Att bli en missionär
Ni och jag ska i dag och alltid vittna om Jesus Kristus och förkunna återställelsens budskap … Missionsarbete är ett uttryck för vår andliga identitet, vårt andliga arv.
Alla vi som fått det heliga prästadömet har en helig plikt att välsigna jordens folk och släkter genom att förkunna evangeliet och inbjuda alla att genom vederbörlig auktoritet ta emot frälsningens förrättningar. Många av oss har verkat som heltidsmissionärer, somliga av oss verkar nu som heltidsmissionärer — vi ska ju alla vara missionärer — livet ut. Vi är missionärer varje dag i vår familj, i skolan, på vår arbetsplats och på orten där vi bor. Oavsett ålder, erfarenhet och samhällsställning är vi alla missionärer.
Att förkunna evangeliet är inte något vi ägnar oss åt tidvis eller tills vidare. Och vårt arbete som missionärer är förvisso inte begränsat till den korta tidsperiod vi missionerar på heltid i ungdomen eller i mogen ålder. Plikten att förkunna Jesu Kristi återställda evangelium är en väsentlig del av det prästadömets ed och förbund som vi ingår. Missionsarbete är i själva verket ett prästadömsansvar, och alla vi som bär prästadömet är Herrens bemyndigade tjänare på jorden och är missionärer, alltid och överallt — det kommer vi alltid att vara. Vår själva identitet som prästadömsbärare och Abrahams efterkommande bestäms i hög grad av plikten att förkunna evangeliet.
Mitt budskap i kväll kan tillämpas på oss alla i vår plikt som prästadömsbärare att förkunna evangeliet. Men mitt särskilda syfte vid detta prästadömsmöte är att tala öppet till de unga männen i kyrkan som förbereder sig för kallet att verka som missionär. De principer jag vill nämna är både enkla och andligt betydelsefulla, och de bör få oss att tänka efter, utvärdera och förbättra. Jag ber att den Helige Anden ska vara min och er följeslagare när vi tillsammans begrundar detta viktiga ämne.
En ofta ställd fråga
Vid möten med unga medlemmar i kyrkan runtom i världen uppmanar jag ofta de närvarande att ställa frågor. En av de frågor jag ofta får av unga män är: ”Hur kan jag bäst förbereda mig för att verka som heltidsmissionär?” En sådan ärlig fråga kräver ett seriöst svar.
Mina kära unga bröder, det allra viktigaste ni kan göra för att förbereda er för kallet att verka är att bli missionärer långt innan ni går ut som missionärer. Lägg märke till att jag i mitt svar betonade bli snarare än gå ut. Låt mig förklara vad jag menar.
I vår gängse kyrkvokabulär talar vi ofta om att gå i kyrkan, gå till templet och gå på mission. Tillåt mig påstå att det tämligen rutinmässiga betonandet av gå förfelar målet.
Det handlar inte om att gå i kyrkan, det handlar i stället om att dyrka och förnya förbund när vi är i kyrkan. Det handlar inte om att besöka eller gå genom templet, det handlar i stället om att i vårt hjärta ha den ande, de förbund och förordningar som tillhör Herrens hus. Det handlar inte om att gå ut som missionär, det handlar i stället om att bli en missionär och verka livet ut av hela vårt hjärta, hela vår förmåga, hela vårt sinne och hela vår styrka. Det är möjligt för en ung man att gå ut på mission utan att bli en missionär, men det är inte det Herren kräver eller kyrkan behöver.
Det är min innerliga förhoppning att var och en av er unga män inte bara ska gå ut som missionärer, utan att ni ska bli missionärer långt innan ni skickar in era missionspapper, långt innan ni får kallelsen att verka, långt innan ni avskiljs av er stavspresident och långt innan ni kommer till missionärsskolan.
