Trons stege
Otro blockerar vår förmåga att se underverk, medan benägenheten att tro på Frälsaren frigör himlens krafter.
Hur kommer livets utmaningar att påverka vår tro på Jesus Kristus? Och vilken effekt kommer vårt tro att ha på den glädje och frid vi upplever i detta liv?
Året var 1977. Telefonen ringde och beskedet slet våra hjärtan itu. Carolyn och Doug Tebbs höll på att flytta till sitt nya hem efter slutförda universitetsstudier. Äldstekvorumet hade kommit för att lasta flyttbilen. Doug ville kolla att vägen var fri innan han backade ut och tog en sista titt. Vad han inte kunde se var att hans lilla dotter Jennie plötsligt sprang bakom lastbilen i precis fel stund. På ett ögonblick vad deras älskade Jennie borta.
Vad skulle nu ske? Skulle smärtan de kände så djupt och den ofattbara känslan av förlust skapa en oöverbrygglig klyfta mellan Carolyn och Doug, eller skulle detta på något vis binda samman deras hjärtan och cementera deras tro på sin himmelske Faders plan?
Vägen genom deras lidanden har varit lång och smärtsam, men någonstans ifrån kom de andliga reserverna till att inte tappa hoppet utan att ”hålla sig kvar på sin väg”1. På något vis blev det här fantastiska paret ännu mer kristuslika. Mer hängivna. Mer medkännande. De trodde på att Gud, i sin tid, skulle helga deras lidanden till deras bästa.2
Även om smärtan och förlusten inte skulle, och inte kunde, lämna dem helt, fick Carolyn och Doug tröst i förvissningen att om de stadigt höll sig kvar på förbundsstigen så skulle deras älskade Jennie vara deras för alltid.3
Deras exempel har stärkt min tro på Herrens plan. Vi ser inte allt. Det gör han. Herren sa till Joseph Smith i Libertyfängelset att ”allt detta ska ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo. Människosonen har stigit ner djupare än allt detta. Är du större än han?”4
När vi accepterar Herrens vilja, lär han oss hur vi ska vandra med honom.5 När jag som ung missionär tjänade i Tahiti blev jag ombedd att delta i välsignelsen av ett sjukt spädbarn. Vi lade våra händer på hans huvud och välsignade honom med att bli bättre. Hans hälsa började förbättras, men så blev han sjuk igen. En andra gång välsignade vi honom, men med samma resultat. En tredje förfrågan kom. Vi vädjade till Herren om att hans vilja skulle ske. Kort därpå återvände hans lilla ande till sitt himmelska hem.
Men vi kände frid. Vi ville att barnet skulle leva, men Herren hade andra planer. Att acceptera hans vilja i stället för vår egen, är nyckeln till att finna glädje oavsett våra omständigheter.
Den enkla tro vi har på Jesus Kristus när vi först börjar lära oss om honom, kan förbli i våra hjärtan när vi möter livets utmaningar. Vår tro på honom kan och kommer att leda oss genom livets komplexiteter. Ja, vi ska få se att det finns enkelhet på andra sidan livets komplexiteter6 genom att förbli ”[ståndaktiga] i Kristus, med fullkomligt klart hopp”7.
En del av livets syfte är att låta dessa potentiella stötestenar bli till klivstenar när vi klättrar på det som jag kallar ”trons stege” – en stege, eftersom det visar på att tron inte är statisk. Den kan gå upp eller ner, beroende på de val vi gör.
I vår strävan att bygga tro på Frälsaren kanske vi inte helt förstår Guds kärlek till oss, och vi kanske lyder hans lagar av pliktkänsla. Skuldkänslor kan till och med bli vår främsta motivationskraft, i stället för kärlek. En äkta kontakt med honom har kanske inte upplevts ännu.
När vi försöker stärka vår tro blir vi kanske förvirrade av Jakobs ord. Han påminner oss om att ”tron utan gärningar är död”.8 Vi kanske snubblar om vi tror att allt hänger på oss. Om vi förlitar oss för mycket på oss själva kan det hindra vår förmåga att få tillgång till himlens krafter.
Men när vi börjar få sann tro på Jesus Kristus, börjar vårt tänkesätt att förändras. Vi inser att lydnad och tro på Frälsaren kvalificerar oss för att alltid ha hans Ande hos oss.9 Lydnaden är inte längre en irritation, utan blir till en strävan.10 Vi inser att lydnad mot Guds bud gör att han kan lita på oss. Med hans förtroende kommer ökat ljus. Detta ljus vägleder vår färd och gör att vi tydligare kan se vilken väg vi ska ta.
