1 Nu hände det sig i det sjätte året av domarnas regering över Nephis folk att det inte förekom några stridigheter eller krig i Zarahemlas land.

2 Men folket led, ja, de led svårt av förlusten av sina bröder och även av förlusten av sina flockar och hjordar och även av förlusten av sina sädesfält som hade trampats ner och förstörts av lamaniterna.

3 Och så stort var deras lidande att varje själ hade orsak att sörja. Och de trodde att det var Guds straffdomar som hade drabbat dem för deras ogudaktighets och deras avskyvärdheters skull. Därför väcktes de till hågkomst om sin plikt.

4 Och de började organisera kyrkan mer fullständigt. Ja, och många döptes i Sidons vatten och anslöt sig till Guds kyrka. Ja, de döptes av Almas hand, denne som hade invigts som högpräst över kyrkans folk av sin far Almas hand.

5 Och det hände sig i det sjunde året av domarnas regering att omkring tre tusen fem hundra själar förenade sig med Guds kyrka och lät döpa sig. Och så slutade det sjunde året av domarnas regering över Nephis folk. Och under hela denna tid rådde oavbruten fred.

6 Och det hände sig i det åttonde året av domarnas regering att kyrkans folk började bli högmodiga på grund av sina stora rikedomar och sitt fina siden och sitt fint tvinnade linne och på grund av sina många flockar och hjordar och sitt guld och sitt silver och alla slags dyrbarheter som de hade anskaffat genom sin flit. Och för allt detta började de förhäva sig med högmod i blicken, för de började bära mycket dyrbara kläder.

7 Nu förorsakade detta Alma stor bedrövelse, ja, och många av dem som Alma hade invigt till att vara lärare och präster och äldster över kyrkan. Ja, många av dem sörjde mycket över den ogudaktighet som de såg hade börjat uppstå bland sitt folk.

8 För de såg och märkte med stor sorg att kyrkans folk började förhäva sig med högmod i blicken och fästa sina hjärtan vid rikedomar och vid världens fåfängligheter så att de föraktade varandra, och de började förfölja dem som inte trodde som de ville och önskade.

9 Och därför började det i det åttonde året av domarnas regering att uppstå stora stridigheter bland kyrkans folk. Ja, där fanns avund och stridigheter och illvilja och förföljelser, och högmod som till och med var större än högmodet hos dem som inte tillhörde Guds kyrka.

10 Och så slutade det åttonde året av domarnas regering. Kyrkans ogudaktighet var en stor stötesten för dem som inte tillhörde kyrkan, och på så sätt hämmades kyrkans tillväxt.

11 Och det hände sig i början av det nionde året att Alma såg kyrkans ogudaktighet, och han såg även att kyrkans exempel började förleda de icke troende till att begå den ena missgärningen efter den andra och på så sätt orsaka folkets undergång.

12 Ja, han såg stor ojämlikhet bland folket: En del upphöjde sig i sitt högmod och föraktade andra och vände ryggen till de behövande och de nakna och de som var hungriga och de som var törstiga och de som var sjuka och lidande.

13 Nu var detta en stor orsak till klagan bland folket, medan andra ödmjukade sig och bistod dem som behövde deras bistånd, bland annat genom att ge av sina ägodelar till de fattiga och behövande, ge mat åt de hungriga och uthärda alla slags lidanden för Kristi skull, han som skulle komma enligt profetians ande.

14 De såg framåt mot den dagen och bibehöll därigenom sina synders förlåtelse, och de var fyllda med stor glädje över de dödas uppståndelse enligt Jesu Kristi vilja och makt och befrielse från dödens band.

15 Och nu hände det sig att Alma, efter att ha sett Guds ödmjuka efterföljares lidanden och de förföljelser som de utsattes för av återstoden av hans folk, och efter att ha sett all ojämlikhet bland dem, började bli mycket sorgsen. Men Herrens Ande svek honom inte.

16 Och han utvalde en vis man som fanns bland kyrkans äldster och gav honom makt i enlighet med folkets röst, så att han kunde ha makt att stifta lagar i överensstämmelse med de lagar som hade getts och tillämpa dem i förhållande till folkets ogudaktighet och brott.

17 Och mannens namn var Nephihah, och han utsågs till överdomare. Och han satt i domarsätet för att döma och styra folket.

18 Nu gav inte Alma honom ämbetet att vara högpräst över kyrkan utan behöll själv ämbetet som högpräst, men han överlämnade domarsätet åt Nephihah.

19 Och detta gjorde han för att han själv skulle kunna gå ut bland sitt folk, eller bland Nephis folk, så att han skulle kunna predika Guds ord för dem för att väcka dem till hågkomst om deras plikt, och så att han genom Guds ord skulle kunna riva ner allt det högmod och den list och alla de stridigheter som fanns bland hans folk, eftersom han inte såg något annat sätt att vinna dem åter än genom att bära ett oförfalskat vittnesbörd mot dem.

20 Och sålunda överlämnade Alma i början av det nionde året av domarnas regering över Nephis folk domarsätet åt Nephihah och ägnade sig själv helt åt det höga prästadömet i Guds heliga orden för att bära vittnesbörd om ordet enligt uppenbarelsens och profetians ande.