Kapitel 22

Fullkomliggjord genom prövningar

Om vi måste gå igenom en del prövningar, en del svårigheter och en del lidanden och få utstå en del umbäranden, luttrar det silvret och renar det från slagg och bereder det för att användas av Mästaren.¹

Ur John Taylors liv

John Taylor utstod många prövningar i livet. En av de största var kanske det han upplevde i fängelset i Carthage. Under angreppet då profeten Joseph och hans bror Hyrum dödades, träffades äldste Taylor av flera skott. Svårt sårad och oförmögen att färdas till Nauvoo, blev han kvar i Carthage i några dagar. Under den här tiden kom en läkare på orten för att ta bort kulan i hans ben. Äldste Taylors skador var så svåra att hans hustru, som just hade anlänt, ”drog sig tillbaka till ett annat rum för att be om kraft för maken att uthärda smärtan och bli i stånd att komma hem igen till henne och familjen”. När läkaren frågade äldste Taylor om han ville bli fastsurrad under operationen, sade äldste Taylor nej. Operationen genomfördes utan bedövning.²

När ett flertal medlemmar i kyrkan anlände till Carthage för att hämta hem äldste Taylor till Nauvoo, var han så svag av blodförlusten att han knappt kunde viska. Eftersom han inte kunde åka i vagn fick man bära honom på bår. Men ”gungningarna som uppstod av bärarnas steg framkallade våldsamma smärtor hos honom. Därför skaffade man en släde och drog den efter en vagn. Man bäddade åt honom i släden. Syster Taylor satt hos honom och baddade hans sår med isvatten” medan släden långsamt gled över det tjocka präriegräset till Nauvoo.³

Prövningarna fortsatte i Nauvoo när äldste Taylor och hundratals heliga började lämna staden i februari 1846 för att undkomma den ökade förföljelsen. En historisk redogörelse beskriver deras lidande när de slog läger på andra sidan floden från Nauvoo: ”Där låg de, utsatta för kyla och vind, medan deras bekväma hem, deras vackra stad och praktfulla tempel bara låg en liten bit därifrån - nästan inom synhåll! Dessa hem som de lämnat och denna stad var fortfarande deras, ty så brådstörtat hade deras uppbrott varit att de inte haft någon tid att sälja sina egendomar.”⁴

Många år senare, år 1885, när de heliga hade slagit sig ned i Saltsjödalen, ställdes äldste Taylor inför prövningen att leva ensam och isolerad. Medan han höll sig gömd för att få de federala myndigheterna att lätta på förföljelserna mot kyrkan, hade han ingen möjlighet att träffa sina nära och kära, som stod under bevakning. Hans ensamhet kändes särskilt svår under hans hustru Sophias sjukdom och bortgång. Av säkerhetsskäl kunde han inte besöka henne eller ens närvara vid hennes begravning. Även om president Taylor var förkrossad, ”uthärdade han ödmjukt de svåra förhållandena med den kristna styrka som varit utmärkande för honom i hela hans liv”.⁵ Hans inställning till prövningar kanske bäst kom till uttryck i ett brev som han skrev till sin familj medan han höll sig gömd. ”En del människor tror att förföljelser och prövningar är lidanden, men ibland, och ofta, om vi gör Herrens vilja och håller hans bud, kan de sannerligen vara dolda välsignelser.”⁶

Trots att John Taylors liv kännetecknades av prövningar förblev han en ståndaktig Herrens tjänare och ledare för de heliga, alltid ett exempel på tro och uthållighet i lidanden.

John Taylors lärdomar

Prövningar är nödvändiga för att vi skall kunna bli fullkomliga.

Det är nödvändigt att människan prövas och luttras och renas och fullkomliggörs genom lidanden. Därför finner vi människor i olika åldrar som har gått igenom prövningar och lidanden av varje slag, och det har varit nödvändigt för dem att lära sig förtrösta på Gud och enbart på Gud.⁷

Vi har lärt oss mycket genom lidande. Vi kallar det lidande. Jag kallar det erfarenhetens skola. Jag har aldrig brytt mitt huvud med sådant. Det gör jag inte nu heller. Vad är lidandet till för? Varför utsätts goda människor för prövningar? … Jag har aldrig betraktat lidanden på annat sätt än som prövningar för att rena Guds heliga så att de, som skrifterna säger, kan likna det guld som sju gånger renats i luttringens eld.⁸

Vi klagar ibland över våra prövningar. Vi behöver inte göra det. Prövningar är något som är nödvändigt för vår fullkomlighet. Vi menar ibland att vi inte blir väl behandlade, och jag menar att det har vi delvis rätt i. Vi menar att det finns sammansvärjningar för att snärja oss, och det menar jag har vi absolut rätt i. Samtidigt är det inget vi behöver förvånas över. Vi behöver inte förvånas över en hatisk och fientlig inställning mot oss. Varför inte det? Därför att vi lever i en särskild tid och tidsålder, som karakteristiskt nog kallas de sista dagarna.⁹

Jag vet att vi liksom andra människor har våra prövningar, lidanden, sorger och umbäranden. Vi råkar ut för svårigheter. Vi måste kämpa mot världen, mot mörkrets krafter, mot människors fördärv och mot en mängd onda företeelser. Men samtidigt måste vi i allt detta bli fullkomliggjorda. Det är nödvändigt för oss att ha kunskap om oss själva, om vår verkliga ställning inför Gud, och inse vår styrka och svaghet, vår okunnighet och intelligens, vår visdom och vår dårskap, så att vi kan veta hur vi skall uppskatta sanna principer och förstå och rätt värdesätta allt vi ställs inför.

