Kapitel 3

”Du skall älska din nästa som dig själv”

Vi bör alltid leva med evigheten i åtanke, känna oss fyllda av godhet, välvilja, kärlek och tålamod mot alla.¹

Ur John Taylors liv

President John Taylor undervisade ofta de heliga om hur viktigt det är att inte bara tro utan också praktisera Frälsarens vädjan till oss att älska vår nästa. ”Älska varandra”, uppmanade han, ”och utför rättfärdighetens verk, se till allas väl och sök bidra till allas lycka. Detta är vad Gud gör.”² Han trodde starkt på Andens roll att ge näring åt vår kärlek till andra. ”När ni får Guds ande”, sade han, ”känner ni er fyllda av godhet, kärlek och tålamod, och ni har dagen lång en önskan att ge varje människa det som ni själva skulle vilja ha. Ni känner er dagen lång benägna att göra mot människorna det som ni skulle vilja att de gjorde mot er.”³

Från sitt dop 1836 till sin död 1887 fick John Taylor uppleva mycket förföljelse och orättvis behandling av de heliga. Han såg pöbelhopar driva bort kyrkans medlemmar från deras hem, han blev ögonvittne till Joseph och Hyrum Smiths martyrdöd (och sårades själv svårt vid angreppet), och han var hos de heliga i Utah när förföljelsen av dem fortsatte. Ändå manade han ständigt kyrkans medlemmar att älska alla människor. I ett tal som han höll i Utah under sin tid som president i de tolvs kvorum, sade han:

”David bad att Gud snabbt skulle sända hans fiender till helvetet [se Ps 55:15]. När Jesus korsfästes och led en grym död, sade han: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör’ [Luk 23:34]. Jag tycker mycket mer om den senare bönen än den andra … Det är så vi borde känna. Vi borde känna så mot varandra och behandla varandra med vänlighet och inte känna motvilja mot någon … Jag hör ibland någon säga: ’Jag hatar den sortens människa’ Varför då? Jag känner ingen i hela världen som jag hatar. Befallningen är att vi skall älska varandra.”⁴

John Taylors lärdomar

Vi bör visa kärlek till varandra som bröder och systrar.

Gud är vår Fader, vi är hans barn och vi borde alla vara bröder. Vi borde känna och handla som bröder, och medan vi strävar efter att tjäna Herren vår Gud av hela vårt hjärta, vår själ, vårt förstånd och vår kraft, borde vi samtidigt sträva efter att älska våra medmänniskor som oss själva. Vi borde intressera oss för deras välfärd, lycka och framgång, och för allt som kan bidra till deras timliga och eviga goda.⁵

Om vi försöker bedra vår broder, hur kan vi då förvänta oss att Gud skall välsigna oss i detta, när vår broder är lika mycket barn till vår himmelske Fader som vi är. Och eftersom vår broder är vår himmelske Faders barn är han intresserad av att det skall gå honom väl. Om vi försöker utnyttja Herrens barn och därigenom skadar dem, tror ni då att Herren skulle vara nöjd med oss? … Vi vill vara rättvisa och generösa mot varandra. ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” Det har sagts oss att detta är det första budet. Och det andra liknar det, nämligen: ”Du skall älska din nästa som dig själv” [Mark 12:30-31]. Gör vi detta? I så fall blir det angenämt att komma inför Herren …

Vi borde leva så att vår kärlek till varandra hela tiden kan öka och inte minska, och ha kärlek i vårt hjärta så att vi kan bära varandras bördor och känna att vi är Guds barn som strävar efter att göra hans ord, vilja och lag. Och sedan behandla alla rätt.⁶

Vi borde vara fyllda av kärlek, av broderlig kärlek och tillgivenhet och kärlek till varandra och till alla människor. Vi borde känna så som vår himmelske Fader känner.⁷

Eftersträva varandras välgång, som skrifterna säger: ”Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.” [Se Rom 12:10.] Ni säger att det är ganska svårt. Nåväl, men det är bäst att ni gör det. Vi är befallda att älska vår nästa som oss själv. Om vi kan göra detta, och dessutom sätter vår nästa före oss själv, och om någon liten förmån erbjuds vi då låter dem få den, då uppfyller vi inte bara lagen och profeterna utan också evangeliet. Låt oss odla kärlekens och godhetens anda, och låt oss begrava varje liten otrevlighet.⁸

Evangeliet hjälper oss odla kärlek och enighet.

