Kapitel 18

Sörja för de heliga på Herrens sätt

Hur kan vi få vägledning och bli välsignade av de principer som Herren uppenbarade för sina heligas timliga välfärd?

Inledning

IVIedan Harold B Lee verkade som stavspresident under den stora depressionen på 1930-talet organiserade han de insatser i sin stav som syftade till att lindra den svåra situation som många medlemmar befann sig i. Senare erinrade han sig: “Vi hade brottats med välfärdsproblemet. Det fanns få statliga arbetsprogram. Kyrkans ekonomi var dålig … Och där stod vi med 4800 av våra 7300 personer [i staven] som var helt eller delvis beroende av hjälp. Det var bara en sak vi kunde göra och det var att tillämpa Herrens program så som det hade framställts i uppenbarelserna.”

År 1935 blev president Lee inkallad till första presidentskapets kontor och ombedd att leda arbetet med att hjälpa de behövande i hela kyrkan. Som utgångspunkt skulle han använda sig av de erfarenheter han fått i sin stav. President Lee sade om denna upplevelse:

“Det var på grund av våra enkla ansträngningar som första presidentskapet visste att vi hade fått lite erfarenhet, och de ringde upp mig en förmiddag och frågade om jag ville komma till deras kontor … De sade att de önskade att jag nu skulle leda välfärdsrörelsen så att strömmen skulle ändras från regeringshjälp och akut hjälp, och att jag skulle hjälpa till att sätta kyrkan i stånd att ta hand om dess egna hjälpbehövande.

Lite senare körde jag bilen (det hade just blivit vår) upp till City Creek Canon till något som då kallades Rotary Park, och där i min ensamhet uppsände jag en av de mest ödmjuka bönerna i mitt liv.

Där stod jag, bara en ung man i trettioårsåldern. Mina erfarenheter var begränsade. Jag föddes i ett litet samhälle på landet i Idaho. Jag hade knappast varit utanför Utahs och Idahos gränser. Och nu hade jag blivit satt i en ställning där jag skulle nå ut till alla medlemmar i kyrkan, över hela världen. Det var den mest överväldigande tanke jag kunde föreställa mig. Hur skulle jag kunna göra det med mitt begränsade förstånd?

Då jag föll på knä, vädjade jag: ‘Vilken slags organisation ska vi använda för att åstadkomma det som första presidentskapet har avsett?’ Och då kom det till mig denna härliga dag en av de mest underbara insikter om Guds prästadömes kraft. Det var som om något sade till mig: ‘Det behövs inte någon ny organisation för att ta hand om detta folks behov. Allt som behövs är att låta Guds prästadöme verka. Det finns inget annat som ni behöver som ersättning.’

Med den insikten och den enkla tillämpningen av prästadömets kraft har välfärdsprogrammet utvecklats mycket snabbt och övervunnit hinder som tycktes oöverstigliga, till dess att det nu står som ett monument över prästadömets kraft, vars like jag endast kunde skymta på den tiden.”¹

Harold B Lees lärdomar

Vilka är de grundläggande principerna i kyrkans välfärdsarbete?

I Läran och förbundens 104:e kapitel… finns i några få ord den tydligaste definition av välfärdsprogrammet jag känner till. Lyssna på vad Herren har att säga:

“Jag, Herren, utspände himlarna och byggde jorden, mina händers verk, och allting som finnes däri är mitt.”

… Uppfattade ni vad Herren sade?

“Och det är min avsikt att sörja för mina heliga, ty allting är mitt. Dock skall det ske på mitt eget sätt,

och se, detta är sättet på vilket jag, Herren, beslutat att sörja för mina heliga,…”

Beakta nu innebörden i följande uttalande:

“… så att de fattiga må upphöjas, emedan de rika skola bliva ödmjuka.”

Detta är själva planen … Herren säger vidare:

“Ty jorden är full och det finnes nog, ja, i överflöd. Ja, jag beredde allt och gav människobarnen handlingsfrihet. Om någon därför tager av det överflöd som jag har berett, och icke delar med sig därav åt de fattiga och nödställda enligt mitt evangeliums lag, skall han upplyfta sina ögon i helvetet och plågas med de ogudaktiga” (L&F 104:14-18).

… Vad menas med att “de fattiga må upphöjas, emedan de rika skola bliva ödmjuka”? …

Med “upphöjas” är jag säker på att Herren avsåg “att höjas upp med den självkänsla och glädje som bidrar till deras framgång”. Det är så vi ska lyfta upp de fattiga: “med den självkänsla och glädje” som bidrar till deras framgång. Hur ska vi göra det? Genom att de rika ödmjukar sig.

