Kapitel 11

Hur vi finner glädje i livet

De heliga bör söka efter att uppnå allt som är gott och avsett att främja den mänskliga familjens lycka.¹

Ur John Taylors liv

En stor grupp heliga, som leddes av äldste John Taylor och äldste Parley P Pratt, lämnade sent i juni 1847 Winter Quarters för att bege sig västerut. I september 1847 hade de nått fram till östra sidan av Klippiga bergen, mellan 50 till 70 mil från Saltsjödalen. Under första veckan i september hade det fallit en hel del snö och många av de heliga började känna sig modfällda. Samtidigt återvände Brigham Young och flera medlemmar i de tolvs råd från Saltsjödalen till Winter Quarters och mötte äldste Taylors grupp. Mitt under snöfallet och den växande oron för dem som färdades till Saltsjödalen, uppmanade äldste Taylor alla att vara vid gott mod. Han deltog i ett rådsmöte tillsammans med president Young, de medlemmar i de tolvs råd som följt med på resan och de andra ledande bröderna i gruppen.

Medan bröderna höll möte skingrades molnen och solen smälte snön. Utan att berätta något för de övriga i gruppen gick flera av systrarna till en avskild gräsbevuxen plats som var omgiven av buskar. Där började de ställa upp provisoriska bord dekorerade med vit linneväv och vacker servis. I en historisk skildring sägs att ”’den gödda kalven’ slaktades, villebråd och fisk tillagades i riklig mängd, frukter, gelé och kryddor som sparats för särskilda tillfällen togs fram tills det i sanning blev en kunglig festmåltid”.

När rådsmötet var slut fördes bröderna som deltagit i mötet och över hundra andra medlemmar i gruppen till överraskningsfesten, där de fick njuta av en härlig måltid. I skildringen står: ”När middagen var över och borden avdukade gjordes förberedelser för att dansen skulle kunna börja, och snart hördes violinens glada toner jämte en behaglig blandning av skratt och muntra samtal… Dansen varvades med sång och uppläsningar. ’Vi kände oss alla uppbyggda och välsignade’, skriver äldste Taylor. ’Vi lovprisade Herren och nedkallade Guds välsignelser över varandra.’”²

Sista dagars heliga har alltid trott på att finna glädje i livet, antingen genom att njuta av allt det vackra i naturen och av dess överflöd, samlas till sunda aktiviteter i trevligt sällskap eller begrunda evangeliets sanningar. John Taylor lärde: ”Det är ’livet och sökandet efter lycka’ som bör uppta alla intellektuella varelsers tankar.” Även om han trodde att vi kan uppleva stor glädje i det här livet, sade han också att ”den största lycka vi kan uppnå ligger i att försäkra oss om vår himmelske Faders gillande, frukta Gud och känna till hans lagar - de evigt sanna principerna och sådant som vi anser bäst kommer att främja inte bara vår timliga utan också vår eviga lycka.”³

John Taylors lärdomar

Gud vill att vi skall njuta av livet.

Vi tycker om att glädjas här på jorden. Så skall det vara. Det är Guds avsikt att vi skall ha trevligt. Jag tror inte på en religion som gör människor dystra, tungsinta, melankoliska, olyckliga och asketiska … Jag tror inte att det finns något bra eller gott i det, medan allting omkring oss, träden, fåglarna, blommorna och de gröna ängarna gör oss så glada, insekterna och bina som surrar och flyger omkring, lammen som skuttar och leker. När nu allt annat njuter av livet, varför skall inte vi göra det? Men vi vill göra det på rätt sätt och inte förvränga någon av de principer som Gud har givit den mänskliga familjen.⁴

Finns det något dystert i allt det som Gud har skapat? Vart vi än vänder oss ser vi harmoni, skönhet, gladlynthet och fägring.

Guds välsignelser är avsedda för människan, till hennes glädje. Hon är skapelsens krona. För henne flödar jorden av rikedom, den gyllene säden, de läckra frukterna, de utsökta vinstockarna, för henne smyckar örterna och blommorna marken, sprider sin välluktande parfym och visar upp sin bländande skönhet… För henne blomstrar och blommar buskar och rankor, och naturen ikläder sig sin vackraste skrud. Bäckarna porlar, den rena källan, det kristallklara vattnet i floden rinner för henne, hela naturen visar sin skönhet och sitt behag och inbjuder henne att ta del av dess glädje, fägring och oskuld och att dyrka dess Gud.

Vilket tungsinne som förknippas med gudsfruktan och att tjäna honom! Det är fördärvet i världen som har gjort människor olyckliga, och förvanskandet av religion som har gjort den dyster. Detta är det elände som människor har skapat, inte Guds välsignelser. Vilken dysterhet! Finns det något dystert i fåglarnas kvitter, i hästens dans på bakbenen, i lammets eller killingens lekfullhet, i blommornas skönhet, i någon av naturens gåvor eller i dess mäktiga skrud, eller i Gud, som skapade dem, eller i att vara i hans tjänst?⁵

Trivsam samvaro är förenlig med sann religion.

