Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 4: Evangeliets första principer och förordningar


Kapitel 4

Evangeliets första principer och förordningar

Hur kan vi med större trofasthet leva efter evangeliets första principer och förordningar och uthärda intill änden?

Inledning

jA.tt vara ren och helig i leverne och karaktär är varje trofast sista dagars heligs önskan. President Harold B Lee lärde att vägen till renhet och helighet går genom de första fyra principerna och förordningarna i evangeliet - tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse, dop och mottagandet av den Helige Andens gåva - och därefter ståndaktighet i att lyda Guds befallningar intill änden. Han sade:

“De lagar Gud gett till mänskligheten är införlivade i evangeliets plan och Jesu Kristi kyrka har gjorts ansvarig att undervisa om dessa lagar för världen. De har getts av vår himmelske Fader i en enda avsikt, att vi som styrs genom lagar också ska kunna bli bevarade genom lagar och fullkomliggjorda och helgade genom dem (se L&F 88:34). Den största av alla Guds gåvor till oss är frälsningens gåva i hans rike.”1

Han lärde också: “Kunskap om Gud och Jesus, hans Son, är nödvändig för evigt liv, men lydnad till Guds bud måste föregå mottagandet av denna kunskap eller intelligens.”2

Detta kapitel handlar om hur de första fyra principerna och förordningarna i evangeliet och uthållighet intill änden i rättfärdighet leder oss till evigt liv.

Harold B Lees lärdomar

Vad är tro, och hur leder den oss i vår strävan att få evigt liv?

Tillämpad tro är religionens grundläggande princip och i sanning den källa till rättfärdighet som leder människan i hennes försök att uppnå evigt liv i den kommande världen. Den är inriktad på Gud som genom tro erkänns vara källan till all makt och all visdom i universum och som är den styrande intelligensen av “allting synligt eller osynligt som är uttryck för hans visdom”. Genom tro på Gud kan också ni … bli samstämda med det oändliga och genom kraft och visdom från er himmelske Fader utnyttja universums krafter, och låta dem betjäna er då ni behöver dem för att kunna lösa problem som är alltför stora för mänsklig styrka och intelligens.

Hur kan [vi] utveckla denna tro? Svaret är genom studier, arbete och bön. Aposteln Paulus ställde frågan: “Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?” (Rom 10:14.) Vi måste svara. Det kan inte de göra. Följaktligen kan tro endast komma som en följd av att vi lyssnar på Guds ord genom sanningens förkunnare. Att förkunna sanningen om Gud och hans avsikter har liknats vid att så ett frö. Om det är ett gott frö börjar det att spira och växa i era hjärtan, på följande villkor: För det första att det planteras i en rik, bördig jordmån som består av ärlighet och verklig önskan. För det andra att det tas om hand med flitiga och noggranna studier, och för det tredje att det bevattnas av geniala andliga “daggdroppar” och att det värms upp av den inspirationens strålar som följer på ödmjuk bön. Skörden av en sådan plantering kan endast inbärgas av den person som handlar efter de sanningar som han blivit undervisad om och vänder sig bort från ett liv i synd och fyller sina dagar med meningsfulla aktiviteter och lydnad till Guds bud, den Gud som han har tro på, och som tjänar sina medmänniskor.3

Genom tro omvandlas de tio buden från berget Sinai från filosofiska banaliteter till en myndig röst från höjden, och profeternas lärdomar blir Guds uppenbarade ord som leder oss till vårt celes- tiala hem … Med tro bör vi förstå allt det som bidrar till ett liv i enlighet med Jesu mönster: “Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig” (Matteus 5:48). Allt detta är till för vårt bästa och vår eviga välgång, även om denna omdaning kan innefatta en sträng tuktan från en allvis Gud: “Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär” (Heb 12:6).4

Varje barn måste lära sig att fullkomlighet endast kan utvecklas genom offer, och om det inte lär sig att låta sina begär och fysiska önskningar vara underkastade evangeliets lagar så kan hon inte bli helgad och förklarad helig inför Herren.5

Varför är det nödvändigt med daglig omvändelse?

