Kroppens helighet
Herren vill att vi ändrar om oss, men till hans avbild, inte till världens avbild, genom att hans avbild präglas i vårt anlete.
Jag har just varit och hälsat vår nyaste lilla dotterdotter, Elizabeth Claire Sandberg, välkommen till världen. Hon är fullkomlig! Jag kände mig full av vördnad, vilket jag gör varje gång ett barn föds: över hennes fingrar, tår, hår, klappande hjärta och familjedrag — näsa, haka, smilgropar. Hennes äldre bröder och systrar var lika upprymda och fascinerade över sin fullkomliga lilla syster. De verkade förnimma en helighet i hemmet som kom av att en himmelsk ande nyligen förenats med en ren fysisk kropp.
I föruttillvaron lärde vi oss att kroppen var en del av Guds stora plan för vår lycka. Det står i tillkännagivandet om familjen: ”I föruttillvaron kände … dessa söner och döttrar Gud … och antog hans plan, enligt vilken hans barn kunde få en fysisk kropp och få jordiska erfarenheter för att utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå sin gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv.” (”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, okt 2004, s 49) Faktum är att vi ”ropade av glädje” (Job 38:7) över att vara en del av denna plan.
Varför var vi så glada? Vi förstod eviga sanningar om kroppen. Vi visste att kroppen skulle vara i Guds avbild. Vi visste att kroppen skulle inrymma vår ande. Vi förstod också att kroppen skulle utsättas för smärta, sjukdomar, handikapp och frestelser. Men vi var villiga, ja ivriga, att acceptera dessa utmaningar, för vi visste att endast med ande och materia oskiljaktigt förenade kunde vi gå framåt och bli lika vår himmelske Fader (se L&F 130:22) och ta emot ”glädjens fullhet”. (L&F 93:33)
Med evangeliets fullhet på jorden har vi återigen förmånen att känna till dessa sanningar om kroppen. Joseph Smith lärde: ”Vi kom till denna jord, på det att vi måtte få en kropp och ställa den ren inför Gud i det celestiala riket. Lyckans stora princip består i att ha en kropp. Djävulen har ingen kropp och häri ligger hans straff.” (Se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 156)
Satan fick kunskap om samma eviga sanningar om kroppen, dock är hans straff att ingen ha, och därför gör han allt han kan för att få oss att misshandla eller felaktigt använda denna dyrbara gåva. Han har fyllt världen med lögner och bedrägerier om kroppen. Han frestar många att befläcka kroppens stora gåva genom okyskhet, oanständighet, njutningslystnad och missbruk. Han förleder somliga att förakta sina kroppar, andra frestar han att dyrka sina kroppar. I vart fall lockar han världen att endast betrakta kroppen som ett objekt. Med tanke på alla dessa sataniska lögner om kroppen, vill jag i dag höja min röst för kroppens helighet. Jag vittnar om att kroppen är en gåva som bör behandlas med tacksamhet och respekt.
Skrifterna förkunnar att kroppen är ett tempel. Det var Jesus själv som först jämförde sin kropp med ett tempel. (Se Joh 2:21.) Paulus gav senare följande förmaning till folket i Korint, en ogudaktig stad, full av all slags liderlighet och oanständighet: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” (1 Kor 3:16–17)
Vad skulle hända om vi verkligen behandlade vår kropp som ett tempel? Följden skulle bli en dramatisk ökning av kyskhet, anständighet, efterlevnad av visdomsordet och en motsvarande minskning av pornografi och missbruk, för vi skulle betrakta kroppen, som vi gör templet, som en helgedom för Anden. Liksom inget orent får komma in i templet, skulle vi vaksamt se till att orenheter av alla slag hindrades från att komma in i vår kropps tempel.
Likaledes skulle vi hålla vårt kroppsliga tempels utsida ren och vacker för att återspegla den heliga beskaffenheten av vårt inre, liksom kyrkan gör med sina tempel. Vi bör klä oss och handla på ett sätt som återspeglar den heliga anden inom oss.
När jag för en kort tid sedan besökte en av världens stora städer fylld med turister, kände jag sådan stor sorg över att så många i världen fallit offer för Satans bedrägeri att kroppen bara är ett objekt för stoltserande och öppen skyltning. Föreställ er min glädje när jag kom in i ett klassrum med unga kvinnor, måttfullt och lämpligt klädda och med ansikten som lyste av godhet. Jag tänkte: ”Här har vi åtta vackra flickor som vet hur man visar respekt för kroppen och som vet varför de gör det.” I Vägledning för de unga står det: ”Din kropp är Guds heliga skapelse. Respektera den som en gåva från Gud och fördärva den inte på något sätt. Genom din klädsel och ditt utseende visar du Herren att du vet hur värdefull din kropp är … Det sätt som du klär dig på återspeglar ditt inre” ([2002], s 14–15).
Anständighet innebär inte bara att undvika avslöjande plagg. Den beskriver inte bara kjolens längd och urringningens djup, utan också vårt hjärtas inställning. Ordet anständig betyder ”passande”. Det hör ihop med ordet ”måttlig”. Det antyder en känsla för det ”som är passande … i tankar, språk, klädsel och uppförande”. (Daniel H Ludlow, red, Encyclopedia of Mormonism, 5 band [1992], 2:932)
Det måttfulla och passande borde styra alla våra fysiska begär. En kärleksfull himmelsk Fader har gett oss fysiskt vackra saker och nöjen för att både ”behaga ögat och glädja hjärtat” (L&F 59:18), men med följande varning: de har ”skapats för att brukas med förstånd, icke omåttligt och orättmätigt”. (L&F 59:20) Min make använder det här skriftstället för att undervisa våra barn om kyskhetslagen. Han förklarade vad ordet ”orättmätigt” innebär. Vi får inte använda kroppen på ett sätt som strider mot de gudomligt fastställda ändamålen med den. Det är inget fel med fysiska nöjen på rätt tid och plats men även då får de inte blir vår gud. (Se John S Tanner, ”The Body is a Blessing”, Ensign, jul 1993, s 10.)