Det finns en del människor som tror att felan till exempel är djävulens instrument och att det är orätt att spela på den. Det tror inte jag. Jag tycker den är härlig att dansa till. Men en del tycker inte att vi borde dansa. Jo, vi bör njuta av livet på så många sätt vi kan. En del människor tål inte höra musik. Men musiken är vitt utbredd i himlen, och bland fåglarna! Gud har fyllt dem med musik. Det finns inget angenämare och ljuvligare än att gå in i skogen eller bland buskarna tidigt på morgonen och lyssna till fåglarnas sång och välljudande musik, och det är helt i överensstämmelse med vår medfödda förmåga att uppskatta sådant.

Vi kan inte föreställa oss hur utsökt den musik är som vi skall få lyssna till i himlen. Det kan sägas om den, som en av apostlarna har sagt om något annat: ”Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, har Gud berett åt dem som älskar honom.” [Se 1 Kor 2:9.] Vi kan inte föreställa oss hur utsökt, vacker, harmonisk och symfonisk musiken är i himlarna.

Vårt mål är att skaffa oss och hålla oss till allt som är gott och förkasta allt som är dåligt. En anledning till att religiösa människor i världen opponerar sig mot musik och teater är det sedefördärv som blandats med musik och teater konst. Ondskefulla och moraliskt fördärvade människor lierar sig med dessa konstarter och degraderar dem. Men är detta någon anledning till att de heliga inte skulle njuta av Guds gåvor? Handlar det om en sann princip? Naturligtvis inte. De heliga bör söka efter att uppnå allt som är gott och avsett att främja den mänskliga familjens lycka …

I våra förströelser bör vi se till att allting görs på rätt sätt, och vi bör alltid komma ihåg att föra oss som damer och gentlemän. Vi bör lägga bort egensinnighet [eller olydnad] och respektlöshet och i stället behandla alla med vänlighet, artighet och respekt.⁶

Umgängesliv och förströelser går att förena med ett korrekt uppträdande och sann religion. I stället för att förbjuda teaterstycken och bannlysa dem, har det varit de sista dagars heligas strävan att styra dem och se till att de är fria från orent inflytande och göra teatrarna till platser där alla kan träffas och ha trevligt på ett sunt sätt. Våra ledare har därför gått till dessa platser i syfte att genom sin närvaro förhindra alla handlingar och allt inflytande som skulle kunna skada det unga och uppväxande släktet. Vi kan inte vara nog försiktiga, så att yttrandefriheten inte blir tygellöshet, och så att vi inte förvandlar det som borde ge glädje och anspråkslöst nöje till medel som framkallar osund sinnesrörelse eller leder till moraliskt fördärv … Kommittémedlemmar och ansvariga ämbetsmän bör se till att danser av alla slag genomförs på ett anständigt och passande sätt och att inget uppträdande tillåts som skulle kunna leda till synd eller vara moraliskt och andligt stötande.⁷

Att vara förenade i evangeliet ger oss glädje.

Guds heliga tycker om att begrunda den eviga sanningens principer som de fått lära sig. Om det finns något som är förenat med lycka och människokärlek, om det finns något som är avsett att utveckla den mänskliga familjens åsikter och känslor, öka vårt hopp och vår längtan, och som ger frid, glädje och förtröstan, så är det tanken på att Gud har uppenbarat för oss den eviga sanningens föreskrifter att han har lagt dem i vårt hjärta och givit oss en visshet angående det som vi bekänner oss tro på och förvisso vet.⁸

Jag kan inte tänka mig något vackrare och mer himmelskt än ett enigt brödraskap, organiserat efter mönstret som lades fram i Läran och förbunden när alla verkar för allas bästa - när vi samtidigt som vi älskar Gud av hela vårt hjärta också älskar vår nästa som oss själva, då vår tid, vår egendom, våra talanger, våra själsförmögenheter och kroppskrafter använts för allas bästa, då ingen människa roffar åt sig eller utnyttjar någon annan, då det finns ett gemensamt intresse, en gemensam börs, gemensamma medel, då det sägs om dem, som det gjordes om dem som levde på denna kontinent, att ”alla människor handlade rättvist mot varandra” och alla verkade för det allmännas bästa, ”då alla män överallt kan möta en broder och en vän”, när allt det generösa och välvilliga som hör samman med vår natur kommer till uttryck, och girighet, arrogans, hat och stolthet och all ondska är besegrad och underkastad Guds ande och vilja. Dessa principer är mycket vackra och skulle bli till stor lycka för ett samhälle, ett territorium, en stat, en nation eller världen.⁹

Jag har jublat i Herren, och jag välsignar Israels Guds namn för att jag tillhör hans kyrka och rike på jorden. Denna känsla vill jag alltid vårda i mitt bröst och bära med mig genom livet, och jag tror att det finns hundratals, om inte tusentals, framför mig i dag som har samma anda och har samma önskningar …

