2014
Min julklapp
December 2014


Min julklapp

Författaren bor i Utah i USA.

Vad skulle jag ge till Frälsaren i år?

Bild
illustration of a chapel being held in young man's hands

Illustration Ben Simonsen

Min vanliga plats i seminariet med nioklassare var längst bak där jag kunde prata och skoja med min vän. Jag hade bara anmält mig till seminariet därför att jag hade ett hål i mitt schema. Seminariet hölls under skoldagarna där jag bodde, och en skolrådgivare föreslog att jag skulle gå kursen eftersom jag är sista dagars helig. Jag visste vad läraren hette, men det var allt jag hade lärt mig på kursen.

Men så en dag var min vän borta, så det uppstod ett problem: Jag hade ingen att skoja med. Hur skulle jag få tiden att gå? I panik vände jag mig till det enda andra alternativet – jag lyssnade. Det var första gången jag var uppmärksam på läraren.

När jag tittar tillbaka kan jag inte komma ihåg ett ord av vad han sade den dagen, men jag minns att jag var fängslad. Min vän var tillbaka nästa dag, men i stället för att skoja så lyssnade jag och blev åter fascinerad.

Så småningom flyttade jag så att jag satt längst fram och kunde koncentrera mig mer. Det gick inte en lektion när jag inte kände ett starkt intresse för lektionen, eller för eleverna som bar sina vittnesbörd.

Jag tyckte så mycket om seminariet att jag anmälde mig igen året därpå. Jag hade döpts när jag var åtta år men hade egentligen aldrig gått i kyrkan. Men något förändrades en dag i december, precis före jullovet. Läraren bad oss att komma fram och berätta vad vi skulle ge Kristus i julklapp det året.

”Ingen kommer att göra det”, tänkte jag. Men till min förvåning gick eleverna en efter en och ställde sig framför klassen. Några grät, andra berättade om mål de hade satt upp och några återgav berättelser. Jag kunde inte tro det.

Tiden gick. Jag var den enda som inte hade kommit fram. Innan jag visste ordet av var jag på fötter. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Sedan sade jag med darrande röst: ”Som födelsedagspresent till Kristus i år ska jag börja gå i kyrkan.”

Efter den dagen började jag gå i kyrkan som julklapp åt Frälsaren. Det ironiska var att det var jag som fick en julklapp. Mitt liv förändrades när jag kom tillbaka till kyrkan, och det började när jag var tyst tillräckligt länge för att lyssna och låta Anden beröra mitt hjärta.

Anden talar fortfarande till mig Allt jag behöver göra är att stanna upp och lyssna – och sedan följa.