Det är nödvändigt att vi känner till våra egna svagheter och vår nästas svagheter, vår egen styrka liksom andras styrka, och förstår vår sanna ställning inför Gud, änglar och människor, så att vi behandlar alla med tillbörlig respekt och inte övervärderar vår egen visdom eller styrka, inte nedvärderar den, inte heller nedvärderar andras, utan förtröstar på den levande Guden och följer honom och inser att vi är hans barn, att han är vår Fader och att vi är beroende av honom, och att varje välsignelse vi får kommer från hans välgörande hand.¹⁰

Petrus sade när han talade om [prövningar]: ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet” [1 Pet 4:12-13]. Han kunde lika gärna ha sagt åt dem att så länge det finns en Gud i himlen och en djävul i helvetet kommer det att vara så. Det är en absolut nödvändighet. Jag gör mig inte bekymmer om det. Vad händer om vi måste utstå lidande? Vi kom hit i den avsikten. Vi kom hit för att vi skulle luttras, och denna luttring är till för att ge oss kunskap om Gud, om våra svagheter och vår styrka, om vår förgängelse … för att ge oss kunskap om evigt liv, så att vi kan övervinna allt ont och upphöjas till maktens och härlighetens troner.¹¹

Frälsaren förstår till fullo våra prövningar.

Det var nödvändigt att han [Kristus] skulle få en kropp som vår och utsättas för alla köttets svagheter, att djävulen skulle förfölja honom, och att han skulle bli prövad liksom andra människor. I Getsemane blev han emellertid lämnad ensam, och så svår var hans kamp att hans svett blev som blodsdroppar [se Luk 22:44]. Den stora dag när han skulle offra sitt liv, sade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” [Matt 27:46.] Han har gått igenom allt detta, och när han ser att ni går igenom dessa prövningar och lidanden, vet han vad han skall känna för er - hur han skall hysa medkänsla med er.¹²

Det var nödvändigt att Frälsaren medan han var på jorden ”blev frestad i allt liksom vi” och fick känna ”medlidande med våra svagheter” [se Heb 4:15], för att han skulle kunna förstå våra svagheter och vår styrka, hela den fallna mänskliga naturens fullkomligheter och ofullkomligheter. Och efter att han åstadkommit det som han kommit till världen för att göra, efter att ha varit tvungen att brottas med människors hyckleri, fördärv, svagheter och dårskap, och efter att ha erfarit och övervunnit frestelser och prövningar i alla dess former, har han blivit ”en trogen överstepräst” [se Heb 2:17] som ber för oss i sin Faders eviga rike. Han vet hur han skall uppskatta och rätt värdera mänskligheten, ty han har varit i samma position som vi är, han vet hur han skall ta på sig våra svagheter och bära våra sjukdomar, och kan till fullo förstå djupet och intensiteten i de lidanden och prövningar som människor måste gå igenom i denna värld, och genom att han på så sätt förstår och har erfarenhet kan han ta på sig dem som en far och som en äldre broder.¹³

Vi blir välsignade om vi uthärdar våra prövningar med tålamod och lydnad.

I alla dessa händelser som nu äger rum känner vi igen och erkänner Guds hand. Det finns ett vist syftemål med allt detta, som han till sist kommer att utförligt klargöra för oss. En sak är klar, de heliga prövas på ett sätt som aldrig tidigare varit känt ibland oss. De trofasta gläder sig och är ståndaktiga, de otrogna fruktar och skälver. De som har olja i sin lampa och har den redo och brinnande har nu ett ljus på sin stig och de snubblar och faller inte. De som har varken ljus eller olja är rådlösa och tvekar. De vet inte vad de skall göra. Är detta inte uppfyllelsen av Guds ord och hans tjänares lärdomar? Har inte de sista dagars heliga dagen lång blivit undervisade om att om de skall kunna förbli trofasta och uthärda intill änden, måste de leva i enlighet med sin religion och hålla alla Guds bud? Har de inte ständigt gjorts uppmärksamma på det öde som väntar dem, om de begår synd? Kan äktenskapsbrytare, otuktiga, lögnare, tjuvar, drinkare, de som vanhelgar sabbaten, hädare eller syndare av något slag uthärda de prövningar som de heliga måste gå igenom och förvänta sig att bestå provet? …

