Kapitel 22

Frid vare med din själ

Varför är motgångar nödvändiga för att Herrens eviga avsikter ska uppfyllas?

Inledning

“A .z\lla som lever på den här jorden ska utsättas för prövningens vindar”, sade Harold B Lee.¹ Harold B Lee, som inte var obekant med prövningar, miste sin hustru, Fern Tanner Lee, och sin dotter, Maurine Lee Wilkins, vilka båda avled under 1960-talet. Han led själv av allvarliga hälsoproblem under sina år som generalauktoritet. Under generalkonferensen 1967 erkände han: “Jag har behövt utstå en del prov, varav somliga har varit svåra, för att Herren, förmodar jag, ville se om jag var villig att underkasta mig allting som han anser lämpligt att utsätta mig för, ja, som ett barn underkastar sig sin fader.” (Se Mosiah 3:19.)²

Men president Lee erbjöd tröstande ord i prövningens stund: “Den som tillitsfullt ser fram emot en evig belöning för sina ansträngningar under jordelivet får alltid hjälp att uthärda sina svåraste prövningar. När han blir sviken i kärlek begår han inte självmord. När nära och kära dör blir han inte förtvivlad. När han förlorar en tävling som han ville vinna vacklar han inte. När krig och ödeläggelse förmörkar hans framtid sjunker han inte ner i en depression. Han har distans till sin värld och förlorar aldrig frälsningens mål ur sikte.”³

“Vägen till [upphöjelse] är ojämn och brant. Många snavar och faller och på grund av sin modfälldhet tar de sig inte samman och börjar om. Ondskans krafter skymmer stigen med många dimmiga distraktioner och ofta försöker de få in oss på avvägar. Men under hela denna resa”, försäkrade oss president Lee, “finns den lugnande förvissningen att om vi väljer det rätta kommer vi att ha framgång och denna bedrift kommer att forma oss till den slags person som är kvalificerad att tas emot i Guds närhet. Vilken framgång kan vara större än att ha allt det som Gud har?”⁴

Harold B Lees lärdomar

Hur hjälper oss motgångar att bli mer lika Gud?

Det finns en förfinande process som är en följd av lidande och som jag tror att vi inte kan erfara på något annat sätt… Vi närmar oss honom som gav sitt liv för att människan skulle finnas till. Vi känner en själslig sympati som vi aldrig tidigare känt… Han led mer än vi någonsin kan föreställa oss. Men i den utsträckning som vi har lidit, tycks lidandet på något sätt föra med sig att vi närmar oss det gudomliga. Det renar våra själar och hjälper till att rensa bort de ting som inte är behagliga i Herrens ögon.⁵

Jesaja sade: “Men Herre, du är ju vår fader, vi är leret, och du är den som har danat oss, vi är allesammans verk av din hand” (Jesaja 64:8).

Jag har läst denna vers många gånger men inte förstått hela dess innebörd förrän jag var nere i Mexico för några år sedan, i Telacapaca, där människorna gör olika slags keramik av lera. Jag såg hur de tog lera som blandats samman genom enkla, primitiva metoder. Formaren hade vadat genom leran för att den skulle blandas ordentligt. Sedan lades leran på en drejskiva och krukmakaren började forma de intrikata lerkärl som han sedan skulle ställa ut på marknaden. Och när vi bevittnade detta såg vi ibland, på grund av någon defekt i blandningen, att det var nödvändigt att ta bort hela lerklumpen och blanda den på nytt. Denna process behövde upprepas flera gånger innan leran fått rätt blandning.

Med detta i åtanke började jag förstå betydelsen av detta skriftställe. Ja, vi måste också prövas av fattigdom, av sjukdom, av att nära och kära dör och av frestelser. Ibland prövas vi genom att förmodade vänner sviker oss, genom inflytande och rikedomar, genom bekvämlighet och lyx, genom falska idéer i utbildningsvärlden och genom världens smicker. En far förklarade det på följande sätt för sin son:

“För att Guds eviga avsikter med människans tillvaro skulle utföras, måste det, sedan han skapat våra första föräldrar, djuren på marken och fåglarna i luften, ja, kort sagt, allt som är skapat, finnas en motsats, ja, den förbjudna frukten som en motsats till livets träd, det ena sött och det andra bittert” (2 Nephi 2:15).

