Kapitel 12

Sabbaten är en helig dag

Vi är befallda att tänka pä sabbatsdagen så att vi helgar den.¹

Ur John Taylors liv

Som nämnts i föregående kapitel fick äldsterna John Taylor och Parley P Pratt i slutet av juni 1847 ansvaret att leda en grupp på över 1 500 heliga från Winter Quarters till Saltsjödalen. Äldste B H Roberts beskrev med följande ord hur resan började:

”Det var sent på året att inleda ett sådant företag. Det var för sent för sådd, även om de stannade en bra bit före Klippiga bergens östra fot. De hade nätt och jämt proviant för ett och ett halvt år, och om deras första skörd misslyckades måste de svälta, ty det skulle vara omkring 200 mil till närmaste ställe där de kunde få tag i mat…

De hade lagt allt på altaret, även hustrur och barn, som måste dela deras svårigheter och deras öde. De kände inte till sitt slutmål, de riskerade allt för en djärv satsning utan möjlighet till reträtt. Om de inte skulle lyckas finna en lämplig plats och få fram en första skörd skulle man inte kunna skaffa proviant till dem, och de skulle inte heller själva kunna förse sig med livsmedel på annat sätt. De måste lyckas eller förgås i ödemarken dit de hade påbörjat sin resa.”

Trots dessa farofyllda omständigheter och behovet av att anlända till Saltsjödalen före vintern, gjorde man ett uppehåll varje söndag för att helga sabbaten. Äldste Roberts fortsatte: ”Söndagen var vilodag. Man höll gudstjänst i varje läger och stillheten i den storslagna ödemarken bröts av att de heliga sjöng Sions sånger.” Den 5 oktober 1847 anlände Taylors och Pratts kompanier i säkerhet till Saltsjödalen och man inledde de nödvändiga förberedelserna för vintern.²

För president John Taylor var sabbaten en dag för tillbedjan, vila och eftertanke. Han uppmuntrade de heliga att ”helga sabbaten, avsätta den till en dag för vila, en dag för att komma samman och förrätta era sakrament och lyssna till livets ord, och på så sätt hålla buden och föregå med gott exempel för era barn.”³

John Taylors lärdomar

Sabbaten är en dag då vi skall dyrka Gud av hela vårt hjärta.

Vårt bästa är inte gott nog. Vi kan alla förbättra oss, göra bättre ifrån oss och bli bättre på att njuta av livet, ha mer av Herrens ande i det egna hemmet och i det egna hjärtat, och göra mer för att främja deras välfärd som kommer inom vårt räckhåll och inflytande. Att tjäna Herren är ett av vår tillvaros stora ändamål, och jag ser den möjlighet vi har att dyrka Gud på sabbatsdagen som en stor förmån. Och när vi kommer samman för att dyrka Gud, vill jag gärna se oss dyrka honom av hela vårt hjärta. Jag tycker inte det är på sin plats att vid sådana tillfällen höra människor tala om världsliga ting. Detta är tidpunkter, kanske mer än alla andra, när våra känslor och vår tillgivenhet bör vändas mot Gud. Om vi sjunger lovsånger till Gud, låt oss då göra det i rätt anda, om vi ber, låt då varje själ deltaga i bönen, av hela sitt hjärta, så att våra andar genom vår enighet kan förenas, så att våra böner och vår tillbedjan kan nå fram till Gud vars ande genomsyrar allting och alltid är närvarande vid goda och trofasta heligas sammankomster.

Jag skall berätta för er hur jag känner mig på sabbatsmorgonen. Jag inser att detta är en dag avsatt till att dyrka Gud den allsmäktige. Denna dag bör jag själv dyrka Gud, och jag bör ha ett öga på min familj och se om de också gör det eller ej. Ty vi är befallda att hålla sabbatsdagen helig och vila från allt vårt arbete, vilket Gud gjorde när han skapade jorden vi bor på. Han har givit oss sex dagar att ägna oss åt våra olika arbeten och plikter i livet, och om vi förbinder oss att helga sabbaten, låt oss då göra det på ett sätt som är acceptabelt för Gud vår Fader och åtminstone den dagen ägna oss åt honom och rikta våra känslor och vår tillgivenhet mot honom. Israels äldster över hela jorden är upptagna denna dag med att försöka undervisa om frälsningens principer, och jag vill gärna be för dem liksom för våra missionärer som går fram bland de heliga i det här landet, liksom för alla dem som talar samt för ledarna för de heligas möten i detta land och i alla andra länder, så att hela Israel, när detta blir en dag avsatt till gudsdyrkan, överallt kan stå under den levande Gudens andes inflytande och vägledning, och så att särskilt de som håller tal kan stå under den Helige Andens gudomliga inflytande och lägga fram det eviga livets ord för de olika församlingarna.⁴

Sabbaten är en dag för undervisning och att lära sig genom Anden.

