Yancy
Äldste Brent H. Nielson
i de sjuttios kvorum
”Och nu vill jag att ni skall vara ödmjuka och vara undergivna och milda” (Alma 7:23).
Mina syskon och jag hade alltid velat ha en häst. När jag var nio eller tio år köpte pappa ett vackert, svart sto. Vi gav henne namnet Yancy. Vi var så glada över att ha den här hästen, men hon hade inte ridits in. Vi var för unga för allt arbete som krävdes för att rida in en häst, så pappa bad en vän som visste mycket om hästar att rida in Yancy.
Vi gick ofta till hagen för att vara hos henne. Vi längtade efter dagen när vi fick rida på henne. Men hur mycket alla än försökte så kunde ingen rida in Yancy. Hon var för envis. Vi fick aldrig rida på henne.
En dag försökte pappas vän rida på henne i en parad. När Yancy kom nerför vägen med sin ryttare, slängde hon av honom och började galoppera genom samhället. Yancy galopperade så vildsint att hon slog emot en brandpost och skadade benet. Jag sprang efter Yancy och hittade henne liggande på gatan i smärta.
Jag blev ledsen. Vi älskade Yancy. Om hon hade varit lydig mot sin tränare, skulle hon ha blivit en glad häst med ett underbart liv. Men Yancy ville inte lyssna på och följa sin tränare. I stället hade hon nu skadat sig och låg mitt i gatan.
Den här berättelsen lärde mig om välsignelserna som kommer när vi följer Mästaren, vår Frälsare Jesus Kristus. Om vi är vänliga och milda och ödmjuka kan vi vara glada när vi låter Frälsaren leda oss.
Illustration Dan Burr