En fristad
Varje själ som villigt förenar sig med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och strävar efter att hålla fast vid dess principer och förordningar har fått ”en fristad”.
Jag har levt länge och sett hur de normer som civilisationen är beroende av för att överleva har sopats bort, en bit i taget.
Vi lever i en tid när de uråldriga normerna för moral, äktenskap, hem och familj lider nederlag efter nederlag i rättssalar och rådsförsamlingar, i riksdagar och klassrum. Vår lycka beror på om vi lever efter just dessa normer.
Aposteln Paulus profeterade att i vår tid, i dessa sista dagar, skulle människor vara ”olydiga mot sina föräldrar … kärlekslösa … fientliga mot det goda. De skall älska njutning i stället för Gud.” (2 Tim 3:2–4)
Och han varnade: ”Onda människor och bedragare skall göra framsteg — till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.” (2 Tim 3:13) Han hade rätt. Men när jag tänker på framtiden överväldigas jag ändå av en positiv känsla av optimism.
Paulus bad den unge Timoteus att fortsätta med det han lärt sig av apostlarna och sade att han skulle bli räddad eftersom ”du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus”. (2 Tim 3:15)
Det är viktigt med kunskap om skrifterna. Av dem lär vi om andlig vägledning.
Jag har hört människor säga: ”Jag skulle gärna ha uthärdat förföljelser och prövningar om jag hade fått leva under den första tiden i kyrkan när det publicerades en sådan ström av uppenbarelser som helig skrift. Varför händer inte detta nu?”
Uppenbarelserna som kom genom profeten Joseph Smith och som trycktes som helig skrift lade en fast grund för kyrkan genom vilken Jesu Kristi evangelium kunde nå ut till ”varje nation”1. (2 Nephi 26:13)
Skrifterna beskriver uppgifterna för profeten och presidenten och hans rådgivare, de tolv apostlarnas kvorum, de sjuttios kvorum, presiderande biskopsrådet och stavarna och församlingarna och grenarna. De förklarar ämbetena inom melkisedekska och aronska prästadömet. De upprättar kanalerna genom vilka inspiration och uppenbarelse kan strömma till ledarna och lärarna och föräldrarna och till de enskilda.
Motståndet och prövningarna är annorlunda i dag. De är snarast intensivare och farligare än under den första tiden, och riktar sig inte så mycket mot kyrkan som mot oss som enskilda. De tidiga uppenbarelserna, som publicerades som helig skrift för ständig vägledning åt kyrkan, fastställer förordningarna och förbunden, och de gäller fortfarande.
Ett av dessa skriftställen ger oss löftet: ”Om I ären beredda skolen I icke frukta.” (L&F 38:30)
Låt mig berätta vad som har gjorts för att bereda oss. Då kanske ni förstår varför jag inte fruktar framtiden, varför jag har en sådan positiv känsla av tillförsikt.
Det är inte möjligt för mig att i detalj beskriva eller ens räkna upp allt som första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har åstadkommit under senare år. I detta kommer ni att se fortsatt uppenbarelse, tillgänglig för kyrkan och för varje enskild medlem. Jag ska beskriva en del av det som gjorts.
För över 40 år sedan bestämdes det att läran skulle göras tillgänglig snabbt och enkelt för varje medlem i kyrkan genom att bereda en sista dagars heliga utgåva av skrifterna. Vi började göra korshänvisningar mellan King James Bibel och Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Texten i King James Bibel lämnades helt oförändrad.
Arbete utfördes för hundratals år sedan för att bana vägen för vår tid. Nittio procent av King James Bibel är översatt av William Tyndale och John Wycliffe. Vi har dessa första översättare, dessa martyrer, att tacka för mycket.
William Tyndale sade: ”Jag ska få en pojke bakom plogen att veta mer om skrifterna än [prästerskapet].”2
Alma, som hade gått igenom stora prövningar, stod nu inför ännu större. Uppteckningen säger: ”Emedan ordets predikan hade den verkan att leda åhörarna till att göra det som var rätt — ja, emedan den gjorde ett mycket kraftigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat som hade hänt dem — trodde Alma, att det nu skulle vara rådligt att försöka Guds ords kraft på dem.” (Alma 31:5)
Det är just detta vi hade i tankarna när vi började med skriftprojektet: att varje medlem i kyrkan skulle kunna känna till skrifterna och förstå principerna och lärdomarna i dem. Vi började utföra i vår tid vad Tyndale och Wycliffe gjorde på sin.
