”Gör detta till minne av mig”
Må vi vara fyllda av Herrens Ande när vi värdigt tar del av sakramentet.
För många år sedan som ung missionär i Montreals gren i Kanada gjorde ett skriftställe som en skicklig hantverkare hade snidat på sakramentsbordets framsida djupt intryck på mig. ”Gör detta till minne av mig.” (Luk 22:19)
I den lilla grenen påminde de som bar aronska prästadömet, både med klädsel och uppförande, medlemmarna om vår Frälsares undervisning om denna högst meningsfulla och heliga förrättning. De där orden gör fortfarande djupt intryck på mig varje söndag när sakramentet delas ut: ”Gör detta till minne av mig.”
Som Herrens förbundsfolk kommer vi till sakramentsmötet några minuter innan det börjar för att visa respekt och för att begrunda den heliga förrättningen. När vi kommer till kyrkan redo att ta del av sakramentet, följer vi Paulus råd till de heliga i Korint: ”Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.” (1 Kor 11:28)
Sakramentets instiftande
Sakramentet representerar Jesu Kristi försoningsoffer. Det är en helig förrättning som ska handhas på föreskrivet sätt av värdiga prästadömsbärare och tas av värdiga sista dagars heliga. Man är noga med att sakramentet förbereds, välsignas och delas ut på ett värdigt sätt.
Paulus påminde de heliga om att sakramentet hade instiftats vid en avgörande tidpunkt i tidens mitt när Jesus satt med sina tolv apostlar under det osyrade brödets högtid.
”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd,
tackade Gud, bröt det och sade: ‘Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.’
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ‘Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.’” (1 Kor 11:23–25)
Här fullbordades den gamla lagen, den mosaiska lagen, då det nya förbundet — ja, en högre lag — instiftades. Sakramentets förrättning kommer att finnas kvar åtminstone till Jesu Kristi andra ankomst när vår Frälsare tar del av sakramentet med sina heliga. (Se 1 Kor 11:26; L&F 27:5–14.)
Offerlammet som tillreddes för den sista måltiden var en viktig del av den årliga påskhögtiden. Medan de tolv apostlarna åt tog Jesus, han som själv var påsklammet, brödet och välsignade det, bröt det och gav det åt sina lärjungar. (Se Matt 26:26.)
I Nya världen, efter det att den uppståndne Herren hade visat nephiterna märkena efter spikarna i sina händer och fötter, instiftade han sakramentet och sade:
”Och detta skall ni alltid vinnlägga er om att göra, på samma sätt som jag har gjort, på samma sätt som jag har brutit bröd och välsignat det och givit det till er.
Och detta skall ni göra till minne av min kropp som jag har visat för er. Och det skall vara ett vittnesbörd för Fadern att ni alltid kommer ihåg mig. Och om ni alltid kommer ihåg mig skall ni ha min Ande hos er.” (3 Nephi 18:6–7)
Om bägaren sade han: ”Och detta skall ni alltid göra med dem som omvänder sig och döps i mitt namn. Och ni skall göra det till minne av mitt blod som jag har utgjutit för er, så att ni kan betyga för Fadern att ni alltid kommer ihåg mig. Och om ni alltid kommer ihåg mig, skall ni ha min Ande hos er.” (3 Nephi 18:11)
Frälsaren sade också följande till nephiterna: ”Den som äter detta bröd äter av min kropp till sin själ. Och den som dricker av detta vin dricker av mitt blod till sin själ. Och hans själ skall aldrig vare sig hungra eller törsta utan skall bli mättad.” När folket hade tagit del av sakramentet står det att ”[de] fylldes … av Anden”. (3 Nephi 20:8–9)
Att värdigt ta del av sakramentet
Äldste L Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
”Från begynnelsen, innan världen organiserades, lade Gud fram en plan varigenom han skulle erbjuda välsignelser åt sina barn enligt hur de lydde hans bud. Men han förstod att vi ibland skulle distraheras av världsliga ting och behöva regelbundna påminnelser om våra förbund och hans löften …
Syftet med att ta sakramentet är naturligtvis att förnya de förbund vi ingått med Herren …
“… Att värdigt ta sakramentet ger oss möjlighet att växa andligen ……
“… Om vi tog lätt på sakramentet, skulle vi gå miste om ett tillfälle till andlig utveckling.”1
Paulus sade till den unga kyrkan i Korint att dess medlemmar kan vara ”svaga och sjuka” och att ”många är insomnade” därför att de tar del av sakramentet ”på ett ovärdigt sätt … utan att urskilja Herrens kropp”. (1 Kor 11:29, 30) Frälsaren förkunnade: ”Den som äter och dricker mitt kött och blod ovärdigt, äter och dricker fördömelse till sin själ.” (3 Nephi 18:29)
”Se, jag är Alfa och Omega, ja, Jesus Kristus.
Låt därför alla människor ge akt på hur de tar mitt namn på sina läppar.” (L&F 63:60–61)
Äter vi och dricker till frälsning för vår själ? Är vi uppfyllda efter denna ”helig[a] stund på en helig plats”2?
Att ofta ta del av sakramentet
Herren har sagt: ”Det är viktigt att kyrkan ofta kommer tillsammans för att ta del” av sakramentet. (L&F 20:75) Om det är viktigt för Herren så är det absolut nödvändigt för oss!
När vår Frälsare renar vårt inre kärl låter han oss inte förbli tomma, svaga eller sjuka utan fyller oss med sin kärlek och kraften att motstå frestelser. De som kommer till Kristus blir som Kristus när de utövar tro på honom och tar del av ”livets bröd” och av ”levande vatten”. (Joh 4:10; 6:35)
Den 6 april 1830, när de första medlemmarna i vår tidsutdelning samlades för att grunda kyrkan, var sakramentets utdelande en del av det första officiella mötet, så som Herren hade föreskrivit. (Se L&F 20:75–79.)
Som medlemmar i kyrkan förstår vi att vår personliga återlösning enbart kan komma genom vår Frälsare Jesus Kristus. Vi förkunnar och vittnar för världen att han sonade våra synder genom fullkomlig lydnad mot Faderns vilja. Vi kan få Guds största gåva, evigt liv, genom lydnad mot det återställda evangeliets lagar och förordningar.
Vi förstår också fader Lehis undervisning till sin son Jakob när han sade: ”Hur viktigt är det … inte att tillkännage dessa sanningar för jordens invånare så att de kan veta att intet kött kan vistas i Guds närhet utom genom den helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd.” (2 Nephi 2:8)
Må vi äta och dricka så att vi inte längre hungrar eller törstar andligen. Och må vi fyllas av Herrens Ande varje sabbatsdag när vi tar del av sakramentet till minne av honom, så att vi kan bli hela och bli ett med honom.
Den sista måltiden, av Simon Dewey
Kristus visar sig för nephiterna, av Simon Dewey, © 2003 IRI
Detalj från Kristi andra ankomst, av Grant Romney Clawson; fotoillustration Marina Lukach