Förberedelser för återställelsen och Kristi andra ankomst: ”Min hand skall vara över dig”
[Herrens] hand har varit över återställelsens verk innan världens grund lades och fortsätter att vara det fram till hans andra ankomst.
I år firar vi 200-årsminnet av profeten Joseph Smiths födelse. Vi vittnar för världen att han var den Guds profet som förutordinerats till att genomföra återställelsen av Jesu Kristi evangelium. Detta gjorde han under vår Frälsares ledning, som sade till en tidigare profet: ”Mitt namn är Jehova, och jag känner änden från begynnelsen; därför skall min hand vara över dig.”1
Jag bekräftar Herrens hand i evangeliets återställelse. Genom Guds barns inspirerade uppoffringar genom tidsåldrarna lades grundvalen till återställelsen, och världen förbereder sig nu för vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra ankomst.
Hans evangelium upprättades första gången på jorden genom Adam och har undervisats i varje tidshushållning genom profeter som Enok, Noa, Abraham, Mose och andra. Var och en av dessa profeter förutsade att Jesus Kristus skulle komma för att sona världens synder. Dessa profetior har uppfyllts. Frälsaren upprättade sin kyrka. Han kallade sina apostlar och upprättade sitt prästadöme. Viktigast av allt är att han gav sitt liv för oss och tog upp sitt liv igen så att alla ska kunna uppstå, och sålunda genomförde han försoningsoffret. Men det var inte slutet.
Efter sin uppståndelse gav Frälsaren sina apostlar uppdraget att leda kyrkan och administrera evangeliets förrättningar. De var trogna detta uppdrag och blev förföljda och en del av dem led slutligen martyrdöden. Följden blev att Herrens prästadömsauktoritet inte längre fanns på jorden och världen sjönk ner i andligt mörker. Under de sekler som följde hade Guds barn kvar Kristi ljus, de kunde be och kunde känna den Helige Andens inflytande. Men evangeliets fullhet hade gått förlorad. Det fanns ingen kvar på jorden med makt och myndighet att leda kyrkan eller att utföra heliga förrättningar som dop, förlänandet av den Helige Andens gåva och templets frälsande förrättningar. Nästan ingen hade tillgång till skrifterna och de flesta kunde inte läsa.
Att göra skrifterna tillgängliga och hjälpa Guds barn lära sig läsa dem var det första steget mot återställelsen av evangeliet. Ursprungligen skrevs Bibeln på hebreiska och grekiska, språk som vanligt folk i Europa inte kände till. Men omkring 400 år efter Frälsarens död översattes Bibeln till latin av Hieronymus. Men skrifterna var fortfarande inte tillgängliga i någon större utsträckning. Exemplar måste skrivas för hand, vanligtvis av munkar, och det tog åratal att skriva ett enda.
Men nu började människor, genom den Helige Andens inflytande, att intressera sig för studier. Denna renässans eller ”pånyttfödelse” spred sig över hela Europa. I slutet av 1300-talet började en präst vid namn John Wycliffe att översätta Bibeln från latin till engelska. Eftersom engelskan då var ett okultiverat språk under utveckling, ansåg kyrkliga ledare att det inte var ett lämpligt språk för Guds ord. En del ledare trodde med säkerhet att om människor kunde läsa och tyda Bibeln, skulle dess lärdomar förvrängas; andra fruktade att människor med tillgång till skrifterna inte skulle behöva kyrkan och inte längre skulle stödja den ekonomiskt. Följaktligen fördömdes Wycliffe som kättare och behandlades därefter. Efter hans död och begravning grävdes hans ben upp och brändes. Men Guds verk kunde inte hejdas.
Medan somliga inspirerades att översätta Bibeln, inspirerades andra att finna sätt att publicera den. Johann Gutenberg hade år 1455 uppfunnit en tryckpress med lösa typer, och Bibeln var en av de första böckerna han tryckte. För första gången var det möjligt att trycka ett stort antal exemplar av skrifterna till en kostnad som många hade råd med.
Under tiden utgöt Gud också sin inspiration över upptäcktsresande. År 1492 begav sig Christopher Columbus ut för att hitta en ny färdväg till Fjärran Östern. Columbus leddes av Guds hand på sin resa. Han sade: ”Först gav mig Gud tron, därefter gav han mig modet.”2
Dessa uppfinningar och upptäckter gjorde andra bidrag möjliga. Tidigt på 1500-talet skrev unge William Tyndale in sig vid Oxford University. Där studerade han den bibellärde Erasmus verk, som trodde att skrifterna är ”föda för [människans] själ som … måste tränga ner i själva djupet av hjärtat och sinnet”.3 Genom sina studier utvecklade Tyndale en kärlek till Guds ord och en önskan att alla Guds barn skulle kunna mätta sig med dem.