Både Tyndale och Wycliffe blev fruktansvärt förföljda. Tyndale plågades i ett iskallt fängelse i Bryssel. Han var klädd i trasor och han frös fruktansvärt. Han skrev till biskoparna och bad om att få sin rock och mössa. Han tiggde om att få ett stearinljus och sade: ”Det är mycket tröttsamt att sitta ensam i mörkret.”3 De blev så ursinniga över denna begäran att han togs från fängelset och brändes på bål inför en stor folkmassa.
Wycliffe undgick att brännas till döds, men rådet i Konstanz såg till att hans kropp grävdes upp, brändes på bål och att hans aska spreds.4
Profeten Joseph Smith hade av modern till Edward Stevenson i de sjuttios kvorum fått låna böcker om martyrer, skrivna av den engelske 1500-talsprästen John Foxe. När han läst dem sade han: ”Jag har med hjälp av Urim och Tummim sett dessa martyrer, och de var uppriktiga, hängivna Kristi efterföljare, enligt det ljus de ägde, och de kommer att bli frälsta.”5
Att korshänvisa mer än 70 000 verser i skrifterna och ordna fotnoter och hjälpmedel trodde man skulle bli enormt svårt, kanske till och med omöjligt. Men arbetet påbörjades. Det krävdes 12 år och hjälp från över 600 personer att fullborda det. Några var experter på grekiska, latin och hebreiska, andra hade kunskaper om forntida skrifter. Men de flesta var vanliga, trofasta medlemmar i kyrkan.
Inspirationens ande vilade över arbetet.
Projektet hade varit omöjligt utan datorns hjälp.
Ett anmärkningsvärt system konstruerades för att organisera tiotusentals fotnoter och på så sätt öppna skrifterna för varje pojke och flicka ”bakom plogen”.
Med ett ämnesregister kan en medlem i kyrkan på bara några minuter slå upp sådana ord som försoning, omvändelse, den Helige Anden, och få ytterligare upplysningar från alla fyra standardverken.
När projektet pågått i flera år frågade vi hur det gick med det omständliga, mödosamma arbetet att lista ämnena i bokstavsordning. De skrev: ”Vi har gått igenom Helvete och Himmel, förbi Kärlek och Lusta, och arbetar på Omvändelse.”
Vi fick de ursprungliga manuskripten till Mormons bok i vår hand. Dessa gjorde det möjligt att korrigera tryckfel som smyger sig in i översättning av skrifterna.
Det mest anmärkningsvärda i Topical Guide är de 18 sidorna med enkelt radavstånd, liten stil, under rubriken ”Jesus Christ”, den mest utförliga sammanställning av uppgifter i skrifterna om Jesu Kristi namn som någonsin sammanställts i världshistorien. Följ dessa hänvisningar och du får en klar bild av vems kyrka detta är, vad den lär och vilken myndighet den har, allt förankrat i Jesu Kristi, Guds Sons, Messias, Återlösarens, vår Herres, heliga namn.
Två nya uppenbarelser lades till Läran och förbunden — kapitel 137, en syn som gavs till profeten Joseph Smith med anledning av utförandet av begåvningen, och kapitel 138, president Joseph F Smiths syn om de dödas återlösning. Därefter, just då detta arbete avslutades för att tryckas, togs den underbara uppenbarelsen om prästadömet emot och meddelades i ett officiellt tillkännagivande (se L&F, Officiellt tillkännagivande — 2), vilket visar att skrifterna inte är avslutade.
Sedan kom den enorma utmaningen att översätta till kyrkans olika språk. Nu har Tre-i-ett, med en vägledning till skrifterna, kommit ut på 24 språk och den kommer på fler. Mormons bok har nu tryckts på 106 språk. Fyrtionio översättningar pågår.
Det har gjorts än mer. Mormons bok fick en undertitel — Mormons bok: Ännu ett testamente om Jesus Kristus.
