Tills vi möts igen
En ny psalm
En välbekant psalm med en ny melodi lärde mig att jag kunde fortsätta göra och lära mig det jag alltid hade gjort och lärt mig eller så kunde jag växa på sätt som bara Herren kunde föreställa sig.
När biskopen läste upp namnen på församlingsmedlemmarna som skulle avlösas den söndagen suckade jag och tittade ner på mina overksamma händer. Jag avlöstes som första rådgivare i Hjälpföreningens presidentskap. Det var svårt att tänka på att jag skulle lämna den här kallelsen som jag verkligen hade tyckt om och gå miste om den nära relationen med de andra systrarna i presidentskapet.
När jag hörde namnen på det nya presidentskapet läsas upp kände jag en bekräftelse från Anden som lät mig veta att allt var som det skulle vara. De här nya systrarna hade valts ut av Herren att utföra det här arbetet. När jag lyfte min hand för att understödja dem visste jag att de skulle göra ett bra jobb och att det skulle finnas andra sätt för mig att tjäna på. Jag kände mig tillfreds.
Sedan var det dags att sjunga sakraments-psalmen. Biskopen sade att vi skulle sjunga en ny variant av en gammal favorit: ”När Herrens nattvard nu vi tar.” (Psalmer, nr 110) När pianisten spelade inledningen kände jag hur den fridfulla känslan försvann. ”Varför kan vi inte bara sjunga den välbekanta versionen?” undrade jag tyst. ”Jag tycker mycket bättre om den.” Men när jag började sjunga rördes jag av den obekanta melodins skönhet och insåg att det var en underbar tonsättning av den här texten. Musiken fick mig att tänka på psalmens betydelse på ett nytt sätt.
Plötsligt kom psalmen och det faktum att jag hade avlösts samman i mitt sinne genom ett starkt intryck från Anden. Det nya presidentskapet skulle utföra samma arbete som jag hade gjort men med nya händer och ett fräscht perspektiv — precis som psalmen hade samma budskap men till annan musik. Och jag skulle få en ny kallelse som passade min melodi. Den förändringen skulle hjälpa mig växa på sätt som jag inte kunde ha föreställt mig om jag hade blivit kvar på samma gamla plats.
Jag hade alltid vetat att evangeliet och kyrkans organisation är till välsignelse för alla medlemmar på många sätt. Vi får lära oss att både leda och stödja, och den här inlärningsprocessen upprepar sig i hela vårt liv. Men jag insåg på sakramentsmötet att så länge som vi lyssnar på Anden så kommer vi i varje förändring att se den mirakulösa beständigheten i vår himmelske Faders plan för oss.
Fotoillustration John Luke