Kapitel 6

Lyssna till Herrens röst

Hur kan vi ta emot personlig uppenbarelse från Herren?

Inledning

President Harold B Lee sade en gång: “Jag har ett troende hjärta tack vare ett enkelt vittnesbörd som jag fick då jag var barn. Jag var kanske omkring tio - kanske elva - år gammal. Jag var tillsammans med min far ute på en gård ett stycke från vårt hem. Jag försökte hålla mig sysselsatt tills min far var redo att gå hem. På andra sidan staketet där vi befann oss fanns några fallfärdiga skjul som drog till sig uppmärksamheten från en nyfiken, äventyrslysten gosse som jag. Jag började klättra över staketet och hörde då en röst lika tydlig som ni hör min: ‘Gå inte över dit!’ och rösten kallade mig vid namn. Jag vände mig om och tittade på far för att se om han talade till mig, men han var långt borta på andra sidan fältet. Det fanns ingen annan inom synhåll. Jag insåg då, som barn, att det fanns personer som jag inte kunde se, och jag hade hört en röst. Och när jag hör och läser profeten Joseph Smiths berättelser, vet jag också vad det innebär att höra en röst, för jag har också upplevt det.”¹

Även om inte Herren talar till oss med för våra sinnen hörbara ord så lär vi känna honom när vi lär oss att samtala med honom och hur han kommunicerar med oss. President Lee sade: “Att känna Gud och Jesus Kristus, som han har sänt” (se Johannes 17:3) är, som Mästaren sade till sina lärjungar, att börja vandringen på den säkra väg som leder till evigt liv i dessa förhärligade varelsers närhet.”²

Harold B Lees lärdomar

Hur kommunicerar vår himmelske Fader med sina barn?

Jag lyssnade till en inspirerad predikan vid Brigham Young- universitetet av president J Reuben Clark jr … Han diskuterade de olika slags uppenbarelser som förekommer. Han talade först om personlig gudsuppenbarelse, där Fadern och Sonen eller båda personligen visar sig eller talar direkt till människan. Mose talade med Herren ansikte mot ansikte [se Moses 1:1-4]. Daniel upplevde en personlig uppenbarelse [se Daniel 10]. Då Mästaren kom till Johannes Döp aren för att döpas, så minns ni att en röst talade från himlen och sade: “Detta är min älskade son, han är min utvalde” (Matteus 3:17). Vid Paulus omvändelse … förekom också en personlig uppenbarelse, och han hörde en röst [se Apg 9:1-6]. Vid förklaringstillfället, då Petrus, Jakob och Johannes gick med Mästaren upp på ett högt berg där Mose och Elias visade sig för dem, hördes åter en röst från himlarna, som sade: “Detta är min älskade son, han är min utvalde” (Matteus 17:5).

Den mest storslagna gudsuppenbarelsen i vår tid var troligen det tillfälle då Fadern och Sonen visade sig för profeten Joseph Smith i lunden [se Joseph Smiths skrifter 1:14-17]. Därefter följde flera uppenbarelser av vilka en nedtecknats i 110:e kapitlet av Läran och förbunden, då Frälsaren visade sig för Joseph och Oliver . …

Ett annat sätt att få uppenbarelse är det sätt som profeten Enos talade om. Han skrev följande betydelsefulla ord i Mormons bok: “Medan jag sålunda kämpade i anden, se, då kom Herrens röst åter till mig i mitt inre” (Enos 1:10).

Med andra ord, ibland hör vi Herrens röst som kommer till oss i vårt inre och då den kommer är intrycket lika starkt som om han skulle låta en trumpet ljuda i vårt öra …

I en berättelse i Mormons bok förebrår Nephi sina bröder, kallar dem till omvändelse och ger uttryck åt samma tanke med följande ord: “Han har talat till eder med en mild och stilla röst, men I haden sådana känslor, att I icke kunden förnimma hans ord …” (1 Nephi 17:45).