Missförstå nu inte ordet “rik”. Det innebär inte alltid att en person har mycket pengar. En människa kan vara fattig på pengar men rik på färdigheter. Hon kan vara rik på god urskillning. Hon kan vara rik på goda föredömen. Hon kan vara rik på sprudlande optimism och ha många andra egenskaper som är nödvändiga. Och när enskilda kvorummedlemmar går samman finner vi vanligtvis alla dessa sällsynta egenskaper som är nödvändiga för att höja upp de behövande och betryckta med den självkänsla och glädje som bidrar till deras framgång. Herrens plan fungerar aldrig fullkomligare än när detta sker.

Ha nu ytterligare i åtanke att Herren om och om igen har sagt att syftet med hans verk är andligt. Minns ni vad han säger i 29:e kapitlet i Läran och förbunden?

“Därför, sannerligen säger jag eder, att allting är andligt för mig, och jag har aldrig givit eder eller någon människa eller något människobarn, icke en gång eder fader Adam, vilken jag skapade, någon lag som var timlig” (L&F 29:34).

… Gör ni allt med blicken fäst på den enskildes härlighet, att hans andliga jag ska behärska hans fysiska kropp? Herrens avsikt med detta liv är hjälpa oss och vägleda oss så att vi i slutet av vårt liv är beredda att ta emot en celestial arvedel. Är det inte detta som det hela handlar om? Kan vi ge varje matkorg vi ger bort, varje tjänande vi utför, med detta stora syfte i åtanke? Är det inte så vi ska göra för att hjälpa vår broder och syster att bättre uppnå och kunna göra anspråk på en celestial arvedel? Detta är det mål som Herren har satt upp.²

Välfärdsprogrammet har en central plats i Herrens verk. Vi måste se till [människors] materiella behov och ge dem en försmak av det slags frälsning som de inte behöver dö för att uppnå, innan vi kan lyfta deras tänkande till ett högre plan. Däri ligger syftet med Herrens välfärdsprogram som han har haft i sin kyrka i varje tidsutdelning sedan tidens begynnelse. Det hade inte sin början år 1936. Det började när Herren inledde sitt verk med människorna på denna jord.³

När ett hem skakas i sina grundvalar som en följd av behoven av mat, tak över huvudet, kläder och bränsle … är det första vi måste göra att bygga upp en känsla av trygghet, en känsla av materiellt välbefinnande, innan vi kan höja upp familjen till det plan där vi kan ingjuta tro i dem. Detta är början, men om vi inte har som syfte att bygga upp tron så kommer den materiella hjälpen att misslyckas. Vi måste också inse att om vi bara försöker bygga upp tron, utan att först fylla deras magar och se till att de är lämpligt klädda, har en lämplig plats att bo på och inte fryser, kanske vi misslyckas med att bygga upp tron.⁴

Vi har ofta upprepat det uttalande som vi fick från president [Heber J] Grant när detta [välfärds] program inleddes. Dessa var hans ord … :

“Vårt främsta mål var att, i den mån det är möjligt, upprätta ett system, där lättjans förbannelse ska tas bort, understödets onda avskaffas och oberoende, arbetsamhet, sparsamhet och självrespekt åter upprättas hos vårt folk. Kyrkans mål är att hjälpa människor att hjälpa sig själva. Arbete ska åter krönas som den styrande principen hos våra medlemmar i kyrkan” (Conference Report, okt 1936, s 3).

Under välfärdsprogrammets första tid företog jag, på första presidentskapets begäran, en rundtur i kyrkan tillsammans med äldste Melvin J Ballard för att tillsammans med lokala ledare i kyrkan diskutera de detaljer som var nödvändiga för att programmet skulle komma igång. Han hade tre favoritställen i skrifterna som han ofta citerade för folket. Han upprepade ofta följande ord: “Vi måste ta hand om vårt eget folk, för Herren har sagt att allt detta ska göras på det att ‘kyrkan … må vara oberoende av alla skapade ting som äro under den celestiala världen’ (L&F 78:14).”

… [Han citerade också] från det 115:e kapitlet i Läran och förbunden: “Sannerligen säger jag eder alla: Stån upp och lysen att edert ljus må vara ett baner för folken” (L&F 115:5), [och han lärde att detta] är den dag då Herren ska visa sin makt för folket. Och åter igen citerade han det 104:e kapitlet:

“Om någon därför tager av det överflöd som jag har berett, och icke delar med sig därav åt de fattiga och nödställda enligt mitt evangeliums lag, skall han upplyfta sina ögon i helvetet och plågas med de ogudaktiga” (L&F 104:18).

