Kapitel 14

Prästadömets ansvar och ordning

Kyrkan är organiserad … enligt de principer som Gud har uppenbarat.¹

Ur John Taylors liv

President Taylor hade en bestämd åsikt om ordningen och organisationen inom prästadömet och sade att prästadömet är ”en avbild av himmelska ting” och medlet ”genom vilket Guds välsignelser flödar till hans folk på jorden”.² Han såg till att man började hålla prästadömsmöten varje vecka i församlingarna, månatliga prästadömsmöten i staven och stavskonferenser varje kvartal, för att uppmuntra prästadömsbärarna att lära sig och fullgöra sina plikter.

När Brigham Young dog i augusti 1877 upplöstes första presidentskapet, och de tolv apostlarnas kvorum med John Taylor som dess president blev den presiderande stommen i kyrkan. Även om president Taylor visste att under sådana omständigheter innehade de tolv som ett kvorum samma myndighet som första presidentskapet (se L&F 107:22-24), visste han också att rätta ordningen i prästadömet föreskrev en president med två rådgivare. Samtidigt sökte han endast efter att göra Herrens vilja och ville inte själv ta sig någon värdighet.

Drygt tre år efter Brigham Youngs död omorganiserades första presidentskapet. Den 10 oktober 1880 inröstades John Taylor som kyrkans president, med George Q Cannon och Joseph F Smith som rådgivare. I sitt tal samma dag som inröstningen gjordes, sade president Taylor: ”Hade det inte varit för vår plikt att ha kyrkan helt och fullt organiserad inom alla dess avdelningar, skulle jag mycket hellre föredragit att fortsätta tillsammans med bröderna i de tolvs kvorum, men detta är bara hur jag själv känner det. Det uppstår emellertid frågor om det hela som det inte är vår sak att säga hur de skall lösas eller vilken kurs som skall hållas. När nu Gud har givit oss en ordning och har fastställt en organisation i sin kyrka, med hjälp av de olika prästadömskvorum som gavs oss genom uppenbarelse till profeten Joseph Smith, tror jag inte att varken första presidentskapet, de tolv, högprästerna, de sjuttio, biskoparna eller någon annan har rätt att ändra på eller ändra den plan som Herren har lagt fram och fastslagit.”

Han sade sedan att efter Brigham Youngs död hade prästadömet varit organiserat till fullo, med undantag av första presidentskapet, och att det var nödvändigt att första presidentskapets kvorum, liksom alla övriga kvorum, skulle inte den plats som den Allmäktige tilldelat det.

President Taylor fortsatte: ”Detta var tankar som Herrens ande ingav mig. Jag uttryckte vad jag kände för de tolv som höll med mig, och flera av dem hade faktiskt känt detsamma som jag kände. För oss handlar det inte eller borde det inte handla om någon position, ställning eller ära, även om det är en stor ära att få vara en Guds tjänare. Det är en stor ära att få bära Guds prästadöme. Men även om det är en ära att vara Guds tjänare och att få bära prästadömet, är det inte hedervärt för någon man eller någon grupp av män att sträva efter en ställning i det heliga prästadömet. Jesus sade: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er” [Joh 15:16]. Och som jag sade förut, om jag hade tagit hänsyn till vad jag själv kände, skulle jag ha sagt att allting går sin gilla gång och livet är angenämt. Jag har många bra kolleger som jag respekterar och värdesätter som mina bröder, och jag gläder mig åt deras råd. Låt allting vara som det är. Men jag har ingen rätt, och ni har ingen rätt, att säga vad var och en av oss borde föredra, utan vi som bär det heliga prästadömet skall se till att alla organisationerna inom detta prästadöme förblir intakta och att allting i kyrkan och i Guds rike är organiserat enligt den plan som han har uppenbarat. Därför har vi slagit in på den väg som ni nu ombeds att understödja genom er röst i dag.³

John Taylors lärdomar

Det finns två prästadömen - det melkisedekska och det aronska.

