Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 21: Sträva efter fullkomning


Kapitel 21

Sträva efter fullkomning

Hur kan vi sträva efter att fullgöra befallningen att “vara fullkomliga”?

Inledning

President Harold B Lee undervisade om betydelsen av att följa Frälsarens exempel i vår strävan efter fullkomning:

“Jag är övertygad om att Mästaren inte bara tänkte relativt när han sade: ‘Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig’ [Matteus 5:48.] … Kan man tänka sig att Frälsaren föreslog ett mål som var omöjligt att uppnå och sålunda gäckar oss i våra ansträngningar att leva på ett sätt som leder till denna fullkomlighet? Det är omöjligt för oss här i jordelivet att nå upp till denna fullkomning om vilken Mästaren talade, men i detta liv lägger vi den grundval som vi ska fortsätta att bygga på i evigheten. Därför måste vi förvissa oss om att vår grundval är byggd på sanning, rättfärdighet och tro. För att vi ska kunna nå detta mål måste vi hålla Guds bud och vara trofasta ända till slutet av våra liv här, och därefter bortom graven fortsätta i rättfärdighet och kunskap till dess att vi blir lika vår Fader i himlen …

[Aposteln Paulus] pekade ut den kurs varigenom fullkomning nås. Han sade följande om Jesus: ‘Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning’ (Heb 5:8-9)…

Låt inte en dag gå utan att ni inhämtar lärdom från den stora lektionsbok som är Kristi liv, om hur han nådde fram till ett fullkomligt liv, och låt oss vandra i enlighet därmed mot vårt eviga mål.”1

Harold B Lees lärdomar

Hur hjälper oss en insikt om vad som fattas oss att bli fullkomliga?

[Det finns] tre ting som är nödvändiga för att bli inspirerad till ett kristuslikt liv - eller, för att uttrycka sig på ett språk som hör mer hemma i skrifterna, att leva mera fullkomligt som Mästaren levde. Det första jag skulle vilja nämna som nödvändig kvalifikation är följande: I den person som vill få undervisning, eller som vill leva fullkomligt, måste väckas en medvetenhet om de egna behoven.

Den unge rike mannen behövde inte bli undervisad om omvändelse från mord eller från mordiska tankar. Han behövde inte bli skolad i hur man omvänder sig från äktenskapsbrott, ej heller från att stjäla, ljuga, bedraga, eller att inte hedra sin mor. Allt detta sade han att han hade gjort sedan sin ungdom, men hans fråga löd: “Vad är det som fattas?” (Se Matteus 19:16-22.)

Mästaren, med sin skarpa urskillningsförmåga och en stor lärares förmåga, gjorde en perfekt diagnos av den unge mannens fall: Hans behov och hans brist var att han behövde övervinna sin kärlek till världsliga ting, sin tendens att förlita sig på rikedomar. Därefter beskrev Jesus det effektiva botemedlet: “Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig” (Matteus 19:21).

Under aposteln Paulus dramatiska omvändelse, när han förblindades av ett ljussken på sin väg till Damaskus … hörde han en röst säga till honom: “Saul, Saul, varför förföljer du mig?” (Apg 9:4.) Och från djupet av denna ödmjukade Sauls själ kom den fråga som alltid ställs av den som känner att han behöver någonting: “Herre, vad vill du att jag ska göra?” [Apg 9:6: fritt översatt från King James Version] …

Enos, som var sonson till Lehi, berättar om den kamp han hade inför Gud innan han fick förlåtelse för sina synder. Vi får inte veta vilka hans synder var, men uppenbarligen bekände han dem mycket uppriktigt. Och därefter sade han: “Min själ hungrade …” (Enos 1:4). Som ni ser ledde medvetenheten om och känslan av ett stort behov, och denna självrannsakan, till att han fördes ansikte mot ansikte med sin brist och sitt behov.

Denna egenskap att kunna känna vad man behöver uttrycktes i den stora bergspredikan när Mästaren sade: “Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matteus 5:3). Med fattiga i anden menas naturligtvis de som känner ett andligt behov, som känner sig så andligt utarmade att de med stark längtan sträcker sig ut för att få hjälp …

Var och en av oss, om vi vill uppnå fullkomning, måste någon gång ställa oss själva denna fråga: “Vad är det som fattas?” om vi ska påbörja vår klättring uppåt på vägen mot fullkomning …

Hur hjälper oss pånyttfödelse att bli fullkomliga?

Den andra förutsättningen för fullkomning som jag skulle vilja nämna återfinns i Mästarens samtal med Nikodemos. När Nikodemos kom till Mästaren upptäckte han att han sökte svaret på det som många andra hade frågat honom: “Vad måste jag göra för att bli frälst?” Och Mästaren svarade: “Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Sedan sade Nikodemos: “Hur kan någon födas när han är gammal? …” Jesus svarade: “Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike” (se Johannes 3:3-5).

Människan måste “födas på nytt” om hon ska nå fullkomning, för att kunna se eller inträda i Guds rike. Och hur blir man född på nytt? Det är samma fråga som Enos ställde. Och ni minns det enkla svar som han fick: “Förmedelst din tro på Kristus, vilken du aldrig förr har hört, ej heller sett. Många år skola ännu förflyta, innan han uppenbarar sig i köttet. Därför, stå upp, din tro har hjälpt dig” (Enos 1:8).

