Varen redo … varen starka hädanefter
Tragedier triumferar aldrig där personlig rättfärdighet råder.
Har du någonsin befunnit dig i ett samtal där du plötsligt var tvungen att tiga medan man misstolkar och ringaktar din ståndpunkt? Det hände mig för nästan 25 år sedan och besvikelsen över det ofullbordade samtalet lever kvar än i dag.
Som missionspresident hade jag tillsammans med andra från kyrkan blivit inbjuden att träffa borgmästaren i en av städerna i vår mission. Han tog hjärtligt emot oss på sitt kontor. Vår konversation rörde sig om dagens problem i världen. Så småningom frågade han varför kyrkan missionerade i hans stad.
Det var inte oväntat. Några veckor tidigare hade jag haft på känn att han skulle ställa den frågan och vad jag skulle svara. Jag svarade: ”Jesu Kristi evangelium har svaret och lösningen på alla problem i världen, också dem som goda människor i er stad står inför. Det är därför vi är här.”
Jag väntade mig att borgmästaren skulle vilja veta mer. I stället förändrades hans sinnesstämning. Hans ansikte uttryckte skepsis och sedan förakt. Han vräkte ur sig att jag var naiv i min syn på världens problem och avslutade abrupt vår sammankomst. Jag tilläts inte komma med ytterligare förklaringar.
Denna förmiddag skulle jag vilja avsluta det samtalet. Jag hoppas den gode borgmästaren lyssnar, för det följande är livsviktigt för en orolig värld.
De fruktansvärda katastroferna under senare år har fått oss att nyktra till. De äger rum med allt högre frekvens och intensitet. Naturkrafterna är våldsamma i sin räckvidd, mänskliga angrepp skoningslösa i sitt massmördande, och otyglade begär leder till lössläppthet, brott och familjens sönderfall i en enorm omfattning. Tsunamin i södra Asien och orkaner i Förenta staterna med deras fruktansvärda skador är de senaste katastrofer som fångat vår uppmärksamhet. Hjärtan och händer runtom i världen försöker bistå dem som drabbats svårt. För en kort tid ersätts tvister av medlidande och kärlek.
Vi står i tacksamhetsskuld till dem som när de drabbas av katastrofer påminner oss om människans beroende av Gud. En änka i ett flyktingläger, i vånda över att man brutalt slagit ihjäl hennes son, gråter fram orden: ”Jag får inte tappa min tro.” Överlevande som överväldigats av Katrinas raseri, vädjar: ”Be för oss!”1
Orsakerna till sådana katastrofer blir föremål för till synes ändlösa diskussioner. Kommentatorer, politiker, vetenskapsmän och många andra har åsikter om orsakerna.
Herren Jesus Kristus sade om återställelsen av sitt evangelium:
”Därför har jag, Herren, kallat min tjänare Joseph Smith den yngre och talat till honom från himmelen och givit honom befallningar …
Rannsaken dessa bud, ty de äro sanna och trovärdiga och de profetior och löften, som de innehålla, skola alla gå i fullbordan.”2
Låt oss rikta vår uppmärksamhet på skälen till eller syftena med sådana katastrofer. Som tur är behövs ingen diskussion här, för vi har Kristi evangelium i dess fullhet som vi kan förlita oss på. Läs vad profeterna sagt i Mormons bok och Bibeln. Läs Jesu Kristi undervisning i det 24 kapitlet av Matteus.3 Studera Herrens nutida uppenbarelser i Läran och förbunden.4 Där får vi veta vilka avsikter Gud har med sådana saker.
Katastrofer är ett slags motgångar, och motgångar är en nödvändig del av vår himmelske Faders plan för sina barns lycka.
Om vårt hjärta är rätt inför Gud, kan motgången skola oss, hjälpa oss övervinna vår köttsliga natur och fostra gudagnistan inom oss. Om det inte vore för motgångar skulle vi inte förstå att välja ”den goda delen”.5 Motgångar hjälper oss se i vilket avseende vi behöver omvända oss, att betvinga lägre instinkter, att välja rättfärdighet och ha ”samvetsfrid”.6
Ju mer vi håller fast vid rättfärdigheten, i desto högre grad får vi erfara vår Frälsares beskyddande omsorg. Han är universums Skapare och Herre. Han stillar vind och vågor.7 Hans lära och försoning läker den ångerfulla själen. Han är Messias eller Förlossaren och tack vare honom kan var och en av oss ha ansvaret för vår personliga värld, också när vi omges av tragedier. Lyssna på dessa sanningar:
”Messias kommer, när tiden är fullbordad, för att återlösa människornas barn från fallet. Emedan de äro återlösta från fallet, hava de blivit evigt fria och veta vad gott och ont är, fria att handla av sig själva, utan att låta sig påverkas av annat än tanken på lagens straff på den stora och yttersta dagen enligt de bud, som Gud har givit.
