Älska din nästa
Barmhärtighet är en av Kristi egenskaper. Den föds ur kärlek till andra och har inga gränser.
Denna förmiddag ber jag er att följa med mig till Afrika. Ni får inte se några lejon, zebror eller elefanter, men i slutet av resan kanske ni ser hur tusentals medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga svarar på Kristi andra stora bud att ”älska din nästa” (Markus 12:31).
Tänk er ett ögonblick landsbygdens röda jord i Afrika. Ni ser av den torra och karga jorden att det inte har fallit regn i några mätbara mängder under alldeles för många år. De få kor som korsar er väg består mer av ben än av kött, och de drivs framåt av en herde ur karamojong-folket som på sina sandalklädda fötter traskar vidare i hopp om att hitta växtlighet och vatten.
När ni färdas längs den ojämna och steniga vägen ser ni flera grupper bestående av vackra barn och undrar varför de inte är i skolan. Barnen ler och vinkar, och ni vinkar tillbaka med en tår och ett leende. 92% av de yngsta barnen ni ser på den här resan lever i livsmedelsfattigdom, och era hjärtan våndas.
Längre fram ser ni en mor som bär en noggrant balanserad 20-litersbehållare med vatten på huvudet och en till i handen. Hon representerar vartannat hushåll i det här området där kvinnor, unga och gamla, går över 30 minuter i vardera riktningen varje dag till en vattenkälla åt sin familj. En våg av sorg sköljer över er.
Efter två timmar kommer ni fram till en avskild, skuggig glänta. Mötesplatsen är inte en lokal eller ens ett tält, utan utomhus under några stora träd som ger skydd från den stekheta solen. Här ser ni inget rinnande vatten, ingen elektricitet, inga toaletter som går att spola. Ni ser er omkring och vet att ni är bland ett folk som älskar Gud, och ni känner genast Guds kärlek till dem. De har samlats för att få hjälp och hopp, och ni har kommit för att dela med er av det.
Sådan var den resa syster Ardern och jag, tillsammans med syster Camille Johnson, vår generalpresident för Hjälpföreningen, och hennes make Doug samt syster Sharon Eubank, chef för kyrkans humanitära hjälpverksamhet, företog oss i Uganda, ett land med 47 miljoner invånare i kyrkans område Centrala Afrika. Den dagen under trädens skugga besökte vi ett hälsoprojekt för samhället som bekostas av kyrkans humanitära hjälpverksamhet, UNICEF och Ugandas hälsoministerium. Dessa är pålitliga organisationer som noggrant har valts ut för att se till att de medel kyrkans medlemmar donerat till humanitär hjälp används vist.
Hur hjärtskärande det än var att se undernärda barn och följderna av tuberkulos, malaria och ständig diarré fick ändå var och en av oss ett ökat hopp om en bättre morgondag för dem vi mötte.
Det hoppet kom till viss del genom vänligheten hos kyrkans medlemmar runt om i världen som donerar tid och pengar till kyrkans humanitära insatser. När jag såg de sjuka och lidande bli hjälpta och upplyfta böjde jag huvudet i tacksamhet. I den stunden förstod jag bättre vad kungarnas Kung menade när han sa:
”Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er …
För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig” (Matteus 25:34–35).
Vår Frälsares vädjan är att vi ska låta vårt ”ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen” (Matteus 5:16; se även v. 14–15). I detta avlägsna hörn av världen lyste era goda gärningar upp livet och lättade bördan för ett folk i djup nöd, och Gud prisades.
Den där heta och dammiga dagen önskade jag att ni hade fått höra deras böner av lovprisning och tacksamhet mot Gud. De skulle vilja att jag sa till er på deras modersmål karamojong: ”Alakara.” Tack.
Vår resa påminde mig om liknelsen om den barmhärtige samariern, vars resa tog honom längs en dammig väg inte helt olik den jag beskrivit, en väg som gick från Jerusalem till Jeriko. Denne tjänande samarier lär oss vad det innebär att ”älska [sin] nästa”.
Han såg ”en man [som] … råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd” (Lukas 10:30). Samariern ”förbarmade … sig över honom” (Lukas 10:33).