Följaktligen är det så att Herren genom uppenbarelse för in tankar i vårt sinne som om det var en röst som talade till oss. Får jag ödmjukt vittna om detta faktum? Jag befann mig i en situation i vilken jag behövde hjälp. Herren visste att jag behövde hjälp, eftersom jag hade en viktig uppgift att fullgöra. Jag vaknade i de tidiga morgontimmarna och blev uppmanad att göra någonting på ett annorlunda sätt än vad jag hade planerat, och hur jag skulle gå tillväga beskrevs för mig denna morgon, lika tydligt som om någon hade suttit på sängkanten och berättat för mig vad jag skulle göra. Ja, Herrens röst kommer till våra sinnen och vi kan få vägledning därigenom.

Vi får också uppenbarelse genom den Helige Andens kraft. Herren sade till profeten Joseph Smith under kyrkans första tid: “Ja se, jag vill förkunna det för ditt förstånd och hjärta genom den Helige Anden, vilken skall… bo i ditt hjärta. Se, detta är uppenbarelsens ande …” (L&F 8:2-3). Som ni minns tröstade Mästaren sina lärjungar, strax före sin korsfästelse, med följande ord: “Ty om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er … Men när han kommer, sanningens ande [eller den Helige AndenJ, skall han vägleda er med hela sanningen … och låta er veta vad som kommer att ske” (Johannes 16:7,13), “och påminna er om allt …” (Johannes 14:26). Sådan är den Helige Andens kraft. När profeten Joseph Smith talade om detta sade han: “Ingen människa kan erhålla den Helige Anden utan att mottaga uppenbarelser. Den Helige Anden är en uppenbarare” (Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 283).

Låt mig få göra en omskrivning av detta … och säga att varje sista dagars helig som har blivit döpt och som fått händers p åläggning av de som presiderar, och blivit befalld att ta emot den Helige Anden, och som inte har tagit emot en uppenbarelse av den Helige Anden, har inte fått den Helige Andens gåva som han är berättigad till. Här finner vi något mycket viktigt. Låt mig få hänvisa till vad profeten Joseph Smith sade om uppenbarelse:

“En person kan draga nytta av att lägga märke till det första tillkännagivandet av uppenbarelsens ande. När man till exempel känner den rena intelligensen strömma till sig, kan den giva en vissa tankar och idéer plötsligt, så att man - genom att lägga märke därtill - kan finna dem uppfyllda samma dag eller snart, det vill säga de ting, som framkommo i ens sinne genom Guds ande, kunna uppfyllas. Genom att sålunda lära känna Guds ande och förstå den, kan man tillväxa i och växa in i uppenbarelsens princip, tills man blir fullkomlig i Kristus Jesus” (History of the Church, del 3, s 381).

Vad kan ni få uppenbarelser om? Förvånar det er att höra att ni - samtliga medlemmar i kyrkan som har tagit emot den Helige Anden - kan ta emot uppenbarelser? Inte för kyrkans presidents räkning, eller angående hur församlingen, staven eller missionen ska ledas där ni bor, men varje person har rätt att få uppenbarelser genom den Helige Anden för den situation han eller hon befinner sig i …

Varje person har förmånen att utöva dessa gåvor och privilegier när det gäller att ta hand om sina egna angelägenheter. Hur de ska uppfostra sina barn, vilken väg de ska gå, hur de ska sköta sina åligganden, eller vad det än gäller. Det är hans rättighet att åtnjuta uppenbarelsens och inspirationens anda så att han vet att göra det som är rätt, att vara klok och förutseende, rättvis och god, i allt han gör. Jag vet att detta är en sann princip och detta är något som jag vill att de sista dagars heliga ska känna till. Därför bör vi samtliga sträva efter att ge akt på de plötsliga ingivelser som kommer till oss. Om vi ger akt på dessa och utvecklar ett öra som hör dessa maningar kan vi också - var och en av oss - tillväxa i uppenbarelsens anda.

Det finns ännu ett sätt varpå uppenbarelser kan ges, och det är genom drömmar. Nu vill jag inte påstå att varje dröm ni får är en direkt uppenbarelse från Herren … Men jag är rädd för att i dessa sofistikerade tider finns det somliga bland oss som är benägna att betrakta drömmar som meningslösa, som om de saknade betydelse. Och ändå finns det överallt i skrifterna nedtecknade episoder i vilka Herren, genom drömmar, har väglett sitt folk …

Det som vi alla bör sträva efter är att leva på ett sådant sätt, genom att hålla Herrens bud, att han kan besvara våra böner, böner för våra nära och kära, böner för generalauktoriteterna och för oss själva. Vi ber alltid för kyrkans medlemmar och vi tackar Gud när vi vet att de ber för oss. Om vi lever på ett värdigt sätt kommer Herren att vägleda oss - genom att han personligen visar sig, genom sin röst, eller genom att hans röst kommer till våra sinnen, eller genom intryck på hjärta och själ. Och hur tacksamma borde vi inte vara om Herren sänder oss en dröm i vilken evighetens skönhet uppenbaras för oss eller ger oss förmaning och tröst. Ja, om vi lever sålunda kommer Herren att leda oss till frälsning och välgång.

