Uppoffringar är till glädje och välsignelse
Jag ber att vi alla ska bli sådana heliga som är villiga till uppoffringar och berättigade till Herrens speciella välsignelser.
Bröder och systrar, god eftermiddag. Profeten Joseph Smith lärde att ”en religion som inte fordrar att allt skall uppoffras, aldrig har kraft till att frambringa den tro som är nödvändig för att erhålla liv och frälsning”. (Lectures on Faith [1985], s 69) Om vi sammanfattar skrifternas historia kan vi säga att det är en historia om offer och uppoffringar.
Vi finner underbara exempel i skrifterna på människor som offrade livet för att kunna bevara sin tro och sitt vittnesbörd. Ett exempel är berättelsen om Alma och Amulek, när de med smärta måste se på hur folket i Ammonihah kastades i elden och dog, men behöll sin tro. (Se Alma 14:7–13.)
Vi tänker också på Jesus Kristus som kom ner från sin Faders närvaro till jorden och offrade sig för att frälsa världen genom en smärta svårare än vad någon annan någonsin uthärdat.
I denna sista evangeliehushållning miste många pionjärer livet och gjorde därmed det yttersta offret för att bevara sin tro.
I dag blir vi troligtvis inte ombedda att offra något så stort som att ge upp vårt liv, men vi kan se många exempel på heliga som gör smärtsamma uppoffringar för att hålla sin tro och sitt vittnesbörd levande. Det är kanske svårare att göra de små uppoffringarna i vårt dagliga liv. Det skulle till exempel kunna betraktas som en liten uppoffring att hålla sabbatsdagen helig, att läsa skrifterna dagligen eller att betala vårt tionde. Men dessa uppoffringar görs inte så lätt, om vi inte är inställda på och fast beslutna att göra de uppoffringar som behövs för att kunna lyda dessa befallningar.
När vi gör dessa små uppoffringar belönas vi med fler välsignelser från Herren. Kung Benjamin sade: ”Och gäldenärer ären och förbliven I i all evighet”. (Mosiah 2:24) Och han uppmuntrar oss, liksom han gjorde med sitt eget folk, så att vi får fler välsignelser när vi fortsätter att lyda Herrens ord.
Jag tror att den allra första välsignelse som kommer av uppoffringar är den glädje vi kan känna när vi betalar priset. Kanske själva tanken på att uppoffringen skulle kunna bli en välsignelse blir en välsignelse. När vi tänker sådana ting och känner glädjen, kanske vi redan har fått en välsignelse.
Nyligen fick jag detta slags välsignelse bland de heliga i Korea som deltog i 50-årsfirandet av invigningen av kyrkan i Korea och 200-årsfirandet av Joseph Smiths födelse. Jag skulle kortfattat vilja berätta om deras uppoffringar och om den glädje och välsignelse som de upplevde.
För att kunna fira det evangelium som gav hopp och uppmuntran till de människor i Korea som blev svårt skadade i Koreakriget, började medlemmarna förbereda firandet för över ett år sedan. Många av medlemmarna i Korea — primärbarn, unga män, unga kvinnor, unga vuxna, Hjälpföreningens systrar och andra — samlades för att träna inför festligheterna. De förberedde många traditionella folkdanser, bland annat blomdansen, ringdansen och bonddansen. De spelade trummor, framförde Taekwondo, skådespel, sällskapsdans och musiknummer, visade animationer och gav körframträdanden.
Eftersom ljudvolymen blev så hög när de unga männen spelade på trummorna, klagade grannarna och de måste sluta öva. Det var verkligen svårt att öva längre perioder, men de gjorde det med glädje. Jag fann ingen som klagade över sina ansträngningar och uppoffringar, när de måste gå upp klockan fyra på morgonen för att åka bussen till den gemensamma övningen. De kände stor glädje och tacksamhet över Herrens välsignelser och möjligheten att få visa sin uppskattning.
Många hemvända utländska missionärer kom också tillbaka till Korea med sina hustrur och barn för firandets skull. De gjorde uppoffringar när de kom till Korea som missionärer för länge sedan. Den här gången gjorde de andra uppoffringar i form av tid och pengar för att ta med sig sin familj och delta i firandet denna varma sommar. Men de gladde sig och var tacksamma för allt firande som de deltog i.
För att uppmuntra de koreanska heliga och andra sände Herren sin profet, president Gordon B Hinckley, till Korea. Han själv gjorde en stor uppoffring inför denna resa genom att planera in en 13 dagar extra världsomspännande resa och komma till Korea för att träffa de heliga som han har älskat i många år och för att personligen överbringa Herrens speciella kärlek. Ingen kände att detta var en uppoffring. I stället gråter vi av glädje och tacksamhet. Detta är välsignelsen vi talar om, eller hur?
Bröder och systrar, var inte rädda för att göra uppoffringar. Njut av glädjen och välsignelserna av själva uppoffringen.
Då och då går det en tid mellan uppoffringen och välsignelsen. Uppoffringen kan komma enligt vårt tidsschema, men välsignelsen kanske inte kommer enligt vår, utan enligt Herrens tideräkning. På grund av detta tröstar Herren oss genom att säga: ”Bliven därför icke trötta av att göra gott, ty I läggen grundvalen till ett stort verk.” (L&F 64:33)
Välsignelserna kommer förvisso till oss. Kom ihåg att själva uppoffringen kan vara en form av välsignelse. Låt oss göra små uppoffringar.
När vi läser Mormons bok medan vi gnuggar våra sömniga ögon, låt oss då minnas att vi följer vår profets råd och får den glädje som kommer av denna vetskap. Vi har många räkningar att betala, men när vi betalar, låt oss då känna glädje över att vi har möjlighet att ge något till Herren.
Då kommer de större välsignelserna att utgjutas över oss. Då kommer vår förvåning och glädje att bli som när vi får en oväntad gåva.
Som president Spencer W Kimball sade: ”När vi gör vårt allt finner vi att ’offer och lydnad välsignelse skänker!’ [”Pris åt den man”, Psalmer, nr 16.] Till sist vet vi att det inte var något offer alls.” (Nordstjärnan, okt 1978, s 144) Jag ber att vi alla ska bli sådana heliga som är villiga till uppoffringar och berättigade till Herrens speciella välsignelser. Herren vakar över oss så att det inte blir alltför svårt att uthärda de uppoffringar vi måste göra. I Jesu Kristi namn, amen.