Till unga kvinnor
Var en Kristuslik kvinna. Håll fast vid din högt skattade plats i Guds ögon. Han behöver dig. Denna kyrka behöver dig. Världen behöver dig.
Tiden spelade mig ett fult spratt för bara några månader sedan. Jag steg ur sängen en morgon, klarvaken, pigg och alert och hälsade gryningen med ett leende — tills jag plötsligt insåg att jag, med den födelsedag som skulle firas den dagen, nu hade ett barnbarn som var tonåring. Jag tänkte på det en minut och gjorde sedan det vilken ansvarsfull vuxen som helst med värdighet skulle ha gjort. Jag gick och lade mig igen och drog täcket över huvudet.
Nog om de vanliga skämten om hur hemskt det är att fostra tonåringar. Jag vill säga till min egen dotterdotter och till det stora flertalet ungdomar i kyrkan som jag träffar runt om i världen hur utomordentligt stolta vi är över er. Det finns moraliska och fysiska faror nästan överallt omkring er och dussintals frestelser infinner sig dagligen, ändå anstränger sig de flesta av er att göra det som är rätt.
Den här eftermiddagen vill jag höja min röst till ert beröm, för att uppmuntra och uttrycka min kärlek till och beundran för er. Eftersom det älskade och äldsta barnbarnet som jag talar om nu är en ung kvinna, vill jag rikta mitt tal till de unga kvinnorna i kyrkan, men jag hoppas att andemeningen i det jag säger går att tillämpa på kvinnor och män i alla åldrar. Men i dag vill jag, som Maurice Chevalier brukade sjunga, ”tacka himlen för flickor små”.
Först och främst vill jag att du ska vara stolt över att du är kvinna. Jag vill att du ska känna vad det verkligen innebär att veta vem du är. Du är bokstavligen en dotter till himmelska föräldrar med gudomliga egenskaper och en evig bestämmelse.1 Denna enastående sanning bör slå rot djupt i din själ och ligga som grund för varje beslut du fattar medan du växer upp till mogen kvinna. Din värdighet, ditt värde, dina rättigheter och ditt löfte kan aldrig bestyrkas på ett bättre sätt. Din Fader i himlen vet vad du heter och känner till dina omständigheter. Han hör dina böner. Han känner dina förhoppningar och drömmar, och även din oro och dina besvikelser. Och han vet vad du kan bli, genom tro på honom. Tack vare detta gudomliga arv är du och alla dina andliga systrar och bröder helt jämlika i hans ögon och genom lydnad berättigade att bli en rättmätig arvinge i hans eviga rike, en ”Guds arvinge och Kristi medarvinge”.2 Allt vad Kristus lärde, lärde han både män och kvinnor. I detta Jesu Kristi evangeliums återställda ljus innehar en kvinna, även en ung kvinna, en alldeles egen majestätisk storhet i Skaparens gudomliga plan. Du bär på, som äldste James E Talmage en gång uttryckte det, ”ett heligt ansvar som ingen borde våga vanhelga”.3
Var en kristuslik kvinna. Håll troget fast vid din högt skattade plats i Guds ögon. Han behöver dig. Denna kyrka behöver dig. Världen behöver dig. En kvinnas orubbliga förtröstan på Gud och aldrig sviktande hängivenhet mot det som hör Anden till, har alltid varit ett ankare när livets vindar och vågor rasat.4 Jag säger till dig det som profeten Joseph sade för mer än 150 år sedan: ”Om ni leva upp till edra privilegier eller förmåner, kunna änglarna icke avhållas från att vara edra umgängesvänner.”5
Allt detta säger jag för att försöka få dig förstå vad din Fader i himlen känner för dig och vad hans plan är att du ska bli. Och om någon av er under en tid inte har denna vision om framtiden eller verkar ha bestämt sig för att leva under sin värdighet, då uttrycker vi en ännu större kärlek till dig och vädjar till dig att du gör tonåren till en triumf och inte till en tragedi. Fäder och mödrar, profeter och apostlar vill inget annat än välsigna ditt liv och bespara dig alla tänkbara sorger som det går att bespara dig.
