Kapitel 4

Lydnad, en helig plikt

Så länge vi håller Guds bud behöver vi inte frukta något ont, ty Herren är med oss i både tid och evighet.¹

Ur John Taylors liv

John Taylor visade genom hela sitt liv sin villighet att lyda Gud. Detta var speciellt uppenbart då han mottog kallelsen att lämna sina kära för att tjäna Herren som missionär i England.

Kallet att tjäna som missionär kom i juli 1838 i den uppenbarelse som finns upptecknad i det 118:e kapitlet av Läran och förbunden. I denna uppenbarelse befalldes apostlarna att den 26 april 1839 ge sig av på sin mission från tempelplatsen i Far West i Missouri. Med tanke på de heligas förföljelser och utdrivande ur Missouri vintern 1838-1839 blev det en stor påfrestning att hörsamma denna kallelse. Trots den fara som de utsatte sig för genom att återvända till Missouri, litade äldste Taylor och de övriga apostlarna på Herren och förblev lydiga. Strax efter midnatt den 26 april 1839 återvände de till Far West och samlades vid tempelplatsen, där de lade hörnstenen till templet, och gav sig sedan av mot Nauvoo för att slutföra sina förberedelser inför sin mission i England.²

Äldste Taylor utgick på sin mission från Montrose i Iowa, där han slagit sig ned med sin familj i en gammal timmerbarack på andra sidan floden från Nauvoo. Trots att han och hans familj led av malaria, lydde han kallelsen att utföra sin mission i England. Då han beskrev smärtan av att lämna sin familj sade han: ”Tanken på de påfrestningar de just uthärdat, ovissheten om de kunde fortsätta bo i huset de bodde i - som bara hade ett enda rum - de allmänt förekommande sjukdomarna, brödernas fattigdom, hotet från pöbelhoparna tillsammans med osäkerheten om vad som skulle kunna hända under min frånvaro, framkallade mycket starka känslor. Dessa känslor av oro för både barn och äktenskap förstärktes också av både tiden och avståndet som skulle komma att skilja oss åt. Men tanken på att gå ut på Israels Guds befallning för att återvända till mitt hemland, att undervisa om de eviga sanningarnas principer och tillkännage det som Gud låtit uppenbara för världens frälsnings skull, övervann varje annan känsla.”³

President Taylor hämtade sin styrka ur sitt djupa vittnesbörd om evangeliet: ”När jag första gången fick höra evangeliet måste jag medge att det låg något förnuftigt i det. Jag nästan hoppades att det inte skulle vara sant. ’Om det är sant’, tänkte jag, ’så är jag som ärlig människa skyldig att rätta mig efter det, annars kan jag inte ha förtroende för mig själv.’”⁴

John Taylors lärdomar

Herrens sanna lärjungar väljer att lyda hans vilja.

Herren kommer att fullfölja sina sällsamma avsikter och genomföra det han planerat. Det är vår sak att tillämpa vår religion, att helt och fullt uppskatta det evangelium vi innehar och trofast uppfylla dess fordringar, underkasta oss dess lagar och föreskrifter, i det vi följer det heliga prästadömes ledning som innehar nycklarna till Guds uppenbarelsers hemligheter, hedrar våra kallelser och ärar vår Gud, så att vi kan bereda oss för att uppfylla vår bestämmelse på jorden och få förmågan att vara till välsignelse för människorna omkring oss, utgjuta välsignelser över våra efterkommande och föra ut evighetens storslagna grundsatser, som är avsedda att välsigna, upplysa, förädla och upphöja alla som vill följa deras föreskrifter.⁵

Jesus säger: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” [Se Matt 11:29.] Vad var det för ok som lades på Jesu efterföljare? Exakt samma som det som lagts på er … Budskapet var: Gå fram i mitt namn och med min myndighet, så skall min Ande gå med er. Och det gjorde den, och människorna var ett i tro, lära och princip, just så som skrifterna säger. ”Ta på er mitt ok.” Vad var det för ok? Han sade: ”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden … Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud … Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.” [Se Matt 5:5-6, 8.] Detta är det slags ok som Jesus lade på dem, och detta är det slags ok som lagts på er - att älska rättfärdighet, hålla Guds bud, tillämpa er religion och följa sanningens principer. Är det ett tungt ok? Det är vad som krävs av de sista dagars heliga. ”Ta på er mitt ok och lär av mig!” Och hur gjorde han det? Han lydde sin Faders vilja, och sedan förväntade han sig att hans lärjungar skulle lyda hans vilja.⁶

Olydnad mot Guds lagar får olyckliga konsekvenser.

Enligt Guds eviga lagar och tingens eviga natur, som de existerar hos honom i de eviga världarna och som de existerar här på jorden, är vi alla, eller borde vi vara, lika mycket underkastade Guds ledning och anvisningar och lika skyldiga att lyssna till hans lag och maningar - och enligt min mening än mer än vi är då vi får ett vetekorn att växa, eller tio tusen miljoner vetekorn att växa, ty vi skulle inte kunna göra det utan att följa de lagar som krävs för att få fram en rik skörd.