För det första - Det finns två särskilda allmänna prästadömen, nämligen det melkisedekska och aronska … För det andra - Båda förlänas av Herren, båda är eviga och verksamma i tid och evighet. För det tredje - Det melkisedekska prästadömet äger rätten att presidera och har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan i världens alla tidsåldrar och till att betjäna i andliga ting. För det fjärde - Det andra prästadömet kallas det aronska prästadömet, emedan det gavs åt Aron och hans säd genom alla deras släktled. För det femte - Det ringare [eller aronska] prästadömet är en del av eller ett tillägg till det högre eller melkisedekska prästadömet och har makt att betjäna i de yttre förordningarna … För det sjätte - Det finns ett presidentskap över vart och ett av dessa prästadömen, både över det melkisedekska och det aronska.

För det sjunde - Även om det högre eller melkisedekska prästadömet innehar nycklarna till kyrkans alla andliga välsignelser, att ha förmånen att mottaga himmelrikets hemligheter, att se himlarna öppnade, att ha gemenskap med den Förstföddes församling och kyrka och att åtnjuta Guds, Faderns, och Jesu, det nya förbundets medlares, gemenskap och närvaro, och att presidera över alla de andliga ämbetena i kyrkan, har ändå det högre prästadömets presidentskap efter Melkisedeks sätt rätttighet till att officiera i kyrkans alla ämbeten, både andliga och timliga.

”Därefter kommer det högre prästadömet, det största av alla. Därför måste även någon med det högre prästadömet väljas till att presidera över detta prästadöme, och han skall kallas president för kyrkans högre prästadöme, eller med andra ord: presiderande högpräst över kyrkans högre prästadöme” [L&F 107:64-66].

Det framgår alltså tydligt att detta prästadöme presiderar över alla presidenter, alla biskopar, inklusive den presiderande biskopen, över alla råd, organisationer och auktoriteter i hela kyrkan, i hela världen.

Biskopsrådet utgör presidentskapet för det aronska prästadömet, vilket är ett tillägg till det högre eller melkisedekska prästadömet [se L&F 107:14], och ingen har laglig rättighet att inneha aronska prästadömets nycklar, vilka presiderar över alla biskopar och hela det ringare prästadömet, med mindre han är en av Arons efterkommande i rätt nedstigande led. Men emedan en högpräst av det melkisedekska prästadömet har myndighet att officiera i alla lägre ämbeten, så kan han förvalta en biskops ämbete … förutsatt att han kallas, avskiljes och ordineras härtill genom det melkisedekska prästadömets presidentskap. [Se L&F 107:17.]⁴

Det högre [eller melkisedekska] prästadömet, har vi fått veta, äger rätten att presidera i världens alla tidsåldrar [se L&F 107:8]. Men det finns en skillnad mellan prästadömets allmänna krafter och det speciella ämbete eller den kallelse till vilket männen avskiljs … Är en man apostel därför att han är högpräst? Nej. Är han stavspresident eller rådgivare till stavspresidenten därför att han är högpräst? Nej. Är han biskop därför att han är högpräst? Nej, på intet sätt. Och så vidare i alla olika ämbeten. Det högre prästadömet innehar myndigheten att betjäna i dessa förordningar, ämbeten och ställningar endast när de utses härtill av vederbörliga auktoriteter, och inte vid något annat tillfälle, samt när de också understöds av folket … Det är inte för att en man innehar en viss prästadömsrang som han får tjäna i alla ämbeten av detta prästadöme. Han tjänar i dem endast i den mån han är kallad och avskild i detta syfte.⁵

Prästadömets ämbeten har givits för att fullkomna de heliga.

