Herre, vi vill gärna se Jesus
Vi vill se Jesus för den han är och känna hans kärlek.
Ansiktsblindhet
En vårdag 1945 vaknade en ung man upp på ett militärsjukhus. Han hade tur som levde – han hade blivit skjuten strax bakom örat, men läkarna hade opererat och han kunde nu gå och tala normalt.
Tragiskt nog hade kulan skadat den del av hjärnan som känner igen ansikten. Han såg nu på sin fru, utan ett spår av igenkänning; han kunde inte känna igen sin egen mor. Till och med ansiktet i spegeln var främmande – han kunde inte avgöra om det var en man eller kvinna.1
Han hade blivit ansiktsblind – ett tillstånd som påverkar miljontals människor.2
Personer med svår ansiktsblindhet försöker identifiera andra genom att memorera regler – en regel för att känna igen en dotter på fräknarnas mönster eller en vän på hennes släpiga gång.
Min uppväxt
Här är en till berättelse, som är mer personlig: Som ung pojke såg jag ofta min mamma som lagstiftaren i familjen. Hon bestämde när jag skulle leka och när jag skulle lägga mig eller, värre, rensa ogräs på tomten.
Hon älskade mig förstås. Men alltför ofta och till min skam, såg jag henne bara som ”Hon som måste bli åtlydd”.
Först åratal senare började jag se henne som en riktig person. Jag skäms över att jag aldrig riktigt lade märke till hennes uppoffringar eller undrade varför hon i åratal alltid bar samma två gamla kjolar (medan jag fick nya skolkläder) eller varför hon i slutet av dagen var så trött och ivrig att jag skulle lägga mig tidigt.
Vi kanske är ansiktsblinda
Kanske har du märkt att de här två berättelserna är en och samma – i alltför många år var jag praktiskt taget ansiktsblind. Jag såg inte min mamma som en riktig person. Jag såg hennes regler men såg inte hennes kärlek i dem.
Jag har en poäng med att återge de här två berättelserna: Jag misstänker att du känner någon (kanske du är någon) som lider av en slags andlig ansiktsblindhet.
Du kanske har svårt att se Gud som en kärleksfull Far. Du kanske blickar upp mot himlen och ser, inte ett kärleksfullt och barmhärtigt ansikte, utan ett snår av regler som du måste vindla dig fram igenom. Kanske tror du på att Gud råder i himlen, talar genom sina profeter och älskar din syster, men innerst inne undrar du om han älskar dig.3 Kanske har du känt ledstången av järn i din hand men ännu inte känt din Frälsares kärlek som den leder till.4
Jag anar att du känner sådana personer eftersom jag under en lång tid var en sådan person – jag var andligt ansiktsblind.
Jag trodde mitt liv handlade om att följa regler och leva upp till abstrakta normer. Jag visste att Gud älskar er fullständigt men kände det inte själv. Jag är rädd att jag tänkte mer på att komma till himlen än att få vara med min himmelske Fader.
Om du, liksom jag, ibland bara kan mima men inte sjunga sången om den återlösande kärleken,5 vad kan vi göra?
Svaret är, som president Russell M. Nelson påminner oss, alltid Jesus.6 Och det är mycket goda nyheter.
Herre, vi vill gärna se Jesus
Det finns en kort vers i Johannes som jag älskar. Den handlar om en grupp utomstående som går fram till en lärjunge med ett viktigt önskemål. ”Herre”, säger de, ”vi vill [gärna] se Jesus.”7
Det är vad vi alla vill – vi vill se Jesus för den han är och känna hans kärlek. Det bör vara anledningen till det mesta vi gör i kyrkan, och definitivt varje sakramentsmöte. Om du någonsin undrar vad du ska hålla för lektion, vad du ska planera för möte och om du inte bara ska ge upp och spela spökboll med diakonerna i stället, kan du låta den versen guida dig: Hjälper detta andra att se och älska Jesus Kristus? Om inte, kanske du ska pröva något annat.
När jag insåg att jag var andligt ansiktsblind, att jag såg regler men inte ansiktet på Faderns barmhärtighet, visste jag att det inte var kyrkans fel. Det var inte Guds fel och det betydde inte att allt var förlorat – det är något vi alla måste lära oss. Till och med de tidiga vittnena till uppståndelsen stod ofta ansikte mot ansikte med den uppståndne Herren men kände inte igen honom – från trädgårdsgraven till Galileens stränder såg hans första efterföljare ”Jesus stå där, men … förstod inte att det var han”.8 De måste lära sig att känna igen honom, och vi med.9
Kristuslik kärlek
När jag insåg att jag var andligt ansiktsblind började jag följa Mormons råd att be ”av allt ert hjärta” för att bli fylld med den kärlek som utlovats till hans lärjungar – min kärlek till honom och hans kärlek till mig – och att få ”se honom sådan han är … [och] ha detta hopp”.10 Jag bad i flera år om förmågan att följa det första stora budet att älska Gud och att få känna denna ”största och främsta sanning … att Gud älskar oss av allt sitt hjärta, sin förmåga, sitt förstånd och sin styrka”.11
Evangelierna
Jag läste och läste om och läste om de fyra evangelierna – den här gången läste jag inte för att extrahera regler utan för att se vem han är och vad han älskar. Och med tiden sveptes jag med av kärleksfloden som flödade från honom.