Dessutom är vi alla Guds avkomma, eller hur? Jag anser att skrifterna säger att ”vi är av hans släkt” och att han är ”andarnas Fader”. [Se Apg 17:28; Heb 12:9.] Och eftersom han är Gud och Fader till allas andar och har skapat en värld som allt levande skall få ärva, och förberett för deras uppehälle, för deras mat, kläder, välbefinnande, bekvämlighet och lycka, samt givit dem intelligens och befallt dem att gå ut och ta hand om naturens rikedom för eget bruk, har han då inte rätt att leda och styra oss, be oss att lyda hans lag? Skulle inte det vara en befogad rättighet, om vi tänker efter?

Världen säger: Nej han har ingen rätt till det. Jag är min egen herre. Jag är en självständig varelse. Jag följer mitt eget huvud, och så vidare. Några av de sista dagars heliga säger nästan samma sak. Inte riktigt, men de vill gärna säga något liknande. ”Jag är en fri människa. Jag skall minsann göra som jag själv vill, och så vidare.” Då skall jag minsann berätta om en annan sida av saken. Du blir fördömd om du gör vad du vill, såvida det du vill inte är att hålla Guds lagar. Vi kan inte ostraffat bryta mot hans lagar och trampa dessa eviga principer som är verksamma överallt i naturen under fotterna. Om hela naturen är tvungen att underkasta sig lagar eller gå under, varför skulle då inte människan vara det?⁷

Vi kan inte bara göra det vi själva vill och få Guds välsignelser. Alla som försöker det kommer att finna att de misstagit sig. Gud kommer att undandra dem sin Ande, och de kommer att överlämnas åt sig själva att vandra i mörkret och gå sin undergång till mötes. Det förväntas av oss att vi skall röra oss på en högre nivå, att vi skall känna att vi är Guds barn, att Gud är vår Fader, och han kommer inte att låta sig vanhedras av olydiga barn eller av dem som bekämpar hans lagar och hans prästadöme. Han förväntar sig av oss att vi skall leva i enlighet med vår religion, att vi skall lyda hans lagar och hålla hans bud.⁸

Om vi är Guds heliga är det nödvändigt att vi börjar lära oss att göra Guds vilja på jorden liksom den sker i himlarna, ty det är inte var och en som säger: Herre, Herre, som kommer in i himmelriket, utan den som gör sin himmelske Faders vilja [se Matt 7:21]. Vi tror ibland att vi kan göra som vi behagar. Vi kan göra som vi behagar, och sedan kommer Gud att göra som han behagar, och för varje ord och varje hemlig tanke skall vi stå till svars på domens dag, det har vi fått veta …

Vi är inte här för att göra vår egen vilja utan vår himmelske Faders vilja. En del människor som tycker att det går rätt bra för dem och som, enligt vad de säger, väl gör som de vill, kommer att vakna upp och märka att de inte har gjort Guds vilja. De kanske har trott att de hade hustru och barn, men de kommer att vakna upp och finna att de inte har det, och att de har berövats många av dessa stora välsignelser som de förväntade sig att få åtnjuta. Trots all vår barmhärtighet och vänlighet, och trots våra ömma känslor för våra bröder och systrar och för alla människor, kan vi inte ostraffat bryta mot Guds lag, inte överträda dessa principer som han har fastställt. Han förväntar sig att vi skall göra det som är behagligt inför honom, och om vi inte gör det måste vi böta för att vi avvikit från rätta principer.⁹

Om Herren kan få ett folk att lyssna till sin lag, finns det kanske en möjlighet att upprätta hans rike på jorden. Om inte, är enda sättet för honom att upprätta sitt rike att avlägsna dem från jorden eller upprätta sitt rike vid ett annat tillfälle, ty det är omöjligt för honom att upprätta sitt rike om han inte har ett folk som lyder honom …

Om det inte finns en önskan att lyda kommer Guds ande att dras bort. Människor kan inte hålla den kvar och samtidigt göra uppror mot kyrkans och Guds rikes auktoriteter och råd.¹⁰

Lydnad ger välsignelser i det här livet och i evigheten.

Vilken är människans plikt här på jorden? Den är att hörsamma de Guds språkrör som finns mitt ibland oss. Och så länge vi håller Guds bud behöver vi inte frukta något ont, ty Herren är med oss i tid och i evighet.¹¹

Jesus Kristus säger: ”Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” (Joh 14:27.) Varhelst denna frid finns har den en påverkan som är till tröst och vederkvickelse för de själar som får del av den. Den är som morgonens dagg för den törstiga växten. Denna frid är en gåva som endast Gud kan ge, och vi kan endast få den av honom genom lydnad mot hans lagar. Om någon önskar skapa frid i sin familj eller ibland sina vänner, låt honom då odla den hos sig själv, ty sann frid kan endast erhållas enligt himlens rättmätiga stadgar och myndighet, genom lydnad mot dess lagar.¹²

