Kapitel 12

Äktenskapets gudomliga syfte

Vad kan vi göra för att stärka eviga äktenskap och förbereda våra ungdomar att gifta sig i templet?

Inledning

President Harold B Lee undervisade om tempeläktenskapets stora betydelse och om att mannen och hustrun gemensamt ska arbeta på att stärka sitt äktenskap:

“Äktenskap är ett kamratskap. Någon har lagt märke till att i Bibelns skapelseberättelse så formades inte kvinnan från en del av mannens huvud, vilket antyder att hon skulle ha kunnat regera över honom, ej heller från en del av mannens fot, för att hon inte skulle trampas under hans fötter. Kvinnan togs från mannens sida för att liksom understryka det faktum att hon alltid skulle vara vid hans sida som partner och kamrat. Vid vigselaltaret binds ni samman för att från och med denna tidpunkt dra ett gemensamt lass. Aposteln Paulus gav följande råd beträffande äktenskapet: ‘Låt icke ert ok vara ojämnt fördelat’ (2 Kor 6:14; fritt översatt från King James Version). Även om hans råd till största delen handlar om enighet när det gäller religiösa intressen så bör man inte förbise den bild han använder. På samma sätt som lasten kan förstöras när en av oxarna som drar ett oxspann utmed landsvägen sviker, blir lat, elak eller envis, så misslyckas en del äktenskap när den ena eller båda av parterna misslyckas med att dela på ansvaren …

Men ännu viktigare än att ni ‘låter ert ok vara jämnt fördelat’ i timliga angelägenheter är att ni låter det vara det i sådant som hör anden till … Helt visst har det hem och den familj som upprättas i syfte att byggas för evigheten, och där barn välkomnas som en ‘Herrens gåva’ (se Ps 127:3), mycket större chans att överleva, eftersom så stor vikt läggs vid hem och familj.”¹

Harold B Lees lärdomar

Varför är evigt äktenskap nödvändigt för vår upphöj else?

Låt oss ta en titt på den första vigsel som förrättades efter det att jorden blivit organiserad. Adam, den första människan, hade skapats, såväl som djur och fåglar och alla levande varelser på jorden. Därefter står det följande: “Och Herren Gud sade: Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom.” När Herren hade format Eva “förde [han] henne fram till mannen. Då sade mannen: Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen. Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött” (1 Mos 2:18, 22-24) … När Herren hade förrättat denna vigsel befallde han dem att “vara fruktsamma och föröka [sig], och uppfylla jorden och lägga den under [sig]” (se 1 Mos 1:28).

Här förrättade Herren en vigsel mellan två odödliga varelser, för innan synden hade kommit till världen var inte deras kroppar underkastade döden. Han gjorde dem till ett, inte bara för tiden, eller för någon avgränsad period, utan till ett genom de eviga tidsåldrarna … Döden var för dem inte en skilsmässa, endast en tillfällig separation. Uppståndelse till odödlighet innebar för dem en återförening och ett evigt band som aldrig skulle brytas igen. “Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus” (1 Kor 15:22).

Om ni har noga studerat en förklaring av detta första äktenskap är ni förberedda att förstå den uppenbarelse som gavs till kyrkan i vår generation med följande ord:

“Om en man äktar en hustru genom mitt ord, vilket är min lag, och igenom det nya och eviga förbundet och det beseglas på dem genom löftets helige Ande genom honom, som är smord och har fått den makten och detta prästadömets nycklar … så skall det ske dem i allt som min tjänare har stadfäst för dem i tid och i all evighet, och det skall hava gällande kraft, när de hava lämnat denna värld. De skola passera änglarna och gudarna, som där äro satta till deras upphöjelse och härlighet i allt, såsom det har blivit beseglat på deras huvuden” (L&F 132:19) …

Äktenskapet för tid och evighet är den trånga port och smala väg (som omtalas i skrifterna) “som leder till upphöjelse och livets fortsättning, och få äro de som finna den”, men “vid är den port och bred den väg, som leder till död, och många äro de som ingå däri” (L&F 132:22, 25). Om Satan och hans härskara kan övertyga er om att färdas på det jordiska äktenskapets breda väg, som avslutas med döden, har han besegrat er i er möjlighet att nå den högsta graden av evig lycka genom äktenskap och avkomma i evigheten. Det bör nu tydligt framgå för er varför Herren förkunnade att man, för att uppnå den högsta graden i det celestiala riket, måste ingå i äktenskapets nya och eviga förbund. Om man inte gör det, kan man inte uppnå den. (L&F 131:1-3,)²