För att det som är gott ska kunna blomstra måste det tas om hand och praktiseras genom ständig övning. Och verklig rättfärdighet kräver att vi genom daglig omvändelse från synd rensar bort det som är ont i vår karaktär …

Vilka är då de steg som vi måste ta på denna strävan uppför omvändelsens väg för att vara värdig Guds förlåtelse, genom Mästarens försoningsoffer, och få del av det eviga livets förmåner i nästa liv? En allvis Fader, som förutsåg att somliga skulle falla i synd och att alla skulle vara i behov av omvändelse, har gett oss evangeliets lärdomar och genom sin kyrka den frälsningsplan som definierar den tydligt utstakade vägen till omvändelse.

För det första måste den som har syndat avlägga en bekännelse. “Av följande kunnen I veta, om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och övergiver dem” (L&F 58:43). Denna bekännelse måste först avläggas inför honom eller henne som blivit mest förorättad genom våra handlingar. Uppriktig omvändelse innebär inte bara att erkänna sin skuld efter det att bevis därpå redan föreligger. Om ni “offentligt har förorättat många människor” ska detta erkännande göras öppet och inför dem som ni har förorättat, för att ni därigenom ska kunna visa er skam, ödmjukhet och villighet att ta emot en befogad tillrättavisning. Om handlingen har skett i hemlighet, och inte har skadat någon annan än er själv, bör er bekännelse äga rum i det tysta, så att er himmelske Fader som hör i det fördolda öppet ska belöna er. Handlingar som kan påverka er ställning i kyrkan, eller er rättighet till förmåner eller avancemang i kyrkan, ska genast bekännas för den biskop som Herren har utsett som herde för varje flock och att vara allmän domare i Israel. Han kan lyssna till en sådan bekännelse i enskildhet och bemöta den på ett rättvist och barmhärtigt sätt, såsom varje fall kräver … Efter bekännelsen måste den som har syndat visa prov på omvändelsens frukter genom goda gärningar som uppväger de dåliga. Gottgörelse måste ske så långt det är möjligt för honom eller henne, genom att återställa det som har tagits bort eller reparera den skada som är gjord. Den som omvänder sig från sina synder och helt vänder sig bort från dem, och aldrig upprepar dem, har rätt till löftet om syndernas förlåtelse, om inte den oförlåtliga synden är begången. Såsom profeten Jesaja förkunnade: “Om era synder än är blodröda, så kan de bliva snövita, och om de är röda som scharlakan, så kan de bli som vit ull” (Jesaja 1:18).6

Se sanningen i vitögat. Vi har alla gjort någonting som vi inte borde ha gjort, eller också har vi försummat att göra någonting som vi borde ha gjort. Följaktligen har vi alla gjort misstag och var och en av oss är i behov av omvändelse. Djävulen vill få er att tro att om ni har gjort ett fel så är det lika bra att fortsätta göra misstag. Detta är Satan som försöker tala om för er att det inte finns någon möjlighet att komma tillbaka. Men ni måste vända era ansikten mot den uppåtgående solen, och genom omvändelse vända er bort från det ni har gjort fel och aldrig återvända till det. Herren sade: “Gån eder väg och synden icke mera, men åt den själ som syndar [det vill säga syndar igen] skola hans förra synder tillräknas, säger Herren, eder Gud” (L&F 82:7)7

Har ni gjort fel, låt då detta bli dagen då en förändring äger rum i ert liv. Vänd er bort från det felaktiga ni har gjort. Den viktigaste av alla Guds befallningar är den som ni har svårast att hålla idag. Om det rör sig om oärlighet, om det rör sig om okyskhet, om det rör sig om bedrägeri, att inte säga sanningen, så är denna dag dagen då ni ska börja arbeta på detta tills ni kan övervinna denna svaghet. Ställ allt till rätta och börja med nästa sak som ni har svårast för. Det är så ni kan helga er genom att hålla Guds bud.8

Varför är dopet en nödvändig förberedelse för att möta Gud?