Det är trevligt för de heliga att komma samman för att ha gemenskap med varandra, för att lyssna till livets ord, för att reflektera över sin ställning inför Gud och sitt förhållande till honom, till hans kyrka och rike, och för att skärskåda sina egna känslor samt under Herrens och hans Heliga Andes vägledning försöka finna ut i vilket förhållande de står till sin himmelske Fader och om de utför de olika plikter som ålagts dem och strävar efter att tillämpa Guds ord, vilja och lag.⁵

När vi… samlas kan vi förvänta oss att få vägledning och välsignelser från Gud, från honom som vi enligt skrifterna får ”allt det goda och varje fullkomlig gåva” av, och i honom, det har vi också fått veta, ”sker ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker”. [Se Jak 1:17.] I våra församlingar bör de som talar och de som lyssnar stå under Herrens vägledning och överinseende, hans som är ljusets källa. Av alla människor under himlarna förstår vi sista dagars heliga verkligen nödvändigheten av att förtrösta på Gud. Jag ser det nämligen som så, att oavsett vilken upplysning som kan meddelas, oavsett hur briljant talet eller hur uppbyggande tankarna som delges kan vara, kommer de inte att vara till nytta för dem som lyssnar såvida de inte står under Guds andes vägledning och inspiration.⁶

Det finns ingen nu levande människa, och det har aldrig funnits någon, som kunnat undervisa om gudomliga ting utan att själv ha blivit undervisad, instruerad och ledd av den uppenbarelsens ande som utgår från den Allsmäktige. Och det finns inte heller några människor som är kompetenta nog att ta emot sann intelligens och bilda sig ett riktigt omdöme när det gäller det eviga livets heliga principer, såvida de inte står under samma andes inflytande, och därför är både talare och lyssnare i den Allsmäktiges hand.⁷

Vi kommer samman som intelligenta varelser med en önskan att förstå något om vårt gemensamma ursprung, vår nuvarande tillvaro och vår framtida bestämmelse. Vi träffas för att få reda på något angående vår himmelske Fader, angående hans gudomliga handlingssätt mot den mänskliga familjen, angående hans handlingsprogram och planer för oss och angående syftet med vår skapelse, och att om möjligt få veta något om den värld som ligger bortom vårt nuvarande verksamhetsfält. Det är bara något av allt det som vi om möjligt vill få kunskap om, förstå och utröna.⁸

Jag känner inte till något annat sätt på vilket vi kan bli undervisade och instruerade och förmås förstå vår sanna ställning än genom att vi står under den levande Gudens andes inflytande. En människa kan tala genom Guds ande, men det krävs att de som lyssnar också har en del av denna ande, för att de på rätt sätt skall kunna förstå betydelsen av det som delges dem, och därför har det alltid varit svårt för Herren och hans heliga att få människor att förstå det som är av speciellt intresse för dem. Vi tycker alla att det skulle vara mycket lyckligt och väl om vi kunde undervisas av Gud. Jag antar att världen i stort skulle tycka att det vore en stor välsignelse. Sedan väcks frågan i deras sinnen om den undervisning de får kommer från Gud eller ej. Hur skall de kunna veta det? Jag vet inget annat sätt än det som skrifterna talar om: ”Men det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd” (Job 32:8). Vi får också veta i Nya testamentet att ”ingen vet vad som är i Gud utom genom Guds Ande”. [Se 1 Kor 2:11.] Därför skulle all visdom, all intelligens, allt resonemang, all filosofi och alla argument som kunde utveckla det mänskliga sinnet inte ha något värde, såvida människans sinne inte är berett att ta emot denna undervisning - berett genom Herrens ande, samma ande som förmedlar intelligensen.⁹

Vi tar del av sakramentet på sabbatsdagen till minne av Jesus Kristus.