Ungefär samtidigt fastställde en tysk präst och lärare som hette Martin Luther 95 felaktigheter i sin tids kyrka, vilka han frimodigt sände i ett brev till sina överordnade. I Schweiz tryckte Huldrych Zwingli 67 artiklar om reformer. Jean Calvin i Schweiz, John Knox i Skottland och många andra hjälpte till med detta arbete. En reformation hade inletts.
Under tiden hade William Tyndale utbildat sig till präst och talade åtta språk flytande. Han ansåg att en direkt översättning från grekiska och hebreiska till engelska skulle vara mer exakt och begriplig än Wycliffes översättning från latin. Därför översatte Tyndale, upplyst av Guds Ande, Nya testamentet och en del av Gamla testamentet. Hans vänner varnade honom för att han kunde bli dödad för sitt arbete, men han fortsatte oförskräckt. När han en gång tvistade med en lärd man sade han: ”Om Gud låter mig leva skall jag inom några år göra så att en gosse som kör plogen vet mer om skriften än du gör.”4
Till sist dödades Tyndale, som så många andra, för sina ansträngningar — stryptes och brändes på bål nära Bryssel. Men tron för vilken han gav sitt liv gick inte förlorad. Miljontals människor har själva upplevt det som Tyndale lärde i hela sitt liv: ”Guds ord har en sådan inverkan att alla som läser det … genast börjar bli bättre och bättre för varje dag, tills de blivit fullkomliga människor.”5
Oroliga politiska tider förde med sig förändringar. Till följd av oenighet med kyrkan i Rom, förklarade sig kung Henrik den åttonde vara kyrkans överhuvud i England och krävde att exemplar av den engelska Bibeln placerades ut i alla sockenkyrkor. Hungriga efter evangeliet flockade sig människorna till dessa kyrkor och läste i skrifterna för varandra tills rösten svek dem. Bibeln användes också till att lära barnen läsa. Fastän martyrdöden fortfarande förekom i Europa, började okunnighetens mörka natt lida mot sitt slut. En predikant förkunnade innan han brändes: ”Genom Guds nåd skall denna dag ett sådant ljus tändas i England att jag förtröstar på att det aldrig skall släckas ut.”6
Vi uttrycker vår tacksamhet för alla som levde i England och i hela Europa och som hjälpte till med att tända detta ljus. Genom Guds nåd lyste ljuset allt starkare. Medveten om söndringen i sitt eget land, godkände den engelske kungen Jakob (James) den förste en ny officiell version av Bibeln. Man har beräknat att över åttio procent av William Tyndales översättningar av Nya testamentet och en stor del av Gamla testamentet (pentateuken, eller Första Moseboken till och med Femte Moseboken, samt Josua till och med krönikeböckerna) togs med i kung Jakobs version.7 Med tiden skulle den versionen föras till ett nytt land och läsas av en fjortonårig bondpojke som hette Joseph Smith. Är det att undra på att kung Jakobs version är den godkända engelska Bibeln i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga idag?
Den religiösa förföljelsen i England fortsatte under Jakobs son Karl, och många drevs att söka frihet i nya länder. Bland dem befann sig pilgrimerna, som seglade till Amerika 1620, till just den delen av världen som Columbus hade utforskat över 100 år tidigare. Andra kolonister följde snart, däribland sådana som Roger Williams, grundare av och senare guvernör för Rhode Island, som fortsatte att söka efter Kristi sanna kyrka. Williams sade att det inte fanns någon rätt grundad Kristi kyrka på jorden, och inte någon människa som hade myndighet att officiera i någon av kyrkans förrättningar, och att det inte heller kunde finnas någon förrän nya apostlar sändes av kyrkans stora överhuvud, och att han väntade på att dessa apostlar skulle komma.8
Över ett sekel senare vägleddes grundare av en ny nation på den amerikanska kontinenten av sådana religiösa känslor. Under Guds hand tillförsäkrades varje medborgare religiös frihet med en inspirerad rättighetsproposition. Fjorton år senare, den 23 december 1805, föddes profeten Joseph Smith. Förberedelsen för återställelsen var nära sin fullbordan.
När Joseph var en ung man ”stämdes [hans] sinne till allvarliga betraktelser”9 om religion. Eftersom han hade fötts i ett land med religiös frihet kunde han fråga sig vilken av alla kyrkorna som var den rätta. Och eftersom Bibeln hade översatts till engelska kunde han söka efter svar i Guds ord. Han läste i Jakobs brev: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud”10, och han följde denna anvisning. Som svar på Josephs bön uppenbarade sig Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus för honom.11 Denna enkla bondpojke var profeten som Gud valde att återställa den ursprungliga Jesu Kristi Kyrka och hans prästadöme i dessa sista dagar. Denna återställelse skulle bli den sista, tidernas fullhets hushållning, då samtliga prästadömsvälsignelser skulle återställas som människan kunde få på jorden. Hans gudomliga uppdrag var inte att reformera och inte heller att opponera sig mot det som redan fanns på jorden. Det var att återställa det som hade funnits på jorden och gått förlorat.