Med de grundläggande lärdomarna på plats, lika stadigt som graniten i Salt Lake-templet och tillgängliga för alla, kan fler bli vittne till den ständiga strömmen av uppenbarelser till kyrkan. ”Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.” (Nionde trosartikeln)
Medan utgivningen av skrifterna pågick, inleddes ännu ett stort arbete. Också detta skulle ta flera år. Hela kyrkans studieprogram omstrukturerades. Alla studiekurser i prästadömet och biorganisationerna — för barn, ungdomar och vuxna — ändrades så att de koncentrerades på skrifterna, på Jesus Kristus, på prästadömet och på familjen.
Hundratals frivilliga arbetade år ut och år in. Några av dem var experter på att skriva, på läroplaner, på undervisning och andra liknande områden, men de flesta var vanliga medlemmar. Allt förankrades i skrifterna, med betoning på prästadömets myndighet och med familjens helighet i centrum.
Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum publicerade ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.”6 De publicerade sedan ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”.7
Seminarier och religionsinstitut spreds över hela världen. Lärare och elever undervisar och lär sig genom Anden (se L&F 50:17–22) och båda lär sig att förstå skrifterna, profeternas ord, frälsningsplanen, Jesu Kristi försoning, avfallet och återställelsen, den återställda kyrkans unika ställning, och att ta fram principerna och lärdomarna i dem. Eleverna uppmuntras att göra till vana att dagligen studera skrifterna.
Måndagskvällen reserverades för familjens hemafton. Alla kyrkliga aktiviteter ska planeras så att familjen kan vara tillsammans.
Som naturlig följd blev missionärsarbetet förankrat i uppenbarelserna under rubriken ”Predika mitt evangelium”. Varje år avlöses över 25 000 missionärer för att återvända till sina hem i 148 länder, sedan de tillbringat två år med att lära sig kyrkans lära och hur man ska undervisa genom Anden och dela med sig av sitt vittnesbörd.
Principerna för prästadömets ledning har klargjorts. De aronska och melkisedekska prästadömskvorumens roll har förstärkts. Alltid och överallt finns det ledare — biskopar och presidenter — som innehar nycklarna till att ge vägledning, klarlägga missförstånd, upptäcka och tillrättalägga falska läror.
De vuxnas studiekurser i prästadömet och Hjälpföreningen grundar sig på kyrkans presidenters lärdomar.
Kyrkans tidskrifter har fått en annan utformning och publiceras nu på 50 språk.
Vi är inne i en fantastisk era av tempelbyggande, 122 tempel är nu öppna för tempelarbete och två till tillkännagavs i går.
Genealogi kallas numera släkthistoria. Trofasta medlemmar får hjälp av den senaste tekniken att bereda och föra namn till templet.
Allt detta vittnar om fortsatt uppenbarelse. Det finns andra saker, alltför många för att i detalj beskrivas.
Det finns i kyrkan en central inre kraft som är mer djupgående än program eller möten eller föreningar. Den förändras inte. Den kan inte förstöras. Den är beständig och säker. Den avmattas eller förbleknar aldrig.
Kyrkan har kapell för sina sammankomster, men den bor i varje sista dagars heligs hjärta och själ.
Överallt i världen hämtar ödmjuka medlemmar inspiration ur skrifterna för att få vägledning i livet, inte helt medvetna om att de har funnit denna ”mycket dyrbara pärla” (Matt 13:46) som Herren berättade om för sina lärjungar.
När Emma Smith, profeten Josephs hustru, samlade psalmer till den första psalmboken, tog hon med ”Led oss fram, o himlens Herre”, som i själva verket är en bön:
När vår jord begynner bäva,
stilla, Gud, vår fruktan då.
Och när straffen synes nära,
låt oss då en fristad få.8
Varje själ som villigt förenar sig med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och strävar efter att hålla fast vid dess principer och förordningar har fått ”en fristad”.
Alla kan få den försäkran som kommer genom inspiration och vittnar om att Jesus är Kristus, Guds Son, att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är precis det han sade att den skulle vara: ”Den enda sanna och levande kyrkan på hela jordens yta.” (L&F 1:30) I Jesu Kristi namn, amen.