Kapitel 7

Redbarhet

Lät oss vara rena, lät oss vara ärbara, lät oss vara hedervärda, låt oss bevara vår redbarhet, lät oss göra gott mot alla människor och alltid säga sanningen och handla rätt mot alla.¹

Ur John Taylors liv

John Taylor levde ett redbart liv som var ett föredöme för alla som kände honom och verkade tillsammans med honom i kyrkan. Dagen efter hans död i juli 1887 skrev hans rådgivare George Q Cannon och Joseph F Smith ett brev till Deseret News för att informera allmänheten om hans bortgång. En del av tillkännagivandet innehöll en hyllning till president Taylor. Följande är ett utdrag ur denna hyllning som beskriver denne älskade profets ståndaktiga karaktär och redbarhet:

”Få män här på jorden har visat sådan redbarhet och sådan orubblig moral och fysiskt mod som vår älskade president gjorde som nyligen lämnade oss. Han var aldrig rädd för att utföra Guds verk. När han stod inför vredgade pöbelhopar, eller vid andra tillfällen när han svävade i fara att bli angripen av dem som hotande honom till livet, eller i situationer när folket hotades offentligt med övergrepp, ryggade han aldrig tillbaka - hans knän skakade aldrig, hans händer darrade aldrig. Varje sista dagars helig visste alltid på förhand var John Taylor fanns när det krävdes fasthet och mod och vilken ton han skulle ange. Han besvarade varje fråga rättframt, modigt och på ett sätt som framkallade beundran hos alla som såg och hörde honom. Oförskräckt mod och orubblig fasthet var framträdande egenskaper hos honom … Han var en man som alla kunde lita på.”²

John Taylors lärdomar

Redbarhet betyder att trofast leva efter sanningens och rättfärdighetens principer.

Låt oss vara sannfärdiga, hedervärda och redbara människor - människor som ger sitt hedersord och håller det - människor vars ord alltid gäller … Vi försöker skapa ett folk som skall vara ett Guds folk, sannfärdiga människor, redbara människor, dygdiga människor, människor som är värdiga att umgås med gudarna i de eviga världarna.³

Gud förväntar sig att ha ett folk med oskyldiga händer och rent hjärta, som inte låter sig mutas … som är sannfärdiga och redbara människor, hederliga och dygdiga, och som följer en väg som godtagits av gudarna i de eviga världarna och av alla hedervärda och rättskaffens människor som någonsin levat eller som nu lever, och eftersom vi utger oss för att vara heliga, förväntar han sig av oss att vi skall vara heliga, inte till namnet, inte i teorin, utan i verkligheten.⁴

Den stora svårigheten för oss är att vi tycker alltför mycket om att anpassa oss efter världen, och alltför mycket av världen har smugit sig in i våra hjärtan. Girighetens och snikenhetens anda och - vad skall jag säga? - oärligheten har spritt sig som en farsot över hela världen inom alla områden, och vi har insupit denna anda i högre eller mindre grad. Likt en farsot har den trängt in i alla samhällsklasser, och i stället för att styras av dessa höga, ädla och hedervärda principer som finns hos Gud, uppfylls vi av det penningbegär som sägs vara roten till allt ont [se 1 Tim 6:10]. I stället för att ha kärlek till Gud har vi kärlek till världen, dess dårskaper och fåfängligheter … Visa och bevisa för världen, för änglarna och för Gud att ni står för det som är sant och rätt, hederligt, rent och redbart, och att ni är för Gud och hans rike.⁵

Bry er inte om världen eller om vad människor i den kan säga eller göra, ty de kan bara göra det som Herren tillåter dem … Vi skall predika evangeliet för dem och fortsätta förespråka sanningens principer, och organisera oss enligt Guds ordning och sträva efter att vara ett - ty om vi inte är ett, är vi inte Herrens och kan aldrig bli det i evigheternas evighet. Hör vad jag säger, ni sista dagars heliga! Och tänk inte bara på er själva och på er egen storhet, utan säg i era hjärtan: ”Vad kan jag göra för att hjälpa till att bygga upp Sion? Jag är här och allt jag har ligger på altaret, och jag är beredd att göra Guds vilja oavsett vad den kan vara, eller vart den för mig, till jordens ändar eller ej.” Men vi gör ännu inte detta. Vi bekymrar oss alltför mycket om våra egna angelägenheter och insuper världens anda, och vi ger efter för och anpassar oss till deras uppfattningar och inflytande. Även om vi önskar världen allt gott och vill bidra till dess lycka, kan vi inte låta oss styras av dess sedvänjor och inte heller påverkas av dem. Gud är Herren vår Gud. Han skall vara vår kung och lagstiftare, och han skall regera över oss.⁶

Redbarhet betyder att vara ärlig mot Gud, oss själva och varandra.