Jag citerar detta för er idag för att ni ska påminnas om grundvalarna för kyrkans välfärdsarbete.⁵

Vilka resurser bör användas för att lösa ett enskilt välfärdsproblem?

Vilka är de resurser som kyrkan har, eller kanske man kan kalla dem för tillgångar, för att lösa individuella välfärdsproblem? Hur börjar man? Anta att jag skulle fråga er följande. En far blir uppringd på arbetet och får det hemska beskedet att hans lille son har blivit påkörd av en bil och i ilfart blivit körd till sjukhuset, svårt skadad. Den här familjen har en mycket låg inkomst, knappt så det räcker till mat och det allra nödvändigaste. Nu får familjen räkningar från läkaren och sjukhuset - hur i hela världen ska du hantera en sådan situation?

Jag är rädd för att om jag skulle ställa denna fråga till er, om ni var tvungna att besvara den här, skulle de flesta av er säga: “Vi använder väl oss av fastefonden.” Men det är inte så som välfärdsprogrammet börjar, och det är där vi far vilse. För det första börjar vi med själva individen. Vi går inte vidare förrän vi har hjälpt den enskilde personen att göra allt han kan för att lösa sina egna problem. Sentimentalitet och känslomässig sympati kan få oss att vidta andra åtgärder, men detta är det första steget, och sedan tar vi kontakt med de närmaste släktingarna. Vi går miste om familj esolidariteten, och vi förlorar den styrka som kommer av enighet inom familjen, när vi underlåter att ge nära släktingar till denna familj möjligheten, och inte hjälper de närmaste släktingarna att finna ett sätt att komma till sina egnas undsättning.

Sedan är nästa steg att vända sig till förrådshuset för att tillgodose omedelbara behov. I ett hem som det jag just har beskrivit vill jag att ni ser fördelarna med att ge denna familj de kläder, den mat, de sängkläder och det bränsle som de behöver i några månader för att därigenom göra det lättare för dem att använda sina pengar till att betala den oförutsedda sjukhusräkningen.

Utöver det som ni kan hämta från förrådshuset är nästa steg, naturligtvis, att till biskopen rekommendera användning av fasteofferfonden, vilken, har han fått lära sig, ska användas först efter det att han själv bidragit med allt han kan och ledarna ansträngt sig. Att samla in fasteoffer, öka fasteoffren och undervisa om fastelagen måste därför bli en av de främsta uppgifterna i välfärdsplanen …

Efter detta kommer vi nu till frågan om återanpassning. I denna har Hjälp föreningen och prästadömskvorumen en viktig del. Vilken uppgift har då Hjälpföreningen i rehabiliteringsprogrammet? Det första ni måste göra när ni besöker en familj som har råkat i trångmål är att handla enligt biskopens föreskrifter och undersöka situationen i hemmet …

Ni går dit för att göra en analys, ta reda på omständigheterna och att göra en beställning till förrådshuset, om detta är nödvändigt, och rapportera tillbaka till biskopen om de behov som familjen behöver få tillgodosedda genom förrådshuset, så att han kan ge sitt godkännande, eller använda sig av fonder som han har tillgång till, om detta är nödvändigt. Det andra ni måste göra är att förvissa er om att de problem som finns i hemmet noga beaktas, och att sådan vägledning ges som bidrar till att lösa de problem som finns där. Ni måste vara beredda på att hjälpa till i kritiska situationer i hemmet, vid sjukdom, död och andra liknande omständigheter, som påkallar den systerliga medkänsla som Hjälpföreningen bör uttrycka. Därefter måste ni i detta skede av programmet alltid vara den som bygger upp moralen. Ni måste vara en upplyftande hand, ni måste vara den som stöder och hjälper familjen genom krissituationen.⁶

Nu är rätta tillfället för prästadömets medlemmar att lära känna sin kvorumgrupp. Varje kvorum bör ha kunskap om sina medlemmar, deras behov och söka upp dem som är svårt skuldsatta och på ett vänligt sätt ge förslag på hur de kan bli skuldfria. En man behöver aldrig en vän lika mycket som när han plågas av en sådan situation. Nu är tiden inne att stärka deras vision och deras förmåga att gå vidare. Vi bör inte bara lära människor att göra sig skuldfria utan också lära dem att hålla sig skuldfria.⁷

Vi förväntar att den enskilde ska göra allt han kan för att hjälpa sig själv, oavsett om det handlar om en krissituation i en enskild familj eller om det gäller hela samhället och att släktingar ska göra allt de kan för att hjälpa till. Därefter träder kyrkan in med varor från förrådshuset, med fasteoffer som tillgodoser behov som inte förrådshuset täcker, och slutligen hjälper Hjälpf öreningen och prästadömskvorumen till med rehabiliteringen.⁸

Hur kan vi bli mer oberoende i våra hem?

