I förundran över Kristus och hans evangelium
Må minnet av vad våra ögon sett och våra hjärtan känt öka vår förundran över Frälsarens försoningsoffer.
Jag har en kär vän som är en briljant pensionerad universitetsprofessor, produktiv författare och, framför allt, en hängiven Jesu Kristi lärjunge. Han har besökt det heliga landet dussintals gånger för att delta i konferenser, utföra akademisk forskning och leda rundturer. Han säger att varje gång han besöker landet där Jesus vandrade, så förundras han eftersom han alltid lär sig något nytt, häpnadsväckande och fascinerande om Frälsaren, hans jordiska verksamhet och hans älskade hemland. Den hänförelse min vän visar när han pratar om allt han lär sig i det heliga landet är smittsam, och denna förundran har varit grundläggande för hans stora bedrifter och akademiska ambitioner i livet.
När jag har lyssnat på hans berättelser och känt hans entusiasm, har jag funderat över hur mycket större andlig förundran, så att säga, vi kan och bör känna för Jesu Kristi evangelium, och vilken skillnad det kan göra i vårt lärjungeskap och på vår färd mot evigt liv. Den förundran jag talar om är förnimmelsen av sinnesrörelse, vördnad eller hänförelse som är gemensam för alla som helhjärtat gör Frälsaren och hans lärdomar till det centrala i sitt liv och som ödmjukt erkänner hans närvaro i sitt liv. En sådan känsla av förundran, som inspireras av den Helige Anden, stimulerar entusiasmen över att med glädje följa Kristi lära.1
Skrifterna innehåller flera exempel på hur den här förnimmelsen yttrar sig. Profeten Jesaja, till exempel, uttryckte sin djupa tacksamhet för Herren genom att glädjas i honom.2 De som hörde Jesus predika i synagogan i Kapernaum blev överväldigade av hans lära och den kraft han undervisade dem med.3 Det var samma känsla som fullkomligt genomträngde den unge Joseph Smiths hjärta när han i Bibeln läste Jakobs brevs första kapitel, vilket fick honom att söka Guds vishet.4
Syskon, när vi verkligen känner förundran över Jesus Kristus och hans evangelium är vi gladare, vi har mer entusiasm för Guds verk och vi känner igen Guds hand i allting. Dessutom blir våra studier av Guds ord mer meningsfulla, våra böner blir mer fokuserade, vår tillbedjan mer vördnadsfull, vårt tjänande i Guds rike mer omsorgsfullt. Alla dessa handlingar bidrar till att vi oftare känner den Helige Andens inflytande i våra liv.5 På så vis blir vårt vittnesbörd om Frälsaren och hans evangelium stärkt, vi håller Kristus levande inom oss,6 och vi lever våra liv ”rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron. … Och [vi låter vår] tacksamhet flöda över.”7 När vi lever på det sättet blir vi mer andligt motståndskraftiga och beskyddas från att gå i fällan att bli andligt apatiska.
En sådan apati kännetecknas av en gradvis förlust av vår iver över att engagera oss helt i Herrens evangelium. Det börjar oftast när vi känner att vi redan har förvärvat all kunskap och alla välsignelser som behövs för att vara lyckliga i det här livet. Denna liknöjdhet, så att säga, får oss att ta evangeliets gåvor för givna, och från den stunden riskerar vi att försumma både vår regelbundna fördjupning i det väsentliga i Jesu Kristi evangelium8 och de förbund vi slutit. Följaktligen distanserar vi oss gradvis från Herren, så att vår förmåga att ”höra honom”9 försvagas, och vi blir likgiltiga och okänsliga för storheten i hans verk. Tvivel om de sanningar vi redan har fått kan tränga in i vårt sinne och hjärta, vilket gör oss sårbara för fiendens frestelser.10
Pastor Aiden Wilson Tozer, en berömd författare och tapper kristen, skrev att ”liknöjdhet är en livsfarlig fiende till all andlig tillväxt”.11 Var det inte precis det som hände Nephis folk kort efter Kristi födelse? De ”började bli mindre och mindre förvånade över ett tecken eller ett under från himlen, … [och tvivlade] på allt som de hade hört och sett”. På så vis ”förblindade [Satan] deras ögon och förledde dem att tro att Kristi lära var något dåraktigt och fåfängt”12.