Det kan tyckas som om Frälsarens ankomst till världen, hans lidande, död, uppståndelse och uppstigande till den ställning han innehar i den eviga världen inför sin himmelske Fader, har mycket att göra med våra egna intressen och vår egen lycka, och därför är det till ständig åminnelse av honom som vi tar del av sakramentet varje sabbat. Sakramentet är förverkligandet av Jesu Kristi uppmaning till sina lärjungar: ”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer” (1 Kor 11:26). Tron på denna förordning innebär ovillkorligen att vi tror på Jesus Kristus, att han är Faderns Enfödde, att han kom från himlarna till jorden för att uppfylla ett visst syfte som Gud hade bestämt - att säkerställa frälsning och upphöjelse för den mänskliga familjen. Allt detta har mycket att göra med vår egen välfärd och lycka i detta liv och i livet härefter. Jesu Kristi död skulle inte ägt rum om den inte varit nödvändig. Att denna ceremoni instiftades för att hålla detta faktum vid liv i människors sinnen, vittnar om dess betydelse.¹⁰

Vi har kommit samman för att ta del av Herrens nattvards sakrament, och vi bör bemöda oss om att låta bli att tänka på det som hör världen till. Ty när vi tar del av sakramentet gör vi det inte bara till åminnelse av vår Herre och Frälsares död och lidanden, utan vi ser också framåt mot den dag när han skall komma tillbaka och när vi skall samlas och äta bröd med honom i Guds rike [se Luk 14:15; Matt 26:29]. När vi samlats på detta sätt, kan vi förvänta oss att få vägledning och välsignelser från Gud.¹¹

Guds folk i forna tider, i vars hjärtan inspirationens låga lyste klar, såg fram emot denna minnesvärda händelse när Lammet som är slaktat från världens grundläggning skulle låta offra sig som ett offer. Vi däremot ser tillbaka på samma händelse. Vi bryter bröd och äter det, och vi dricker vatten i varandras närvaro varje sabbatsdag, och vi gör det till åminnelse av vår Herre och Frälsare Jesu Kristi misshandlade kropp och utgjutna blod. Detta kommer vi att fortsätta göra tills han kommer tillbaka. När han kommer förväntar sig de sista dagars heliga att få räknas till denna gynnade skara som skall få äta och dricka med honom vid hans eget bord i vår Faders rike. Jag förväntar mig detta lika mycket som jag förväntar mig att få äta kvällsmat i kväll.¹²

Vi bör vara försiktiga så att vi inte tar del av dessa sinnebilder [av sakramentet] till dom över oss själva. Grälar ni ibland med era bröder, eller retar ni upp er och kanske talar hårda ord till varandra, och gör ni på annat sätt något fel och kommer sedan samman och i högtidlig gudsbespottelse äter fördömelse till er själ? Vi bör vara försiktiga med sådant, och vi borde förstå att när vi bär fram vår gåva till altaret och där minns att vi har något emot vår broder, bör vi först gå och försona oss med honom och sedan komma och bära fram vår gåva [se Matt 5:23-24]. Jag får inte uppträda falskt på något sätt utan komma med rena händer och rent hjärta, och känna att jag kan säga: ”O, Gud, rannsaka mig och pröva mig, och om det finns något slags synd i mig, så låt den lämna mig och låt mig få vara din sanna representant på jorden, låt mig få del av den ande som bor i Kristus och låt mig få njuta av den på jorden, så att jag och mina bröder kan få möta honom med rena händer och rent hjärta när han kommer tillbaka.”¹³

För att få Guds välsignelser måste vi göra mer än bara närvara vid våra möten och ta del av sakramentet.

Alltför många av oss gör som världen. Kan världen ge dig det ljus som du har fått, och det evangelium och det hopp om en himmel som du har fått, och det prästadöme som du har fått? Och vill ni byta detta mot bröd och linssoppa och vältra er i den smuts, det fördärv och den synd och ondska som världen överflödar av? Vad har vi kommit hit för? För att dyrka Gud och hålla hans bud. Och vad gör många av oss? Vi glömmer i många fall det underbara hopp vårt ädla kall ger oss, och vi hänger oss åt dårskap, svagheter, brister och synd. Vi styrs mer eller mindre av girighet, dryckenskap, vanhelgande av sabbaten och ondska av olika slag. Jag ser ibland Israels äldster hämta in massor av ved och mängder av hö på sabbatsdagen. Det är en stor skam i Guds, heliga änglars och alla andra intelligenta varelsers ögon … Vad tycker ni om en äldste som ljuger, en högpräst som svär, en sjuttio som vanhelgar sabbaten och en girig helig? Dessa mäns själar borde inspireras av uppenbarelsens ljus, och de borde vara levande vittnen, exempel för alla människor på hur vi bör leva! Tror ni att ni kan leva efter er religion, ha Guds ande med er och få evigt liv, och samtidigt göra på det viset? Nej, säger jag.¹⁴

