Vårt förhållande till Gud
Oavsett vad vår jordiska upplevelse kan medföra, kan vi lita på Gud och finna glädje i honom.
Liksom Job i Gamla testamentet finns det de som i tider av lidanden kan känna att Gud har övergett dem. Eftersom vi vet att Gud har makt att hindra eller ta bort alla svårigheter kan vi frestas att klaga om han inte gör det, kanske genom att fråga: ”Om Gud inte beviljar mig den hjälp jag ber om, hur kan jag då ha tro på honom?” Vid ett tillfälle under sina intensiva svårigheter, sa den rättfärdige Job:
”Ni [ska] då veta att det är Gud som har gjort mig orätt, fångat mig i sitt nät.
Jag klagar över våldet mot mig men får inget svar. Jag ropar men får ingen rättvisa.”1
I sitt svar till Job begärde Gud att få veta: ”Dömer du mig skyldig för att själv stå rättfärdig?”2 Eller med andra ord: ”Tänker du ifrågasätta min rättvisa? Tänker du fördöma mig, för att rättfärdiga dig själv?”3 Jehova ger Job en kraftfull påminnelse om sin allsmäktighet och sitt allvetande, och i djupaste ödmjukhet medger Job att han inte besitter något som är i närheten av Guds kunskap, kraft och rättfärdighet och att han inte kan döma Gud.
”Jag vet att du kan göra allt” sa han, ”inget du beslutar är omöjligt för dig. …
Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig. …
Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.”4
Slutligen fick Job förmånen att se Herren, och ”Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början”.5
Det är verkligen dåraktigt av oss att med vår jordiska kortsynthet tro oss kunna döma Gud, att till exempel tänka: “Jag är inte lycklig, så Gud måste göra något fel.” För oss, sina jordiska barn i en fallen värld som vet så lite om det förgångna, nuet och framtiden, förkunnar han: ”Alla ting är närvarande för mig, för jag känner dem alla.”6 I sin visdom varnar Jakob oss: ”Försök därför inte ge Herren råd, utan ta emot råd ur hans hand. För se, ni vet ju själva att han råder med visdom och med rättvisa och med stor barmhärtighet över alla sina verk.”7
Det finns de som felaktigt tror att Guds löften innebär att lydnad mot honom ger en specifik avkastning enligt en fastställd matris. De tänker kanske: ”Om jag flitigt utför en heltidsmission kommer Gud att välsigna mig med ett lyckligt äktenskap och barn” eller ”om jag avstår från skolarbete på sabbaten kommer Gud att välsigna mig med bra betyg” eller ”om jag betalar tionde kommer Gud att välsigna mig med det där jobbet jag vill ha.” Om livet inte blir precis på det sättet eller följer den förväntade tidtabellen kan de känna sig svikna av Gud. Men saker och ting är inte så mekaniska i den gudomliga förvaltningen. Vi bör inte tänka på Guds plan som en kosmisk varuautomat där vi 1) väljer önskad välsignelse, 2) stoppar in den summa av goda gärningar som krävs, och 3) varan genast levereras.8
Gud håller verkligen sina förbund och löften till var och en av oss. Det behöver vi inte oroa oss för.9 Jesus Kristus – som steg ner under allt och sedan steg upp i höjden10 och som har all makt i himlen och på jorden11 – ser med sin försoningsmakt till att Gud kan och kommer att uppfylla sina löften. Det är väsentligt att vi hedrar och lyder hans lagar, men alla löften som baseras på lydnad mot en lag12 är inte utformade, framtagna och tidsinställda efter våra förväntningar. Vi gör vårt bästa men måste överlämna handhavandet av välsignelser, både andliga och timliga, åt honom.
President Brigham Young förklarade att hans tro inte var byggd på vissa resultat eller välsignelser utan på hans vittnesbörd om och förhållande till Jesus Kristus. Han sa: ”Min tro vilar inte på Herrens gärningar på havets öar, på att han tog folket hit, … inte heller på de förmåner han förlänar det här folket eller det där folket, inte heller på om vi blir välsignade eller inte blir välsignade, utan min tro vilar på Herren Jesus Kristus, och min kunskap har jag mottagit från honom.”13
Vår omvändelse och lydnad, vårt tjänande och våra uppoffringar har betydelse. Vi vill vara bland dem som Ether beskriver som ”alltid rika på goda gärningar”14. Men det handlar inte så mycket om någon sorts poängräkning i celestiala bokföringsböcker. De här sakerna betyder något eftersom de engagerar oss i Guds verk och är medlen genom vilka vi samverkar med honom i vår egen förvandling från en naturlig människa till en helig.15 Det som vår himmelske Fader erbjuder oss är sig själv och sin Son, en nära och varaktig relation med dem genom hans Son Jesu Kristi, vår Förlossares, nåd och medling.
Vi är Guds barn, avskilda till odödlighet och evigt liv. Vår bestämmelse är att vara hans arvingar, ”Kristi medarvingar”16. Vår Fader är villig att vägleda oss var och en längs sin förbundsstig med steg som är anpassade för våra individuella behov och skräddarsydda för hans plan för vår slutgiltiga lycka med honom. Vi kan förvänta oss en växande tillit och tro på Fadern och Sonen, en tilltagande förnimmelse av deras kärlek och den Helige Andens ständiga tröst och vägledning.
Men ändå kan den här stigen inte vara lätt för någon av oss. Det behövs alltför mycket luttring för att den ska vara lätt. Jesus sa:
”Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren.