Det finns en stor princip som vi alla borde påverkas av i vår gudsdyrkan, en princip som står över allt annat som förknippas med det här livet, och det är att ha ett ärligt uppsåt. Skrifterna säger: ”Om nu sanningen gör er fria, blir ni verkligen fria, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte.” [Se Joh 8:32,36; Fil 2:15.] Det står också att Gud fordrar att vi skall ha sanning i vårt innersta [se Ps 51:8]. Det är rätt att människor skall vara ärliga mot sig själva, att de skall vara ärliga mot varandra i allt de säger och gör, i alla [samtal], i alla former av umgänge, i alla affärsavtal och i allt annat. De bör styras av sannfärdighet, ärlighet och redbarhet, och den man är verkligen dåraktig som inte är trogen sig själv, sina övertygelser och känslor i religiösa frågor.

Vi kan bedra varandra … liksom falska mynt kan tas för äkta och värdefulla bland människor. Men Gud utforskar hjärtat och prövar människors njurar [se Jer 17:10]. Han vet vad vi tänker och förstår vad vi önskar och känner. Han känner till våra gärningar och motiven som får oss att utföra dem. Han känner till den mänskliga familjens alla göranden och låtanden, och alla människobarnens hemliga tankar och handlingar är uppenbara och blottade för honom, och för dem kommer han att ställa dem till svars.⁷

Vi bör vara helt uppriktiga, mot varandra och mot alla människor, låta vårt muntliga löfte vara lika bindande som vårt skriftliga, undvika allt stolt och högfärdigt skryt och vara saktmodiga, anspråkslösa och ödmjuka, fyllda av redbarhet och ärbarhet, och vi bör behandla alla människor rättvist och rättfärdigt.⁸

Om en människa lånar fem dollar måste han ge något i pant, eftersom utlånaren är rädd för att bli lurad på pengarna. Människor har ingen tillit till varandras ord. Jag skulle inte vilja ge ett ruttet lingon för någon, om jag inte kunde lita på hans ord. Den människan är inte mycket värd, har ingen grund, inget som man kan förlita sig på. Ändå är det just sådana människor som profeten sade skulle finnas i de sista dagarna. De ingår förbund och tänker aldrig uppfylla dem. Deras ord är lika med noll, deras redbarhet saknar grund.

Jag talar om detta till er ledning, ty detta är tillståndet i världen. Och är vi fria från det? Nej, inte på långa vägar - jag önskar vi vore det. Jag önskar att det fanns mer ärlighet, dygd, redbarhet och uppriktighet, och mer av varje princip ibland oss som är ämnad att upphöja och förädla människan. Jag talar om detta tillstånd eftersom jag anser det vara en skam för den mänskliga familjen, och om det finns bland de heliga är det synd och skam och vi borde alla uppröras av det, ty om några i världen borde vara redbara, sannfärdiga och ärliga så är det vi, överallt och under alla omständigheter. Och om vi säger något bör det vara lika trovärdigt som om vi hade gått ed på det, som om vi ingått tiotusen förbindelser att göra det.⁹

Vad tror vi på? Vi tror på renhet, på dygd, på ärlighet, på redbarhet, på sannfärdighet och på att inte ge efter för falskhet. Vi tror på att behandla alla människor rättvist, redbart och hederligt. Vi tror på att frukta Gud, iaktta hans lagar och hålla hans bud. Gör vi det allesammans? Nej, inte riktigt. Jag önskar att vi gjorde det. Men en stor majoritet av de sista dagars heliga gör detta, och om det finns de som inte gör det, låt dem då ta sig en titt på vart de är på väg … Och eftersom vi är här i syfte att bygga upp Sion, förväntar han sig att vi skall vara redbara och hedervärda i allt vårt samröre med varandra och med alla människor.¹⁰

Vi måste vara redbara för att kunna övervinna ondskan och bygga Guds rike.

Vi lever i en farofylld och viktig tid. Människor blir ibland förvånade när de ser sedefördärvet, orättfärdigheten och synden, bristen på ärlighet och redbarhet samt den ondska som finns överallt. Men varför skulle de bli det? … Har det inte predikats för oss att jordens nationer bar på fördärvets beståndsdelar inom sig och att de var dömda att vittra sönder? Och när vi ser hedern trampas under fötterna och redbarhet och sanning står långt borta, medan de gudlösa, moraliskt fördärvade och egensinniga [eller olydiga] står vid rodret, kan vi räkna med att yxan är satt till roten på trädet och att trädet murknar och snart kommer att falla [se L&F 97:7]. Och detta är vad som sker bland nationerna i dag. Vi behöver inte jämra oss eller tycka att det är något underligt eller märkligt med det. Vi har räknat med att dessa saker skall äga rum, och de kommer att bli mycket värre än de är i dag. Men vi arbetar på att undervisa om sanna principer.¹¹

Vi lever i tidernas fullhets utdelning när Gud sammanfattar allt, och han har hämtat oss från olika nationer, länder, trakter och folkslag. I vilket syfte? För att driva gäck med oss? Är vårt mål att leva som de orättfärdiga gör - att vara ”penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, egensinniga, högmodiga, fientliga mot det goda och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft”? [Se 2 Tim 3:2-5.] Nej, vi kom hit för att vi skulle lära oss den Allsmäktiges lagar och förbereda oss och vår avkomma för troner, herradömen, furstendömen och makter i vår Guds celestiala rike.

