Svaret på alla de svåra frågorna
När vi ställs inför svåra frågor är det egentligen bara en som har någon betydelse.
Frågorna som kommer i vår väg under livet är inte alltid lätta att besvara. Några av de personliga prövningar vi möter – ett barns död, till exempel, en väns förräderi eller en besvärlig ekonomisk tillbakagång – är ofta svåra att hantera, och vi behöver medlidsamt stöd från personerna runtomkring oss. Ibland är det svåraste i de här situationerna att inse att vår himmelske Fader älskar oss och att han inte straffar oss, fastän vi just nu inte kan förstå anledningen till prövningen, om det ens finns en anledning,
Några av de svåraste frågorna kommer när det vi tror på hotas av förändringar i kulturella trender eller ny information, ibland felaktig sådan, som kyrkans kritiker ställer inför oss. I sådana situationer kan det kännas som om våra doktrinära eller historiska grunder inte är så fasta som vi trodde. Vi kan frestas att ifrågasätta sanningarna vi har tagit för givet och de andliga upplevelser som har format vår tro.
Vad gör vi när tvivel sipprar in i hjärtat? Finns det verkligen några svar på de här svåra frågorna?
Ja, det finns det. Faktum är att alla svaren – alla de rätta svaren – är beroende av svaret på en enda fråga: Litar jag på Gud framför alla andra?
Enkelt men inte lätt
Är det sättet för enkelt? För lätt?
Kanske. Sanningen är inte alltid uppenbar, särskilt när den måste tävla med alternativ som presenteras i attraktiva paket. Ofta förstår vi sanningen endast delvis, och lär oss hela sanningen först senare. Och medan vi lär oss ställs vi inför den obekväma framtidsutsikten att överge ofullkomlig men hitintill trösterik kunskap. Men om vi litar på att Gud har alla svaren, att han älskar oss och att han besvarar alla våra frågor – på sitt sätt, enligt sin tidtabell – kan det här sökandet förenklas. Det kanske inte alltid är lätt, men bara genom att lita på Guds råd kan vi tryggt segla igenom moln av förvirring.
Under generalkonferensen i oktober 2013 sade president Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, något insiktsfullt:
”Det är naturligt att ha frågor. Den uppriktiga frågans lilla frö har ofta skjutit skott och växt till en väldig ek av insikt. Det är få medlemmar som inte vid något tillfälle har brottats med allvarliga eller känsliga frågor. Ett av kyrkans ändamål är att livnära och kultivera trons frö, även i tvivlets och osäkerhetens tidvis sandiga jordmån. Tro är att hoppas på sådant som inte syns men ändå är verkligt.
Därför, mina kära bröder och systrar, mina kära vänner, ber jag er att först tvivla på era tvivel innan ni tvivlar på er tro. Vi får aldrig låta tvivel hålla oss fångna och borta från den gudomliga kärleken, friden och de gåvor som kommer genom tro på Herren Jesus Kristus.”1
Några bra principer
Hur gör vi då för att ärligt tvivla på våra tvivel? Hur förankrar vi vår tro i uppenbarelsens fasta klippa i stället för på den skiftande mänskliga kunskapens sandiga jordmån? Det kan hjälpa att ha följande principer i åtanke.
Princip 1: Gud vet oändligt mycket mer än vad vi gör. När vi ställs inför frågor – oavsett om de är personliga, sociala eller doktrinära – kan vi lita på det faktum att universums Skapare vet så mycket mer än vi. Om han har uttalat sig om ett ämne (och ibland har han inte det) kan vi lita på att hans synpunkter är klarare än våra.
”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes. 55:8–9).
Princip 2: Gud återger en del av sin kunskap. En naturlig följd av princip 1 är att Gud bara återger så mycket av det han vet som vi är redo att ta emot och som han är redo att ge. Vi behöver bara förbereda oss för att ta emot det, och sedan söka efter det. Skrifterna besvarar många frågor. Ett av livets stora glädjeämnen är att få undervisning av den Helige Anden när han använder skrifterna för att uppenbara ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Nephi 28:30) som svar på våra ihärdiga studier.
Några frågor, särskilt av historisk natur, har förnuftiga förklaringar, och ju mer information uppriktiga vetenskapsmän avslöjar, desto klarare blir vår uppfattning.
Vi är också välsignade att ha levande profeter och apostlar som undervisar oss enligt inspiration från himlen. Vi behöver inte ”kastas hit och dit av vågorna och [bortföras] av varje vindkast i läran”. Vi kan lita på att deras sammanlagde vägledning hjälper oss att nå ”fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son”. (Se Ef. 4:11–15.)
Princip 3: Vi kan lita på Guds kärlek. Gud älskar oss oändligt mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Vi är hans barn, och han vill att vi ska återvända till hans närhet som mogna, förhärligade personer med förmåga att bli lika honom (se Mose 1:39). Alla råd han ger oss ges med djupaste kärlek för att vi ska bli evigt välsignade. Vi kan lita fullständigt på den kärleken.
”Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga” (Ps. 36:8).
Princip 4: Vi behöver söka efter andlig bekräftelse. Vi borde inte bli förvånade om världens visdom verkar motsäga Guds visdom. Vi lever trots allt, enligt gudomlig plan, i en fallen värld där vi är avskurna från Guds närhet och sinne. Ett sådant tillstånd kan göra det svårt att förstå sådant som hör Gud till, för ”vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds ande. …
En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor. 2:11, 14).
Om vi ska kunna förstå sådant som hör Gud till kan vi inte bara lita till den mänskliga visdomen. Vi behöver tillgång till Guds ande ”för att vi skall veta vad vi har fått av Gud … med ord som Anden lär, [som] … återger andliga ting med andliga ord” (1 Kor. 2:12–13).
När vi döps och konfirmeras som medlemmar i Kristi kyrka får vi den Helige Andens gåva. Med den gåvan kan vi lära av Anden och få hans tröstande bekräftelser på sanning. När man får sådana andliga bekräftelser så skingrar de tvivel säkrare än den mest övertygande logiken, och den är tillgänglig för alla som söker sanningen genom uppriktig bön, flitiga studier och lydnad mot Herrens bud.
”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er” (Matt. 7:7).
Princip 5: Vi kanske måste vänta på Herren. Ibland är det bara tomt när vi kämpar för att förstå de prövningar och frågor vi har. Trots våra bästa ansträngningar kan vi inte förstå. Himlen verkar vara stängd. Det är då vår tillit till Gud gör det möjligt för oss att ha tålamod att vänta på honom. Inte alla frågor besvaras omedelbart, eller ens under det här livet. Inte alla prövningar försvinner innan kroppen skiljs från anden. Men om vi älskar Gud över allt annat, om vi litar på hans kärlek till oss, kan vi härda ut i tro tills dagen kommer när slöjan lyfts och allt blir tydligt.
”Överlämna din väg åt Herren, förtrösta på honom, han skall göra det.
Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.
Var stilla inför Herren och vänta på honom” (Ps. 37:5–7).