Var kommer jag ifrån?

Betty Hollowell, Indiana, USA

Som liten undrade jag ofta: ”Var kommer jag ifrån?” Djupt inom mig visste jag att jag hade levat någonstans innan jag blev den jag är nu, men jag hade ingen aning om var.

I många år var jag rädd för att tala om det för någon — till och med mina föräldrar — av rädsla att de skulle tro att jag var knäpp. Men en dag i början av tonåren tog jag mod till mig och frågade prästen i vår kyrka: ”Var levde vi innan vi kom till jorden?” Han sade att jag inte skulle tänka på sådant. Han sade att ingen lever någonstans innan han eller hon föds. Vi existerar helt enkelt inte på något sätt innan.

Jag var rädd att han hade rätt och att jag var knäpp, men jag kunde ändå inte slå bort de här tankarna. Jag fortsatte att söka, men ingen hade några svar.

När jag var 18 år flyttade min familj. Jag tänkte att prästerna i vår nya stad kanske skulle veta mer än vår förre präst, så jag bestämde mig för att fråga en av dem. Han hade samma svar: Han sade att det inte var normalt att tänka på sådant och föreslog att jag skulle prata med en psykiater.

Kort efter det slutade jag gå till kyrkan. Jag fick ett jobb, träffade en ung man och gifte mig. Fem år senare slutade äktenskapet i skilsmässa. Så jag packade ihop alla mina saker, tog mina två barn, och ett på väg, och återvände hem.

Någon gång under de där fem åren hade min mamma blivit medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hon hade nämnt kyrkan när jag hade varit på besök hos henne och hade bett mig att prata med missionärerna. Till slut gick jag med på det, men innan vi träffades bestämde jag mig för att jag bara skulle gå med på att lyssna på missionärslektionerna om äldsterna kunde tala om för mig var jag hade levt innan jag blev den jag är nu.

Till min förvåning besvarade de inte bara frågan utan gav mig svaret rätt ur Bibeln (se Job 38:4–7; Jer 1:5; Jud 1:6). Efter det hade de min odelade uppmärksamhet! Deras svar hjälpte mig förstå varför jag i hela mitt liv hade känt att jag har levat förut. Nu förstod jag att jag hade levat i en föruttillvaro med min himmelske Fader.

Det tog inte lång tid innan jag blev medlem i kyrkan. För första gången i hela mitt liv kände jag att jag var någon och att jag hade ett slutmål — att återvända till min himmelske Fader.

Jag är tacksam för att missionärerna kunde svara på frågan som ingen annan kunde svara på.