Om alla som kallar sig sista dagars heliga vore trogna sin Gud, hans heliga förbund och lagar, och levde som heliga bör leva, skulle förföljelse inte störa oss det minsta. Men det smärtar att veta att detta inte är det tillstånd de befinner sig i … Han har också sagt att om hans folk lyder hans lagar och håller hans bud, inte bara till namnet utan till gagnet, kommer han att vara deras värn och beskyddare och ett starkt torn, och ingen människa skall kunna skada dem, ty han kommer att vara deras försvar. Att vår tro och ståndaktighet nu sätts på prov är till vårt bästa och till vår framtida lycka. I kommande dagar skall vi kunna se tillbaka och tydligt märka hur påtaglig Guds försyn är i allt som vi nu bevittnar. Låt oss göra allt som står i vår makt att leva så inför Herren att om vi förföljs, så sker det inte för någon ond gärning utan för vår rättfärdighet.¹⁴

Ser ni inte nödvändigheten av dessa prövningar och lidanden och upplevelser vi måste gå igenom? Det är Herren som försätter oss i situationer som i högsta grad är ämnade att främja hans folks intressen. Det är min mening att i stället för att det som nu omger oss blir till skada för oss och Guds rike, kommer det att utgöra ett av de största lyft som vi hittills någonsin fått. Allt är väl och förblir väl om vi håller Guds bud. Vilken är då den ståndpunkt vi bör inta - varje man, kvinna och barn? Gör er plikt emot Gud, ära honom, då gör ni det som är rätt. Och beträffande händelser som ligger i framtiden, måste vi överlämna dem i Guds händer och känna att vad som än händer så är det rätt och att Gud kommer att styra allt till vårt bästa och till bästa för hans kyrka och rike på jorden …

Om vi måste gå igenom lidanden, må så ske. Så småningom, när vi betraktar den visdom som nu är dunkel för oss, skall vi finna att även om Guds handlande var gåtfullt när han genomförde sin plan på jorden och genomförde sin plan i fråga om oss som enskilda och familjer, att allting styrs av denna visdom som flödar från Gud och allting är rätt och ämnat att främja varje människas eviga väl inför Gud.¹⁵

Vi säger till alla sista dagars heliga att de prövningar som vi nu går igenom får till följd att de heliga och de som bara är heliga till namnet sätts på prov. De som har varit noga med att ha olja i sin lampa har nu det ljus de behöver för att leda dem. Men de som har levt på lånat ljus, eller på ljus som andra försett dem med, kan försättas i bryderi och bli osäkra på vilken väg de skall gå. De heliga bör vara beredda på alla dessa omständigheter, för att kunna stå emot på prövningens dag. De har troget undervisats och varnats för att förlita sig på människors arm eller på deras styrka. De har fått lära sig: ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom” [1 Joh 2:15]. De har fått lära sig att ingen människa kan tjäna två herrar, att vi inte kan tjäna både Gud och mammon [se Luk 16:13]. De som har följt dessa lärdomar, och flitigt hållit Herrens andra bud, kommer att inneha den nödvändiga styrka och tro som gör det möjligt för dem att uthärda varje prövning.¹⁶

Jag gläder mig över lidanden, ty de är nödvändiga för att ödmjuka och pröva oss, så att vi kan förstå oss själva, bekanta oss med våra svagheter och skröpligheter. Och jag gläder mig när jag besegrar dem, ty Gud besvarar mina böner. Därför känns det som om jag skulle vilja jubla hela dagen lång.¹⁷

Förslag till studier och diskussion

Nämn några av avsikterna med prövningar. Varför slipper inte de rättfärdiga motgångar?
Hur skulle ditt liv vara om du inte haft några prövningar eller umbäranden? Vad har du lärt dig om dig själv och om Gud av det som du har genomlidit?
Fundera över dina nuvarande prövningar. Hur kan din inställning till dina prövningar förändra ditt sätt att uthärda eller övervinna dem? Hur kan du bättre finna dig i dina prövningar?
Varför förstår Frälsaren till fullo vårt lidande? (Se även Al 7:11-12; L&F 19:16-19; 122:8.) Hur kan kunskap om Frälsarens lidande hjälpa oss att vara trofasta i våra prövningar?
Vad kan vi göra för att mer fullständigt ta del av den tröst och kraft som Jesus erbjuder oss? (Se även Heb 4:16; 1 Pet 5:6-11.) Hur har du stärkts genom att Frälsaren tröstat dig i prövningens stund?
Varför är det ibland svårt att förbli tålmodig och lydig när vi går igenom motgångar? Hur kan vi komma dithän att vi ser på motgångar i Herrens eviga perspektiv?
Vad har andra gjort för att hjälpa dig att klara av dina prövningar? Hur kan du hjälpa andra i deras prövningar? Vad har du lärt dig av president Taylors lärdomar som du kan berätta för någon som går igenom prövningar?

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 34:19; 2 Korintierbrevet 4:8-18; 1 Petrusbrevet 4:12-13; Alma 36:3; Ether 12:6; Läran och förbunden 121:7-8