En fläkt, en dammsugare och ett fat kakor
Rindi Haws Jacobsen, Utah, USA
En sommar reste vår unga familj 320 mil över landet på grund av min makes nya jobb. Vi tyckte det var spännande med vårt nya äventyr, men det kändes väldigt långt hemifrån och långt från våra familjer och allt annat som var bekant. Vi körde upp på uppfarten till vårt nya hem i spöregn, och i ett försök att skydda den nylagda heltäckningsmattan lastade vi av lastbilen med paraplyer ovanför oss och lakan under fötterna. Vi visste att allt regn hade orsakat översvämningar i flera källare och vi höll nervöst ett öga på vår när vi hade lastat av allting.
Allt såg bra ut den kvällen och när våra tre små barn äntligen hade somnat skyndade Greg och jag oss för att bädda vår säng. Vi var båda utmattade och det skulle kännas så skönt att bara få ramla ner i sängen och sova. Men av någon anledning kände Greg att han skulle packa upp en låda till.
”Snälla”, sade jag, ”vi kan väl gå och lägga oss. Vi kan packa upp i morgon.”
Han skakade på huvudet och gick ner i källaren. Efter några ögonblick hörde jag honom skrika till. Panik-slagen sprang jag ner i källaren och möttes av en översvämning i miniatyr. Vi stod där intill varandra medan det kalla regnvattnet steg mot anklarna. Vi satte genast igång med att dra låda efter låda uppför den branta trappan. Jag kände mig helt vilsen. Mina tårar blandades med regnvattnet på golvet.
Jag ringde den enda medlemmen i kyrkan jag kände i vår nya församling, broder Lindsay Sewell, och bad om instruktioner för hur man suger upp vattnet med en vattenpump. Broder Sewell gav några snabba råd och sedan fortsatte jag arbetet med att rädda våra tillhörigheter. Vid midnatt ringde det på dörren. När jag öppnade dörren stod broder Sewell där med armarna fulla av en fläkt, en vattendammsugare och ett fat chokladchipskakor.
”Det låter som om ni kan behöva lite hjälp”, sade han med ett stort leende. Plötsligt kändes det inte som om vi var så långt hemifrån.
Hela natten stannade broder Sewell kvar hos oss och försökte besegra översvämningen. När vattnet var 30 cm djupt föreslog han att vi skulle ringa brandkåren. De hade med sig stora pumpar som så småningom löste problemet.
Morgonen därpå kom syster Sewell och andra medlemmar från vår nya församling med mat, förlängningssladdar och fler dammsugare. Vi överväldigades av deras vänlighet. Till slut var alla våra tillhörigheter räddade.
Jag är så tacksam för att jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Oavsett vart jag kommer har jag bröder och systrar som med öppna armar välkomnar min familj och hjälper till vid behov.