Kapitel 1

Människosläktets ursprung och bestämmelse

Vi är Guds avkomma, och Gud har i dessa sista dagar funnit för gott att låta oss kommunicera med honom. Genom att uppenbara sig själv och sin Son, Jesus Kristus, medelst heliga änglars betjäning samt det heliga prästadömets återställelse, ett prästadöme som kommer från Gud och genom vilket han själv styrs, har han givit oss förutsättningar att uppnå syftet med vår skapelse.¹

Ur John Taylors liv

I ett tal som president Taylor höll som president i de tolv apostlarnas kvorum, erinrade han sig den andliga längtan som han som barn känt efter att förstå livets mening och sitt förhållande till Gud. Han sade: ”Som liten pojke brukade jag fråga mig: Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vad gör jag här? Och varför är jag här? Frågorna förbryllar oss fortfarande, många av dem. Ändå kan vi inte undvika att reflektera över dem. Vi ser barn födas in i världen, och vi ser vår och sommar, höst och vinter följa varandra i regelbunden ordning, och vi frågar oss: Genom vilken kraft sker allt detta? Varför är vi här? Och vad är meningen med allt detta som vi ser omkring oss?”²

President Taylors undervisning återspeglar den glädje han fann i evangeliets lära som hjälpte honom förstå sitt gudomliga ursprung och sin bestämmelse som ett Guds barn. Han förkunnade: ”När en Guds helig tänker efter och evighetens visioner öppnas för hans syn och Guds oföränderliga avsikter framträder i hans sinne - när han begrundar sin verkliga ställning inför Gud, änglar och människor, då lyfts han bortom tid och rum och spränger de band som binder honom vid jordiska ting. Han tänker på Gud och begrundar sin egen bestämmelse i Guds eviga plan och gläder sig i ett spirande hopp om odödlig härlighet.”³

John Taylors lärdomar

Vi är vår himmelske Faders barn och har den inneboende förmågan att bli lik honom.

”Vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?” (Ps 8:5)

Ur en synvinkel tycks människan vara mycket ringa, kraftlös och svag och ytterst obetydlig. Ur en annan synvinkel tycks hon vara vis, intelligent, stark, ärbar och upphöjd. Det är det sätt som vi ser på en människa som får oss att bilda oss en uppfattning om henne. I ett avseende tycks hon så att säga vara som gräset som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen. Hon är ombytlig i åsikter, i tankar, idéer och handlingar. Hon är lat, fåfäng och orealistisk, utan att ledas av några rätta principer. Man kan säga att hon kommer in i tillvaron som en fjäril, fladdrar omkring ett litet slag, dör och finns inte mer.

Ur en annan synvinkel ser vi henne som kommen från gudarna - som en Gud i vardande - som en evig varelse som existerade innan hon kom hit och som kommer att existera efter det att hennes kvarlevor blandats och förenats med jordens stoft, varifrån hon kom och varifrån hon kommer att uppstå och ta del av den lycka som hon är ämnad för, eller få del av följden av sina onda gärningar, beroende på omständigheterna …

Vad är [en människa]? Hon hade sin existens i de eviga världarna. Hon existerade innan hon kom hit. Hon är inte enbart ett människobarn utan hon är också ett Guds barn. Hon är en Gud i vardande och besitter inom sig en gnista av den eviga låga som kom från Guds eviga eld i den eviga världen, och hon har satts här på jorden för att kunna besitta sann intelligens, sant ljus, sann kunskap - så att hon kan känna sig själv - så att hon kan känna Gud - så att hon kan veta något om vad hon var innan hon kom hit - så att hon kan veta något om vad hon är ämnad att åtnjuta i de eviga världarna.⁴

Betrakta människan. Det sägs att hon har skapats i Guds avbild, av det enkla skälet att hon är ett Guds barn, och eftersom hon är hans barn är hon naturligtvis hans avkomma, kommen från Gud, i vars avbild, har vi fått veta, hon är skapad. Hon har inte sitt ursprung i en kaotisk massa av levande eller död materia, utan innehade när hon kom en Guds förmåga och begåvning, i outvecklat skick. Och när hon fullkomnats och nått sin fulla mognad kommer hon att vara som sin Fader - en Gud, i sanning hans avkomma. Liksom hästen, oxen, fåret och varje levande varelse, inklusive människan, förökar sig efter sin egen art och försäkrar sig om sin arts fortbestånd, så gör Gud likaledes.⁵