De som gör sig värdiga att inträda i det nya och eviga äktenskapsförbundet i templet, för tid och evighet, lägger den första grundstenen till ett evigt familjehem i det celestiala riket. Deras belöning är att “krönas med mera härlighet på sina huvuden i all evighet” (se Abraham 3:26) ³

Hur kan äkta makar stärka sitt tempeläktenskap?

Om [ungdomarna] kunde besluta sig för, att de från och med den tidpunkt då de gifter sig, och allt framgent, ska göra allting som står i deras makt för att behaga varandra i det som är rätt, även när det gäller att försaka egna nöjen, sina egna begär, sina egna önskningar. Då kommer äktenskapets speciella anpassningsproblem att lösa sig av sig själva och deras hem blir verkligen ett lyckligt hem. Djup kärlek bygger på stora uppoffringar och de hem där uppoffringens princip dagligen tillämpas för varandras välfärd, är de hem där djup kärlek råder.⁴

Större glädjeämnen ligger ännu framför er, ja, även fler problem än vad ni hittills råkat ut för, för kom ihåg att stor kärlek är byggd på stora uppoffringar, och daglig beslutsamhet att behaga varandra i det som är rätt bygger en säker grund för ett lyckligt hem. Denna hängivenhet för varandras välfärd måste vara ömsesidig och inte ensidig eller självisk. Mannen och hustrun måste känna ett likvärdigt ansvar och en likvärdig skyldighet gentemot varandra. Två av de ting som idag slår hårt mot hemmets trygghet är att unga äkta män aldrig har insett sitt stora ansvar att försörja sin familj, och att unga hustrur har skjutit ifrån sig ansvaret för den allvarliga uppgiften att fostra en familj och skapa ett hem.⁵

Äktenskapet medför den högsta lycka men det för också med sig det största ansvar som kan tillfalla en man och en kvinna här i jordelivet. Den gudomliga impulsen inom varje man och kvinna som driver fram till umgänge med det motsatta könet är av vår Skapare ämnad att vara en helig impuls för ett heligt ändamål - inte att tillfredsställa en rent biologisk drift eller en köttets lusta i lösaktiga förbindelser. Den ska reserveras som ett uttryck för sann kärlek i det heliga äktenskapet.⁶

Jag har vid många tillfällen sagt till unga par vid vigselaltaret: Låt aldrig den fysiska intimiteten i ert äktenskapliga liv bli otyglad. Låt era tankar stråla lika klart som solskenet. Låt era ord vara välgörande och er samvaro inspirerande och upplyftande om ni vill behålla den romantiska känslan under hela ert äktenskap.⁷

Ibland, när vi reser runt i kyrkan, kommer en man och hustru fram till oss och frågar, eftersom de inte kommer överens i äktenskapet - och de har vigts i templet - om det inte vore bättre om de frigjorde sig från varandra och söker efter mer samstämda partners. Till alla dem säger vi att när ett par som har vigt sig i templet säger att de är trötta på varandra så är det ett bevis på att den ena eller båda inte är trofasta mot sina tempelförbund. Varje par som vigts i templet, och som håller fast vid sina förbund, får en allt starkare kärlek till varandra. Kärleken får en djupare betydelse på deras guldbröllopsdag än den dag då de gifte sig i Herrens hus. Om detta råder ingen som helst tvekan.⁸

Till de som är på väg mot vigselaltaret med kärlek i hjärtat kan vi i sanning säga, att om de är trofasta mot de förbund som de ingår i templet kan de femtio år efter sin vigsel säga: “Vi kan inte ha vetat vad sann kärlek var när vi gifte oss, för idag tänker vi så mycket mer på varandra!” Och så kommer det att bli om de följer sina ledares råd och lyder de heliga instruktioner som ges i tempelceremonin. De kommer att tillväxa och bli allt fullkomligare i kärlek tills de når fram till kärlekens fullhet i Herrens närhet.⁹

Fel och brister och ytligheten i ren fysisk attraktionskraft är nästan betydelselöst i jämförelse med äktheten i en god karaktär som motstår påfrestningar och blir allt vackrare år från år. Ni kan också uppleva tjusningen i ett lyckligt hem långt efter det att ungdomens blomma har vissnat om ni bara söker efter den rena dia- mantliknande kvalité hos varandra som endast poleras fram genom framgång och misslyckanden, motgångar och lycka, och som skänker en strålglans som lyser upp även den mörkaste natt.¹⁰

Vilka råd får de som inte nu har ingått i det eviga äktenskapet?