Vi har lärt oss att Gud lever. Vi har lärt oss att när vi åkallar honom hör han våra böner. Vi har lärt oss att det är höjden av mänsklig lycka att frukta Gud och lyda hans lagar och hålla hans bud. Vi har lärt oss att det är en plikt som ålagts oss att försöka göra alla människor lyckliga och intelligenta, vilken lycka och intelligens endast kan uppnås genom lydnad mot Guds lagar.¹³

Som sista dagars heliga tror vi att detta evangelium har återställts, och vi vet dessutom att vi är i besittning av det. Jag vet det till exempel, och det gör ni också, och genom att lyda dess principer och mottaga den Helige Anden vet ni sista dagars heliga att detta är Guds verk. Om ni inte vet det är det för att ni inte lever i enlighet med er religion och inte håller Guds bud. ”Om någon vill göra hans vilja”, säger Kristus, ”skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” [Joh 7:17].¹⁴

Vi skall ära de kallelser vi fått, men såvida vi inte alla ställs under den Allsmäktiges vägledning och överinseende kan vi inte göra det - det vill säga de som inte väljer att lyda Guds lag kan inte göra det. Men de som väljer att lyda Guds lag kan göra det och gör det ganska lätt, ty Jesus säger: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” [Matt 11:29-30]. Om vi nu väljer att lyda Gud och anden som bor inom oss, då blir vårt ljus som de rättfärdigas ljus, som blir klarare och klarare till dess att den fullkomliga dagen bryter fram. Men om vi inte väljer att lyda kyrkans och Guds rikes lag och ord och ordning på jorden blir ljuset inom oss till mörker, och, som det står, hur djupt är då inte mörkret! [Se Matt 6:23.]¹⁵

När människor är ödmjuka, rena och dygdiga och söker Herrens vägledning, hans Helige Andes ljus att leda dem på livets stigar, så att de kan förstå hans lag, hans ord och hans vilja - och sedan hörsammar den såsom den uppenbaras för dem - för sådana människor, dessa bröder och systrar som följer denna plan, är det tusen gånger mer sannolikt att de förstår det som rör Gud än de personer gör som är vårdslösa, likgiltiga, dåraktiga och egensinniga och som struntar i de välsignelser och möjligheter som erbjuds dem. Ljuset som finns i dessa människor blir till mörker, medan de andras stig är som de rättfärdigas ljus som blir klarare och klarare, till dess att den fullkomliga dagen frambryter. [Se L&F 50:24.]¹⁶

Vår trygghet, vår lycka och vårt välstånd beror på vår lydnad mot Gud och hans lagar, och vår upphöjelse i tid och evighet beror på samma sak. Om medel har lagts i vår hand, ber vi vår Fader att göra det möjligt för oss göra det som är rätt med dessa medel, och vi ber som sagt om vårt dagliga bröd och tackar honom för det, precis som Israels barn gjorde. De fick manna som änglar gav dem från tid till annan. Jag vet inte vad slags kvarnar de hade eller vem som var deras bagare, men änglarna kom med mannan. ”Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting” [2 Mos 16:18]. Jag tror att det ibland förhåller sig så med oss. Änglarna föder oss inte precis med manna, men Gud tar väl hand om oss, och för mig känns det alltid som om jag vill lovprisa Israels Guds namn. Och om vi fruktar Gud och gör rättfärdiga gärningar, … kommer vi, Sions folk, att bli de rikaste av alla människor.¹⁷

Jag minns när evangeliet predikades för mig första gången - innan jag döptes. Jag hörde en predikan som lydde ungefär så här: ”Vi har ingenting särskilt att lova er förutom Guds ynnest om ni lever rättfärdigt och håller hans bud. Ni kanske kommer att förföljas, plågas, fängslas eller dödas för det vittnesbörd ni kanske måste bära, för den religion ni är kallade att rätta er efter, men vi kan lova er att om detta händer kommer ni att få evigt liv.”¹⁸

Förslag till studier och diskussion

Varför tror du Herren vill att vi ska vara lydiga? Nämn några välsignelser som han lovat oss om vi är lydiga?
Vilka upplevelser har du haft som fått dig att inse välsignelserna av att lyda? Varför tror du att du känner dig bättre till mods när du lyder?
Varför är handlingsfriheten en viktig del av lydnaden? På vilka sätt gör lydnaden oss fria?
På vilka sätt hjälper lydnad oss att få ett starkare vittnesbörd? Vilken inverkan kan olydnad ha på en persons vittnesbörd? Vad tror du president Taylor menade när han sade: ”Vi kan inte bara göra det vi själva vill och få Guds välsignelser”?
Med den kunskap vi har om att vår egen frälsning beror på vår lydnad, vad kan vi göra för att lära våra barn denna princip?
Varför får de lydiga ändå gå igenom prövningar? (Se även L&F 58:2-5.) Varför är det viktigt att förbli lydig även mitt under svåra prövningar?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 11:29-30; Johannes 7:17; 14:15; Första Nephi 3:7; Alma 3:26-27; Läran och förbunden 58:26-29; 130:20-21