Vad gör oss så gladlynta och lyckliga vid sådana tillfällen som detta? … Det är att det finns en samstämmighet när det gäller goda känslor, goda önskningar och ambitioner och att en och samma ande inspirerar det hela, skapar en kompakt skara av kraft, av tro och av Herrens ande. Ett enstaka vaxljus ger ett sken och det är behagligt att titta på, men tusentals lågor av samma slag lyser upp. Det är för oss en tid av enighet, av ljus, av liv, av intelligens och av den levande Gudens ande. Vi känner alla detsamma, vår tro är densamma och en stor folkmassa som besitter denna enighet bildar en sådan kraftfull skara som ingen kraft på jorden eller i helvetet kan klara av eller övervinna …

Vi tror att vi som ett folk, och det innesluter alla de olika kvorumen i denna kyrka och detta rike, deltar i ett och samma stora verk och att det därför finns en anda av tro, enighet och intensitet, eller kraft, om ni så vill, från den levande Gudens ande, som vederkvicker och livar upp sinnet, ger kroppen energi och själen glädje. Vi vill alla ta del av detta. Herren är här genom sin ande och kraft, och våra hjärtan jublar.¹⁰

Att förstå sanningens principer ger glädje och fröjd.

När vi betraktar oss själva på rätt sätt - när vi förstår sanningens principer på rätt sätt - finns det då något vi inte skulle vara villiga att ge för att uppnå frälsning? När Anden med kraft har rört de heligas hjärtan - när himlens ljus och intelligens har uppenbarat sig - när Herren har [lyst] på de heligas själar då dessa kommit samman, vad har de då känt? Att de är välsignade av Herren. När de har träffats vid speciella tillfällen för att få vissa välsignelser ur Guds hand, hur ofta har då inte uppenbarelsens anda vilat på dem och framtiden öppnats för deras syn i all dess skönhet, härlighet, rikedom och ypperlighet. Och när deras hjärtan har värmts av denna ande, hur har de då inte fröjdat sig! Hur har de inte betraktat det som hör denna världen till och de möjligheter som väntat dem, deras särskilda förmåner som den Allrahögstes heliga, och den härlighet som de kommer att ärva om de är trofasta intill änden!

Ni kanske har upplevt den känsla som sådana tankar och framtidsutsikter begripligt nog framkallar i människornas hjärtan. Varför känner vi då på annat sätt ibland? Är det för att vi glömmer att be och åkalla Gud och att hänge oss åt honom, eller är det för att vi faller i överträdelse, begår synd och förlorar Guds ande och glömmer vår kallelses underbara hopp? Men om vi alltid kunde se och inse och förstå vår sanna ställning inför Gud, skulle våra sinnen ständigt söka efter det som hör Gud till. Vi borde anstränga oss dagarna i ända att få veta vad vi kan göra för att främja världens lycka och frälsning, vad vi kan göra för att ära vårt kall - att ära Guds Sons prästadöme - och vad vi bör göra för att ära vår Gud, för att bättre begagna återstoden av vår tid här på jorden, för att få mer kraft att uppnå hans syften och för att få hans rike att växa - för att främja hans planer, så att han, när vi står inför honom, kan säga till oss: ”Bra, du gode och trogne tjänare, gå in i din herres glädje! Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket.” [Se Matt 25:21.]¹¹

Vad mig själv beträffar är jag här som aspirant till evigheten, till himlen och till glädjen. Jag vill genom mina handlingar försäkra mig om frid i en annan värld som ger denna glädje och lycksalighet som jag strävar efter.¹²

Förslag till studier och diskussion

President Taylor lärde att Gud skapade jorden och dess skönhet för att vi skulle ha glädje av den. Vad har du upplevt som fått dig att glädjas åt det vackra på jorden och känna dig närmare Herren?
Hur kan sund musik, poesi, teater eller andra sunda former av underhållning ge oss glädje? Vad kan vi göra så att upplyftande musik blir en del av vårt och familjens liv? Hur kan vi stödja och främja sund underhållning?
Varför tror du att musiken är en sådan viktig del av vår religiösa tillbedjan? Hur har kyrkans psalmer tröstat eller stärkt dig i prövningens stund?
Hur har gemenskapen med andra heliga varit till glädje för dig? Vad kan du göra för att uppmuntra till större enighet bland medlemmarna i din församling eller gren?
Vad betyder det för dig att ”jubla i Herren”? Nämn några av evangeliets lärdomar som ger dig glädje? Varför är det viktigt att också tänka på evigheten i vår strävan efter lycka i det här livet?
Nämn några händelser i ditt liv som har gett dig glädje. Vad kan vi göra för att bevara glädjen i vårt liv trots våra prövningar? Vad kan vi göra för att hjälpa våra barn att finna glädje i sitt liv?

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 118:24; Jesaja 12:2-3; Matteus 25:21; 2 Nephi 2:25; Mosiah 2:41; Trettonde trosartikeln