Bröder och systrar i Kristus
Må vi njuta mer av det andliga släktskap som finns mellan oss och värdesätta de olika egenskaperna och olika gåvorna vi alla har.
Mina kära vänner, vi har haft underbara konferensmöten i dag. Vi har alla känt Herrens Ande och hans kärlek genom de underbara budskap vi fått av våra ledare. Jag känner mig privilegierad att få tala till er i kväll som avslutande talare på det här mötet. Jag ber att Herrens Ande fortsätter vara hos oss när vi gläds tillsammans som sanna bröder och systrar i Kristus.
Vår käre profet, Russell M. Nelson, har förkunnat: ”Jag uppmanar våra medlemmar överallt att gå i spetsen för att överge fördomsfulla inställningar eller handlingar. Jag vädjar till er om att förespråka respekt för alla Guds barn.”1 Som global och ständigt växande kyrka är det en nödvändig förutsättning att vi följer den här uppmaningen från vår profet för att kunna bygga upp Frälsarens rike i varje nation i världen.
Jesu Kristi evangelium lär att vi alla är födda som andesöner och andedöttrar till himmelska föräldrar som verkligen älskar oss2 och att vi levde som en familj i Guds närhet innan vi föddes till den här jorden. Evangeliet lär också att vi alla skapades till Guds avbild och likhet.3 Därför är vi jämlika inför honom,4 för ”av en enda människa har han skapat alla människor och folk”.5 Därför har vi alla gudomlig natur, arv och potential, för det finns ”en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i [oss] alla”.6
Som Kristi lärjungar uppmanas vi att stärka vår tro på och kärlek till vårt andliga syskonskap genom att uppriktigt förena våra hjärtan i enighet och i kärlek, oavsett våra olikheter, och därigenom öka vår förmåga att verka för respekt för alla Guds söners och döttrars värdighet.7
Var inte detta precis det tillstånd som Nephis folk upplevde i nästan två århundraden efter att Kristus betjänat dem?
”Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand …
Inte heller fanns det lamaniter eller något annat slags -iter, utan de var ett, Kristi barn och arvingar till Guds rike.
Och hur välsignade var de inte!”8
President Nelson betonade vidare vikten av att sprida värdighet och respekt för våra medmänniskor när han sa: ”Allas vår Skapare manar var och en av oss att överge fördomsfulla attityder mot någon grupp av Guds barn. De bland oss som har fördomar mot människor av annat etniskt ursprung behöver omvända sig! … Det ankommer på var och en av oss att göra allt vi kan inom vår egen inflytelsesfär för att vidmakthålla den värdighet och respekt varje son och dotter till Gud förtjänar.”9 I själva verket förutsätter mänsklig värdighet respekt för våra olikheter.10
Med tanke på det heliga band som förenar oss med Gud som hans barn, är den här profetiska vägledningen från president Nelson otvivelaktigt ett grundläggande steg mot att bygga broar av förståelse i stället för att skapa murar av fördomar och segregation bland oss.11 Men, som Paulus varnade efesierna, måste vi inse att för att uppnå det här ändamålet krävs det att vi gör en individuell och kollektiv ansträngning att handla med ödmjukhet, mildhet och tålamod mot varandra.12
Det finns en berättelse om en judisk rabbin som njöt av soluppgången med två vänner. Han frågade dem: ”Hur vet man att natten är över och att en ny dag har börjat?”
En av dem svarade: ”När du tittar mot öster och kan skilja på ett får och en get.”
Den andre svarade sedan: ”När du tittar mot horisonten och kan skilja ett olivträd från ett fikonträd.”
De vände sig sedan till den vise rabbinen och ställde samma fråga till honom. Efter lång eftertanke svarade han: ”När du tittar mot öster och ser en kvinnas ansikte eller en mans ansikte och kan säga ’hon är min syster; han är min bror’.”13
Mina kära vänner, jag kan försäkra er om att ljuset från en ny dag lyser klarare i våra liv när vi ser och behandlar våra medmänniskor med respekt och värdighet och som sanna bröder och systrar i Kristus.
Under sin jordiska verksamhet var Jesus ett fullkomligt exempel på den här principen när han ”gick omkring och gjorde gott”14 mot alla människor och inbjöd dem att komma till honom och ta del av hans godhet, oavsett deras ursprung, samhällsklass eller kulturella särdrag. Han betjänade, botade och var alltid uppmärksam på allas behov, särskilt dem som på den tiden ansågs vara annorlunda, nedvärderades eller exkluderades. Han avvisade ingen utan behandlade dem med rättvisa och kärlek, för han såg dem som sina bröder och systrar, söner och döttrar till samme Fader.15
Ett av de mest slående tillfällena när detta hände var när Frälsaren färdades till Galileen och avsiktligt tog vägen som gick genom Samarien.16 Jesus bestämde sig sedan för att sitta vid Jakobs brunn för att vila. När han var där kom en samarisk kvinna fram för att fylla sin kruka med vatten. I sin allvetenhet talade Jesus till henne och sa: ”Ge mig lite att dricka.”17
Kvinnan förundrades över att en jude hade bett en samarisk kvinna om hjälp och uttryckte sin förvåning med orden: ”’Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?’ Judarna umgås nämligen inte med samarierna.”18
Men Jesus övergav de gamla traditionerna av fientlighet mellan samarier och judar, betjänade henne kärleksfullt och hjälpte henne förstå vem han verkligen var – det vill säga Messias, som skulle berätta allt och vars ankomst hon väntat på.19 Detta ömsinta tjänande fick kvinnan att springa in i staden för att förkunna för folket vad som hade hänt och säga: ”Han kanske är Messias?”20
Jag har djup medkänsla med dem som har blivit illa behandlade, nedvärderade eller förföljda av okänsliga och tanklösa människor, för under mitt liv har jag personligen sett den smärta som goda människor lider av att bli dömda eller avfärdade för att de råkat tala, se ut eller vara på ett annorlunda sätt. Jag känner också uppriktig sorg i hjärtat för dem vars förstånd förblir förmörkade, vars förmåga att se är begränsad och vars hjärtan förblir förhärdade av tron på underlägsenheten hos dem som skiljer sig från dem. Deras begränsade syn på andra hindrar faktiskt deras förmåga att se vilka de är som Guds barn.
