Mitt löfte till Herren
Juan Manuel Magaña Gómez, Guerrero, Mexiko
För flera år sedan gick min familj igenom en svår period. Mina föräldrar hade separerat och vår familj började glömma Guds kärlek.
Som tur var såg en av mammas vänner vårt behov av att komma närmare Gud och presenterade oss för heltidsmissionärerna. När de undervisade oss om evangeliet insåg vi att Gud hade en plan för oss och att han inte hade övergett oss, trots alla våra prövningar. När vi förstod de här principerna bestämde mamma, min syster och jag oss för att döpas.
När vi besökte söndagsmötena stärktes vårt vittnesbörd om evangeliet. Jag fick snart en önskan att verka som heltidsmissionär. Men det var inget lätt beslut för det var jag som var mannen i huset. Mamma behövde min hjälp. Dessutom började jag få många erbjudanden om jobb och antogs till flera universitet. Jag bestämde mig för att be Gud om hjälp och vägledning.
När jag hade bett gick jag till skrifterna och hittade följande verser:
”Därför skall din familj leva.
Se, sannerligen säger jag dig: Lämna dem endast en kort tid och förkunna mitt ord, och jag skall bereda en plats för dem.” (L&F 31:5–6)
I det ögonblicket kände jag Anden starkt och visste att det jag hade läst var min himmelske Faders ord till mig.
En kort tid efter den upplevelsen fick jag min missionskallelse. Innan jag avskildes till heltidsmissionär lovade jag min himmelske Fader att jag skulle göra hans vilja som missionär — att jag skulle arbeta flitigt och offra allt för honom. Den enda välsignelse jag bad om var att få se min familj tillsammans igen en dag.
Mitt första år som missionär var jobbigt, men min kamrat och jag arbetade av hela vårt hjärta. Ungefär vid samma tid fick jag ett underbart brev från mamma där hon berättade att pappa hade kommit hem! Jag mindes då vad jag hade lovat Gud och jag kom ihåg hans löfte i Läran och förbunden: ”Jag, Herren, är bunden när ni gör vad jag säger, men när ni inte gör vad jag säger har ni inget löfte.” (L&F 82:10)
Det har gått flera år sedan jag var ute som missionär. I dag kan min familj och jag fortfarande känna glädje i evangeliet och genom våra förbund med Gud. Jag vet att han lever. Jag vet att han älskar oss. Jag vet att han sände sin Son för att frälsa oss. Jag vet också att när vi lovar Herren något och trofast håller de löftena så är han trofast mot oss.