Varje gren i mig som inte bär frukt tar [Fadern] bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt.”17
Processen av gudaledd luttring och rening blir av nödvändighet outhärdligt smärtsam och plågsam ibland. För att använda Paulus uttryck är vi ”Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom”.18
Så, bli i denna luttringens ugn inte arg på Gud, utan kom i stället närmare Gud. Anropa Fadern i Sonens namn. Vandra med dem i Anden, dag för dag. Låt dem undan för undan visa att de är dig trogna. Lär känna dem och dig själv på djupet.19 Låt Gud råda.20 Frälsaren försäkrar oss:
”Lyssna till honom som är förespråkaren hos Fadern, han som för er talan inför honom,
och säger: ’Fader, se hans lidanden och död som inte begick någon synd, i vilken du fann gott behag. Se din Sons blod som blev utgjutet, blodet från honom som du utgav för att du själv skulle kunna förhärligas.
Fader, skona därför dessa mina bröder [och mina systrar] som tror på mitt namn, så att de kan komma till mig och få evigt liv.’”21
Tänk på några exempel på trofasta män och kvinnor som litade på Gud, övertygade om att hans utlovade välsignelser skulle ges dem i livet eller i döden. Deras tro baserades inte på vad Gud gjorde eller inte gjorde i vissa omständigheter eller ett visst ögonblick, utan på att de kände honom som sin välvillige Fader och Jesus Kristus som sin trofaste Återlösare.
När Abraham just skulle offras av Elkenahs egyptiske präst, ropade han till Gud om att bli räddad, och Gud räddade honom.22 Abraham överlevde och blev de trofastas fader, genom vars avkomlingar jordens alla släkter skulle bli välsignade.23 Tidigare hade samme Elkenahs präst på just detta altare offrat tre jungfrur som ”för sin dygds skull … vägrade falla ner och tillbe gudar av trä eller sten”24. De dog där som martyrer.
Josef, som såldes som slav som tonåring av sina egna bröder, vände sig i sin vånda till Gud. Gradvis fick han en framstående ställning i sin herres hus i Egypten, men sedan rycktes alla dessa framsteg bort på grund av Potifars hustrus falska anklagelser. Josef kunde ha tänkt: Så, fängelse var tacken för att jag lydde kyskhetslagen! I stället fortsatte han att vända sig till Gud och hade framgång även i fängelset. Josef blev återigen grymt besviken när fången han blev vän med, trots sitt löfte till Josef, helt glömde bort honom efter att ha återställts till sin position vid faraos hov. Som ni vet ingrep Herren så småningom för att sätta Josef i den högsta positionen av förtroende och makt närmast farao, vilket gjorde det möjligt för Josef att rädda Israels hus. Nog kunde Josef vittna om att ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud”.25
Abinadi var fast besluten att uppfylla sitt gudomliga uppdrag. ”Jag avslutar mitt budskap”, sa han, ”och sedan gör det ingenting [vad som händer mig] om jag bara blir frälst.”26 Han besparades inte martyrdöden, men blev förvisso frälst i Guds rike, och hans dyrbaraste konvertit, Alma, ändrade kursen av nephiternas historia fram till Kristi ankomst.
Alma och Amulek befriades från fängelset i Ammonihah som svar på sin bön, och deras förföljare dödades.27 Men tidigare hade samma förföljare kastat troende kvinnor och deras barn i en rasande eld. Alma, som bevittnade den fasansfulla scenen i vånda, hölls tillbaka av Anden för att inte utöva Guds kraft att ”rädda dem från lågorna”28 så att de kunde tas upp till Gud i härlighet29.
Profeten Joseph Smith försmäktade i fängelset i Liberty i Missouri, alltför maktlös för att hjälpa de heliga som plundrades och drevs från sina hem i den bittert kalla vintern. ”O Gud, var är du?” ropade Joseph. ”Hur länge ska din hand hållas tillbaka?”30 Som svar lovade Herren: ”Dina motgångar och dina lidanden ska endast vara ett ögonblick, och därefter ska Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. … Du är ännu inte som Job.”31
I slutändan kunde Joseph förkunna med Job: ”Se, [Gud] får döda mig, jag hoppas ändå på honom.”32
Äldste Brook P. Hales berättade om syster Patricia Parkinson, som föddes med normal syn men hade blivit blind vid elva års ålder.
Äldste Hales berättade: ”Jag har känt Pat i många år och berättade nyligen för henne att jag beundrade det faktum att hon alltid är positiv och glad. Hon svarade: ’Men du har inte varit hemma tillsammans med mig, eller hur? Jag har mina stunder. Jag har haft ganska svåra slängar av depression, och jag har gråtit mycket.’ Men hon tillade: ’Från den tid när jag började förlora min syn – det var märkligt, men jag visste att min himmelske Fader och Frälsaren var med min familj och mig. … Till dem som frågar mig om jag är arg för att jag är blind svarar jag: ’Vem skulle jag vara arg på? Min himmelske Fader är med mig i det här. Jag är inte ensam. Han är med mig hela tiden.’”33
I slutändan är det välsignelsen av ett nära och varaktigt förhållande till Fadern och Sonen som vi eftersträvar. Det gör all skillnad i världen och är för evigt värt priset. Vi ska med Paulus vittna om ”att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår”34. Jag vittnar om att oavsett vad vår jordiska upplevelse kan komma att medföra, kan vi lita på Gud och finna glädje i honom.
”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.”35
I Jesu Kristi namn, amen.