Barmhärtighet är en av Kristi egenskaper. Den föds ur kärlek till andra och har inga gränser. Jesus, världens Frälsare, personifierar barmhärtigheten. När vi läser att ”Jesus grät” (Johannes 11:35) är vi vittnen, liksom Maria och Marta, till hans barmhärtighet som gjorde att han först blev djupt rörd och skakad i sin ande (se Johannes 11:33). I Mormons bok ser vi ett exempel på Kristi barmhärtighet. Jesus visade sig för mängden och sa:
Har ni några som är lama eller blinda eller halta … eller som är döva eller som lider på något sätt? För dem hit så ska jag bota dem, för jag hyser medlidande med er …
Och han botade dem var och en” (3 Nephi 17:7, 9).
Trots alla våra ansträngningar kommer ni och jag inte att hela alla, men var och en av oss kan vara den som gör skillnad på ett positivt sätt för någon. Det var ju bara en ung pojke som erbjöd de fem bröd och två fiskar som mättade de 5 000. Vi kanske frågar om det vi har att ge, som lärjungen Andreas gjorde om bröden och fiskarna: ”Vad räcker det till så många?” (Johannes 6:9). Jag lovar: det räcker att ge eller göra det du kan och att sedan låta Kristus förstora dina insatser.
I det här sammanhanget uppmanade äldste Jeffrey R. Holland oss, ”rika eller fattiga … [att] ’göra det vi kan’ när andra är i nöd”. Han vittnade sedan, vilket även jag gör, om att Gud hjälper och ”vägleder er i lärjungeskapets kärleksfulla gärningar” (”Är vi inte alla tiggare?” Liahona, nov. 2014, s. 41).
I detta land långt borta, på denna oförglömliga dag, stod jag – och jag står även nu – som ett vittne om den rörande och livsförändrande barmhärtigheten hos medlemmar i kyrkan, både rika och fattiga.
Liknelsen om den barmhärtige samariern fortsätter med att han ”förband [mannens sår] … och skötte om honom” (Lukas 10:34). Vår kyrkas humanitära insatser gör att vi snabbt svarar på naturkatastrofer och förbinder världens allt djupare sår av sjukdom, hunger, spädbarnsdödlighet, undernäring, flykt och de ofta osedda såren av missmod, besvikelse och förtvivlan.
Samariern tog sedan ”fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom” (Lukas 10:35). Som kyrka är vi tacksamma för att kunna samarbeta med andra ”värdshusvärdar” eller organisationer som Catholic Relief Services, UNICEF och Röda korset/Röda halvmånen som hjälper oss i våra humanitära insatser. Vi är lika tacksamma för era ”två denarer” eller två euro, två pesos eller två shillings som lättar den börda alltför många i världen måste bära. Det är inte så troligt att ni lär känna dem som får ta emot er tid, era kronor och era ören, men barmhärtighet kräver inte att vi känner dem, bara att vi älskar dem.
Tack, president Russell M. Nelson, för att du påminde oss om att ”när vi älskar Gud av hela vårt hjärta vänder han våra hjärtan till andras välbefinnande” (”Det andra stora budet”, Liahona, nov. 2019, s. 97). Jag vittnar om att var och en av oss kommer att få ökad glädje, frid, ödmjukhet och kärlek när vi svarar på president Nelsons uppmaning att vända hjärtat till andras välfärd och på Joseph Smiths vädjan om att vi ska ”mätta den hungrige, klä den nakne, dra försorg om änkan, torka den föräldralöses tårar [och] trösta den bedrövade, oavsett om de tillhör denna kyrka eller någon annan, eller ingen kyrka alls, varhelst [vi] finner dem” (i ”Editor’s Reply to a Letter from Richard Savary”, Times and Seasons, 15 mars 1842, s. 732).
För alla dessa månader sedan fann vi de hungriga och lidande på en torr och dammig slätt och bevittnade deras ögons vädjan om hjälp. På vårt eget sätt blev vi djupt rörda och skakade i vår ande (se Johannes 11:33), och ändå dämpades dessa känslor när vi såg kyrkans medlemmars barmhärtighet i handling när de hungriga mättades, änkorna drogs försorg om och de bedrövade tröstades och deras tårar torkades.
Må vi för evigt se till andras välbefinnande och visa i ord och handling att vi ”är villiga att bära varandras bördor” (Mosiah 18:8), att ”förbinda dem som har ett förkrossat hjärta” (Läran och förbunden 18:8) och att hålla Kristi andra stora bud att ”älska din nästa” (Markus 12:31). I Jesu Kristi namn, amen.