Därför äro människorna fria enligt köttet, och allt som är passande för dem, är givet åt dem. De äro fria att välja frihet och evigt liv genom den stora medlingen för alla människor eller att välja fångenskap och död förmedelst djävulens fångenskap och makt, ty han strävar efter att göra alla människor olyckliga, liksom han själv är.”8
Vi gör klokt i att minnas att djävulen är förgöraren.
Det är sant att vi i detta liv bara är så fria som våra jordiska omständigheter medger. Vi kanske inte kan hejda krig i fjärran länder eller med vår svaga arm hålla tillbaka stormar som rasar eller springa obehindrat när vår kropp hålls fängslad av vacklande hälsa. Men det är förvisso sant att sådant till sist inte avgör vårt eget öde. Det gör vi!
Profeten Joseph Smith förkunnade: ”Lycka är vår tillvaros syftemål och bestämmelse och skall bliva dess slutmål, om vi fullfölja den väg, som leder till lycka. Den vägen är dygd, uppriktighet, trofasthet, helighet och hållandet av Guds befallningar.”9
Alltså, bäste borgmästare, Jesu Kristi evangelium har verkligen svaren på alla problem i världen just därför att det har lösningen på varje levande själs problem.
Varje gång vi drabbas av katastrofer vilar en motsvarande helig plikt på var och en av oss att bli bättre. Vi bör fråga oss själva: ”Vad är det i mitt liv som jag måste ändra på så att jag inte behöver känna straffdomens tyngd?”
I skrifterna klargör Herren vad han förväntar sig av oss när sådana straffdomar kommer. Han säger: ”Omgjorden edra länder och varen redo. Se, riket är edert, och fienden skall icke få överhanden.”10
Kyrkan och dess medlemmar är befallda att vara självständiga och oberoende.11 Förberedelsen börjar med tro, som hjälper oss att möta alla livets skeden. Vi ser jordelivet som en förberedande resa. Tro på Herren och hans evangelium övervinner rädsla och skapar andlighet.
Andligheten växer när vi ”[ber] och … vandrar uppriktigt för Herren”.12 Andlighet är ”medvetenhet om seger över jaget och om gemenskap med den Oändlige”.13
Tro, andlighet och lydnad skapar ett förberett och självständigt folk. Om vi håller tiondets förbund skyddas vi mot nöd och förstörarens makt. Om vi lyder fastelagen och ger frikostigt för att sörja för andra blir våra böner hörda och trofastheten ökar i familjen. Vi får liknande välsignelser om vi lyder profeternas råd och lever inom ramen för våra tillgångar, undviker onödiga skulder och lägger undan tillräckligt av livets nödtorft för att försörja oss och vår familj i åtminstone ett år. Det är kanske inte alltid så lätt, men låt oss göra ”vårt allra bästa”14 så ska våra förråd inte tryta, utan det ska finnas ”nog, ja, i överflöd”.15
Och återigen säger Herren: ”Varen starka hädanefter. Frukten icke, ty riket är edert.”16
Styrka och motståndskraft får man av att leva rättfärdigt. Den är inte rättfärdig som är ett helgon på söndagar och en slöfock resten av veckan. Otyglade begär är fördärvliga och får människor att ”leka … med heliga ting”.17 President Brigham Young sade: ”Den synd som vidlåder Adams och Evas efterkommande är att de inte gjort sitt allra bästa.”18
Jesu Kristi evangelium är vägen till rättfärdighet. Tragedier triumferar aldrig där personlig rättfärdighet råder. Låt oss därför lyda aposteln Paulus råd:
”Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.
Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund.
Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.”19
Det är vår plikt som sista dagars heliga att förbereda oss själva och denna jord och dess invånare på Herren Jesu Kristi andra ankomst. Genom att vara så förberedda och starka som evangeliet lär oss att vara försäkrar vi oss om lycka här och i livet härefter och möjliggör denna ”storslagna tusenårsmission”.
Vår käre profet, president Gordon B Hinckley, har sagt: ”Nu, mina bröder och systrar, har tiden kommit då vi måste stå rakryggade, höja blicken, och utvidga vårt förstånd till en större insikt om denna Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas storslagna tusenårsmission. Detta är en tid att vara stark. Det är dags att gå framåt utan tvekan, väl medvetna om avsikten, omfattningen och betydelsen av vår uppgift. Det är dags att göra det som är rätt oavsett följderna. Det är dags att hålla buden. Det är dags att nå ut med vänlighet och kärlek till dem som är olyckliga och till dem som vandrar i mörker och plåga. Det är dags att vara hänsynsfulla och goda, anständiga och hövliga mot varandra under alla förhållanden. Med andra ord — bli mer kristuslika.”20
Denna uppmaning från Herrens profet visar oss vägen i denna stormiga tid. Alla ni som lider, vårt hjärta känner starkt med er. Må vår himmelske Fader i sin oändliga barmhärtighet lätta era bördor och fylla ert liv med den frid ”som övergår allt förstånd”.21 Ni är inte ensamma. Vi förenar vår kärlek och tro och våra böner med era. Sträva framåt i rättfärdighet så blir allt väl.
I Jesu Kristi namn, amen.