Men det finns mer. När vår tro på Frälsaren växer, ser vi en knappt märkbar förändring som inbegriper en gudomlig insikt om vår relation med Gud – en stadig rörelse bort från ”Vad vill jag?” till ”Vad vill Gud?” Liksom Frälsaren vill vi handla ”inte som jag vill, utan som du vill”.11 Vi vill utföra Guds verk och vara ett redskap i hans händer.12
Vår utveckling är evig. President Russell M. Nelson har sagt att det finns så mycket mer som vår himmelske Fader vill att vi ska veta.13 När vi utvecklas förstår vi bättre vad Herren lärde Joseph Smith: ”För om ni håller mina bud ska ni få ta emot hans fullhet och förhärligas i mig … Därför säger jag er: Ni ska ta emot nåd för nåd.”14
Hur högt vi klättrar på trons stege väljer vi själva. Äldste Neil L. Andersen lärde att ”Tro är ingen tillfällighet, det är ett val”.15 Vi kan välja att göra de val som behövs för att stärka vår tro på Frälsaren.
Tänk vilken inverkan val hade när Laman och Lemuel klättrade nedför stegen, medan Nephi klättrade högre upp. Finns det ett tydligare exempel än skillnaden mellan Nephis svar att ”jag ska gå och göra”16, kontra Laman och Lemuel, som just hade sett en ängel, och som svarade med: ”Hur är det möjligt att Herren ska [hjälpa oss]”?17
Otro blockerar vår förmåga att se underverk, medan benägenheten att tro på Frälsaren frigör himlens krafter.
Också när vår tro är svag, är Herrens hand alltid utsträckt.18 För flera år sedan fick jag i uppdrag att omorganisera en stav i Nigeria. I sista minuten ändrades datumen. Det fanns en man i staven som hade bestämt sig för att sticka från stan under det första konferensdatumet. Han ville inte riskera att bli kallad som stavspresident.
Medan han var bortrest var han med om en hemsk olycka, men han skadades inte. Det fick honom att fundera över varför hans liv hade blivit sparat. Han tänkte om angående sitt beslut. Han omvände sig och deltog ödmjukt vid det nya konferensdatumet. Och ja, han kallades till att bli ny stavspresident.
Äldste Neal A. Maxwell lärde att ”fullständig lycka endast kan nås genom att vi rättar vår vilja efter Guds. Allt annat resulterar i ’en mindre del’.”19
När vi har gjort ”allt det som står i vår makt” är det dags att ”stå stilla och se Guds frälsning”.20 Jag såg detta när jag var stödbroder åt familjen McCormick. Mary Kay, som varit gift i 21 år, tjänade troget i sina ämbeten. Ken var inte medlem i kyrkan och hade inget intresse av att bli det, men eftersom han älskade sin fru valde han att gå i kyrkan med henne.
En söndag kände jag mig manad att bära mitt vittnesbörd för Ken. Jag frågade honom om jag fick göra det. Hans svar var enkelt och tydligt: ”Nej, tack.”
Jag var förbryllad. Jag hade känt en maning och försökt följa den. Det var frestande att anse att jag hade gjort min del. Men efter mycket bön och eftertanke kunde jag se att även om min avsikt var rätt hade jag förlitat mig för mycket på mig själv och för lite på Herren.
Senare kom jag tillbaka, men med ett annat tänkesätt. Jag skulle bara vara ett redskap i Herrens händer, utan någon annan önskan än att följa Anden. Tillsammans med min trofaste kamrat Gerald Cardon kom vi hem till familjen McCormick.
Efter en stund kände jag mig manad att be Gerald sjunga ”Han lever, min Förlossare”21. Han gav mig en frågande blick, men med förtröstan på min tro gjorde han det. En underbar ande fyllde rummet. Maningen kom att be Mary Kay och Kristin, deras dotter, bära sina vittnesbörd. När de gjorde det blev Anden starkare. Faktum är att efter Kristins vittnesbörd rann tårarna nedför Kens kinder.22
Gud hade tagit över. Hjärtan blev inte bara berörda, utan förändrade för alltid. 21 år av otro sköljdes bort av den Helige Andens kraft. En vecka senare döptes Ken. Ett år senare beseglades Ken och Mary Kay i Herrens hus för tid och all evighet.
Tillsammans hade vi upplevt vad det innebär att ersätta vår vilja med Herrens vilja, och vår tro på honom ökade.
Tänk gärna på ett par frågor som ställts av Guds profeter, när du strävar efter att klättra på din tros stege:
Är jag avklädd mitt högmod?23
Ger jag plats i mitt hjärta åt Guds ord?24
Låter jag mina lidanden helgas till mitt bästa?25
Är jag villig att låta min vilja införlivas i Faderns vilja?26
Om jag har känt mig manad att sjunga sången om den återlösande kärleken, har jag den känslan nu?27
Låter jag Gud råda i mitt liv?28
Om du ser att din nuvarande väg strider mot din tro på Frälsaren, sök dig då tillbaka till honom. Din och dina efterkommandes upphöjelse beror på det.
Må vi så trons frön djupt i våra hjärtan. Må vi ge näring åt dessa frön när vi binder oss till Frälsaren genom att hålla de förbund vi har slutit med honom. I Jesu Kristi namn, amen.