Den religion vi anammat gör att vi i dess andliga betydelse kan kommunicera med varandra, och den hjälper oss att älska varandra. Jag önskar att det fanns lite mer av denna läggning ibland oss, och att vi älskade varandra lite mer och tillmötesgick varandras intressen lite mer. Jag önskar att vi kunde sympatisera med våra bröder och vara fulla av nåd och barmhärtighet och storsinthet gentemot varandra. Jag önskar att vi ständigt kunde hysa denna broderskärlek och att den bredde ut sig och växte, flödade från livets källa - från Gud, från hjärta till hjärta liksom olja hälls från ett kärl till ett annat, så att endräkten, förståelsen, godheten och kärleken kan vara allenarådande ibland oss. Detta är vad evangeliet åstadkommer om vi bara tillåter det.⁹

Vid en sammankomst [i kyrkan] för en liten tid sedan fanns det tjugofem nationaliteter representerade. Finns det några meningsskiljaktigheter bland dessa olika människor? Nej.

När jag nyligen talade med en äldre herre om några av missförstånden mellan engelsmän och irländare, sade jag att det var beklagligt att det fanns en sådan missämja. Jo, sade han, men de är två skilda raser och de kan inte dra jämt. Den ena är keltisk och den andra anglosaxisk, och deras sympatier och uppfattningar går inte att förena. Deras åsikter och meningar skiljer sig åt, deras fostran och instinkter skiljer sig åt. Detta är i och för sig helt riktigt. Men vi då? Vi har samlats här under den Helige Andens inspiration och den frambringar, som jag tidigare sade, en samstämdhet i fråga om känslor och anda, en enighet och förståelse som inte existerar i världen. Jesus har sagt: ”Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” [Joh 13:35].

Och hur är det, mina bröder? Är vi skandinaver, är vi engelsmän, är vi skottar, schweizare eller holländare, vilketdera det nu är? Nej. Guds ande, som vi erhöll genom lydnad mot evangeliets fordringar efter att ha fötts på nytt av vatten och Ande, har gjort oss till ett i sinne, ett i tro och ett i dop. Vi har ingen sådan nations- eller klassindelning.¹⁰

Vi är inte alla likadana. Vi har inte likadana ansikten, likadana vanor, även om vi är gjorda av samma material och likadant byggda. Så olika är vi att det knappast går att finna två människor som är lika. Jag vill inte att alla skall tänka som jag. När det gäller den saken är jag villig att ge alla stor frihet. Men jag skulle vilja se alla människor göra det som är rätt och hålla sig till Gud. Och vad många andra småsaker beträffar, bryr jag mig mycket lite om dem.¹¹

Vi visar kärlek genom att aktivt bry oss om andra.

Om goda människor lider brist på livets nödtorft, säger skrifterna: ”Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” [Se 1 Joh 3:17.] Och i sådana situationer borde vi sörja för allas behov … Låt oss inte göra dem till fattighjon, utan låt oss behandla dem som bröder och systrar, som goda, hedervärda män och kvinnor. Låt oss se till att det är sörjt för dem.

Jag har sett somliga som föll på knä och av hjärtat bad Gud att ge mat åt de fattiga och kläda de nakna. Jag skulle då aldrig be Herren göra något som jag inte själv vill göra. Om vi har dessa behövande ibland oss, låt oss då hugga i och hjälpa dem … Och om några råkar illa ut på något sätt, ta då hand om dem och skänk dem vad de behöver för sitt väl och sin lycka. Gud kommer att välsigna oss när vi gör det.

Jag skulle mycket hellre föredra om ni tog med er låt säga en säck mjöl, lite kött … socker, lite smör och ost och kläder och bränsle och sådant som tillhör livets bekvämligheter, och på så sätt försökte få människor att känna sig glada, än om ni uppsände alla böner ni kan till Herren för dem. Och det skulle också han mycket hellre vilja. Detta är rätta sättet att handla. När vi själva får välsignelser, försök då fördela dem. Då kommer Gud att välsigna och vägleda oss på fridens väg.¹²

En man kom vid ett tillfälle fram till Jesus och frågade honom vilket som var det viktigaste budet. Frälsaren svarade honom: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv” [Matt 22:37-39]. Kan vi göra det? Det är svårt ibland, eller hur? Vi känner alltför ofta att vi hellre skulle vilja stoppa två dollar i vår egen ficka än en i vår nästas, eller hur? Skulle vi inte hellre vilja ha två eller tre kor än att ge en till vår nästa som ingen har? …

Behandla alla väl och gör rätt mot alla. Öva upp förmågan till hjälpsamhet mot alla. Och när ni ser någons boskap på en annans åker, bry er då tillräckligt om dennes väl för att gå och fösa bort dem. Försök att främja för din nästas väl och få honom att känna sig så väl till mods som du kan, då kommer Gud att välsigna oss, och vi varandra.¹³

Vi visar kärlek genom att förlåta andra och söka deras förlåtelse.