Herren har satt apostlar, högpräster, sjuttio, äldster och så vidare i sin kyrka. Varför? För att fullkomna de heliga. [Se Ef 4:11-12.] Är vi alla fullkomliga till en början? Nej. Dessa olika ämbetsmän är till för att fullkomna de heliga. Är de till för något annat? Till att utföra sin tjänst, så att män kan kvalificeras och upplysas och fyllas av intelligens, visdom och ljus, lära sig förkunna de evigt sanna principerna och att från Guds skattkammare ta fram nytt och gammalt, sådant som är avsett att främja människornas välfärd. Eftersom dessa ämbeten nu har insatts i kyrkan, bör varje man respekteras i sitt ämbete.⁶

Gud har delgivit de sista dagars heliga principer som världens människor är ovetande om, och eftersom de inte har någon kunskap om dem, vet de inte hur de skall riktigt förstå vår uppfattning. De kallar det onda gott och det goda ont, det som är fel rätt och det som är rätt fel, eftersom de inte har hjälpmedlen att se skillnaden mellan det ena och det andra. ”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap” [se 1 Pet 2:9], åtskilt och avskilt av den Allsmäktige för uppnåendet av hans syften. Gud har bland er ordinerat presidenter, apostlar, profeter, högpräster, sjuttio, biskopar och andra auktoriteter. De är förordnade av honom, bemyndigade och ledda av honom, står under hans inflytande, undervisar om hans lag, framställer principerna för livet och är uttryckligen organiserade och ordinerade att leda folket på upphöjelsens och den eviga härlighetens väg.⁷

O, om vi kunde förstå vår himmelske Faders härlighet, intelligens, makt, majestät och herradöme! Om vi kunde beskåda den upphöjelse, den härlighet, den lycka som väntar de rättfärdiga, de rena och de dygdiga som fruktar Gud, ja, den Allrahögstes heliga! Om vi kunde förstå vilka stora välsignelser Gud har i beredskap åt de människor som fruktar honom, håller hans lag och lyder hans bud, så skulle vi känna oss helt annorlunda än vi gör. Men det gör vi inte. Herren har samlat oss från nationerna, så att vi kan få undervisning om det som hör Guds rike till. Han har förlänat det heliga prästadömet i denna avsikt. Och just de organisationer vi har: stavar och församlingar, med sina presidentskap och biskopar, högråd, högpräster, sjuttio, äldster, präster, lärare och diakoner och så vidare, är insatta i kyrkan av den Allsmäktige för att utbilda och upphöja oss.⁸

Vi är organiserade med apostlar och profeter, med presidenter och deras rådgivare, med biskopar och deras rådgivare, med äldster, präster, lärare och diakoner. Vi är organiserade enligt Guds ordning, och just dessa principer som verkar obetydliga för oss kommer från Gud. Vi har sjuttio och högpräster, och alla dessa män innehar vissa ställningar som det förväntas av dem att de skall motsvara och ära här på jorden, till Guds rikes bästa och för upprättandet av sanna principer bland den Allrahögstes heliga. Vi är här för att samarbeta med Gud i frälsningen av de levande, i återlösandet av de döda, i välsignandet av våra förfäder, i utgjutelsen av välsignelser över våra barn. Vi är här i syfte att återlösa och förnya den jord vi bor på, och Gud har inrättat sin myndighet och sina rådgivare här på jorden i detta syfte, så att människor kan lära sig att göra Guds vilja på jorden såsom den sker i himlen. Detta är ändamålet med vår tillvaro. Och det är vår skyldighet att förstå vårt ansvar.⁹

Prästadömet har organiserats enligt Guds ordning.

[Prästadömet] är, som jag förstår det, en ordning som införts av den Allsmäktige och uteslutande av honom. Vi har inte fått det av någon människa, inte heller utgick det från någon människa, och eftersom det inte utgick från någon människa kan det inte utvecklas eller fullkomnas av någon människa utan den Allsmäktiges ledning. Faktum är att trots att vi har alla dessa hjälpmedel, med alla dessa organisationer, alla dessa principer, som kommit till på grund av människors svagheter och skröpligheter, har vi ändå svårt att hålla dessa heliga inrättningar rena som Gud har givit oss, och vi är i ständigt behov av den största omsorg, ödmjukhet, självförsakelse, uthållighet, vaksamhet och förtröstan på Gud.¹⁰