Som en av de enklaste bland er, och med tanke på den position jag uppbär, vill jag bära vittne om att jag genom uppenbarelsens röst och kraft har fått kunskap och insikt om att Gud finns …

Jag bär högtidligen vittne för er att kyrkan i vår tid leds genom uppenbarelse. Varje själ i den som har fått förmånen att ta emot den Helige Anden har kraften att ta emot uppenbarelse. Må Gud hjälpa er och mig så att vi alltid ska kunna leva på ett sådant sätt att Herren kan besvara de trofastas böner genom oss.³

Hur ber vi till vår Fader i himlen så att han kan vägleda oss?

Det är stor skillnad på att bara uttala en bön och att samtala med Gud. Det finns några som jag har hört be vilka samtalade med Gud, en av dem var framlidne [äldste] Charles A Callis. Närhelst jag hörde honom be vid de heliga altarna i templet, närhelst jag lyssnade på honom när vi knäböjde i bön tillsammans, när vi var ute på något svårt uppdrag, tycktes det alltid, när han talade, som om han nådde fram ända till pelarna i vår Faders heliga boning, som om han talade med gudomliga väsen. Lär er inte rabbla böner utantill, läs inte böner, utan lär er att samtala med Gud. Ett sådant samtal med Gud är det slags bön som jag tror att Moroni syftade på när han i det avslutande kapitlet i Mormons bok skrev:

“Jag uppmanar eder, att när I erhållen dessa urkunder, I då frågen Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om dessa uppteckningar icke äro sanna, och om I frågen med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4) …

Som jag har förstått det är det detta som menas med trons bön … att be med tro på Gud och hans Son, Jesus Kristus, som ingen kan samtala med Gud förutan.⁴

Jag hörde om en erfarenhet som vår älskade Richard L Evans [i de tolvs kvorum] hade under en av sina resor … För några kvällar sedan satt han bredvid en välkänd industrimagnat vid en middagsbjudning. Denne berättade på ett enkelt sätt och med några få meningar om hur han handskades med svåra problem i sitt liv och hur han tog itu med de beslut han behövde fatta varje dag. “När jag kommer upp på morgonen”, sade han, “känns det ofta som jag inte ska klara av dagen, men om jag går ner på mina knän och med enkla ord säger: ‘Gud, hjälp mig att göra det jag måste göra idag’, får jag styrka, och jag känner att jag kan klara av dagen. Jag tänker på honom som min far och jag talar till honom lika enkelt och direkt som jag brukade tala med min far när denne levde på jorden” …

[Äldste Evans reflekterade:] “Jag påverkades och kände mig ödmjukad av denna direkta och enkla vän som jag satt tillsammans med den kvällen. Han tillhörde inte min tro, men det är min djupa övertygelse att han inte hade kunnat tala om Gud med så stor tillfredsställelse och förvissning om han bara hade sett honom som en kraft, eller som ett outgrundligt väsen, vars natur och avsikter han inte visste någonting om, eller ingenting som kunde ge honom den säkra förvissningen att han faktiskt samtalade med sin far.”…

Som Jakob sade till sin familj: “O, huru oändlig är icke vår Gud i helighet! Ty han vet allting, och intet finns, som han icke vet” (2 Nephi 9:20). Om ni har denna enda tanke har ni en startpunkt, ni har ett förhållande till honom. Vi är hans son, hans dotter, han känner oss. Han vet vad som ska ske innan det sker, vilka platser vi ska bo på och när vi ska leva. Av den anledningen kan vi sätta vår fulla lit till honom.⁵