Behandla varandra väl. Har ni syndat mot någon? Gå då och ersätt skadan. Har ni bedragit varandra? Gå då och gottgör det. Har ni talat ovänligt till er broder eller syster? Gå då och erkänn att ni gjort fel och be om förlåtelse och lova att göra bättre i framtiden. Och då kanske han eller hon å sin sida säger: ”Ja, och jag sade si och så häromdagen, kan du förlåta mig?” Det skulle vara mycket bättre och mer i samklang med den kallelse Guds heliga har än att hysa motvilja i hjärtat.¹⁴

Låt oss vara vänliga mot varandra och visa respekt för varandras anseende och bry oss om varandras välgång. Låt oss behandla alla så som vi skulle vilja att Gud behandlade oss. När vi sedan går till Herren, kan vi säga: ”Fader, förlåt oss våra överträdelser, såsom också vi förlåter dem som begår överträdelser mot oss” [se Matt 6:12,14], ty om vi inte förlåter vår broder, hur kan vi då förvänta oss att vår himmelske Fader skall förlåta oss? Om vi har haft någon svårighet med vår nästa, låt oss då bemöda oss om att ställa allt till rätta. Säg: ”Broder eller syster NN, jag har dåligt samvete för något jag sade till dig eller gjorde mot dig eller för att jag utnyttjade dig, och jag har kommit för att ställa det till rätta. Jag har nämligen beslutat mig för att göra det rätta oavsett vad andra gör.”¹⁵

Om människor genom att fatta felaktiga beslut handlar oklokt och försöker skada oss, skall vi då försöka skada dem? Nej, vi skall försöka göra allt gott vi kan för dem. ”Men det är inte normalt!” Då borde vi ändra oss från att vara normala till att bli älskvärda. Jesus sade: ”Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er”, och så vidare [Matt 5:43-44]. När ni har gjort allt detta och uppfyllt alla lagens fordringar, vad mer kan då begäras av er? Ingenting …

Om det uppstått några svårigheter mellan mig och någon annan vill jag möta dem på halva vägen, ja, jag vill gå dem tre fjärdedelar till mötes eller hela vägen. Jag skulle vilja ge mig. Jag skulle säga: Jag vill inte gräla, jag vill vara en helig. Jag har föresatt mig att vara ren, dygdig, broderlig och att lyda Guds lagar på jorden, och uppnå troner, furstendömen och herradömen i de eviga världarna, och jag tänker inte tillåta sådana struntsaker hindra mig från mina framtidsutsikter. Jag vinnlägger mig om livet, de eviga liven och eviga upphöjelser i Guds rike.¹⁶

”Förlåt oss våra överträdelser, såsom vi förlåta dem som begår överträdelser mot oss.” Tänker ni alltid på detta? Vi faller på knä och många av oss tycker att vi är ganska hyggliga människor. Men så har vi broder NN. Han gör inte alltid det som är rätt, och jag tycker inte precis om honom, och jag har pratat lite grann om honom, för han har sårat mig, och jag skulle vilja ha full vedergällning, men, o Gud, vill du förlåta mina synder? Det vill jag, säger Herren, på villkor att du förlåter din broder, och endast på det villkoret. ”Om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva” [Matt 5:23-24]. När denna lag efterföljs, då kan vi säga förlåt oss våra överträdelser såsom vi förlåter dem som begår överträdelser mot oss.