Om vi har fått något ämbete, eller en kallelse, eller en myndighet, eller någon befogenhet att betjäna i någon av förordningarna, har vi fått detta av Guds hand, och vi kan bara utföra dessa förordningar enligt det prästadöme som vi har fått tillåtelse att inneha … Om vi fullgör våra plikter, var och en av oss i vår rättmätiga ställning, ger Gud oss kraft att uppfylla det mål som vi inriktar oss på, oavsett vad det är eller vilket prästadöme vi bär, oavsett om det gäller kyrkans president eller stavspresidenten, en biskop, en högrådsmedlem, en högpräst, en sjuttio eller en äldste, präst, lärare eller diakon. Det spelar ingen roll vilketdera. Om de fullgör plikterna med blicken endast på Guds ära, kommer han att hjälpa dem i deras verksamhet och förvaltning.¹¹

Ni och jag kan bryta våra förbund. Ni och jag kan trampa på evangeliets principer och vanhelga prästadömets ordning och Guds befallningar. Men bland Israels härskaror finns det tusentals och tiotusentals som kommer att vara sanningens principer trogna, och Gud i himlarna, de heliga änglarna och det forna prästadömet som nu bor där Gud bor, har alla förenat sig i uppnåendet av detta syfte. Herren kommer att genomföra sina avsikter på sitt eget sätt och i sin egen tid. Och när han organiserat på det sätt som jag tidigare förklarade, är det inte vår uppgift att handla som vi kanske själva tycker, utan på det sätt som Gud föreskriver.

Vi har en fast ordning i kyrkan. Ni bröder som bär det heliga prästadömet förstår det här. Har inte Gud givit varje människa en del av sin ande för att den skall bli till nytta? Jo. Har han inte gjort mer än så för de heliga som är lojala och trofasta? Har han inte givit dem den Helige Andens gåva? Jo, det har han, och de vet det och förstår det. De får gemenskap med varandra och gemenskap med Gud och de himmelska härskarorna. Men behöver vi inte ha andra som leder oss när vi har denna Ande? Jo, hela tiden. Varför? På grund av mörkrets makter, Satans inflytande och den mänskliga naturens svagheter. Vi behöver väktare på Sions torn som ivrigt bevakar Israels intressen och ser till att Guds folk inte går vilse … Alla de ämbetsmän som behövs för arbetet i denna verksamhet skall finnas i kyrkan, och allting har organiserats enligt Guds ordning.¹²

Prästadömet bör utövas genom godhet, med trofasthet mot Gud.

Vi bör alla ha medkänsla med varandra och hysa vänlig aktning för de lägsta av Guds skapelser, och särskilt för Guds heliga, oavsett vilken ställning de innehar. Om någon misstagit sig, försök då omvända dem på ett vänligt sätt. Om de har en dålig ande, visa dem då en bättre sådan. Om någon inte gör rätt, gör då själv rätt och säg: ”Kom och följ mig, så som jag följer Kristus.” Vore det inte att gå den rätta vägen? Det tror jag, det är så jag förstår evangeliet. Ingen av oss har fått prästadömet för att själva bli stora, eller för att vi skall använda det till att trycka ned eller utnyttja någon, eller för att vi skall bruka ett olämpligt språk. I stället skall det användas genom vänlighet och långmodighet och fördragsamhet och oskrymtad kärlek. Låt mig läsa ur Läran och förbunden …