För att en enskild person eller ett samhälle ska kunna bli oberoende måste följande fem steg följas:

För det första: Det får inte finnas någon lättja i kyrkan.

För det andra: Vi måste lära oss att uppoffra oss själva.

För det tredje: Vi måste behärska konsten att leva och arbeta tillsammans.

För det fjärde: Vi måste praktisera broderskap i våra prästadömskvorum.

För det femte: Vi måste skaffa oss modet att bemöta varje dagligt problem med egen initiativkraft, så att de personliga eller lokala resurserna används i största möjliga mån innan vi begär att andra ska komma och hjälpa oss.⁹

Ha i åtanke att kyrkans välfärdsprogram måste börja med er personligen och enskilt. Det måste börja med varje medlem i kyrkan. Vi måste vara sparsamma och förutseende … Ni måste handla av er själva och medverka för att välfärdsprogrammet skall bli aktivt i ert eget hushåll.

Sträva efter … att se till att det finns mat i era hem och råd era grannar och vänner att göra detsamma, eftersom någon hade framsyntheten att veta att detta skulle bli nödvändigt, att det kommer att bli nödvändigt i framtiden och det har varit vårt folks räddning i det förflutna.

Låt oss nu inte vara dåraktiga och anta att eftersom solen skiner idag så blir det inte några moln i morgon. Herren har genom uppenbarelse berättat för oss om något av det som ligger framför oss, och vi lever i den tid då uppfyllandet av dessa profetior är nära för handen. Även om vi är förbluffade finns det inte någonting som händer idag som inte profeterna förutsåg …

Må Gud hjälpa oss att hålla våra egna hem i ordning, att hålla blicken fäst på dem som presiderar i denna kyrka och att följa deras vägledning. Då kommer vi inte att bli vilseledda.¹⁰

Visa mig ett folk som satt sig i sinnet att arbeta hårt, att inte låta sig förslavas av skulder och att gemensamt utföra ett osjälviskt tjänande som syftar till att uppnå ett högt mål, och jag ska visa er ett folk som har uppnått största möjliga trygghet i människornas och de materiella tingens värld.¹¹

Katastrofer händer överallt. En av de värsta katastrofer som drabbat oss var [en jordbävning] nere i San Fernando-dalen [i Kalifornien]. Vi blev oroliga när det gick dagar utan att vi kunde kommunicera på grund av att telefonerna inte fungerade och det inte fanns något sätt att få veta hur vårt folk hade det. Vi tog därför kontakt med vår [prästadömsledare] strax utanför jordbävningsområdet och frågade om han kunde få fram något besked till oss. Och beskedet kom: “Vi mår bra. Vi har använt oss av det matförråd som vi har stoppat undan. Vi hade ett förråd med vatten.” Det vanliga vattnet var förorenat och människorna var utmattade och svävade i fara på grund av att vattnet var nedsmutsat. Men de människor som hade varit hörsamma hade såväl ett förråd med vatten som mat och annat som behövdes för att klara av situationen. Även om inte alla hade mat och vatten så var de som hade varit hörsamma och förberett sig inte rädda, eftersom de på ett förunderligt sätt gick samman för att hjälpa varandra.¹²

Förslag till studier och diskussion

Hur tar vi hand om de fattiga och behövande på Herrens sätt, enligt president Lee? (Se L&F 104:14-18.)
Nämn några av våra tillgångar som vi kan dela med oss av till de behövande.
Varför bör vi, när vi betjänar de fattiga och behövande, vara inriktade på att hjälpa dem att förbereda sig för evigt liv? Hur kan vi göra detta?
Varför bör enskilda och familjer göra allt de kan för att hjälpa sig själva? Hur blir de familjer välsignade som hjälper sina egna i krissituationer? Vilken roll spelar prästadömskvorumen och Hjälpf öreningen i hjälpen till de behövande?
Vad innebär det att vara oberoende? Vad måste vi göra för att bli mer oberoende?
Varför är förmågan och villigheten att arbeta så viktigt för att vi ska bli oberoende? Hur kan vi lära våra barn att arbeta?
Hur blir vi välsignade när vi ger akt på våra ledares råd om att vi ska betala våra skulder och klokt förvalta våra pengar?