida människor betalar sitt tionde, och jag tror inte Herren heller bryr sig speciellt mycket om det. Guldet och silvret är hans, och det är också boskapen på oräkneliga höjder, och honom tillkommer makten att befalla över allt. Och vad vi äger av det som tillhör denna världen är givet oss för att vi skall använda det vist, eftersom vi inte kan ta det med oss när vi kallas hädan. Det är vårt ansvar som den Allrahögstes heliga att vara ärliga och uppriktiga och gå den rätta vägen, att vara redbara och stödja rätta principer överallt och alltid.¹³

Förslag till studier och diskussion

Nämn några timliga välsignelser som Gud har gett oss. Varför är det viktigt att erkänna att alla dessa välsignelser kommer som gåvor från Gud? Vad får en del människor att glömma att Gud är källan till dessa välsignelser?
Vilket samband finns det mellan vårt sätt att använda våra jordiska tillgångar och vårt andliga välstånd? (Se även L&F 104:13-18.) Hur kan vi bättre begagna oss av de välsignelser som Gud har gett oss?
Hur visar tiondebetalningen vår kärlek och tacksamhet till Herren? Hur övar vi förmågan till tacksamhet när vi ger tionde och offergåvor?
Vad kan du göra för att lära dina barn och barnbarn att betala ett ärligt tionde?
Varför är det ibland en utmaning att betala tionde? Vad kan vi göra för att övervinna denna utmaning?
Varför är det viktigt att betala tionde även om vi kommer att ha ekonomiska svårigheter i hela vårt liv? Vilka andliga eller timliga välsignelser har du fått genom att lyda tiondelagen?

Skriftställen som hör till detta ämne: Tredje Moseboken 27:30; Jesaja 45:12; Malaki 3:8-12; Mosiah 2:20-22; Läran och förbunden 59:21; 104:13-18; 119:1-7; 120