Som profeterna förutsagt lever vi i de svåra tider som leder fram till Frälsarens andra ankomst.21 Världen i allmänhet är polariserad av starka splittringar, som framhävs av rasmässiga, politiska och socioekonomiska gränser. Sådana splittringar påverkar ibland människors sätt att tänka och handla i förhållande till sina medmänniskor. Av den anledningen är det inte ovanligt att se människor karakterisera sitt sätt att tänka, handla och tala om andra kulturer, raser och etniciteter som att dessa är underlägsna, och använda sig av förutfattade, felaktiga och ofta sarkastiska uppfattningar som utvecklar föraktfulla, likgiltiga, respektlösa attityder och till och med fördomar mot dem. Sådana inställningar härstammar från högmod, arrogans, avundsjuka och svartsjuka – en köttslig naturs karaktärsdrag22 som helt står i strid med kristuslika egenskaper. Det här agerandet är olämpligt för dem som strävar efter att bli hans sanna lärjungar.23 Faktum är, mina kära bröder och systrar, att det inte finns utrymme för fördomsfulla tankar eller handlingar i de heligas gemenskap.
Som förbundets söner och döttrar kan vi hjälpa till att eliminera den här sortens beteende genom att se på de skenbara skillnader som finns mellan oss med Frälsarens ögon24 och utifrån det vi har gemensamt – vår gudomliga identitet och släktskap. Dessutom kan vi sträva efter att se oss själva återspeglas i vår nästas drömmar, förhoppningar, sorger och smärta. Vi är alla medresenärer som Guds barn, jämlika i vårt ofullkomliga tillstånd och i vår förmåga att växa. Vi inbjuds att vandra tillsammans, fredligt, med hjärtat fyllt av kärlek till Gud och alla människor – eller, som Abraham Lincoln påpekade, ”utan illvilja mot någon; med kärlek till alla”.25
Har du någonsin funderat över hur principen om respekt för mänsklig värdighet och jämlikhet visas genom det enkla sätt vi klär oss i Herrens hus? Vi kommer alla till templet förenade i ett syfte och fyllda av en önskan att vara rena och heliga i hans heliga närhet. Klädda i vitt tas vi alla emot av Herren själv som hans älskade barn, Guds män och kvinnor, Kristi avkomma.26 Vi har förmånen att utföra samma förrättningar, ingå samma förbund, förbinda oss att leva högre och heligare liv och ta emot samma eviga löften. Enade i syfte ser vi varandra med nya ögon, och i vår enighet firar vi våra olikheter som gudomliga barn till Gud.
Jag guidade nyligen dignitärer och regeringstjänstemän under ett öppet hus för Brasília tempel i Brasilien. Jag stannade upp i omklädningsrummet med Brasiliens vicepresident och vi pratade om de vita kläderna som alla har på sig inne i templet. Jag förklarade för honom att den här universella användningen av vita kläder symboliserar att vi alla är lika inför Gud, och att i templet är vår identitet inte vicepresident för ett land eller ledare i kyrkan, den är vår eviga identitet som söner till en kärleksfull himmelsk Fader.
Floden Iguaçú flyter genom södra Brasilien och mynnar ut i en platå som bildar ett system av vattenfall som kallas Iguaçúfallen – en av de vackraste och mest imponerande av Guds skapelser på jorden som anses vara ett av världens sju underverk. En enorm mängd vatten flödar in i en enda flod som sedan delar på sig och bildar hundratals enastående vattenfall. Metaforiskt sett återspeglar detta fenomenala system av vattenfall Guds familj på jorden, för vi har samma andliga ursprung och substans som kommer från vårt gudomliga arv och släktskap. Men var och en av oss flödar i olika kulturer, etniciteter och nationaliteter, med olika åsikter, upplevelser och känslor. Trots det går vi framåt som Guds barn och som bröder och systrar i Kristus, utan att förlora vår gudomliga koppling, vilket gör oss till ett unikt folk och en älskad gemenskap.27
Mina kära bröder och systrar, må vi låta våra hjärtan och sinnen vara samstämmiga med kunskapen och vittnesbördet om att vi alla är jämlika inför Gud, att vi alla är fullt begåvade med samma eviga potential och arv. Må vi njuta mer av det andliga släktskap som finns mellan oss och värdesätta de olika egenskaperna och olika gåvorna vi alla har. Om vi gör det lovar jag er att vi kommer att flöda på vårt eget sätt, liksom vattnet i Iguaçúfallen, utan att förlora vår gudomliga förbindelse som identifierar oss som Guds eget folk, ”Kristi barn och arvingar till Guds rike”.28
Jag vittnar för er om att när vi fortsätter att flöda på det här sättet under jordelivet, börjar en ny dag gry med ett nytt ljus som lyser upp våra liv och belyser underbara möjligheter att värdesätta mer och bli mer välsignade av den mångfald som Gud skapat bland sina barn.29 Vi blir sannerligen redskap i hans händer till att främja respekt och värdighet bland alla hans söner och döttrar. Gud lever. Jesus är världens Frälsare. President Nelson är Guds profet i vår tid. Jag vittnar om dessa sanningar i Jesu Kristi heliga namn, amen.