För att tillfullo göra anspråk på vår himmelske Faders välsignelser och skydd ber vi dig trofast följa Jesu Kristi evangeliums normer och inte slaviskt ta efter modets nycker. Kyrkan kommer aldrig att förneka dig din handlingsfrihet beträffande vad du bör ha på dig och exakt hur du bör se ut. Men kyrkan kommer alltid att tillkännage normer och undervisa om principer. Som syster Susan Tanner sade denna morgon är en av dessa principer anständighet. I Jesu Kristi evangelium är anständig klädsel alltid modernt. Våra normer är inte socialt förhandlingsbara.
Broschyren Vägledning för de unga är mycket tydlig i uppmaningen till unga kvinnor att undvika kläder som är alltför åtsittande, alltför korta eller avslöjande på ett opassande sätt, inklusive plagg med bar midja.6 Föräldrar, vi ber er gå igenom broschyren med era barn. Näst efter er kärlek behöver de era begränsningar. Unga kvinnor, välj era kläder så som ni väljer era vänner — välj i båda fallen det som gör er bättre, och det som skulle få er att känna er säkra i Guds närhet.7 Goda vänner skulle aldrig avslöja er, förnedra er eller utnyttja er. Det bör inte heller din klädsel göra.
Jag vill uttrycka en särskild vädjan när det gäller unga kvinnors klädsel under kyrkans möten och sabbatsdagens helgande. Förr sade vi ”finkläder” eller ”söndagskläder”. Kanske borde vi börja göra det igen. Från forna dagar fram till vår tid har vi i vart fall alltid uppmanats att visa upp vårt bästa jag, inifrån och ut, när vi går in i Herrens hus — och ett invigt sista dagars heligas möteshus är ett ”Herrens hus”. Våra kläder eller våra skor behöver aldrig vara dyra. I själva verket bör de inte vara dyra, men de ska inte heller se ut som om vi var på väg till stranden. När vi kommer för att dyrka Gud och allas vår Fader och ta del av sakramentet som symboliserar Jesu Kristi försoning, bör vi vara så vackra och vördnadsfulla, så värdiga och måttfulla vi kan. Det borde synas både på vårt utseende och uppträdande att vi verkligen är Kristi lärjungar, att vi med tillbedjan i sinnet är saktmodiga och ödmjuka i hjärtat, att vi verkligen vill att Frälsarens ande alltid ska vara med oss.
I samma anda vill jag tala med er om ett ännu känsligare ämne. Jag vädjar till er unga kvinnor att i högre grad acceptera er själva, även er kroppsform och ert utseende, och längta mindre efter att se ut som någon annan. Vi är alla olika. Några är långa och andra är korta. Några är runda och andra är smala. Och nästan alla vill någon gång vara något de inte är! Men som en rådgivande till tonårsflickor sade: ”Du kan inte leva ett liv fullt av ängslan över att andra människor ska stirra på dig. När du låter andras åsikter göra dig osäker ger du bort din kraft … Lösningen till att känna sig [trygg] är att alltid lyssna till sitt inre jag — [till sitt verkliga jag].”8 Och i Guds rike är ditt verkliga jag mycket dyrbarare än pärlor9 — varje ung kvinna har en evig bestämmelse och varje vuxen kvinna är en mäktig kraft för det goda. Jag nämner vuxna kvinnor, för ni systrar är våra främsta exempel och resurser för dessa unga kvinnor. Och om du har fått för dig att du ska passa i liten storlek, bli då inte förvånade när din dotter eller Mia-flickan i din klass vill detsamma och gör sig själv fysiskt illa i sitt försök att åstadkomma det. Vi bör alla hålla oss i så bra form vi kan — det är en god lärdom i Visdomsordet. Det betyder att vi äter rätt och tränar och hjälper våra kroppar att fungera bra. Förmodligen kan vi alla bli bättre i det avseendet. Men jag talar här om optimal hälsa. Det finns ingen allenarådande optimal storlek.