Vi talar ibland om Sion som måste byggas i Jackson County. Vi talar också om det Nya Jerusalem som måste byggas och förberedas för att möta ett Jerusalem som skall komma ned från himlen. Hur är vårt liv och våra gärningar jämfört med de händelserna? Trängtar vårt hjärta, våra känslor och vår tillgivenhet efter dem, eller är vi glömska och våra sinnen uppslukade av tidens och sinnets angelägenheter?

Förbereder vi våra barn för denna tid, och sprider vi vårt inflytande omkring oss varhelst vi går, för att leda människor på livets stigar och lyfta dem upp till Gud? Eller går vi en väg som leder utför - tar vi lätt på saker och ting, alldeles som de faller sig? Jag tror att vi bör vakna upp och bli medvetna och bemöda oss om att följa en väg som försäkrar oss om den Allsmäktiges leende och godkännande …

Vi bör förbereda våra ungdomar på att gå i våra fotspår, om dessa är riktiga, så att de kan bli hedervärda samhällsmedborgare, så att vi, när vi är färdiga med denna värld och går till nästa, kan lämna efter oss [avkomma] som är fylld av redbarhet och som kommer att hålla Guds bud. Vi bör undervisa våra barn om saktmod och ödmjukhet, redbarhet, dygd och gudsfruktan, så att de kan undervisa sina barn om dessa principer … Sträva efter att i era ungdomars hjärtan inpränta principer som gör dem till hedervärda, ädla, intelligenta, dygdiga, anständiga, rena män och kvinnor, fyllda av redbarhet och sanning … så att de tillsammans med er kan få ärva Guds rike.¹²

Vi glömmer ibland att vi, tillsammans med många andra, verkar för att införa rättfärdighet och upprätta Guds rike på jorden. Vi nedlåter oss till små gemenheter och glömmer den stora och underbara kallelse vi är kallade till. Många av oss ger efter för frestelser. Vi vacklar och hamnar i mörker och förlorar Herrens ande. Vi glömmer att Gud och änglar betraktar oss. Vi glömmer att de rättfärdiga som nått fullkomning och våra gamla förfäder som gläder sig åt att Guds rike upprättas på jorden blickar ned på oss, och att våra handlingar är synliga för alla bemyndigade instanser i den osynliga världen.

Eftersom vi ibland glömmer detta beter vi oss som dårar, och Guds ande bedrövas, den drar sig bort från oss, och vi överlämnas då åt oss själva att treva oss fram i mörkret. Men om vi kunde leva i enlighet med vår religion, frukta Gud, vara fullständigt ärliga, iaktta hans lagar och stadgar samt hålla hans befallningar, skulle vi känna oss som helt andra människor. Vi skulle känna oss väl till mods och lyckliga. Våra andar skulle känna sig fridfulla och gladlynta. Och dag för dag, vecka för vecka, år för år skulle vår glädje öka.¹³

Gud välsignar dem vars liv återspeglar redbarhet och renhet.

Vad beträffar de händelser som skall äga rum, och det slags prövningar, bekymmer och lidanden som vi kommer att behöva klara av, är det något jag oroar mig mycket litet för. Allt detta är i Guds händer … Om vi visar oss villiga och lydiga och är på Herrens sida för det som är rätt, för sanning och redbarhet, för dygd och renhet och helighet, och håller fast vid sanna principer och livets lagar, då är Gud med oss, och han bistår alla dem som följer dessa principer … De rena och dygdiga, de hedervärda och redbara, kommer att dra ut som segerherrar, för att segra, tills de åstadkommit allt som Gud avser att de skall göra på denna jord.¹⁴

Var ärliga mot er själva, ärliga inför Gud. Var dygdiga, var sannfärdiga och fyllda av redbarhet, och frukta Herren er Gud i ert hjärta, så kommer ni att få hans välsignelse, och hans Ande kommer att ledsaga er, och era släkten efter er, i evighet. Amen.¹⁵

Förslag till studier och diskussion

Hur skulle du definiera redbarhet, med tanke på vad du har lärt dig av president Taylor? Inom vilka områden i livet kan det vara speciellt svårt att bevara redbarheten?
Vad tror du det betyder att vara ärlig mot sig själv? Mot andra? Mot Gud? Varför är det viktigt att vara ärlig i livets alla aspekter? Hur blir vi välsignade när vi är ärliga?
Vad skulle vara annorlunda i livet om alla hade som princip att vara ärliga och redbara? Hur skulle ett sådant åtagande påverka dina handlingar?
Vilka utmaningar möter barnen i dag när de försöker vara redbara? Vad kan vi göra för att lära barnen hur viktigt det är att vara ärlig och redbar?
Hur förhåller sig vårt liv och våra handlingar till vårt mål att bygga upp Guds rike? Varför är det viktigt att ofta ställa sig den frågan?

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 15:1-5; Ordspråksboken 20:7; Alma 41:14; Läran och förbunden 10:28; 136:25-26; Trettonde trosartikeln.