Han sade: ”Nej! Inte en chans!”
”I den mån någon bland er dricker vin eller starka drycker, är detta inte gott, inte heller passande i er Faders ögon” (L&F 89:5).
Jag trodde att min bästa vän Chase gjorde vad som helst. När jag utmanade honom att hoppa ner från översta trappsteget på min veranda så gjorde han det, och tog till och med sats!
När jag utmanade honom att åka en berg-och-dalbana där man sitter upp och ner, så satte han sig dessutom längst fram!
Och när jag sade att det inte fanns en chans att han skulle våga säga hej till Julia — den sötaste tjejen på hela skolan — så sade han inte bara hej utan satt och pratade med henne i fem minuter!
Jag trodde att Chase gjorde vad som helst. Det vill säga, ända tills nu.
Chase kommer hem till mig nästan varje dag. Vi bor jättenära varandra. Det är bara ett hus mellan hans och mitt. Men Chase kommer inte på söndagar eller måndagar. På söndagarna går han till kyrkan. På måndagarna har han någon slags familjekväll. Han bjöd dit mig några gånger. Vi åt brownies och lekte lekar. Det var ganska roligt.
Chase kommer hem till mig efter skolan och leker. Det är kul att han är där för mamma och pappa är fortfarande på jobbet. Det är roligt att leka med Chase. Vi tycker om att hitta på roliga historier. Chase är vän med alla. Jag hör honom aldrig prata illa om andra — även om alla andra gör det.
I dag spelade Chase och jag basket. Det var ganska varmt så jag frågade Chase om han ville ha något att dricka.
”Javisst”, sade Chase. Han rullade iväg bollen i gräset och sprang fram till verandan.
Vi gick in och fortsatte till köket. När jag öppnade kylen fick den kalla luften håren på armarna att stå rätt upp. När jag tittade in i kylen såg jag först bara juice och mjölk. Sedan fick jag syn på en öppnad burk inne i hörnet.
Pappa hade lämnat kvar en öppen ölburk. Han skulle aldrig få veta om vi tog några klunkar. Jag tog ut burken.
”Vill du ha?” frågade jag.
”Vad är det?” frågade Chase.
”Det är öl”, sade jag. ”Pappa dricker det jämt. Han märker inte om vi bara tar en klunk.”
Chase tittade på mig. Han höjde ögonbrynen och satte händerna i sidorna. Sedan sade han något som jag aldrig trodde jag skulle få höra honom säga.
”Nej! Inte en chans!” sade Chase.
”Sade du nej?” frågade jag.
”Öl är inte bra för oss”, sade han. ”Vi borde inte dricka det. Det får folk att göra dumma saker.”
”Inte om man bara tar en liten klunk”, sade jag. ”Titta här, jag ska visa dig.”
Jag lyfte kannan mot munnen, tog en liten klunk och log. Det smakade hemskt men jag ville inte verka mesig.
”Där ser du. Ser jag dummare ut nu kanske?” frågade jag.
”Jag tror att jag ska gå hem”, sade Chase. ”Drick inte mer av det där. Det är ingen bra idé.”
När jag såg Chase gå ut genom dörren och springa nerför trottoaren mot sitt hus undrade jag varför han kunde göra nästan allting utom att ta en liten klunk öl.
Jag tog en liten klunk till när Chase hade gått. ”Fy! Det här är verkligen äckligt”, tänkte jag och satte tillbaka burken i hörnet av kylen.
Chase hade kanske rätt trots allt.
Illustration John Zamudio; Jesus Kristus, av Harry Anderson, med tillstånd av Church History Museum