[Människan] står upprätt på jorden likt sin store Skapare, vackert skapad i alla sina delar, med en kropp som har alla funktioner som krävs för att hon skall kunna ta hand om sig själv. Hon står över hela skapelsen, inte bara för att hon har rätt till det, utan för sin anpassningsförmåga, skönhet, symmetri och härlighet. Hon besitter också förståndsgåvor och förmågan att reflektera över det förflutna, med förutsättningar att förstå orsak och verkan, och kan tack vare sin hjärnas reflekterande förmåga, genom den Allsmäktiges inspiration, förstå de storslagna naturlagar som kommer till uttryck i skapelseverket, med förstånd att också utnyttja elementen och naturkrafterna och anpassa dem till sin egen speciella fördel, och med sina gåvor utforska djupen, stiga mot skyn, förflytta sig med hög hastighet över jorden, tillvarata de enskilda eller kombinerade naturkrafter som omger henne och tämja dem enligt sin vilja, liksom hon genom sin intelligens behärskar fiskarna i havet, fåglarna i luften och djuren på marken.⁶

Vi behöver Jesus Kristus för att uppnå våra gudomliga möjligheter.

[Människan] står stolt upprätt som hela skapelsens överhuvud och Guds representant på jorden. Men även om hon innehar denna upphöjda ställning och är skapad i Guds avbild, så besitter hon som människa endast den förmåga som tillfaller människan och är underkastad svaghet, skröplighet, sjukdom och död. Och utan en högre [makts] framtida hjälp ligger denna ädla skapelse, när hon dör, tyst och hjälplös, hennes organ som dessförinnan varit verksamma, livaktiga och energiska är nu slumrande, overksamma och kraftlösa. Och hur förhåller det sig med hennes intellekt som förut kunde nå förflutna evigheter och sträcka sig mot framtida evigheter? Och hur är det med dess förmåga? Eller hur förhåller det sig med anden som med sin gudalika förmåga, sitt förutseende och sin kraft kunde förstå det oändliga? Hur är det med den, och var är den? …

Om … det finns en ande i människan som når in i framtiden och som skulle kunna förstå evigt framåtskridande, eviga glädjeämnen och eviga upphöjelser, så måste dessa härligheter, dessa upphöjelser, denna förmåga och dessa krafter vara en gåva från en högre varelse, kraft eller auktoritet till den ande som existerar i människan … Det är om den gåvan som vi nu talar. Det är om en grundsats som utgår från Gud, som har sitt ursprung i en högre intelligens, vars planer och krafter och förmåga står högt över den dödliga människans, liksom himlarna är högre än jorden, eller liksom den store Skaparens majestätiska verk i hela den oändliga rymden är överlägsna den jordiska människans obetydliga prestationer.

Det är för människans upphöjelse till detta tillstånd av högre intelligens och gudaskap som Jesu Kristi medling och försoning har instiftats, och för att denna ädla varelse, människan, som är skapad i Guds avbild skall ges förmågan att bli inte bara ett människobarn utan också ett gudabarn … och ges förmågan att bli en Gud, besittande kraften, majestätet, upphöjelsen och ställningen som en Gud. Som det står skrivet: ”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” [1 Joh 3:2]

Som människa kan vi genom vår kropps inneboende förmåga uppnå den mogna människans värdighet och fullbordan, men vi kan inte komma längre. Som människa föds vi, som människa lever vi och som människa dör vi, men genom gudaskapets inneboende natur och kraft, som finns i oss och som vi ärvt som en Guds gåva från vår himmelske Fader, är vi kapabla att lyfta oss från mänsklighetens fastslagna begränsningar till en Guds värdighet. Och genom Jesu Kristi försoning har vi således förmågan att uppnå evig upphöjelse, eviga liv och evigt framåtskridande. Men denna övergång från mänsklighet till gudaskap kan endast ske genom en kraft som står över människan - en obegränsad kraft, en evig kraft, ja, själva Gudomens kraft, ty ”liksom i Adam alla dör, så skall [endast] i Kristus alla göras levande” [se 1 Kor 15:22],

Genom Kristus får människosläktet gemenskap och umgänge med Gud. Genom hans försoning kan de, liksom han, övervinna döden. Genom denna försoning och den prästadömets kraft som är knuten därtill kan de bli Guds arvingar och medarvingar med Jesus Kristus samt arvingar till troner, makter, furstendömen och herradömen i de eviga världarna. Och i stället för att vara underkastade döden kan de när denna sista fiende är tillintetgjord och döden uppslukad i seger genom denna försoning bli fäder och mödrar till evig avkomma och ha förmåga till oupphörlig och evig utveckling.⁷

Jesu Kristi Kyrka hjälper oss att förverkliga våra gudomliga möjligheter.

