Vi talar om Kristus
Han kan hela alla sår
Jag bestämde mig för att ta till mig rådet jag hade fått och ta reda på vad det egentligen innebar att lita på Frälsaren.
Det hände den 16 december 1991 — vår åttonde bröllopsdag. Den dagen dog vår första son på grund av något barnvakten gjort. Han var bara två och en halv månader gammal.
Följande månader och år var höljda i sorg, ilska, besvikelse och hopplöshet. Den förtvivlan jag kände är obeskrivlig. Inget av det som någon sade eller gjorde kunde lindra min smärta.
Jag läste många böcker och skriftställen men inget av dem tillfredsställde mitt rop på svar.
Jag hade den sällsynta möjligheten att få ta emot råd av äldste James E. Faust (1920–2007), som då var medlem i de tolv apostlarnas kvorum, eftersom han och mina föräldrar var vänner. (Han träffade min mor Flavia och hennes familj när han verkade som missionär i Brasilien.) Jag var säker på att äldste Faust skulle kunna trösta mig.
Jag ställde många frågor och han lyssnade tålmodigt. Äldste Faust sade att det jag hade upplevt sannerligen var smärtfyllt och mycket svårt. Han delgav flera skriftställen och talade om mitt behov av att arbeta mig igenom min sorg och helt underkasta mig Herrens vilja så att jag skulle kunna återförenas med min son igen. Han sade: ”Sylvia, det här handlar om dig nu. Jag förstår att du är orolig för din son, men du borde faktiskt oroa dig för dig själv och hur du ska bygga upp ditt liv igen. Det blir inte lätt, men du kan hela ditt hjärta genom Jesu Kristi försoning.”
Sedan gav han mig en välsignelse och sade att jag skulle förstå den viktiga roll Jesus Kristus har i vår tillvaro och att jag skulle låta honom vara den källa till styrka jag behövde.
Jag var fortfarande missmodig när jag gick därifrån. Hans råd verkade så enkelt men ändå så ouppnåeligt. Min mor tyckte också det kändes hopplöst eftersom inget hon sade verkade vara till hjälp. Jag minns att hon sade: ”Ha tro och hopp i vår Frälsare och låt tiden läka dina sår.”
I min resa mot att känna glädje igen bestämde jag mig för att ta till mig rådet jag hade fått och ta reda på vad det egentligen innebar att lita på Frälsaren. Saker och ting ändrades inte med en gång. Men dag för dag och år för år, med hjälp av bön och ett växande vittnesbörd, kom jag till fullständig visshet om att Frälsaren kan läka våra sår.
Jag inser att alla inte kan få samma möjlighet att träffa en apostel, som jag fick. Men alla kan ha — och har — möjlighet att lära känna Frälsaren och lägga sina bördor på honom. Och ja, Jesu Kristi närvaro i vårt liv kan lindra all smärta.
Jag vet att vi kan få känna glädje genom att ha Herren i vårt liv. Han är vår vän, vår lärare och vårt exempel på hur man uthärdar till änden. Han uthärdade verkligen allt, och han vet vilken smärta vi känner (se Alma 7:11–12). Genom sin försoning har han åstadkommit underverket att han lagar livets skadade delar som förberedelse för nästa liv.
Jag kommer alltid att vara tacksam för äldste Fausts och min mors ord. De hjälpte mig inse att oavsett vilka svårigheter jag får så är Jesus Kristus min ständiga källa till stöd och hopp.
Till vänster: Detalj från Kristus och den rike unge mannen, av Heinrich Hofmann, med tillstånd av C. Harrison Conroy Co.