Kapitel 10

Kärleksfullt, trofast tjänande inom prästadömet

Hur kan kärleksfullt, trofast tjänande inom prästadömet vara till välsignelse för alla medlemmar i kyrkan ?

Inledning

President Harold B Lee återgav följande berättelse om templet i Salt Lake City: “När planerna för det storslagna Salt Lake-templet var uppgjorda blev Truman O Angell, dess arkitekt, ombedd att skriva en artikel… för att ge kyrkans medlemmar en uppfattning om hur templet skulle se ut när det blev färdigställt… Bland annat beskrev han någonting som ni hittar på templets västsida … Under den mittersta spiran på västsidan, i närheten av tabernaklet, finner ni den stjärnkonstellation som kallas för Karlavagnen. Ni kan se att de bakre stjärnorna på Karlavagnen pekar mot den klart lysande stjärna som vi kallar Polstjärnan. Truman O Angell beskrev detta på följande sätt: ‘Avsikten med detta är att visa att genom prästadömet kan de som gått vilse finna vägen.’

Därefter betonade president Lee: “Genom prästadömet, och bara genom prästadömet, kan vi som Guds söner och döttrar, finna vägen hem.”¹

Harold B Lees lärdomar

Vad är prästadömet?

Under årens lopp har två förklaringar använts för att beskriva innebörden i ordet prästadöme. Den ena är att prästadömet är detsamma som den myndighet som vår himmelske Fader gett till människan att officiera i allting som rör människornas frälsning på jorden. Den andra uttrycks genom en annan meningsfull tanke, nämligen att prästadömet är den kraft varigenom Gud verkar genom människan.²

Guds prästadöme är här. När kyrkan återställdes gavs prästadömet genom budbärare som återställde den myndighet varigenom frälsningens förordningar kunde ges till alla trofasta på jorden. Guds prästadöme innehar frälsningens nycklar.³

Mästaren berättade för Petrus och de andra apostlarna om en kraft större än mänsklig förmåga som han kallade “nycklarna till himmelriket”. Om denna kraft sade han: “Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matteus 16:19). Den makt och myndighet varigenom de heliga förordningarna utförs kallas för det heliga prästadömet och det finns alltid i Jesu Kristi kyrka i varje tidsutdelning då evangeliet finns på jorden.⁴

[Prästadömet] är myndigheten att utföra förordningarna enligt de föreskrifter som [Herren] har uppenbarat. Denna myndighet… är den rätt som Herren delegerat till människan att verka i hans namn för människornas frälsnings skull …

Ett av syftena med det högre prästadömet är att administrera förordningarna, att till människorna ge den kunskap om Gud som enligt Mästaren var nödvändig och som enligt aposteln Paulus, när han talade om kyrkans organisation, var nödvändig för att komma till “kunskapen om Guds son” och bli “fullvuxna” (Ef 4:13). Dessutom har vi det lägre prästadömets kraft att officiera i andra förordningar, såsom dessa unga män har gjort när de på ett så vackert sätt administrerade och delade ut sakramentet denna kväll. Det aronska prästadömet, sade Herren, är det prästadöme “som innehar nycklarna till betjäning av änglar, till omvändelsens evangelium och dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse” (L&F 13:1), och det är lagen om de köttsliga buden. Följaktligen … är prästadömet nödvändigt för att kunna administrera i de förordningar som är nödvändiga för att uppnå den frälsning som Herren har förordnat.⁵

Herren regerar verkligen mitt ibland de heliga genom sitt prästadöme.⁶

Hur ska prästadömet användas?

I den storslagna uppenbarelse som vi känner till som Läran och förbundens 121 :a kapitel, som gavs genom den inspiration som Herren förlänade profeten Joseph Smith, sade Herren några mycket betydelsefulla ting. Han sade att prästadömet endast kunde kontrolleras genom rättfärdighetens principer, och om vi skulle använda vår prästadömsmyndighet till att “skyla våra synder eller tillfredsställa vårt högmod och vår fåfängliga äregirighet, eller vi vilja öva kontroll, herravälde eller tvång … bedrövas Guds Ande” (se L&F 121:37) …

Straffet för ett orättfärdigt användande av prästadömet är att himlarna drar sig undan och Herrens ande bedrövas. När vi förlorar Anden tas vår prästadömsmyndighet bort och vi lämnas åt oss själva att “spjärna emot udden” när vi retar oss på våra ledares råd och instruktioner. Då börjar vi att förfölja de heliga, vilket innebär att vi kritiserar och slutligen kämpar mot Gud, och mörkrets makter övervinner oss om vi inte omvänder oss och vänder oss bort från denna onda riktning. (Se L&F 121:37-38.)