En del av er har inte en livskamrat i sitt hem. Några har förlorat sin hustru eller make eller har kanske ännu inte funnit en livskamrat. I era led finns några av kyrkans bästa medlemmar - de är trofasta, tappra och strävar efter att leva efter Herrens bud för att hjälpa till att bygga upp riket på jorden och att tjäna sina medmänniskor.

Livet har så mycket i beredskap åt er. Fatta mod när ni ställs inför era svårigheter. Det finns så många vägar till självförverkligande: att betjäna dem ni håller kära, att på ett bra sätt utföra de uppgifter ni har i ert arbete eller i hemmet. Kyrkan erbjuder så många möjligheter för er att hjälpa själar, först er egen själ, att finna det eviga livets glädje.

Låt inte självömkan eller förtvivlan dra er bort från den kurs som ni vet är rätt. Vänd era tankar till att hjälpa andra människor. För er har följande ord från Mästaren en särskild innebörd: “Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matteus 10:39).¹¹

Herren dömer oss inte enbart efter våra gärningar utan också efter vårt hjärtas avsikter … De [kvinnor] som sålunda har förnekats hustruskapets eller moderskapets välsignelser i detta liv - som i sitt hjärta säger, om jag kunde ha gjort det så skulle jag ha gjort det, eller hade jag kunnat ge så skulle jag ha gett, men jag kan inte för jag har inte - kommer Herren att välsigna som om de hade utfört handlingen. Den nästkommande världen kommer att kompensera dem som i sina hjärtan önskar de rättfärdiga välsignelser som de inte kunnat få av någon orsak som de inte kunde rå över.¹²

Ni hustrur som längtar efter att era makar ska vara aktiva i kyrkan, som önskar att de var här idag istället för att hysa bitterhet i sina hjärtan, och som undrar vad som kan göras för att de en dag … ska kunna vara tillsammans med er i vår Guds tempel. Och ni makar som önskar att ni hade era hustrur med er. Till er säger vi att om ni trofast håller fast vid det ni har fått kommer ni att älska era makar och älska era hustrur, och om ni ständigt beder morgon och kväll, dag och natt, så kommer ni som är trofasta medlemmar i kyrkan att få tillgång till den Helige Andens kraft, som ni som är döpta och trofasta har rätt att åtnjuta. Om denna kraft utövas på detta sätt kan den ge er förmågan att kunna bryta ner barriärer hos era följeslagare och leda dem närmare tron.¹³

En del av er kanske beslutar sig för att gifta sig utanför kyrkan i den hemliga förhoppningen att kunna omvända er partner till er religiösa uppfattning. Era möjligheter till lycka i äktenskapet är långt bättre om denna omvändelse sker före äktenskapet.¹⁴

Vad kan vi göra för att hjälpa ungdomarna förstå tempeläktenskapets välsignelser och förbereda sig för det?

Styrkan i ett sista dagars heliga hem beror naturligtvis på vad för slags äktenskap som är ingånget i detta hem. Ett äktenskap som endast är ingånget för här och nu är helt naturligt huvudsakligen inriktat på denna värld. Ett äktenskap för evigheten har ett helt annorlunda perspektiv och en helt annan grund …

Naturligtvis inser vi att vi inte får de välsignelser vi eftersträvar genom att endast besöka templet utan att vi på alla sätt är förberedda för det. Det eviga äktenskapet bygger på mognad och hängivenhet som, med begåvningen och förordningarna, kan öppna himlens portar så att många välsignelser flödar över oss.

