Generalkonferenser
Kännetecken på lycka
Generalkonferensen i oktober 2023


Kännetecken på lycka

Det är nödvändigt för vår lycka att bygga på Jesu Kristi grundval.

På en flygresa i arbetet för flera år sedan placerades jag bredvid en man från Nederländerna. Jag såg fram emot att prata med honom eftersom jag hade tjänat i Belgien och Nederländerna som ung missionär.

När vi hade bekantat oss gav han mig sitt visitkort med den unika jobbtiteln ”professor i lycka”.  Jag kommenterade hans fantastiska yrke och frågade vad en professor i lycka gjorde. Han sa att han lärde människor hur man får ett lyckligt liv genom att skapa meningsfulla relationer och mål. Jag svarade: ”Underbart, men tänk om du också kunde undervisa om hur dessa relationer kan fortsätta bortom graven och besvara andra själsliga frågor, som vad meningen med livet är, hur vi kan övervinna våra svagheter och var vi hamnar efter döden?” Han medgav att det skulle vara fantastiskt om vi hade svaren på de frågorna, och jag var glad att kunna berätta för honom att vi har det.

I dag skulle jag vilja gå igenom några nödvändiga principer för sann lycka som verkar ha undgått så många i den här förvirrande världen, där mycket är intressant men inte så mycket är viktigt på riktigt.

Alma undervisade folket på sin tid: ”För se, jag säger er att det finns mycket som ska ske. Och se, det finns en sak som är viktigare än allt annat – för se, den tiden är inte långt borta då Återlösaren ska leva och komma bland sitt folk.”1

Den här förkunnelsen är lika viktig för oss i dag när vi nu ser fram emot och förbereder oss för Kristi andra ankomst!

Min första iakttagelse är därför att det är nödvändigt för vår lycka att bygga på Jesu Kristi grundval. Det här är en säker grundval, ”och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla”.2 Om vi gör det förbereds vi för livets utmaningar, vad som än händer.

För många år sedan var jag med på ett sommarläger för scouterna med vår son Justin. När aktiviteterna började berättade han upphetsat att han och hans vänner ville ta bågskyttemärket. För att göra det måste pojkarna klara ett kort skriftligt prov och träffa ett mål med sina pilar.

Mitt hjärta sjönk. Just då var Justin ganska skör eftersom han hade cystisk fibros, en sjukdom han kämpat med sedan födseln. Jag undrade om han skulle kunna dra tillbaka bågsträngen tillräckligt för att kunna skicka iväg pilen till målet.

När han och hans vänner gick iväg till sin lektion i bågskytte bad jag tyst att han inte skulle bli förödmjukad av upplevelsen. Några ångestladdade timmar senare såg jag honom komma längs stigen emot mig med ett stort leende. ”Pappa!” utbrast han. ”Jag tog märket! Jag sköt mitt i prick; det var på måltavlan bredvid min, men jag sköt mitt i prick!” Han hade dragit tillbaka strängen med all sin kraft och låtit pilen flyga, oförmögen att kontrollera dess kurs. Jag är så tacksam för den förstående bågskytteinstruktören som inte hade sagt: ”Ledsen, fel måltavla!” I stället sa han vänligt efter att ha sett Justins uppenbara begränsningar och uppriktiga ansträngning: ”Bra jobbat!”

Så kommer det att vara för oss om vi gör vårt allra bästa i att följa Kristus och hans profeter, trots våra begränsningar. Om vi kommer till honom genom att hålla våra förbund och omvänder oss från våra synder, kommer vi glatt att få höra vår Frälsares beröm: ”Bra, du gode och trogne tjänare!”3

Jag vittnar för er om världens Frälsares gudomlighet och om hans återlösande kärlek och makt att bota, stärka och lyfta oss när vi uppriktigt strävar efter att komma till honom. Omvänt är det omöjligt för oss att följa strömmen och samtidigt följa Jesus. Frälsaren har besegrat död, sjukdom och synd och har möjliggjort vår slutliga fullkomlighet om vi vill följa honom av allt vårt hjärta.4

Min andra iakttagelse är att det är avgörande för vår lycka att vi kommer ihåg att vi är söner och döttrar till en kärleksfull himmelsk Fader. Att ha kunskap om och lita på den sanningen förändrar allting.