Det ges också en detaljerad beskrivning i denna uppenbarelse av de utmärkande kännetecknen för ett riktigt ledarskap inom prästadömet. Man ska presidera i kyrkan med tålamod och lång- modighet, mildhet och saktmod, med oskrymtad kärlek. Den som måste ge en skarp tillrättavisning ska göra det när den Helige Andens manar därtill och därefter ska han visa större kärlek, för att inte den som blivit tillrättavisad ska hålla honom för en fiende. (Se L&F 121:41-42.) I alla våra kallelser inom prästadömet får vi aldrig glömma bort att syftet med kyrkan och Guds rike är att rädda själar, att samtliga som vi presiderar över är vår Faders barn och att han hjälper oss i våra bemödanden att frälsa var och en.

Det finns ett klassiskt exempel på hur Herren vill att vi ska betjäna dem som behöver vår hjälp. Enligt uppteckningen i Apostlagärningarna närmade sig Petrus och Johannes en man som aldrig hade kunnat gå och som befann sig i närheten av templets port för att tigga. I stället för att ge honom pengar sade, som ni minns, Petrus till honom: “Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6.)

Sedan följer en betydelsefull anmärkning i uppteckningen om denna händelse. Petrus grep honom i högra handen och reste honom upp. (Se Apg 3:7.) Betänk att det inte var tillräckligt för Petrus att befalla honom att gå. Han tog honom i handen och lyfte upp honom.

Detsamma gäller oss. När vi handskas med våra vacklande heliga får vi inte vara prästadömsbärare som kritiserar, skäller och fördömer. Vi måste, liksom aposteln Petrus, ta dem i armen, uppmuntra dem och ge dem en känsla av trygghet och självrespekt till dess de kan höja sig över sina svårigheter och stå på egna fötter.

Det är på detta sätt som Guds prästadöme kan skänka frälsning och gemenskap åt dem som är svaga, för att de ska bli starka.⁷

Vår framgång … kommer delvis att mätas utifrån vår förmåga att älska dem som vi försöker leda och tjäna. När ni hyser uppriktig kärlek till andra människor kan det eliminera de dåliga motiv som ofta råder i mänskliga förhållanden. När vi verkligen älskar andra agerar vi för deras eviga bästa och inte för att tillgodose våra egna själviska behov.⁸

Hur kan prästadömsbärare “ägna [sig] åt det som tillhör [deras] Fader”?

Som ung pojke på tolv år ställde Jesus, efter det att Josef och Maria hade funnit honom i templet, en betydelsefull motfråga som svar på deras fråga: “Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader”? (Lukas 2:49; Folkbibeln.) Vad menade han med att säga att han skulle ägna sig åt det som tillhörde hans Fader?

I en annan uppenbarelse förklarade Herren innebörden i denne unge pojkes fråga. Till kyrkans äldster som församlats i Kirtland, Ohio, inpräntade han vilka stora skyldigheter som hör ihop med en äldstes heliga prästadömsämbete. “Eftersom”, sade han, “I ären agenter, gån I Herrens ärenden, och vadhelst I gören, som är Herrens vilja, är Herrens ärende” (L&F 64:29).

Den som bär prästadömet är en budbärare åt Herren. Han bör betrakta sin kallelse som ett uppdrag från Herren. Detta är vad som menas med att ära prästadömet. Föreställ er att Mästaren ställde samma fråga till var och en av er, som denne unge pojke frågade Josef och Maria: Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader? Vadhelst I gören, som är Herrens vilja, är Herrens ärende.⁹

Då vi officierar i Herrens namn, som bärare av prästadömet, gör vi det i vår himmelske Faders namn och på hans vägnar. Prästadömet är den kraft varigenom vår himmelske Fader verkar genom människor …

Jag är rädd att en del av våra äldster inte förstår detta, att när de officierar i kyrkan som äldster i kyrkan … eller högpräster, är det Herren som genom dem verkar för dem som de betjänar. Jag har ofta tänkt att en av orsakerna till att vi inte hedrar vårt prästadöme är att vi inte förstår att när vi bär prästadömet verkar Han genom oss, genom det heliga prästadömets kraft. Jag skulle önska att vi alla kunde ha den känslan och att vi lär våra ungdomar vad det innebär att bära prästadömet och att hedra det.¹⁰

