2010
Hur vi kom till templet
Juli 2010


Hur vi kom till templet

Chhom Koemly, Kambodja

Sedan vi döptes 2001 har min make och jag haft många samtal om att resa till templet med barnen för att beseglas för evigt. Men våra planer avbröts när vi fick veta att han hade en leversjukdom. Han dog innan vi kunde komma iväg.

Jag var helt förkrossad, men min önskan att familjen skulle beseglas för evigt blev ännu starkare efter min makes död. Som änka med fyra barn insåg jag att det inte skulle bli lätt att spara ihop till pengarna som behövdes för att jag skulle kunna ta mina barn från Kambodja till templet i Hongkong — omkring 160 mil bort.

Trots vår knappa inkomst visste mina barn och jag att vi behövde åka till templet så att vi kunde beseglas som familj för evigt. Jag fortsatte att arbeta hårt. Jag tvättade på ett hotell medan mina barn hade småjobb. Vi började sakta samla pengar till vår resa men insåg snart att vi kanske aldrig skulle få ihop tillräckligt.

Eftersom vi visste att en evig familj var värdefullare än något annat vi kunde ha på jorden så bestämde vi oss för att sälja det enda av värde som vi ägde — min makes motorcykel. När vi hade sålt den för en avsevärd summa pengar gladde vi oss mycket över vetskapen om att vi snart kunde få beseglas till vår älskade far och make.

Men glädjen var kortlivad. En vecka efter det att vi hade sålt motorcykeln kom vi hem från kyrkan och upptäckte att någon hade gjort inbrott. När vi upptäckte att pengarna från motorcykeln var borta blev vi helt ifrån oss. I flera månader efter inbrottet fortsatte vi att be om att det skulle finnas en möjlighet för oss att komma till templet.

Efter flera månader besvarades våra böner när vi fick veta att vi kunde få hjälp från kyrkans allmänna hjälpfond för tempelbesökare.* Mina barn och jag gladde oss åt nyheten och kunde snart företa vår efterlängtade resa till templet.

Tack vare generositeten hos andra sista dagars heliga är vi nu en evig familj.