En profets löfte
Från ett tal under generalkonferensen i april 2008.
På våren 1848 lämnade min mormors morföräldrar, Charles Stewart Miller och Mary McGowan Miller, sitt hem i Skottland och färdades till S:t Louis i Missouri tillsammans med en grupp heliga. De kom fram 1849.
Medan familjen var i S:t Louis och arbetade för att samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna resa till Saltsjödalen, drabbades området av en koleraepidemi. Inom loppet av två veckor dog fyra familjemedlemmar. De överlevande barnen var nu föräldralösa, däribland min gammelmormor Margaret, som då var 13 år.
De återstående nio barnen Miller fortsatte att arbeta och spara till resan som deras föräldrar och bröder aldrig skulle få göra. De lämnade S:t Louis på våren 1850 med fyra oxar och en vagn och kom till slut fram till Saltsjödalen samma år.
Andra bland mina förfäder fick liknande prövningar. Men trots allt som hände förblev deras vittnesbörd orubbligt och fast. Av allihop har jag fått en arvedel av total hängivenhet mot Jesu Kristi evangelium
Av hela mitt hjärta och med själens innerlighet förkunnar jag att Gud lever. Jesus är hans Son, Faderns enfödde i köttet. Han är vår Återlösare. Han är vår Medlare inför Fadern. Han älskar oss med en kärlek vi inte helt kan förstå, och eftersom han älskar oss gav han sitt liv för oss. Min tacksamhet mot honom går inte att uttrycka i ord.
Jag lovar att jag ska ägna mitt liv och mina krafter åt att tjäna honom och att leda hans kyrkas angelägenheter i enlighet med hans vilja och genom hans inspiration.
Illustrationer Maryn Roos