”Se, många äro kallade men få äro utvalda, och varför äro de icke utvalda? Emedan deras hjärtan äro hängivna till de ting, som höra denna världen till och de eftersträva ära av människor, varför de icke kunna lära denna enda läxa:” - just det som jag har talat om - ”Prästadömets rättigheter stå i oupplöslig förbindelse med himmelens krafter, och dessa kunna icke kontrolleras eller användas utom genom rättfärdighetens principer.” Tror ni att Gud skulle ge någon människa kraft bara för att hon skall kunna genomföra sina egna begränsade eller själviska syften? Jag säger er att det kommer han aldrig att göra, aldrig någonsin. ”Att de kunna givas oss är sant, men om vi försöka att skyla våra synder eller tillfredsställa vårt högmod och vår fåfängliga äregirighet, eller vi vilja öva kontroll, herravälde eller tvång över människobarnens själar genom någon grad av orättfärdighet, se, då undandraga sig himlarna för oss; Guds Ande bedrövas och när den undandragit sig oss är det slut med den mannens prästadöme eller myndighet.” [Se L&F 121:34-37.]

Vi tror ibland att vi står i den himmelska världen i Kristus Jesus [se Ef 2:6], och det gör vi också. Men inget Guds Sons prästadöme berättigar någon att förtrycka någon annan eller att på annat sätt inkräkta på andras rättigheter. Det finns inte något sådant i prästadömet, det förekommer inte, ty det står: ”Se, förrän han vet något därom, är han överlämnad åt sig själv att spjärna emot udden, att förfölja de heliga och att kämpa mot Gud” [L&F 121:38].¹³

Det finns ingen myndighet förknippad med det heliga prästadömet utom genom överbevisningens princip, och ingen människa har rätt att skryta över någon ställning som han innehar i denna kyrka, ty han är bara en Guds tjänare och en folkets tjänare, och om någon man försöker använda något slags egenmäktig myndighet och handla med någon grad av orättfärdighet, kommer Gud att göra denne man ansvarig för det, och vi kommer alla att dömas efter de gärningar som vi gjort i vår dödliga lekamen. Vi är här som människornas frälsare och inte som tyranner och förtryckare …

Det är vår uppgift som bär det heliga prästadömet att vara rena. ”Rena er, ni som bär Herrens kärl.” [Se Jes 52:11.] Det är allas vår uppgift att vara rena och att sedan säga till andra: ”Följ mig, som jag följer Jesus.” Det är vår uppgift att leva i enlighet med vår religion och lyda Guds lagar samt fullgöra de plikter som åvilar oss.¹⁴

Jag tror inte på någon form av tyranni. Jag tror på långmod, på barmhärtighet, på godhet, på mildhet och på kärlek och gudsfruktan. Jag tror inte att prästadömet gavs till människan för att hon skulle öva herravälde eller tvång över människobarnens själar. Allting bör göras med godhet och långmod och med plikttrohet mot Gud.¹⁵

Förslag till studier och diskussion

Varför är det viktigt att det råder ordning inom prästadömet? Hur kan denna ordning hjälpa var och en av oss att tillgodose behoven hos dem som vi är ansvariga för?
Varför finns det olika ämbeten i prästadömet? (Se även Ef 4:11-12.) Hur har du sett de olika prästadömsämbetena bidra till att ”utrusta de heliga”?
På vilka sätt har du blivit välsignad av att följa prästadömsledares råd, även när du till att börja med inte förstod eller höll med?
När president Taylor talade om kristuslikt ledarskap, uppmuntrade han prästadömsbärare att leva efter orden ”Kom och följ mig, som jag följer Kristus”. Hur kan detta råd bli till välsignelse i vår relation till vår familj och till andra? På vilket sätt blir det lättare för männen att ära prästadömet när de ärar kvinnorna?
Varför försvagas eller omintetgörs ens prästadömskraft? Hur kan vi utveckla sådana karaktärsegenskaper som godhet, långmod, fördragsamhet och oskrymtad kärlek? På vilka sätt kan vi uppmuntra sådana egenskaper bland dem som vi tjänar i kyrkan?
På vilka sätt kan du hjälpa dem som bär det aronska prästadömet i din familj och församling att förbereda sig för förmånen att bära det melkisedekska prästadömet?

Skriftställen som hör till detta ämne: Efesierbrevet 4:11–15; L&F 20:38–67, 84:18–32, 109–110; 107; 121:33–46