Jesus tillkännagav från första början att han hade kommit för ”att [läka brustna hjärtan,] utropa frihet för de fångna och syn för de blinda”.12
Detta var inte bara en att-göra-lista eller bra PR, detta är hur hans kärlek är utformad.
Slå upp evangelierna på måfå – på nästan varje sida ser vi honom visa omsorg för dem som lider socialt, andligt och fysiskt. Han vidrör människor som ansågs vara befläckade och orena13 och mättar de hungriga.14
Vilken är din favoritberättelse om Jesus? Jag gissar att den visar hur Guds Son sträcker sig ut för att omfamna eller erbjuda hopp till någon i periferin: den spetälske,15 den hatade samariern,16 den anklagade och skamliga syndaren17 eller statsfienden.18 En sådan nåd är fantastisk.
Försök att skriva ner varje gång han berömmer eller botar eller äter med en utstött, så tar bläcket slut innan du är färdig med Lukasevangeliet.
När jag såg detta spratt mitt hjärta till i kärleksfullt igenkännande, och jag började känna att han kanske älskade mig. Som president Nelson har lärt: ”Ju mer du lär dig om Frälsaren, desto lättare blir det att lita på hans barmhärtighet, hans oändliga kärlek.”19 Och desto mer litar du på och älskar din himmelske Fader.
Äldste Jeffrey R. Holland har lärt oss att Jesus kom för att visa ”oss hurdan och vad Gud vår evige Fader är, hur fullständigt hängiven han är sina barn i alla tidsåldrar och nationer”.20
Paulus säger att Gud är ”barmhärtighetens Far och all trösts Gud”.21
Om du inte ser honom så, snälla fortsätt att försöka.
Bud och Guds omfamning
Profeter uppmanar oss att söka hans ansikte.22 Jag tar det som en påminnelse om att vi tillber vår Fader, inte en formel, och att vi inte är färdiga förrän vi ser Jesus som ansiktet på vår Faders kärlek23 och följer honom, inte bara hans regler.24
När profeter och apostlar talar om förbund är de inte som tränare som skriker från sin sittplats (i röd sammet) och kräver: ”Jobba mer!” De vill att vi ska förstå att våra förbund i grunden handlar om relationer25 och kan vara ett botemedel mot andlig ansiktsblindhet.26 De är inte regler för att förtjäna hans kärlek – han älskar oss redan fullständigt. Vår utmaning är att förstå och forma vårt liv till den kärleken.27
Vi försöker se genom våra förbund, som genom ett fönster, till Faderns nåds ansikte bakom dem.
Förbund är formen av Guds omfamning.
Floden med Guds kärlek
Slutligen, vi kan lära oss se honom genom att tjäna honom. ”För hur kan en människa känna den mästare som hon inte har tjänat?”28
För några år sedan fick jag ett ämbete som jag kände mig otillräcklig för. Jag vaknade tidigt, nervös – men med en mening i sinnet som jag inte hade hört förut: att tjäna i den här kyrkan är som att ställa sig i floden med Guds kärlek till sina barn. Den här kyrkan är ett arbetslag med människor med hackor och spadar som försöker rensa kanalen för att floden med Guds kärlek ska kunna nå hans barn i slutet av den.
Vem du än är, oavsett ditt förflutna, finns det plats för dig i den här kyrkan.29
Grip en hacka och en spade och kom med i laget. Hjälp till att föra hans kärlek till hans barn, så kommer en del av den att skvätta på dig.30
Låt oss söka hans kärleksfulla ansikte, hans omfamning, och sedan gå arm i arm med hans barn, så ska vi tillsammans sjunga ”Redeemer of Israel” [Han kommer, Förlossar’n för Israels hus]:
Min Frälsare, visa
ditt ansiktes ljus;
o, skänk mig din glädjande tröst.
Och låt nu min längtan
till ditt helga hus
gjuta hopp i mitt ensamma bröst.31
Må vi söka hans kärleksfulla ansikte och sedan vara kärl för hans barmhärtighet till sina barn.32 I Jesu Kristi namn, amen.