När vi steg ned i dopets vatten ingick vi förbund med Herren om att vi skulle göra allt vad vi kan för att hålla Guds bud, med insikten om att Herren håller sina löften till oss och att vi alltid ska få ta del av hans härlighet, och att vi skulle ha våra liv så ordnade att de utgör vittnen om Gud överallt, till och med i döden. (Se Mosiah 18:8-10.) Det var detta förbund vi ingick när vi döptes som medlemmar i kyrkan.9

Dop genom nedsänkning för syndernas förlåtelse … är till för dem som uppnått ansvarighetsålder och dopet är en nödvändig förberedelse för att möta Gud. Det är på så sätt som ni “genom tron [blir] Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus” (Gal 3:26-27). Med andra ord har ni genom dopet tagit emot “kraften att bli Guds söner och döttrar” (se Mosiah 5:7). Det är genom dopet som ni kan tillämpa Kristi försonande blod på er själva, som ni kan ta emot era synders förlåtelse och som era hjärtan kan bli renade. (Se Mosiah 4:2.) För att bli värdig en sådan förlåtelse efter dopet måste ni ödmjuka er och dagligen åkalla Herren och ståndaktigt vandra i ljuset från evangeliets lärdomar …

Endast de som omvänder sig och blir döpta till syndernas förlåtelse kan till fullo göra anspråk på försoningens återlösande blod.10

Frälsaren själv döptes av Johannes döp aren, för att, som han sade, “uppfylla allt som hör till rättfärdigheten” (Matteus 3:15). Om han behövde det, hur är det då med oss? Nikodemos fick veta: “Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike” (Johannes 3:5). Mästaren lämnade inga tvivelsmål om att det dop som han undervisade om var nödvändigt.

“Intet orent kan inkomma i hans rike. Därför ingår intet i hans vila, utom de som hava tvagit sina kläder i mitt blod, till följd av sin tro och omvändelse från alla sina synder samt sin trofasthet intill änden” (3 Nephi 27:19).

Det var därför som Petrus förmanade sina åhörare: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva” (Apg 2:38). För när mottagaren låter döpa sig av någon som har myndighet, så tvättar han i bildlig bemärkelse sina kläder rena genom Guds Sons blod, som sonade alla deras synder som tog emot honom och genom dopet kom in genom grinden till fårfållan. “Men om de icke vilja omvända sig”, förklarade Frälsaren i tydliga ordalag, “måste de lida som jag” (L&F 19:17).11

Hur vägleder den Helige Anden oss till Herrens närhet?

Varje döpt medlem har fått händer lagda på sitt huvud och äld- sterna har, efter att de konfirmerat honom eller henne som medlem i kyrkan, uttalat orden: “Tag emot den Helige Anden.” Därefter kanske de upprepar de ord som Mästaren uttalade till sina lärjungar när han berättade för dem om Hjälparen eller den Helige Anden, som skulle komma: “Den skall påminna er om allt. Den ska lära er allt. Den skall låta er veta vad som kommer att ske.” (Se Johannes 14:26; 16:13.) Om jag skulle konfirmera er som medlemmar i kyrkan då skulle jag förläna er den Helige Andens kraft, som ska vara era fötters lykta, ett ljus på er stig, och den ska lära er allt och påminna er om allt och låta er veta vad som kommer att ske.12

Herren säger: “Och detta är mitt evangelium: omvändelse och dop i vatten, och därefter kommer dopet med eld och med den Helige Anden, ja, Hugsvalaren, vilken visar allt och lär rikets fridsbudskap” (L&F 39:6).

Den som har den Helige Andens gåva har allt det som är nödvändigt för att få alla de frälsningens principer och förordningar uppenbarade för sig som rör människan här på jorden.13

Tänk att kunna säga att när någon blir döpt i vatten och tar emot Andens välsignelser genom händers påläggning, så är detta en ny födelse. Det är en ny födelse eftersom hon förts från denna andliga död till en av gudomens medlemmars närhet, ja, den Helige Anden. Detta är anledningen till att vi säger till er “mottag den Helige Anden” vid konfirmationen. Denna gåva ges till den som är trofast och lever på ett sådant sätt att han kan göra anspråk på denna välsignelse, till rätten att kunna kommunicera med gudomen och övervinna den andliga döden.14