Det var profeten Joseph Smith som sade, apropå denna förfiningsprocess, att han liknade en stor, råhuggen sten som rullade ned från ett högt berg och att den enda polering han fick var när något hörn skrapades av när det kom i kontakt med något annat, som slog av ett hörn här och där. Men han sade: “Sålunda bliver jag en polerad pil i den Allsmäktiges koger” (History of the Church, 5:401).

På samma sätt måste vi bli förfinade. Vi måste prövas för att bevisa den kraft och styrka som finns inom oss.⁶

Vägledda av den tro som lärs ut i Guds ord ser vi livet som en stor själslig inlärningsprocess. Under en kärleksfull Faders vakande ögon lär vi oss “genom att lida”. Vi får styrka genom att övervinna hinder och vi besegrar vår rädsla i triumferande segrar på platser där faror lurar (se Heb 5:8). Genom tro, såsom det lärs ut i Guds ord, förstår vi att vadhelst som i livet bidrar till Jesu upphöjda mål - “Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig” (Matteus 5:48) - är till för vårt bästa och för vår eviga välgång även om denna formgivning kan innehålla en allvis Guds stränga tuktan: “Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär” (Heb 12:6).

Sålunda skolade och tränade för kampen mot mörkrets makter och mot andlig ogudaktighet, kan vi säga: “Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad” (2 Kor 4:8-9).⁷

Den som har ett vittnesbörd om livets mening ser livets hinder och prövningar som möjligheter att få den erfarenhet som är nödvändig för det arbete som ska utföras i evigheten …

Om en sådan person ställs ansikte mot ansikte med döden är han inte rädd om han som skor på sina fötter har “den beredskap som fridens evangelium ger” (Ef 6:15; Folkbibeln), och de som förlorar sina nära och kära kommer att ha Moronis tro, den överbefälhavare som förkunnade: “Ty Herren låter de rättfärdiga dödas, på det att hans rättvisa och dom må drabba de onda. Därför behöven I icke antaga, att de rättfärdiga äro förlorade, emedan de hava blivit dödade, ty se, de ingå i Herrens, sin Guds, vila” (Alma 60:13).⁸

Lyssna till Mästarens lektion i att tukta mänskliga träd: “Varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt” (se Johannes 15:2) …

Sällan, om någonsin, har det funnits en verkligt stor själ som inte prövats genom tårar och motgångar - till synes ansad av en trädgårdsmästares hand. Genom att använda trädgårdskniven formas grenen enligt Guds allsmäktiga formgivning, för att den ska bära rikligt med frukt.

Var och en av er måste uthärda prövningar och umbäranden, hjärtesorg och besvikelser. Om ni kan minnas denna undervisning när ni känner sorg och förtvivlan kommer ni att finna tröst: “Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär” (Heb 12:6) - och återigen: “Min son, förkasta inte Herrens tuktan, och förargas inte, när du agas av honom. Ty den Herren älskar, den agar han, liksom en fader sin son, som han har kär” (Ords 3:11-12).⁹

Profeten Joseph [Smith] … var oroad över de våldshandlingar som de heliga drabbades av och ni minns att han mitt i sina prövningar utropade: “O Gud, hur länge ska det dröja innan dina ögon ska se och dina öron höra de heligas förtvivlade rop och lägga de oförrätter de utsätts för på deras fienders huvuden?” (Se L&F 121:1-6.) Och det var som om Mästaren hade tagit ett skrämt barn i sina armar och sagt:

“Min son, frid vare med din själ! Dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick,

och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden; du skall triumfera över alla dina fiender” (L&F 121:7, 8).

Därefter uttalade han dessa häpnadsväckande ord:

“… vet, min son, att allt detta skall giva dig erfarenhet och tjäna dig till godo” (L&F 122:7).

… Därefter sade Mästaren:

“Människosonen har nedstigit ännu djupare. Är du större än han?

Fortsätt därför på din väg … Frukta … icke för vad människor kunna göra dig, ty Gud skall vara med dig evinnerligen” (L&F 122:8, 9).