Mina älskade bröder och systrar, i sin fullkomliga och oändliga kärlek och med vetskap om vår mänskliga natur13 har Frälsaren fastställt hur vi kan undvika att gå i den andliga apatins fälla. Frälsarens inbjudan ger oss ett bredare perspektiv, särskilt när det gäller den komplexa värld vi lever i: ”Lär av mig och lyssna till mina ord. Vandra i min Andes ödmjukhet, och du ska ha frid i mig.”14 När vi tar till oss Frälsarens uppmaning visar vi vår ödmjukhet, vår önskan att vara läraktiga och vårt hopp om att bli mer som han är.15 Denna inbjudan omfattar också att tjäna honom och att betjäna Guds barn av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka.16 Kärnan i vår strävan på denna resa utgörs naturligtvis av de två stora buden: att älska Herren vår Gud och att älska vår nästa som oss själva.17
Detta slags levnadssätt utgör en del av Jesu gudomliga natur och var uppenbar i allt han gjorde under sin jordiska verksamhet.18 När vi därför medvetet och uppriktigt hänger oss åt att vända oss till honom19 och lära oss av hans fullkomliga föredöme, lär vi känna honom bättre. Vi får en större entusiasm och önskan att införliva den högsta normen för hur vi ska leva, det föredöme vi bör vara och buden vi ska följa. Vi får också mer insikt, vishet, gudomligt sinnelag och välvilja mot Gud och vår nästa.20 Jag kan försäkra er om att vår förmåga att känna Frälsarens inflytande och kärlek kommer att intensifieras i våra liv, förstora vår tro, vår vilja att handla rättfärdigt och motivationen att tjäna honom och andra.21 Dessutom kommer vår tacksamhet för välsignelserna och utmaningarna vi upplever i jordelivet att befästas och bli en del av vår sanna tillbedjan.22
Mina kära vänner, allt detta stärker vår andliga förundran rörande evangeliet och får oss att med glädje hålla de förbund vi slutit med Herren – till och med mitt i de prövningar och utmaningar vi upplever. För att detta ska ske behöver vi självklart fördjupa oss med tro och ärligt uppsåt i Frälsarens lärdomar23 och sträva efter att införliva hans egenskaper i vårt sätt att vara24. Dessutom behöver vi närma oss honom genom vår omvändelse,25 söka hans förlåtelse och hans återlösande kraft i våra liv och hålla hans bud. Herren själv lovade att jämna våra stigar om vi förtröstar på honom av hela vårt hjärta, räknar med honom på alla våra vägar och inte förlitar oss på vårt förstånd.26
En man jag träffade nyligen, som heter Wes och som deltar i konferensen i dag, antog Kristi inbjudan att lära av honom och hans evangelium, och började uppleva en förundran över Kristi kärlek efter att i 27 år ha distanserat sig från förbundsstigen. Han berättade att han en dag blev kontaktad på Facebook av en missionär, äldste Jones, som tillfälligt hade tilldelats Wes område innan han skulle resa till den mission han ursprungligen kallats till i Panama. När äldste Jones såg Wes profil, utan att i förväg veta att Wes redan var medlem i kyrkan, kände han den Helige Andens vägledning och visste att han genast skulle kontakta Wes. Han agerade raskt på den här ingivelsen. Wes blev förvånad över den här oväntade kontakten och började inse att Herren var medveten om honom, trots hans avstånd från förbundsstigen.
Från den stunden inledde Wes och missionärerna en tät kontakt. Äldste Jones och hans kamrat gjorde något för att hjälpa Wes varje vecka och ge honom andliga budskap som hjälpte honom att få tillbaka sin förundran över Frälsaren och hans evangelium. Detta tände åter gnistan i hans vittnesbörd om sanningen och om Frälsarens kärlek till honom. Wes kände den frid som kommer från Hjälparen och fick den styrka han behövde för att återvända till fållan. Han berättade att den här upplevelsen andligt och känslomässigt förde honom tillbaka till livet och hjälpte honom att få bort de bittra känslor han hade samlat på sig med åren på grund av de svåra upplevelser han haft.
Som min förutnämnde eftertänksamme vän professorn har sagt, finns det alltid något underbart och fascinerande att lära sig om Jesus Kristus och hans evangelium.27 Herren har gett underbara löften som erbjuds alla dem, inklusive oss, som strävar efter att lära av honom och införliva hans ord i sina liv. Till Enok sa han: ”Se, min Ande [ska vara] över dig, därför ska jag rättfärdiga alla dina ord, och bergen ska fly för dig och floderna ändra sitt lopp, och du ska förbli i mig och jag i dig.”28 Genom sin tjänare kung Benjamin förkunnade han: ”Ni ska nu kallas Kristi barn, hans söner och hans döttrar. För se, denna dag har han andligen fött er, för ni säger att era hjärtan har förändrats genom tro på hans namn. Därför är ni födda av honom och har blivit hans söner och hans döttrar.”29
Därför, när vi uppriktigt och ständigt strävar efter att lära av Frälsaren och följa hans exempel, så lovar jag er, i hans namn, att hans gudomliga egenskaper ska skrivas i våra sinnen och hjärtan30, att vi ska bli mer som han är och att vi ska vandra med honom31.
Mina älskade bröder och systrar, det är min bön att vi alltid ska känna förundran över Jesus Kristus och hans fullständiga, oändliga och fullkomliga kärlek. Må minnet av vad våra ögon sett och våra hjärtan känt öka vår förundran över Frälsarens försoningsoffer, som kan läka våra andliga och känslomässiga sår och hjälpa oss att komma närmare honom. Må vi förundras över de stora löften som Fadern håller i sina händer och som han har förberett för dem som är trofasta:
”Riket är ert och dess välsignelser är era, och evighetens rikedomar är era.
Och den som tar emot allt med tacksamhet ska härliggöras.”32
Jesus är världens Återlösare, och detta är hans kyrka. Jag vittnar om dessa sanningar i vår förunderlige, helige och upphöjde Frälsare Jesu Kristi namn, amen.