Principen att bli något
Äldste Dallin H Oaks har ytterst effektivt undervisat oss om utmaningen att bli något i stället för att bara göra det som förväntas eller utföra vissa handlingar:
”Aposteln Paulus lärde att vi har fått Herrens lärdomar och lärarna för att vi alla ska uppnå ’ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus’. (Ef 4:13) För denna process krävs långt mer än att vi skaffar oss kunskap. Det räcker inte ens med att vi är övertygade om att evangeliet sant, vi måste handla och tänka så att vi blir omvända genom det. I motsats till världens institutioner, som säger att vi ska kunna något, uppmanar Jesu Kristi evangelium oss att bli något …
Inte för någon räcker det att bara arbeta mekaniskt. Evangeliets bud, förordningar och förbund är inte en lista över insättningar som ska göras på ett himmelskt konto. Jesu Kristi evangelium är en plan som visar oss hur vi ska bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli.” (”Uppmaningen att bli något”, Liahona, jan 2001, s 40)
Bröder, uppmaningen att bli något är helt och hållet tillämpligt på missionsförberedelser. Det är självklart att denna utveckling mot att bli missionär inte kräver av den unge mannen att han varje dag ska ha på sig vit skjorta och slips i skolan eller följa missionärsriktlinjerna för när man ska lägga sig och stiga upp, även om många föräldrar säkerligen skulle stödja den tanken. Men ert begär att tjäna Gud (se L&F 4:3) kan växa, och ni kan börja tänka som missionärer tänker, läsa vad missionärer läser, be som missionärer ber och känna vad missionärer känner. Ni kan undvika de världsliga inflytanden som får den Helige Anden att avlägsna sig, och er tillförsikt när det gäller att känna igen och svara på andliga maningar kan växa. Rad på rad, bud på bud, litet här och litet där blir ni gradvis det slags missionär ni hoppas kunna bli och den missionär Frälsaren förväntar sig.
Ni förvandlas inte plötsligt eller magiskt till en förberedd och lydig missionär den dag ni går in genom dörrarna till missionärsskolan. Det ni blivit dagarna, månaderna och åren före er mission är det ni kommer att vara på missionärsskolan. I själva verket blir det slags övergång ni kommer att uppleva på missionärsskolan ett tydligt mått på era framsteg i utvecklingen mot att bli missionär.
När ni börjar på missionärsskolan kommer ni självklart att sakna er familj, och mycket på ert dagsschema kommer att vara nytt och krävande. Men för en ung man på god väg att bli en missionär blir anpassningen till missionsarbetets strapatser och livsföring aldrig överväldigande, betungande eller inskränkande. En mycket viktig del av att höja ribban är alltså att sträva efter att bli en missionär innan du går på mission.
Fäder, förstår ni er roll när det gäller att hjälpa er son att bli en missionär innan han går på mission? Ni och er hustru har en nyckelroll när det gäller hans utveckling mot att bli en missionär. Prästadöms- och biorganisationsledare, inser ni ert ansvar att bistå föräldrar och hjälpa varje ung man att bli en missionär innan han går på mission? Ribban har också höjts för föräldrar och för alla medlemmar i kyrkan. Genom att under bön begrunda principen att bli något kan ni få inspiration som är anpassad för de särskilda behov som er son har eller de unga männen ni arbetar med.
Den förberedelse jag beskriver gäller inte bara er missionstjänst som 19-, 20- eller 21-årig ung man. Bröder, ni förbereder er för ett livslångt missionerande. Som prästadömsbärare är vi alltid missionärer. Om ni gör verkliga framsteg i utvecklingen mot att bli missionär, både innan ni går på mission och på missionsfältet, då när dagen kommer att ni ska avlösas med heder som heltidsmissionär, kommer ni att lämna den plats där ni verkat och återvända till er familj — men ni kommer aldrig att upphöra med att missionera. En prästadömsbärare är en missionär, alltid och överallt. Missionärer är det vi är som prästadömsbärare och som Abrahams efterkommande.
Abrahams efterkommande
Arvingarna till alla de löften och förbund som Gud gav till och gjorde med Abraham kallas Abrahams efterkommande. (Se Bible Dictionary, ”Seed of Abraham”, s 771.) Dessa välsignelser får vi endast genom lydnad mot Jesu Kristi evangeliums lagar och förordningar. Bröder, utvecklingen mot att bli missionär står i direkt samband med insikten om vilka vi är som Abrahams efterkommande.
Abraham var en stor profet som traktade efter rättfärdighet och som lydde alla befallningar han fick av Gud, även befallningen att offra sin älskade son Isak. På grund av sin ståndaktighet och lydnad kallas Abraham ofta fader till de trofasta, och vår himmelske Fader upprättade ett förbund med Abraham och lovade honom och hans efterkommande stora välsignelser:
”Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son,
skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.