Jag kom till en tidpunkt i mitt liv då jag själv behövde tillämpa detta på mitt liv. Människosonen genomgick allt detta.¹⁰

Syftet med vår existens här formulerades tydligt i en uppenbarelse från Herren till Mose. Han sade: “Mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan” (Moses 1:39). “Evigt liv för människan” innebär att vi återvänder till Gud Faderns och hans Sons närhet för att leva för evigt tillsammans med dem. Han har inte sagt att det var hans avsikt att alla hans barn här på jorden ska leva i ombonad lyx, med rikedomar och bekvämlighet, och att de varken skulle ha smärta eller sorg. Han sade inte detta. För det är ibland så, som Jesaja uttryckte det, att “där nässlor står skall myrten växa upp” (se Jesaja 55:13) … Det som för ögonblicket kan upplevas som en tragedi kan, i vår Faders vishet, när vi ser hela bilden från begynnelsen till änden, innebära stora välsignelser istället för det tragiska slut som vi förväntade oss.¹¹

Hur kan vi finna inre styrka och frid under tider av motgångar?

Varje själ som vandrar på denna jord, du och jag, alla - oavsett om vi är rika eller fattiga, goda eller dåliga, unga eller gamla - vi måste alla utsättas för prövningens stormar, vindar som vi måste försvara oss mot. Och de enda som inte kommer att misslyckas är de vars hus är byggda på berggrunden. Vad för slags berggrund? En berggrund av lydnad mot principerna och lärdomarna i Jesu Kristi evangelium, såsom Mästaren lärde ut dem.¹²

Jag ursäktar mig inte … när jag denna morgon ber er om, att ni tillsammans med mig ska tro på de grundläggande begreppen i sann religion - tro på Gud och hans Son Jesus Kristus som världens Frälsare, att underverk har utförts i hans namn och att de utförs idag och att det endast är genom fullständig lydnad mot dessa sanningar som ni och jag kan förankras i säkra förtöjningar när livets stormar rasar runt omkring oss.

Jag inbjuder er därför att ödmjuka er själva … och med bedjande hjärtan våga tro på allt det som de heliga profeterna lärt oss om evangeliet från de heliga skrifterna, allt sedan begynnelsen.¹³

Det viktigaste i livet är sålunda inte vad som händer er, utan det viktiga är hur ni tar det. Det är det som är det väsentliga. Som ni minns gav Mästaren en liknelse i slutet av sin bergspredikan. Han sade:

“Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.

Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund …” (Matteus 7:24-25).

Vilken lärdom försöker han inpränta? Han vill säga att motgångens vindar, katastrofens översvämningar, att svårigheter kommer att drabba varje mänskligt hus på denna jord. Det enda som håller oss uppe under dessa livets stormar och umbäranden är när vi byggt på berggrunden genom att hålla Guds bud …

Vänta tålmodigt på Herren under tider av förföljelser och svåra lidanden. Herren sade:

“Sannerligen säger jag eder, mina vänner: Frukten icke. Edra hjärtan vare vid gott mod. Ja, fröjden eder alltid och varen tacksamma i allt,

tåligt förbidande Herren, ty edra böner hava nått Herren Sebaots öron och blivit upptecknade med detta insegel och förbund: Herren har svurit och beslutat att de skola uppfyllas” (L&F 98:1-2).¹⁴

Vad kan vi säga till dem som längtar efter inre frid, för att dämpa deras fruktan, lindra värken i hjärtat, ge dem förståelse, få dem att se längre än till dagens vedermödor och se en fullbordan av förhoppningar och drömmar i en värld bortom jordelivet? …

Mästaren angav källan till den sanna friden när han sade till lärjungarna: “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet” (Johannes 14:27).¹⁵

“Håll Guds bud”, ty däri ligger den enda kurs som för med sig den inre frid om vilken Mästaren talade när han tog farväl av sina lärjungar: “Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” (Johannes 16:33). Må därför var och en av er, mitt i allt det tumult som omger er, finna denna himmelska försäkran från den Mästare som älskar oss alla, som skingrar all fruktan när ni, liksom Mästaren, har övervunnit världen.¹⁶

Var finns det trygghet i dagens värld? Trygghet kan inte uppnås genom stridsvagnar, vapen, flygplan eller atombomber. Vår enda trygghet ligger i den kraft som den Allsmäktige Guden ger till dem som håller hans bud och lyssnar till hans röst när han talar genom de kanaler som han ordinerat till detta ändamål…