Något av det mest dyrbara vi kan äga, eller den mest ovärderliga kunskap vi kan ha, är att Herren hör och besvarar böner - eller, för att formulera det på ett annat sätt, att vi kan lära oss hur man samtalar med Gud. Att be är inte bara att uttala ord, som en del kyrkor lär, utan att erkänna att Gud, vår evige Fader, och hans Son, Jesus Kristus, är levande, verkliga personligheter och att genom den andra medlemmen i gudomen, den Helige Anden, kan vi kommunicera med honom, vår himmelske Fader, få svar på det vi undrar över och få kraft att leva i vardagen.⁶

Förbered er på att i ödmjukhet kunna säga tillsammans med Paulus: “Herre, vad vill du att jag ska göra?” (se Apg 9:6; dessa ord finns ej i den svenska Bibeln, ö a). Uttala, med okuvligt mod tillsammans med pojken Samuel, följande ord: “Tala, Herre! Din tjänare hör” (1 Sam 3:9). Var ödmjuk och bedjande. Då kommer Herren att leda dig vid handen och besvara dina böner (se L&F 112:10)⁷

En dag fick vi följande undervisning om detta av president [David O] McKay i templet… “Jag skulle vilja tala om en sak för er: “När Herren talar om för er vad ni ska göra måste ni ha modet att göra det. Annars är det bättre att inte fråga honom igen.” Jag har också lärt mig detta. Ibland har jag vaknat upp mitt i natten och inte kunnat sova förrän jag har gått upp ur sängen och skrivit ner på ett papper det som jag brottades med. Men det kräver en hel del mod att handla såsom vi blivit vägledda i bönen.⁸

Fasta två måltider den första söndagen varje månad och betala det fulla värdet för dessa två måltider för det som ni har avstått ifrån … Herren sade till Jesaja, att de som fastar på ett sådant sätt och delar ut sitt bröd till de hungriga, kan åkalla, ropa till Herren och han kommer att svara: “Se, här är jag.” [Se Jesaja 58:6-9.] Detta är ett sätt att komma på förtrolig fot med Herren. Pröva det under det här året. Lev efter fastelagen på ett fullkomligt sätt.⁹

När vi står vid en skiljeväg och har två beslut att välja mellan, låt oss då minnas vad Herren sade att vi skulle göra: Utforska det i vårt eget sinne och komma fram till ett beslut, fråga Herren om det är rätt innan vi handlar och göra oss mottagliga för det andliga svaret - antingen att vårt hjärta blir brinnande och vi därigenom vet att vår slutsats är rätt eller att vi får så oklara tankar att vi glömmer bort det som är fel (se L&F 9:7-9). Då blir det som Herren sagt: “Anden skall givas [oss] genom trons bön” (L&F 42:14) …

Om vi uppriktigt söker kan vi nå den andliga dimensionen och inte bara få svar som säkerställer stora välsignelser för oss, utan också det upphöjda vittnesbördet i våra hjärtan att våra handlingar, vårt liv och vårt verk har godkännandets stämpel från allas vår Herre och Skapare.¹⁰

Vad kan vi göra för att få personlig uppenbarelse från Herren?

Det viktigaste ni kan göra är att lära er samtala med Gud. Samtala med honom som ni skulle samtala med er far, för han är er Fader, och han vill att ni ska samtala med honom. Han vill att ni ska utveckla öron som lyssnar när han ger er de Andens maningar som talar om för er vad ni ska göra. Om ni lär er att ge akt på de plötsliga ingivelser som kommer till era sinnen så finner ni att detta kommer att ske när ni som allra mest behöver det. Om ni utvecklar öron som hör dessa maningar så har ni lärt er att vandra i uppenbarelsens anda.¹¹

Hur utvecklar vi de andliga egenskaper som är nödvändiga för att bättre kunna genomföra våra jordiska missioner och sålunda bli samstämda med [Guds] oändliga kraft…?

Ammon gav delvis svar på denna fråga: “Ja, den som omvänder sig och utövar tro, som gör goda gärningar och alltid beder utan återvändo skall det bliva givet att få veta Guds hemligheter …” (Alma 26:22) …

David, psalmisten, lärde sig även som ung man vad som är källan till andlig kraft. Anden viskade: “Bli stilla och besinna att jag är Gud … Jakobs Gud är vår borg” (Ps 46:11-12).