I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (1 Mos 22:16–18)
Således fick Abraham löfte om många avkomlingar och om att jordens folk skulle bli välsignade genom hans efterkommande.
På vilket sätt blir jordens folk välsignade genom Abrahams efterkommande? Svaret på denna viktiga fråga finns i Abrahams bok:
”Jag skall göra dig [Abraham] till ett stort folk och jag skall välsigna dig övermåttan och göra ditt namn stort bland alla folk och du skall bliva till välsignelse för din säd efter dig, så att de i sina händer skola bära detta ämbete och prästadöme till alla folk.
Jag skall välsigna dem genom ditt namn, ty så många som mottaga detta evangelium skola kallas efter ditt namn och skola räknas ibland din säd och skola stå upp och välsigna dig som sin fader.” (Abraham 2:9–10)
Vi lär oss i dessa verser att Abrahams trofasta arvingar skulle få Jesu Kristi evangeliums välsignelser och prästadömets myndighet. Orden ”bära detta ämbete och prästadöme till alla folk” syftar alltså på ansvaret att förkunna Jesu Kristi evangelium och inbjuda alla att mottaga frälsningens förrättningar genom vederbörlig prästadömsmyndighet. Det är i sanning ett stort ansvar som Abrahams efterkommande har i dessa sista dagar.
Vilket samband har dessa löften och välsignelser med oss i dag? Vare sig det är genom härkomst eller adoption är varje man och pojke som nu hör min röst en rättmätig arvinge till de löften som Gud gav Abraham. Vi är Abrahams efterkommande. Ett av huvudskälen till att vi får en patriarkalisk välsignelse är att den ska hjälpa oss att bättre förstå vilka vi är som Abrahams efterkommande och inse det ansvar som vilar på oss.
Mina älskade bröder, ni och jag ska i dag och alltid välsigna alla folk i jordens alla nationer. Ni och jag ska i dag och alltid vittna om Jesus Kristus och förkunna återställelsens budskap. Ni och jag ska i dag och alltid inbjuda alla att ta emot frälsningens förrättningar. Att förkunna evangeliet är ingen deltidsplikt för prästadömsbärare. Det är inte någon aktivitet som vi bara ägnar oss åt under en begränsad tid eller en uppgift vi måste utföra som medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Missionsarbete är ett uttryck för vår andliga identitet, vårt andliga arv. Vi förutordinerades i den förjordiska tillvaron och föddes in i jordelivet för att fullborda det förbund och löfte som Gud ingick med och gav till Abraham. Vi är här på jorden i denna tid för att hedra prästadömet och predika evangeliet. Det är vår identitet och det är därför vi är här — i dag och alltid.
Kanske tycker du om musik, sport eller är tekniskt lagd, kanske kommer du en dag att arbeta som affärsman, akademiker eller inom något av de konstnärliga yrkena. Hur viktiga sådana aktiviteter och yrken än må vara, så definierar de inte vilka vi är. Vi är först och främst andliga varelser. Vi är Guds söner och Abrahams efterkommande:
”Ty de, som äro trofasta och erhålla dessa båda prästadömen, varom jag talat, och som ära sin kallelse, äro helgade genom Anden till sina kroppars förnyelse.
De skola bliva Moses’ och Arons söner och Abrahams säd och kyrkan och riket och Guds utvalda.” (L&F 84:33–34)
Mina kära bröder, vi har fått mycket, och det krävs mycket av oss. Må ni unga män bättre inse vilka ni är som Abrahams efterkommande och bli missionärer långt innan ni går på mission. Och när ni återvänder hem till er familj, må ni då alltid fortsätta att vara missionärer. Och må vi stå upp som gudsmän och välsigna jordens folk med ett kraftfullare vittnesbörd och med större andlig kraft än vi någonsin gjort tidigare.
Jag vittnar om att Jesus är Kristus, vår Frälsare och Återlösare. Jag vet att han lever! Och jag vittnar om att vi som prästadömsbärare är hans företrädare i detta storslagna verk att i dag och alltid förkunna hans evangelium. I Jesu Kristi heliga namn, amen.