Om Herren, i vårt nuvarande tillstånd, skulle besvara våra böner, skulle många av oss inte bli förlåtna. Om vi vill att alla människor skall vara goda heliga, låt oss då själva vara goda heliga. Må den som till någon annan säger: ”Du får inte stjäla”, inte själv stjäla. Du som lär din broder att inte tala ont om sin nästa, låter du bli att själv göra det? …

Vi bör verka för varandras bästa, känna sympati för varandra. Det är meningen att vi skall vara bröder i kyrkan och Guds rike, förenade genom det eviga evangeliets oupplösliga band, inte bara för tid, utan för evigheten. Därför bör alla våra förehavanden ha detta syfte, grundade på rättfärdighetens och vänskapens principer.¹⁷

Vi bör följa Frälsarens fullkomliga exempel på kärlek.

Det vi känner för världens människor i allmänhet bör vara detsamma som Jesus gav uttryck för. Han sökte verka för deras välfärd och vårt motto borde alltid vara detsamma som hans: ”Frid på jorden, till människor hans välbehag” [Luk 2:14]. Oavsett vilka de är eller vad de är bör vi sträva efter att verka för alla Adams avkomlingars lycka och välbefinnande.¹⁸

Om vi gör något litet misstag handlar inte Frälsaren som en dåraktig, hämndlysten man för att slå ned en annan människa. Han är fylld av vänlighet, tålamod och mildhet och behandlar alla vänligt och artigt. Det är sådana känslor vi önskar hänge oss åt och styras av. Detta är principerna och detta är den ande som bör påverka varje äldste i Israel och genom vilken han bör styra sitt liv och handlingar.¹⁹

Om Jesus, när han var på jorden, tålmodigt kunde uthärda människors glåpord, hånleenden och förebråelser som så urskillningslöst östes över honom; om vi är i besittning av de principer som klargjordes av honom, kan vi också kosta på oss att hysa samma ädla och storsinta känslor som fyllde hans bröst…

Jesus kom hit enligt den förutbestämda planen och Guds avsikt med den mänskliga familjen som Faderns Enfödde full av nåd och sanning. Han kom för att offra sig, den rättfärdige för de orättfärdiga, för att uppfylla en bruten lags fordringar som den mänskliga familjen var oförmögen att uppfylla, för att rädda dem från fallets ödeläggelser, för att befria dem från dödens makt som alla människor hade underkastats genom överträdelsen av en lag, och han själv … offrade sig själv, Guds Son, som vederbörlig försoning för världens synder. Och när han motarbetades, förkastades, utkastades, bespottades och baktalades, och ånyo när han korsfästes … [sade] han: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” [Luk 23:34].

Han lärde att det stod skrivet i lagen i gamla tider att det som gällde var ”öga för öga och tand för tand”, men, säger han: ”Jag säger er … Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” [Se Matt 5:38-39, 44-45.] Detta var principer värdiga en Gud. Detta var känslor som om de närdes av den mänskliga familjen skulle upphöja dem från denna låga, förnedrande ställning de befinner sig i, skulle placera dem på ett högre trappsteg, skulle ge dem gemenskap med sin himmelske Fader och förbereda dem för att förenas med gudarna i de eviga världarna.²⁰

Förslag till studier och diskussion

Varför är det i vårt umgänge med andra viktigt att komma ihåg att alla människor är barn till vår himmelske Fader? Vad kan vi göra för att lättare ”känna så som vår himmelske Fader känner” gentemot andra? På vilka sätt har du sett människor ”eftersträva varandras välgång”?
Hur bör vi ”leva så att vår kärlek till varandra hela tiden kan öka och inte minska”? Vad kan vi göra för att åstadkomma detta tillsammans med våra familjer?
På vilka sätt har evangeliet hjälpt dig att älska andra människor mer?
Vilka möjligheter har du att hjälpa dem som ”lider brist på livets nödtorft”? Hur kan vi veta hur vi bäst ska reagera i sådana situationer?
Hur bör vi lösa konflikter med andra? Hur kan vi öka vår kärlek till dem som inte är av samma åsikt som vi?
Varför är det viktigt att förlåta andra? Hur påverkas vår förmåga att känna Anden genom att vi förlåter andra? Viken inverkan har det på oss om vi inte förlåter andra?
Hur kan vi undvika att förarga andra eller att själva bli förargade? Hur kan vi övervinna vår stolthet och be någon om förlåtelse?
Vilka exempel har Frälsaren gett oss på hur vi ska älska och förlåta? Hur har hans föredöme hjälpt dig att älska och förlåta andra?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 22:35-40; Johannes 13:34-35; Mosiah 23:15; Moroni 7:45-48; Läran och förbunden 12:8; 64:8-10