Vad innebär det att händer läggs på ens huvud? Låt mig få rikta er uppmärksamhet på det trettiosjätte kapitlet i Läran och förbunden och där läsa en vers som ni kanske bara har skummat förbi och inte insett betydelsen av. Detta är en uppenbarelse som gavs genom profeten Joseph Smith till Edward Partridge, den första presiderande biskopen. Detta är vad Herren sade: “Jag skall lägga min hand på dig [Edward Partridge] genom min tjänare Sidney Rigdons hand, och du skall få min Ande, den Helige Anden, ja, Hugs valaren, som skall lära dig rikets fridsbudskap” (L&F 36:2).

Förstår ni vad det är han säger - att närhelst ni utför ett tjänande med myndighet av det prästadöme ni bär, är det som om Herren själv lade sina händer på denna person genom era händer för att ni ska kunna förmedla livets välsignelser, hälsans välsignelser, prästadömets välsignelser, eller vad det nu kan vara. Och närhelst vi utövar vårt prästadöme är det som om Herren var där med oss och hjälper oss att utföra förordningen.¹¹

Nu vill jag vända mig till er manliga medlemmar i kyrkan: Ni har rätten att inneha det som kallas för Guds prästadöme … Några har fått händers påläggning för att ta emot kraften och denna myndighet, men aldrig tagit emot den. Och varför kunde de inte ta emot den? Herren har sagt två saker till oss: eftersom deras hjärtan är så fästa vid det som hör världen till, och för det andra, därför att de söker ära av människor (se L&F 121:35). Om ni funderar över hur det kommer sig att somliga i er bekantskapskrets har förlorat intresset för andliga frågor finner ni svaret i en av dessa två ting. Antingen var deras hjärtan alltför fästa vid världen - var det pengar? var det social ställning? hade det att göra med utbildning? - eller också strävade de så mycket efter människors beröm att de inte kunde nedlåta sig till sådant som har med kyrkan att göra. Ja, om ni ska vara ledare i kyrkan och ha dessa … förmåner, måste ni betala priset.¹²

Bröder, i era händer är lagt ett heligt förtroende att inte bara ha myndighet att handla i Guds namn, utan att också förbereda er för att vara rena käril, så att den Allsmäktiges kraft kan visa sig genom er när ni officierar i prästadömets heliga förordningar. Ta aldrig ert prästadöme till en plats där ni skulle skämmas om kyrkans president såg er.¹³

Vi måste säga: “Eftersom jag är en bärare av den levande Gudens prästadöme är jag en representant för vår himmelske Fader och har det prästadöme varigenom han kan verka genom mig. Jag kan inte nedlåta mig till att göra något av det som jag annars skulle ha gjort om jag inte haft Guds prästadöme …

Bröder, vi litar på att ni ska bära Guds heliga prästadömsbaner … Låt oss ha våra blickar riktade mot det som har evigt värde, ha blicken endast på Guds ära, och säga till oss själva: “Från och med nu ska jag med Guds hjälp undvika att delta i någon aktivitet som inte hjälper mig att gå mot det eviga livets mål, för att slutligen återvända till min himmelske Faders närhet.”¹⁴

Bröder och fäder i prästadömet, när ni kallas till ett ämbete har ni rätt till prästadömets välsignelser och att få Andens uppenbarelser som hjälper er att leva så att Herren kan öppna himmelens fönster över er och ge er vägledning i de särskilda kallelser ni tagit emot. Bröder, för att detta ska vara möjligt måste ni leva i enlighet därmed. Ni måste kvalificera er.¹⁵

Kom ihåg de enastående löften som Herren ger till er om ni är fyllda med kärlek till alla människor och “alltid pryder [era] tankar med dygd. Då skall [ni] hava ett frimodigt medvetande inför Gud och prästadömets lära skall falla över [er] själ som himmelens dagg.

Den Helige Anden skall vara [er] ständige ledsagare och [er] spira en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira; [ert] herradöme skall vara ett evigt herradöme, och det skall utan tvångsmedel strömma till [er] från evighet till evighet” (se L&F 121:45-46).

Dessa inspirerade ord kom från Herren och jag upprepar dem som en påminnelse till var och en av er om era skyldigheter som bärare av prästadömet och de stora välsignelser som blir era om ni ärar era kallelser som tjänare till den allrahögste Guden.¹⁶

Hur välsignas alla medlemmar i kyrkan när prästadömsbärama verkar i rättfärdighet?