Det är brukligt bland människor i den värld som vi har tagits ut ur, att på söndagen tala om andliga ting, när de är klädda i sina söndagskläder och är på möte, för att sedan på måndagen hänga in sin religion tillsammans med söndagskläderna i skåpet och inte ha något mer med den att göra tills nästa söndag … O, vilken dårskap bland människor att inte erkänna Gud i allting, att lägga sin Gud och sin religion åt sidan och förtrösta på sitt eget omdöme och sin egen intelligens.¹⁵

Det finns en djupare innebörd som vi ibland inte tänker på, och den är att även om vi bekänner oss vara Herrens efterföljare, även om vi bekänner oss ha tagit emot evangeliet och låter oss ledas av det, så betyder en bekännelse ingenting såvida vi inte har tvättat våra kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det räcker inte för oss att ansluta oss till Guds Sion, ty Guds Sion måste bestå av renhjärtade människor som lever ett rent liv och är obefläckade inför Gud. Detta är åtminstone det tillstånd vi måste uppnå till slut. Vi är inte där än, men vi måste komma dithän innan vi är redo att ärva härlighet och upphöjelse. Därför är ett sken av gudsfruktan inte mycket värt för någon av oss, ty han som vet sin herres vilja men … inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp [se Luk 12:47]. Det är ”inte var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig som kommer in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja” [se Matt 7:21]. Detta är evangeliets lärdomar såsom jag förstår dem. Och det räcker inte för oss att ta emot evangeliet och insamlas här till Sions land och förena oss med Guds folk, närvara vid våra möten och ta del av Herrens nattvards sakrament, och sträva efter att leva så att det inte faller någon större skuld på oss. Ty trots detta, om vårt hjärta inte är uppriktigt, om vi inte är renhjärtade inför Gud, om vi inte har ett rent hjärta och rent samvete och fruktar Gud och håller hans bud, kommer vi inte - såvida vi inte omvänder oss - få del av dessa välsignelser som jag talat om och om vilka profeterna bär vittne.¹⁶

Det är vår uppgift att vara heliga. Och för att vara värdiga denna egenskap är det vår plikt att leva enligt dygdens, sanningens, redbarhetens, helighetens, renhetens och hederns principer, så att vi vid alla tillfällen kan finna nåd inför Gud den Allsmäktige, så att vi kan få del av hans välsignelser och de kan fylla vårt bröst, så att Guds frid kan vila över våra hus … och så att vi, som ett folk, kan stå under hans gudomliga beskydd.¹⁷

Förslag till studier och diskussion

Nämn några av de välsignelser vi kan få åtnjuta om vi trofast helgar sabbaten? (Se även L&F 59:9-13.) Hur har du personligen blivit välsignad av att helga sabbatsdagen?
Vad kan du göra för att mer till fullo dyrka Gud på sabbatsdagen? Hur kan du innan kyrkans möten börjar förbereda dig för att vara mer i harmoni med den Helige Anden?
Vad kan föräldrar och far- och morföräldrar göra för att påverka sina barn och barnbarn att helga sabbaten? Hur får vi sabbatsdagen att skilja sig från veckans andra dagar för vår familj? Hur kan helgandet av sabbaten stärka familjen och skydda oss från världen?
Varför är det nödvändigt att lära genom Anden under sabbatens möten? Vad kan du som lärare eller elev göra för att inbjuda den Helige Andens inflytande på sabbatsdagen?
Vilka förbund sluter vi när vi tar del av sakramentet? (Se även Moroni 4-5 eller L&F 20:76-79.) Hur hör dessa förbund samman med våra dopförbund? (Se även Mosiah 18:7-10.)
Varför är det viktigt att vi regelbundet tar del av sakramentet? Vad kan du göra för att känna dig närmare Herren när du tar del av sakramentet?
Vad är det för skillnad mellan att bara närvara vid mötena och verkligen helga sabbaten? Hur kan du bibehålla sabbatens anda under veckan?

Skriftställen som hör till detta ämne: 2 Moseboken 20:8-11; Jesaja 58:13-14; Matteus 12:10-13; Tredje Nephi 18:1-12; Läran och förbunden 27:1-14; 59:9-20