När jag och syster Sabin för flera år sedan flög hem från ett uppdrag i kyrkan satt vi precis bakom en väldigt stor man som hade tatuerat ett stort, ilsket ansikte på baksidan av sitt kala huvud, samt numret 439.

När vi landade sa jag: ”Ursäkta mig. Har du något emot om jag frågar vad numret som är tatuerat på ditt bakhuvud betyder?” Jag vågade inte fråga om det ilskna ansiktet.

Han sa: ”Det är jag. Det är den jag är. Jag äger det territoriet: 219!”

439 var det faktiska numret på hans huvud, så jag var förvånad över att han tog miste eftersom det var så viktigt för honom.

Jag tänkte hur sorgligt det var att den här mannens identitet och självkänsla baserades på ett nummer kopplat till ett gängterritorium. Jag tänkte för mig själv: Den här till synes råbarkade mannen hade en gång varit någons lille pojke som fortfarande behövde känna uppskattning och samhörighet. Om han bara visste vem han verkligen var och vem han tillhörde, för vi har alla blivit ”köpta till ett högt pris”.5

Det finns en klok mening i en sång från filmen Prinsen av Egypten som lyder: ”Lär dig att se det himlen ser.”6 När kunskapen om vår gudomliga härkomst och eviga potential sjunker djupt in i våra själar kommer vi att kunna se livet som ett meningsfullt äventyr under utveckling att lära och växa av, även om vi bara ”ser … en gåtfull spegelbild”7 under en kort tid.

Det tredje kännetecknet på lycka är att alltid minnas en själs värde. Det gör vi bäst genom att följa Frälsarens uppmaning: ”Älska varandra så som jag har älskat er.”8

Han lärde oss även: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”9

Ordspråksboken ger det kloka rådet: ”Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa.”10

Vi kommer aldrig att ångra att vi varit för godhjärtade. I Guds ögon är ett gott hjärta synonymt med storhet. En del av att vara godhjärtad är att förlåta och inte döma.

För många år sedan skulle vår unga familj gå på bio på familjens hemafton. Alla satt i minibussen utom en av våra söner och min fru Valerie. Det var mörkt ute, och när vår son slängde upp dörren och sprang mot bilen råkade han sparka till det han trodde var vår katt på verandan. Tråkigt nog för vår son och min fru, som var precis bakom honom, var det inte vår katt utan en mycket missnöjd skunk som gav igen med råge! Alla gick in i huset där de båda duschade och tvättade håret med tomatjuice, som påstås avhjälpa skunklukt. När de väl var rena och hade bytt kläder hade vi alla blivit okänsliga för alla slags lukter så vi bestämde oss för att åka till bion trots allt. 

När vi hade satt oss längst bak i salongen bestämde sig plötsligt människorna omkring oss att en efter en gå ut och köpa popcorn. Men när de kom tillbaka satte sig ingen av dem på sin tidigare plats.

Vi skrattar när vi minns den upplevelsen, men tänk om alla våra synder hade en lukt? Tänk om vi kunde känna lukten av oärlighet, lusta, avund eller stolthet? Om våra svagheter var blottlagda skulle vi förhoppningsvis visa lite mer hänsyn och varsamhet med andra och de i sin tur med oss medan vi gör de nödvändiga förändringarna i våra liv. Jag älskar faktiskt lukten av tobak i kyrkan, för det betyder att någon försöker förändra sig. Han eller hon behöver våra välkomnande armar omkring sig.

President Russell M. Nelson har klokt sagt: ”Ett av de lättaste sätten att känna igen en sann efterföljare till Jesus Kristus är genom den medkänsla med vilken den personen behandlar andra.”11

Paulus skrev till efesierna: ”Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.”12

Som Jesu Kristi lärjungar ombeds vi lita på vår himmelske Fader och vår Frälsare och inte försöka ersätta dem. Jesus Kristus har fullkomlig kunskap om allas ofullkomligheter och kommer att döma dem fullkomligt.