Prästadömsbärare är i sanning väktare på Sions torn. Ni är de som ska presidera över kyrkans olika grenar och vara uppmärksamma på de faror som hemsöker världen, både synliga och osynliga. Ni prästadömsbärare är herdar för hjorden, herdar för kyrkans medlemmar överallt. Ni har många olika ansvar. Ni måste ta hand om de nya medlemmarna när de kommer in i kyrkan. Ni måste söka upp dem som ärligt söker sanningen och hjälpa dem att komma i kontakt med missionärerna. Ni måste vara ständigt medvetna om de faderlösas och änkornas behov. Ni måste vara särskilt måna om detta och att hålla er obefläckade av världen. Som aposteln Jakob sade: “Det är en fromhet som är ren och fläckfri” (Jak 1:27). Ni ska se till att orättfärdigheten inte flödar över och att samtliga medlemmar är motiverade att förbli aktiva i kyrkan. Ni ska undervisa om korrekta principer för att medlemmar, ledare och lärare därigenom ska veta hur de ska styra sig själva …

Ni som är presiderande auktoriteter har fått i uppgift att ta hand om hjorden, grenarna, distrikten, församlingarna eller stavarna över vilka ni presiderar. Ni bör vara som fäder, ni bör noggrant och ständigt undervisa fäderna om ansvaret att vaka över sina familjer och när de blir kallade till olika uppgifter i kyrkan anstränga sig att vara trons försvarare.¹⁷

Den verkliga kraften i denna kyrka ligger i det heliga prästadömets makt och myndighet vilket vår himmelske Fader har gett till oss i vår tid. Om vi på ett rättmätigt sätt utövar denna kraft och ärar våra kallelser i prästadömet så ser vi till att missionsarbetet går framåt, att tiondet betalas, att välfärdsplanen blomstrar, att våra hem är trygga och att moralen bland Israels ungdomar beskyddas.¹⁸

För några år sedan åkte jag till en stavskonferens som hölls på den plats där templet i Manti står, i södra Utah. Det var en mörk, stormig kväll och det snöade. När vi lämnade våra möten och begav oss hem till stavspresidenten så stannade vi bilen och tittade upp mot templet som låg högt uppe på en kulle. Vi imponerades av det vackert upplysta templet, som lyste i den snöiga och mörka kvällen. Vid detta tillfälle sade stavspresidenten något till mig som var mycket meningsfullt. Han sade: “Detta tempel, upplyst som det är, är aldrig vackrare än i storm eller i tät dimma.” För att förstå betydelsen av detta vill jag säga till er att Jesu Kristi evangelium aldrig är viktigare för er än när det stormar eller när ni har stora svårigheter. Aldrig är kraften i det prästadöme som ni bär vackrare än när det är kris i ert hem, någon är allvarligt sjuk, när något viktigt beslut måste fattas, när en översvämning hotar, när det brinner, eller när det råder hungersnöd av något slag. Genom prästadömets kraft, som är den Allsmäktige Gudens kraft, finns makten att utföra underverk, om det är Herrens vilja. Men för att vi ska kunna använda detta prästadöme måste vi vara värdiga att utöva det. Den som inte förstår denna princip går miste om de välsignelser som det innebär att bära detta prästadöme.¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Hur hjälper oss prästadömet att “finna vägen hem” till vår himmelske Fader?
Varför är det viktigt för prästadömsbärare att minnas att prästadömet ska användas för att frälsa själar och att betjäna de behövande? Hur visade Petrus och Johannes exempel på ett rättfärdigt utövande av prästadömets kraft, enligt Apostlagärningarna 3:1-9?
Vad kan vi lära oss av Läran och förbunden 121:41-44 om hur prästadömsbärare bör utöva prästadömet?
Varför måste bärare av prästadömet vara rättfärdiga för att kunna utföra ett trofast tjänande inom prästadömet? Vad är, enligt president Lee, straffet för att inte använda prästadömet på ett rättfärdigt sätt?
Hur kan, i er egenskap av prästadömsbärare, kunskapen om att ni går Herrens ärenden hjälpa er att ära era kallelser inom prästadömet?
Hur kan systrar hjälpa prästadömsbärarna att ära sina kallelser inom prästadömet?
Hur har prästadömets kraft varit till välsignelse i ditt liv?