… Tempelvigsel är mer än bara en plats där vigseln sker. Den är ett unikt sätt att förhålla sig till livet, till äktenskapet och till hemmet. Den är kulmen på att utveckla vår inställning till kyrkan, till kyskheten och till vårt personliga förhållande till Gud - och mycket annat. Sålunda räcker det inte med att enbart tala om tempelvigsel. Våra hemaftnar, seminarieklasser, institutklasser och biorganisationer måste främja denna målsättning - inte endast genom uppmaningar - utan genom att visa att de trosuppfatt-ningar och inställningar som hör samman med tempeläktenskapet är de som kan föra med sig det slags liv här och i evigheten som de flesta människor vill ha. Om detta görs på rätt sätt kan vi visa skillnaden “mellan heligt och oheligt” [se Hesekiel 44:23], så att moderskapets naturligt kraftfulla instinkt blir avgörande för den unga kvinna som vacklar mellan dessa heliga instinkter och att söka nöjen. Med verklig urskillningsförmåga och förenade målsättningar för studiekurserna kan vi visa den unge mannen att världens väg - hur mycket den än förskönas och oavsett hur smarta dess kvinnotjusare tycks vara - är sorgens väg. Det är den väg som slutligen kommer att omintetgöra denna djupa inre längtan han har för härd och hem och faderskapets glädjeämnen.¹⁵

Även om inte alla livets problem löses genom ett tempeläktenskap är det ändå, säkerligen, för alla som ingår i det på ett värdigt sätt, en trygghetens hamn och ett ankare för själen när livets hårda stormar kommer …

Jag har i nästan tjugo år haft den stora förmånen att varje veckoslut vara gäst i några av kyrkans mest framgångsrika hem, och, som kontrast, nästan varje vecka fått inblick i några av de olyckliga hemmen. Av dessa erfarenheter har jag dragit några definitiva slutsatser: Först och främst, våra lyckligaste hem är de där föräldrarna har vigts i templet. För det andra: ett tempeläktenskap har störst framgång om mannen och hustrun har tagit emot templets heliga förordningar med rena kroppar, sinnen och hjärtan. För det tredje: ett tempeläktenskap är heligast när båda i partner- skapet fått god undervisning om syftet med den heliga begåvningen och de skyldigheter som maken och hustrun därefter har mot varandra när det gäller att rätta sig efter de instruktioner de fått i templet. För det fjärde: de föräldrar som själva har tagit lätt på sina tempelförbund kan inte, på grund av sitt dåliga exempel, begära att deras barn ska göra annorlunda.

I dessa dagar har modet, hyckleriet, det falska skenet och glittret i världen svårt förvridit hemmets och äktenskapets heliga princip, och till och med själva vigselceremonin. Välsignad är den kloka mor som målar upp en levande bild för sin dotter av en helig scen i ett utsökt, himmelskt beseglingsrum, där, fria från allt som är världsligt och i närvaro av föräldrar och nära vänner till familjen, en vacker ung brud och brudgum håller varandras händer över ett heligt altare. Jag tackar Gud för den mor som visar sin dotter att här, närmast himlen på jorden, talar hjärta till hjärta, i en ömsesidig kärlek som inleder en enighet som trotsar prövningar och umbäranden, hjärtesorg eller grusade förhoppningar, och som ger den högsta tillfredsställelsen för livets högsta bedrifter!¹⁶

Må Gud välsigna de sista dagars heliga att de ska finna lycka här och grundvalen för upphöjelse i det celestiala riket i den kommande världen.¹⁷

Förslag till studier och diskussion

Vad kan äkta makar göra för att deras eviga äktenskapsförbund ska ha hög prioritet i deras dagliga liv? Hur bör det eviga äktenskapet påverka det sätt varpå äkta makar bemöter varandra och sina barn?
Hur kan vi undervisa våra barn om det eviga äktenskapets betydelse?
Varför är “djup kärlek … byggd på uppoffringar”? Hur stärks ett äktenskap av osjälviskhet?
Vad kan de vars makar inte är aktiva i kyrkan göra för att stärka sina äktenskap? Hur kan de som för närvarande inte är gifta fylla sina liv med uttryck för from kärlek och uppoffringar?
Vad innebär det för dig att “låta ert ok vara jämnt fördelat” i äktenskapet?
Hur kan äktenskapspartners “tillväxa och bli allt fullkomligare i kärlek tills de når fram till kärlekens fullhet i Herrens närhet”?