Dop genom nedsänkning symboliserar den syndiga människans död och begravning. Uppstigandet ur vattnet symboliserar uppståndelsen till ett nytt andlig liv. Efter dopet läggs händer på den som döpts och han eller hon blir i en välsignelse uppmanad att ta emot den Helige Anden. Sålunda får den döpte ta emot den Helige Andens gåva, eller förmånen att få föras till en av gudomens medlemmars närhet. Den som genom lydnad och trofasthet välsignats på detta sätt kan ta emot vägledning från den Helige Anden i sin dagliga gärning, på samma sätt som Adam vandrade och samtalade med Gud, sin himmelske Fader, i Edens lustgård. Att ta emot sådan vägledning från den Helige Anden är detsamma som att bli andligt pånyttfödd.15

När vi tar emot evangeliets grundläggande principer - tro, omvändelse, dop och mottagandet av den Helige Anden, genom vilken kraft allting kan uppenbaras - börjar vi förstå vad profeten Joseph Smith kan ha menat när han vid ett tillfälle sade, som svar på en fråga varför denna kyrka skiljer sig från alla andra kyrkor, att det är för att vi har den Helige Anden (se History of the Church, del 4, s 42). Att ha den kraft varigenom allting kan uppenbaras innebär att fullheten av Jesu Kristi evangelium kan upprättas.16

Hur kan vi uthärda intill änden?

Vilka är de lagar och den väg vi ska gå på för att ta emot det celestiala rikets härlighet? Vi har tillgång till evangeliets första principer och förordningar - tro, omvändelse, dop och den Helige Anden. Och i Guds rike finns det lagar som undervisar oss om vägen till fullkomlighet. Varje medlem i kyrkan som lär sig att fullkomligt leva efter var och en av de lagar som finns i riket lär sig sättet att bli fullkomlig. Det finns ingen medlem i denna kyrka som inte kan leva efter lagen, det vill säga evangeliets alla lagar, på ett fullkomligt sätt. Vi kan alla lära oss att tala med Gud i bön. Vi kan alla lära oss att leva efter visdomsordet på ett fullkomligt sätt. Vi kan alla lära oss att fullkomligt helga sabbatsdagen. När vi lär oss att hålla en av dessa lagar på ett fullkomligt sätt är vi på vägen mot fullkomlighet.17

Ni vill kanske fråga mig hur man helgar sig själv, gör sig förberedd att vandra i Herrens närhet? … Herren säger följande: “Åter, sannerligen säger jag eder: Det som regeras enligt lag upprätt- hålles ock genom lag” (L&F 88:34). Vilken lag? De Herrens lagar som finns i Jesu Kristi evangelium. Dessa lagar och förordningar som gör oss rena och helgade, om vi lyder dem. Att lyda varje lag som Herren har gett oss för oss ett steg närmare rätten att en dag inträda i Herrens närhet.

I en annan uppenbarelse har han gett oss en formel varigenom vi kan förbereda oss själva under årens lopp: “Sannerligen, så säger Herren: Det skall ske, att varje själ, som övergiver sina synder, kommer till mig, åkallar mitt namn, lyder min röst samt håller mina befallningar, skall få se mitt ansikte och veta, att jag är” (L&F 93:1). Är det inte enkelt? Men lyssna igen. Allt ni behöver göra är att överge era synder, komma till honom, åkalla hans namn, lyda hans röst och hålla hans bud. Då ska ni få se hans ansikte och veta att han är.18

Detta är Herrens verk och när han ger en befallning till människornas barn bereder han en utväg varigenom denna befallning kan utföras. Om hans barn gör allt de kan för att hjälpa sig själva så kommer Herren att välsigna dem i deras ansträngningar.