Gud har ibland er förordnat presidenter, apostlar, högpräster, sjuttio, biskopar och andra auktoriteter. De är kallade av honom, bemyndigade och ledda av honom, står under hans inflytande för att undervisa om hans lag och uppenbara livets principer, och de är organiserade och ordinerade att leda människorna på upphöjelsens och den eviga härlighetens väg.⁸

Vi var lika okunniga som andra människor om frälsningens principer och om vårt förhållande till Gud och till varandra innan dessa ting uppenbarades för oss genom Joseph Smith.⁹

Vi är Guds avkomma, och Gud har i dessa sista dagar funnit för gott att låta oss kommunicera med honom. Genom att uppenbara sig själv och sin Son Jesus Kristus medelst heliga änglars betjäning samt det heliga prästadömets återställelse, ett prästadöme som kommer från Gud och genom vilket han själv styrs, har han givit oss förutsättningar att uppnå syftet med vår skapelse.¹⁰

Vi vill inse och uppskatta den ställning vi har inför Gud och de stora välsignelser och privilegier som ligger inom räckhåll för oss. Vi har så att säga just påbörjat det stora verket… Vi förstår inte alltid dessa ting, och följaktligen kämpar vi med svårigheter i detta, därför att vi inte inser, inte förstår den ställning vi har inför Gud och det förhållande som råder mellan oss och honom.

Gud är vår Fader. Vi är hans barn. Han har fört oss in i sitt förbund och det är vår förmån att gå från visdom till visdom, från intelligens till intelligens, från att förstå en princip till att förstå andra, att gå framåt och tillväxa i kunskap om sanningen till dess vi kan förstå Gud. Ty vi är hans barn, vi är hans söner och döttrar och han är vår Fader. Han har grundat sin kyrka för att vi skall undervisas om livets principer, så att vi kan förstå de grundsatser som finns hos Gud, så att vi skall kunna undervisa våra barn om rätta principer, för att vi skall ha förutsättningar att bli lik Gud.¹¹

Vi bör ”kämpa allvarligen” för att förverkliga våra möjligheter.

Herren har för oss uppenbarat många välsignelser, och jag tänker ibland att vi inte till fullo uppskattar det sanningens ljus som lagts i dagen, den härlighet som är förbunden med det evangelium som har återställts, det uppenbarelsens ljus som meddelats oss, den ställning som vi intar i vårt förhållande till Gud, änglar, våra efterkommande och våra fäder, hoppet som evangeliet har inplantat i varje trofast sista dagars heligs innersta och som slår ut i full blom med odödlighet och evigt liv…

Ibland glömmer vi våra böner, ansvar, plikter och förbund, och vi ger många gånger vika för sådant som har en tendens att förmörka sinnet, förvirra förståndet, försvaga vår tro och beröva oss Guds ande. Vi glömmer gropen ur vilken vi grävts fram och klippan ur vilken vi huggits ut. Vi måste betänka den ställning vi har, det förhållande vi har till Gud, till varandra och till vår familj, så att våra sinnen återvänder till den Gud som skapade oss - vår Fader i himlarna som hör våra böner och som alltid är redo att tillfredställa sina heligas behov. Och det är ibland nödvändigt att reflektera över den ställning vi har i förhållande till den jord på vilken vi bor, över den tillvaro vi hade innan vi kom hit och över evigheterna som ligger framför oss.

Vi bör inte vara slöa och tröga och obetänksamma och likgiltiga, därför vill vi i dag uppmana er, liksom de heliga fordom uppmanades: Kämpa allvarligen för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga [se Jud 1:3] …

Som eviga varelser, knutna till en evig Gud, och med en religion som leder till den Guden, vill vi liksom folken fordom veta något om honom, kommunicera med honom, uppnå syftet med vår skapelse och uppfylla vår bestämmelse på jorden och hjälpa Herren att uppnå det som han planerade för den mänskliga familjen innan världen grundlädes … Den Allsmäktige har aldrig förändrat sina avsikter, aldrig ändrat sina planer eller upphävt sina lagar … Hans bana är ett evigt kretslopp. Han har haft ett syfte i åtanke, och det syftet kommer att uppnås vad beträffar människan och jorden hon bor på.