Ärligt talat har världen varit brutal mot er i detta hänseende. Ni bombarderas i filmer, TV, modetidningar och annonser med budskapet att utseendet betyder allt! Vad man vill få er att tro är att om ni ser tillräckligt bra ut, kommer ert liv att bli glamoröst och ni kommer att bli lyckliga och populära. Detta slags tryck är enormt under tonåren, för att inte tala om hur starkt det blir när ni blivit äldre. I alltför många fall görs alltför mycket med den mänskliga kroppen för att den ska uppfylla en sådan uppdiktad (för att inte säga ytlig) standard. Som en Hollywoodstjärna nyligen uttryckte det: ”Vi har blivit besatta av skönhet och evig ungdom … Jag blir verkligen ledsen över det sätt som kvinnor lemlästar [sig själva] i jakten på detta. Jag ser kvinnor [också i tonåren] … som slätar ut här och döljer där. Det är som en hal utförsbacke. [Man kan inte komma därifrån] … Det är helt vansinnigt … det samhället gör med kvinnorna.”10
Vad beträffar denna upptagenhet med sig själv och fixering vid det fysiska så är det mer än ett socialt vanvett. Det är andligt nedbrytande och är förklaringen till mycket av det elände som kvinnor, däribland unga kvinnor, ställs inför i dagens värld. Och om vuxna är helt upptagna med utseendet — med att implantera, lyfta, ta bort och forma om allt som går att forma om — då kommer dessa påtryckningar och denna ängslan säkert att sprida sig till barnen. Efter ett tag blir problemet vad Mormons bok kallar ”tomma inbillningar”.11 Och i ett sekulariserat samhälle löper både fåfängan och inbillningarna fritt. Det skulle verkligen behövas en stor och rymlig makeup-väska för att tävla mot den skönhet som porträtteras överallt i media. Men till sist skulle det ändå, som Lehi såg, finnas de som står och begabbar och pekar finger,12 för hur mycket man än försöker kommer det aldrig att räcka i en värld fylld av glamour och mode.
En kvinna som inte delar vår tro skrev en gång att under de år hon arbetat med vackra kvinnor hade hon sett flera saker som var gemensamt för dem, och inget av det hade att göra med storlek eller form. Hon sade att de mest förtjusande kvinnor hon känt utstrålade hälsa och hade ett vänligt sätt, kärlek till lärdom och stabil karaktär och redbarhet. Om vi till denna lista lägger Herrens ljuva och milda ande, vilken sådana kvinnor bär med sig, då beskriver detta skönheten hos kvinnor i alla åldrar och tider, och allt som hör samman därmed betonas i och uppnås genom Jesu Kristi evangeliums välsignelser.
Som avslutning: Mycket har sagts på senare tid i nöjesmedia om den nuvarande flugan med ”dokusåpor”. Jag är inte säker på vad de går ut på, men från djupet av mitt hjärta vill jag dela med mig av evangeliets verklighet till den vackra generation unga kvinnor som växer upp i den här kyrkan.
Mitt högtidliga tillkännagivande för er är att Fadern och Sonen verkligen visade sig för profeten Joseph Smith, som själv var en ung man, kallad av Gud, från just er åldersgrupp. Jag vittnar om att dessa gudomliga personer talade till honom, att han hörde deras röster och såg deras förhärligade kroppar.13 Denna upplevelse var lika verklig där den tilldrog sig som det var för aposteln Tomas när Frälsaren sade till honom: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro.”14
Till mitt barnbarn och till alla andra ungdomar i denna kyrka bär jag mitt vittnesbörd om att Gud verkligen är vår Fader och Jesus Kristus verkligen är hans enfödde Son i köttet, världens Frälsare och Återlösare. Jag vittnar om att detta verkligen är Guds kyrka och rike på jorden, att sanna profeter har lett detta folk i det förgångna och att en sann profet, president Gordon B Hinckley, leder den nu. Må ni känna den oändliga kärlek kyrkans ledare har till er och må ni låta Jesu Kristi evangeliums eviga verklighet lyfta er över timlig oro och tonårsbekymmer, ber jag i Jesu Kristi namn, amen.