… Herren förväntar sig att vi gör allt vi kan för att frälsa oss själva, och … när vi har gjort allt vi kan för att frälsa oss själva, då kan vi förlita oss på vår himmelske Faders nåd. Han utgav sin enfödde Son för att vi genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar ska kunna uppnå vår frälsning, men inte förrän vi har gjort allt vi kan för oss själva.19

Herren ger oss, var och en, en fackla att bära, men om vi har olja till våra facklor beror helt och hållet på oss själva. Om vi håller buden eller inte och har ett tillräckligt förråd med olja att lysa upp vår väg, beror på oss var och en personligen. Vi kan inte förlita oss på kyrkans medlemmar. Vi kan inte förlita oss på ryktbara förfäder. Jag upprepar: Om vi har olja till våra facklor beror helt och hållet på var och en av oss. Avgörande är hur trofast vi följer den levande Gudens bud.20

Evangeliets samtliga principer och samtliga förordningar däri, är endast inbjudningar till att lära sig evangeliet genom att praktisera dess lärdomar. Det är allt de är - inbjudningar till att komma och praktisera så att vi kan få kunskap. För mig är det helt klart att vi aldrig har full kännedom om någon av evangeliets lärdomar förrän vi upplevt dem en och en genom att leva enligt dem. Med andra ord lär vi oss evangeliet genom att leva enligt det.21

Det främsta budskap som någon i denna ställning kan ge till kyrkans medlemmar är att de ska hålla Guds bud, för däri ligger kyrkans och den enskilde personens trygghet. Håll buden. Det finns ingenting som jag kan säga som är ett kraftfullare eller viktigare budskap i vår tid 22

Förslag till studier och diskussion

  • Hur kan vi utveckla större tro på Herren Jesus Kristus? Hur hjälper oss tron att leva efter buden och att inte ta lätt på dem? När har tro på Gud hjälpt dig att handskas med “problem som är alltför stora för mänsklig styrka och intelligens”?

  • Varför är bekännelsen en nödvändig del av omvändelseprocessen? Varför bör vi börja idag med att omvända oss från våra synder och förändra våra liv, istället för att vänta till en annan dag?

  • Hur kan vi “bildligt tvätta [våra] kläder i Guds Sons blod”?

  • Hur hjälper oss den Helige Andens gåva att övervinna den andliga döden? Vad kan vi göra för att mer fullständigt ha den Helige Andens vägledning i vår dagliga gärning?

  • Vad lär Läran och förbunden 93:1 om vikten av att uthärda till änden med att hålla buden?

  • Hur har du genom att leva efter en särskild princip i evangeliet fått veta att den är sann?

Hänvisningar

  1. The Teachings of Harold B. Lee, red av Clyde J Williams (1996), s 19.

  2. “And This Is Life Eternal”, Relief Society Magazine, apr 1950, s 225.

  3. Decisions for Successful Living (1973), s 75-76.

  4. “Put on the Whole Armor of God”, Church News, 30 maj 1942, s 8.

  5. “For Every Child, His Spiritual and Cultural Heritage”, Children’s Friend, aug 1943, s 373.

  6. Decisions for Successful Living, s 94, 98-99.

  7. The Teachings of Harold B. Lee, s 115.

  8. The Teachings of Harold B. Lee, s 82.

  9. Tal till GUF, 1948, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 5.

  10. Decisions for Successful Living, s 116, 118.

  11. Stand Ye in Holy Places (1974), s 316- 317.

  12. Tal på ungdomskonferens i Billings, Montana, 10 jun 1973, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 4.

  13. Stand Ye in Holy Places, s 51.

  14. Tal vid seminariemöte i Jordan, Utah 26 feb 1947, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 5.

  15. The Teachings of Harold B. Lee, s 95.

  16. Tal på seminarium för nya missions- presidenter, 29-30 jun 1972, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 5.

  17. Tal på distriktkonferens i Lima, Peru, 1 nov 1959, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 6-7.

  18. The Teachings of Harold B. Lee, s 166; styckeindelning tillagd.

  19. Conference Report, områdeskonferens i Munchen 1973, s 7.

  20. Conference Report, okt 1951, s 30.

  21. “Learning the Gospel by Living It”, tal vid Primärföreningens 52:a årliga konferens, 3 apr 1958, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 3.

  22. Ensign, aug 1972, omslagets baksida.