Den enda fråga vi bör ställa oss är huruvida vi skall samarbeta med Gud, huruvida vi skall arbeta individuellt på vår egen frälsning eller ej, huruvida vi enskilt skall fullgöra de olika uppgifter som vi har fått, huruvida vi skall utföra de förordningar som Gud instiftat eller ej - för oss själva till att börja med, för våra familjer, för de levande och för de döda - huruvida vi skall samverka för att bygga tempel och tjäna i dem, huruvida vi skall förena oss med den Allsmäktige under ledning av hans heliga prästadöme för att förverkliga det som har talats av de heliga profeterna sedan världens begynnelse, huruvida vi skall kämpa allvarligen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Detta är i viss utsträckning vårt ansvar …

Han vill att hans folk skall kämpa allvarligen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga, så att de som odödliga varelser skall handla i gemenskap med den Allsmäktige, så att de kan inspireras genom uppenbarelsens princip, så att de kan förstå något om sin värdighet och mänskliga natur, om sitt förhållande till evigheten, till världen vi lever i, som den är och som den kommer att bli, och till de framtida världarna …

Människans ande, som besitter en kropp, kommer genom det eviga evangeliets förmedling att upphöjas, och människan kommer slutligen, om hon är trofast, att förenas med gudarna i de eviga världarna. Och även om vi planterar och sår och skördar och ägnar oss åt livets gängse sysselsättningar, liksom andra människor gör, är eviga liv och upphöjelse vårt huvudmål. Vårt huvudmål är att förbereda oss själva, våra efterkommande och våra fäder för troner, herradömen och furstendömen i de eviga världarna.

Detta är vad vi eftersträvar och vad de forna heliga eftersträvade. Detta är vad Adam, Noa, Enok, Abraham och profeterna eftersträvade, för att de skulle fylla sin bestämmelse på jorden och, som en av de gamla profeterna sade, ”uppstå till sin del vid dagarnas ände” [se Dan 12:13], då böckerna skall öppnas och den stora vita tronen och han som sitter på den skall framträda, han inför vars ansikte himlarna och jorden flydde. Detta för att vi och de, och de och vi, skall vara beredda, sedan vi fyllt vår skapelses mått på jorden, att umgås med intelligenser som finns i de eviga världarna, att åter få tillträde till vår Faders närhet, varifrån vi kom, och ta del av de eviga sanningar som människosläktet utan uppenbarelse inte vet något om. Vi är här i detta syfte … vi bygger tempel i detta syfte, vi erhåller våra begåvningar i detta syfte, vi sluter förbund i detta syfte, vi betjänar de levande och de döda i detta syfte, och alla våra avsikter och alla våra mål, liksom forna dagars inspirerade mäns avsikter och mål, gäller helt och hållet både eviga och timliga realiteter …

Detta är vad vi eftersträvar, och vi skall genomföra det. Ingen människa kan hindra det, ingen organisation, ingen makt, ingen auktoritet, ty Gud står vid rodret, och hans rike kommer att gå framåt, framåt, framåt och kommer att växa och tillväxa till dess världens riken skall komma att tillhöra vår Gud och hans Kristus.¹²

Förslag till studier och diskussion

Hur hjälper det dig att veta att du är ett Guds barn? Hur påverkar denna kunskap dina tankar om din egen förmåga? På vilka sätt påverkar denna kunskap dina böner?
Hur påverkas din syn på andra av kunskapen om att alla människor är söner och döttrar till Gud? Hur bör denna kunskap påverka våra relationer inom familjen?
Varför är det nödvändigt för oss att leva i ett dödligt tillstånd? (Se även 2 Ne 2:11-13, 24-27; Moses 5:9-11.) Vilken roll har Jesus Kristus när det gäller att hjälpa oss förverkliga våra gudomliga möjligheter?
Hur har kyrkans lärdomar hjälpt dig att förstå ditt ursprung och din bestämmelse? På vilka sätt hjälper kyrkan oss att uppfylla vår eviga bestämmelse?
Vad betyder det att ”kämpa allvarligen” för att förverkliga våra gudomliga möjligheter? Vilka exempel har du sett på människor som gör det? Hur kan vi ”samarbeta med Gud” för att uppnå detta mål?
President Taylor lärde att ”vårt huvudmål är att förbereda oss själva, våra efterkommande och våra fäder för troner, herradömen och furstendömen i de eviga världarna”. Hur kan vi koncentrera oss på detta mål under hela vårt jordeliv?

Skriftställen som hör till detta ämne: Första Moseboken 1:26; Psaltaren 82:6-7; Romarbrevet 8:16-17; Läran och förbunden 76:22-24,50-70