Mitt fjärde kännetecken är att bibehålla ett evigt perspektiv. Vår Faders plan sträcker sig in i evigheten; det är lätt att fokusera på här och nu och glömma livet efter detta.

Jag fick en kraftfull undervisning om detta för några år sedan av vår då 16-åriga dotter Jennifer. Hon skulle göra en dubbel lungtransplantation där de fem sjuka lungloberna skulle tas bort och ersättas av två friska mindre lober som hade donerats av två fantastiska kristuslika vänner. Det innebar en mycket riskfylld procedur, men kvällen före operationen nästan predikade Jennifer för mig med alla sina 41 kilon och sa: ”Oroa dig inte, pappa! I morgon vaknar jag med nya lungor, eller så vaknar jag på en bättre plats. Hur som helst så blir det jättebra.” Det är tro; det är evigt perspektiv! Att se livet ur ett evigt perspektiv ger klarhet, tröst, mod och hopp.

Efter operationen, när den efterlängtade dagen kom då de skulle ta bort andningsslangen och stänga av respiratorn som hade hjälpt Jennifer att andas, väntade vi oroligt för att se om hennes två mindre lober skulle fungera. När hon tog sitt första andetag började hon omedelbart gråta. När hon såg hur oroliga vi var utropade hon snabbt: ”Det är bara så härligt att andas!” 

Ända sedan den dagen har jag tackat min himmelske Fader morgon och kväll för min förmåga att andas. Vi omges av otaliga välsignelser som är lätta att ta för givna om vi inte är försiktiga. När å andra sidan inget förväntas och allt uppskattas blir livet magiskt.

President Nelson har sagt: ”Varje ny morgon är en gåva från Gud. Till och med luften vi andas utlånas kärleksfullt av honom. Han bevarar oss från dag till dag och stöttar oss från dag till dag. Vår första ädla gärning på morgonen bör därför vara en ödmjuk bön i tacksamhet.”13

Det leder mig till min femte och slutliga iakttagelse, som är att du aldrig kommer att vara lyckligare än du är tacksam.

Herren har förkunnat: ”Och den som tar emot allt med tacksamhet ska härliggöras.”14 Det kanske är för att tacksamhet föder en mängd andra dygder.

Vår medvetenhet skulle verkligen förändras om vi vaknade varje morgon med endast de välsignelser vi var tacksamma för kvällen innan. Att misslyckas med att uppskatta våra välsignelser kan resultera i missnöjdhet och det kan ta ifrån oss glädjen och lyckan som tacksamhet föder. De i den stora och rymliga byggnaden lockar oss att se bortom målet vilket gör att vi missar målet helt.

I själva verket återfinns jordelivets största lycka och välsignelse i den person vi har blivit genom Guds nåd genom att ingå och hålla heliga förbund med honom. Vår Frälsare kommer att förbättra och förädla oss genom sitt försoningsoffers förtjänster och han har sagt om dem som villigt följer honom: ”De ska vara mina den dag jag kommer för att insamla mina ädelstenar.”15

Jag lovar att om vi bygger våra liv på Jesu Kristi grundval, värdesätter vår sanna identitet som söner och döttrar till Gud, kommer ihåg själens värde, bibehåller ett evigt perspektiv och tacksamt uppskattar våra många välsignelser – särskilt Kristi inbjudan att komma till honom – så kan vi finna den sanna lycka vi söker under detta jordiska äventyr. Livet kommer fortfarande att ha sina prövningar, men vi kommer att bättre kunna möta dem med en känsla av mening och frid tack vare de eviga sanningar vi förstår och lever efter.

Jag vittnar om att Gud, vår kärleksfulle Fader och hans älskade Son, Jesus Kristus, verkligen lever. Jag vittnar även om levande profeter, siare och uppenbarare. Vilken välsignelse det är att ta emot himlens undervisning genom dem. Som Frälsaren tydligt har sagt: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, för det är detsamma.”16 I Jesu Kristi heliga namn, amen.