Forna tiders profeter lärde sig, som vi alla måste lära oss, hur vi ska kommunicera med Herren genom bön, hur vi ska samtala med och sedan ta emot svar på Herrens eget sätt…

Herren sade till profeten Elia: “Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Då gick Herren fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men inte var Herren i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men inte var Herren i jordbävningen.

Efter jordbävningen kom en eld. Men inte var Herren i elden. Efter kom ljudet av en sakta susning (“stilla, mild röst” i King James Bible; ö a).

Så snart Elia hörde detta, dolde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan …” (1 Kung 19:11-13).

När Gud talar med sin stilla, milda röst, som han gjorde med Elia i grottan, uppfattar vi det kanske inte, därför att vi, som en radio som är inställd på fel våglängd, inte är inställda på evigheten.

Ofta är det så i vår tid att män och kvinnor är så fjärmade från det som är andligt att när Herren talar genom hörbara ord, till deras sinnen utan hörbara ord, eller genom sina bemyndigade tjänare som, när de vägletts av Anden, är hans egen röst, så hör de bara samma oljud som folket hörde i Jerusalem. De fick inte heller någon inspirerad visdom, ingen inre förvissning, att Herren hade talat genom sina profetledare.

Enos, sonson till Lehi, ger oss insikt om varför en del kan få kunskap om det som hör Gud till, medan andra inte kan få det. Enos återger sin kamp för att få förlåtelse för sina synder, så att han skulle vara värdig sin höga kallelse.

Därefter berättar han: “Medan jag sålunda kämpade i anden, se, då kom Herrens röst åter till mig i mitt inre och sade: Jag vill besöka dina bröder, om de vinnlägga sig om att hålla mina bud …” (Enos 1:10).

Där har ni, en storslagen princip, uttalade med enkla ord: “Det är inte Herren som drar sig undan oss. Det är vi som drar oss undan från honom när vi inte håller buden.”¹²

När vi vänder oss till Herren för att få en välsignelse som vi eftersträvar måste vi förvissa oss om att vi skapar den värdighet hos oss som är nödvändig för att få det vi ber om.¹³

Skulle ni inte vilja leva på ett sådant sätt att när Gud talar så kan ni höra det, eller vara värdiga att få ett besök av en himmelsk budbärare, eller måhända vara redo att inträda i Herrens närhet? Herren sade till oss hur vi kan vara redo. I en storslagen uppenbarelse uttalade han följande ord: “Sannerligen, så säger Herren: Det skall ske, att varje själ, som övergiver sina synder, kommer till mig, åkallar mitt namn, lyder min röst samt håller mina befallningar, skall få se mitt ansikte och veta, att jag är” (L&F 93:1).

När rösten kom från himlarna till folket i landet Ymnighet så kunde de inte höra den. För dem var den ett förvirrande, oklart ljud, och när de lyssnade med hjärtat så kunde de höra ord, men de kunde inte förstå dem. Men när de av allt sitt hjärta och all sin själ koncentrerade sig på den så kunde de förstå rösten. (Se 3 Nephi 11:3-5.)¹⁴

Må Gud förunna var och en av oss att leva på ett sådant sätt att vi kan åtnjuta denna kontakt med gudomen genom den Helige Anden, att med visshet veta att han lever och en dag vara beredd att inträda i hans närhet.¹⁵

Förslag till studier och diskussion

Vad kan vi få uppenbarelser om? Hur kan vi förbättra vår förmåga att höra Herrens röst och “tillväxa i uppenbarelsens princip”?
Nämn några sätt varpå vi får uppenbarelse genom Andens stilla, milda röst.
Vad är det för skillnad på att hålla en bön och att samtala med Gud? Vad menas med att be med “ett verkligt uppsåt”? (Moroni 10:4.)
Hur kan kunskapen om att du är en son eller dotter till Gud påverka ditt sätt att närma dig honom i bön? Hur gör denna kunskap det möjligt för dig att lita på honom?
Vad bör du göra, för att få vägledning från Herren, när du ställs inför svåra beslut? Varför krävs det mod att handla enligt Andens maningar?
På vad sätt fjärmar vi oss ibland från vår Fader i himlen? Hur kan vi ständigt komma närmare honom i våra liv och i våra familjer?