Kroppens nöjen kan bli en besatthet för somliga, vilket också vårt yttre utseende kan bli. Ibland går vi själviskt till ytterlighet med motion, bantning, omändringar och dyra inköp av senaste modet. (Se Alma 1:27.)
Jag bekymras över det nya modet ”extreme makeover”, att få kroppen ”helrenoverad”. Lyckan kommer av att acceptera den kropp vi fått som en gudomlig gåva, och att försköna våra naturliga gåvor, inte av att göra om vår kropp efter världens avbild. Herren vill att vi förändras, men till hans avbild, inte till världens avbild, genom att hans avbild präglas i vårt anlete. (Se Alma 5:14, 19.)
Jag minns så väl hur osäker jag kände mig som tonåring med många finnar. Jag försökte sköta min hy på rätt sätt. Mina föräldrar hjälpte mig få läkarhjälp. I åratal lät jag bli att äta choklad och fet skräpmat som tonåringar ofta äter när de träffas, men jag blev inte märkbart bättre. Det var svårt för mig på den tiden att verkligen sätta värde på kroppen som orsakade mig sådan bedrövelse. Men min goda mor lärde mig en högre lag. Hon sade om och om igen till mig: ”Du måste göra allt för att se välvårdad ut, men så fort du går ut genom dörren, så glöm dig själv och börja tänka på andra.”
Så var det. Hon lärde mig den kristuslika principen osjälviskhet. Kärlek, eller Kristi rena kärlek ”avundas icke och är icke uppblåst. Den söker icke sitt eget”. (Moroni 7:45) När vi bryr oss om andra eller blir osjälviska, utvecklar vi en inre skönhet i anden som lyser upp vårt yttre. Det är så vi ändrar om oss till Herrens avbild så att hans avbild kan ses i vårt ansikte. President Hinckley talade om just detta slags skönhet som kommer av att vi lär oss respektera kroppen, sinnet och anden. Han sade:
”Av alla den Allsmäktiges skapelser finns det ingen som är vackrare, ingen som är mer inspirerande än en älsklig Guds dotter, som vandrar i dygd, med insikt om varför hon bör göra så, som ärar och respekterar sin kropp som helig och gudomlig, som utvecklar sinnet och ständigt vidgar sitt förstånds horisont, som ger näring åt sin ande med evig sanning.” (Se ”Vårt ansvar mot våra unga kvinnor”, Liahona, jan 1989, s 88.)
O, jag ber innerligt att alla män och kvinnor ville söka efter den kroppens, sinnets och andens skönhet, vilket profeten lovordar!
Det återställda evangeliet lär oss att det finns en nära länk mellan kroppen, sinnet och anden. I Visdomsordet, till exempel, är det andliga och fysiska sammanflätat. När vi lever efter Herrens hälsolag för våra kroppar, lovas vi också visdom i anden och kunskap i sinnet. (Se L&F 89:19–21.) Det andliga och det fysiska är i sanning sammanlänkat.
Jag minns en upplevelse när jag växte upp då min mors känsliga ande påverkades av en fysisk svaghet. Hon hade experimenterat med ett nytt bullrecept. Bullarna var stora, mäktiga och jättegoda — och mycket mättande. Inte ens mina tonåriga bröder kunde äta mer än en bulle. När det var dags för familjebön den kvällen, bad min far mor att be. Hon gömde huvudet och svarade inte. Han frågade försiktigt: ”Är det något som är fel?” Slutligen sade hon: ”Jag känner mig inte särskilt andlig ikväll. Jag åt just tre av de där mäktiga och söta bullarna.” Jag antar att många av oss ibland förnärmat vår ande på liknande sätt med fysisk eftergivenhet. Särskilt det som förbjuds i Visdomsordet har en skadlig inverkan på kroppen och ett förlamande inflytande på vår andliga lyhördhet. Ingen av oss kan strunta i denna förbindelse mellan ande och kropp.
Dessa heliga kroppar som vi är så tacksamma för har sina naturliga begränsningar. Somliga föds med handikapp och lider av sjukdomar hela livet. När vi åldras upplever vi alla hur kroppen efter hand börjar försämras. När det händer längtar vi efter den dagen när kroppen blir frisk och hel. Vi ser fram emot uppståndelsen som möjliggjordes av Jesus Kristus när ”själen skall återställas åt kroppen och kroppen åt själen, ja, varje lem och led skall återinsättas i sin egen lekamen. Ja icke ett huvudhår skall gå förlorat, utan allting skall återförenas i sin passande och fullkomliga form.” (Alma 40:23) Jag vet att vi genom Kristus får uppleva en glädjens fullhet som endast är möjlig när ande och materia oskiljaktigt förenas. (Se L&F 93:33.)
Våra kroppar är våra tempel. Vi är inte mindre utan mer lika vår himmelske Fader genom att vi har en kropp. Jag vittnar om att vi är hans barn, skapade i hans avbild, med möjlighet att bli lika honom. Låt oss behandla denna gudomliga gåva – kroppen – med stor varsamhet. En dag, om vi befinns värdiga, ska vi få en fullkomlig härlig kropp, ren och obefläckad som min nya lilla dotterdotter, utom att den då är oskiljaktigt förenad med anden. Och vi ska ropa av glädje (se Job 38:7) över att återfå denna gåva som vi längtat efter. (Se L&F 138:50.) Må vi respektera kroppens helgd under jordelivet så att Herren kan helga och upphöja den i all evighet, i Jesu Kristi namn, amen.