Återställelsen, som inleddes med den första synen 1820, fortsatte med framkomsten av Mormons bok: Ännu ett testamente om Jesus Kristus. Den 21 september 1823 besöktes Joseph Smith av ängeln Moroni som berättade om en forntida uppteckning med ”det eviga evangeliets fullhet … som en förberedelse för Messias’ andra ankomst”.12 Mormons bok, inristad på guldplåtar, redogör för Kristi besök på det västra halvklotet, liksom Bibeln redogör för hans liv och mission i det heliga landet. Joseph fick guldplåtarna fyra år senare, och i december 1827 började han översätta Mormons bok.13
Under översättningen läste Joseph Smith och hans skrivare Oliver Cowdery om dopet. Deras önskan att få denna välsignelse föranledde återställelsen av aronska prästadömet den 15 maj 1829 under Johannes Döparens händer.14
Därefter följde återställelsen av melkisedekska prästadömet, som förlänades Joseph och Oliver av apostlarna Petrus, Jakob och Johannes, som innehade nycklarna. Efter århundraden av andligt mörker fanns återigen makten och myndigheten på jorden att handla i Guds namn, att utföra heliga förrättningar och att leda hans kyrka.
De första tryckta exemplaren av Mormons bok gavs ut den 26 mars 1830. Några dagar senare, den 6 april, hade Kristi sanna kyrka i dessa sista dagar åter organiserats i Peter Whitmer den äldres hem i Fayette, New York. Aposteln Parley P Pratt beskrev dessa händelsers inverkan på världen med följande ord:
Se, dagen gryr och mörkret flyr.
Sions baner nu vecklas ut!
En ljusets dag för världen gryr …
min själ, din tacksamhet utgjut!15
Den långa natten var äntligen över och uppenbarelse strömmade ner, vilket gav ny helig skrift. Läran och förbunden antogs av kyrkan den 17 augusti 1835. Översättningen av Abrahams bok i Den kostbara pärlan började också detta år.
Snart därefter gavs ytterligare myndighet att handla i Herrens namn. Templet i Kirtland invigdes den 27 mars 1836.16 I det templet uppenbarade sig Frälsaren för Joseph Smith och Oliver Cowdery, och därefter uppenbarade sig Mose, Elias och Elia som gav ytterligare prästadömsnycklar till profeten.17
Detta evangelieljus skulle aldrig mer tas bort från jorden. År 1844 förlänade Joseph Smith alla prästadömets nycklar till Brigham Young, John Taylor, Wilford Woodruff och deras medapostlar. Profeten sade: ”Jag har fått leva tills jag sett denna börda, som vilat på mina axlar, flyttas över till andra mäns axlar; … rikets nycklar har placerats på jorden för att aldrig tas bort igen i all evighet … vad som än händer med mig.”18 Tragiskt nog, tre månader senare, den 27 juni, led profeten Joseph Smith och hans bror Hyrum martyrdöden i Carthage, Illinois.
Äldste John Taylor, som var med profeten när han dödades, vittnade om honom: ”Joseph Smith, Herrens profet och siare, har gjort mera — Jesus allena undantagen — för människornas frälsning i denna världen än någon annan människa som levat här.”19
Jag vittnar om att profeten Joseph Smiths verk är Frälsarens verk. Vägen är inte alltid lätt i Herrens tjänst. Det krävs ofta uppoffringar, och det är troligt att vi får erfara svårigheter. Men när vi tjänar honom finner vi att hans hand i sanning är över oss. Så var det för Wycliffe, Tyndale och tusentals andra som banade väg för återställelsen. Så var det för profeten Joseph Smith och alla som hjälpte till med att bereda vägen för det återställda evangeliet. Så är det och kommer det att bli också för oss.
Herren förväntar sig att vi är lika trofasta, hängivna och modiga som de som gått före oss. De kallades att ge sina liv för evangeliet. Vi har kallats att leva vårt liv för samma ändamål. I dessa sista dagar har vi särskild anledning att göra det.
Före den heliga natten i Betlehem bereddes vägen för Herrens första ankomst och hans försoning av historiens händelser och profeternas ord i alla tidshushållningar. På samma sätt lade historia och profetia grunden till återställelsen av evangeliet genom profeten Joseph Smith. Har vi ögon att se att händelserna och profetiorna för vår tid förbereder oss för Frälsarens andra ankomst?
Jag bär särskilt vittne om att vår Frälsare Jesus Kristus lever. Jag vittnar om att hans hand har vilat över återställelsens verk innan världens grund lades och fortsätter att göra det fram till hans andra ankomst.
Att var och en av oss må förbereda sig att möta honom är min ödmjuka bön. I hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.