Må frid vara med er, inte den frid som kommer av lagstiftningar, utan den frid som kommer på det sätt som Mästaren föreskrev, genom att övervinna världen. Må Gud hjälpa oss att förstå och må ni veta att jag, med en visshet som trotsar alla tvivel, vet att detta är hans verk, att han vägleder oss i vår tid, som han har gjort i varje annan evangelieutdelning.¹⁷

Idag tycks hela världen vara i uppror, såsom det förutsagts i profetiorna, och människornas hjärtan försmäktar. Vi måste försöka leva med den inre frid som är en följd av att tillämpa Jesu Kristi evangelium i en orolig värld. Modlöshet kan drabba människor som en följd av förtvivlan vilket ofta händer i en tid då människors kärlek kallnar. Prästadömets kraft måste frammanas inom oss och vi måste till och med älska dem som förföljer oss, och ha självbesinning, som aposteln Paulus rådde Timotheos. (Se 2 Tim 1:7.) Om inte kommer vi att göras ineffektiva. Vi kommer att få otillräcklig tillförsikt. Då behöver inte motståndaren få oss att bryta buden eller avfalla. Vi har redan förspillt vår kraft.¹⁸

En affärsman i Atlanta, Georgia, som jag var bekant med … försökte trösta mig när jag drabbats av en förödande förlust. Han tog mig åt sidan och sade till mig: “Nu skulle jag vilja tala om någonting för dig. Jag är en mycket äldre man än vad du är. För trettiofyra år sedan ringde telefonen i den bank som jag var chef över. Jag fick meddelandet att min hustru blivit svårt skadad i en bilolycka. Omedelbart sade jag: ‘O, Gud, låt ingenting hända med min älskade - hon är så underbar, så förtjusande, så vacker/ Men inom en timme kom budet att hon var död. Då ropade jag i mitt hjärta: ‘Jag vill dö, jag vill inte leva, jag vill höra hennes röst/ Men jag dog inte och jag hörde inte hennes röst. Därefter satte jag mig ner för att fundera. Vad kan det vara för mening med att sådan ensamhet och sådan tragedi tränger sig på, på allas vår väg? Och tanken kom till mig att detta är det svåraste prov du någonsin kommer att utsättas för i livet. Om du kan uthärda detta finns det inte något annat prov som du inte kan klara av.”

På något sätt, när jag tog planet hem den kvällen, kände jag frid, och för första gången började jag att vandra ut ur skuggorna. Och de ord kom till mig som aposteln Paulus uttalade om Mästaren: “Fast han var son” - det vill säga Guds Son - “lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning” (Heb 5:8-9). Betänk detta: genom separationens, ensamhetens och förödelsens förädlande process, förmodar jag uppstår någonting som måste finnas innan vi är redo att möta några av de andra proven i livet.¹⁹

Vi har blivit kallade till svåra uppgifter i en svår tid, men detta kan vara ett spännande äventyr för oss, då vi lär oss mycket och erfar stor inre tillfredsställelse. De utmaningar som följer på krig, urbanisering, lärdomars urvattning och hemmets förfall ger oss förvisso den moderna motsvarigheten till att färdas över prärien, att uthärda missförstånd och att upprätta ett rike runt om i världen mitt under alla prövningar. Jag ber att vi ska göra vår del under färden, att vi ska vara med och leda kyrkans karavan när den kommer fram till den slutliga, utvalda platsen - hans närhet.²⁰

Förslag till studier och diskussion

Vilka är källorna till trygghet och frid under tider av motgångar? Vad har stärkt dig och gett dig frid när du har utsatts för prövningar?
Varför är alla - både de rättfärdiga och de orättfärdiga - utsatta för prövningar och motgångar?
På vilka sätt är prövningar till välsignelse i vårt liv? På vilka sätt kan prövningar hjälpa oss att bli starkare och mer dugliga i att tjäna Herren?
Varför måste vi förlita oss på vår himmelske Faders “allsmäktiga formgivning“? Vad innebär det att vara som lera i Herrens händer?
Vad innebär det att vänta tålmodigt på Herren när vi utsätts för prövningar? Vad har du lärt dig av att göra detta?
På vilka sätt skänker Gud oss frid så att vi ska uthärda tider med motgångar?