Broder Marion G Romney och jag satt en dag på kontoret när en ung man kom in. Han förberedde sig för att gå på mission och hade blivit intervjuad på sedvanligt sätt och han hade bekänt vissa överträdelser han begått i sin ungdom. Men han sade till oss: “Det känns inte tillräckligt att bara ha erkänt. Hur kan jag veta att jag blivit förlåten?” Med andra ord: “Hur vet jag att jag är pånyttfödd?” Han tyckte att han inte kunde gå på mission som han nu kände sig.

Under vårt samtal sade broder Romney: “Min son, minns du vad kung Benjamin sade? Han predikade för några som kände ett styng i hjärtat, de tyckte sig ‘i sitt eget sinnliga tillstånd vara ringare än jordens stoft. De ropade alla högt som med en röst och sade: O, varkunna dig och tillämpa Kristi försonande blod på det vi må få förlåtelse för våra synder och våra hjärtan måtte bliva renade, ty vi tro på Jesus Kristus, Guds Son, som skapade himmelen, jorden och allting och som skall komma ned till människobarnen. När de hade talat dessa ord, kom Herrens Ande över dem, och de blevo fyllda med glädje, emedan de fått förlåtelse för sina synder och samvetsfrid förmedelst sin stora tro på Jesus Kristus / ” (Mosiah 4:2-3).

Broder Romney sade till honom: “Min son, fortsätt med att be tills du har den samvetsfrid som är en följd av Jesu Kristi försoning och du vet att du fått förlåtelse för dina synder.” Utan detta, förklarade äldste Romney, är vi alla utarmade. Vi vandrar omkring i en dimma tills vi erfarit denna pånyttfödelse …

Ni kan inte leva ett kristuslikt liv … utan att vara pånyttfödd. Man kan aldrig känna lycka i Israels Heliges närhet utan denna rening …

På vad sätt bidrar lydnad mot buden till att vi blir mer fullkomliga?

Och slutligen den tredje nödvändiga beståndsdelen: att lära känna evangeliet genom att leva efter det. Den andliga visshet som är nödvändig för frälsning måste föregås av maximal personlig ansträngning. Nåd, eller den fria gåva som Herrens försoning ger, måste föregås av personlig strävan. Som Nephi uttryckte det: “… trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta” (2 Nephi 25:23)…

… Detta hör till det nödvändiga om ni vill leva ett fullkomligt liv. Vi måste “bestämma oss” för att leva efter buden.

Mästaren besvarade en fråga som judarna ställde om hur de kunde vara säkra på om hans mission var från Gud eller om han bara var en vanlig man. Han sade: “Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Johannes 7:17).

Ett vittnesbörd om sanningen kommer aldrig till den som har ett orent tabernakel. Herrens ande och orenhet kan inte vistas samtidigt i en människa. “Jag, Herren, är bunden, när I gören vad jag säger, men när I icke gören vad jag säger, haven I intet löfte” (L&F 82:10.) “… Om du icke åtlyder min lag, kan du icke erhålla denna härlighet” (L&F 132:21). Om och om igen upprepas denna sanning i skrifterna.

Samtliga principer och förordningar i evangeliet är på sätt och vis inbjudningar att lära sig evangeliet genom att utöva dess lärdomar. Ingen person har kunskap om tiondets princip som inte betalar tionde. Ingen har kunskap om visdomsordets princip som inte lyder visdomsordet. Barn, det gäller också vuxna med för den delen, omvänds inte till principerna om tionde, visdomsordet, helighållande av sabbatsdagen, eller bön, genom att höra någon tala om dessa principer. Vi lär oss evangeliet genom att efterleva det…

Låt mig få säga som sammanfattning: Vi vet egentligen inget om någon av evangeliets principer förrän vi har erfarit de välsignelser som följer av att leva efter varje princip. Någon har sagt följande: “Moralisk undervisning har i sig själv bara en ytlig effekt på anden om den inte stöttas upp av handlingar.” Den viktigaste av alla evangeliets befallningar för er och för mig är det särskilda bud som för ögonblicket kräver den största själsliga ansträngningen för oss att lyda. Vi måste var och en analysera våra behov och idag börja med att övervinna våra svagheter, för det är endast när vi övervinner dem som vi är garanterade en plats i vår Faders rike.2

På vad sätt utgör saligprisningarna “grundlagen för ett fullkomligt liv”?

Ni vill veta vilka “steg” som formar ens liv till den fullhet som gör oss till värdiga medborgare eller “heliga” i Guds rike. Det bästa svaret går att finna genom att studera Jesu liv i skrifterna … Kristus kom inte endast till världen för att sona människosläktets synder utan också för att vara ett exempel för världen på hur man efterlever Guds lag och lyder Fadern på ett fullkomligt sätt. I sin bergspredikan gav oss Mästaren någonting som man skulle kunna kalla en uppenbarelse om sin egen karaktär, vilken var fullkomlig … och genom att göra detta har han gett oss en planritning för vårt eget liv …

I sin ojämförliga bergspredikan har Jesus givit oss åtta distinkta sätt på vilka vi kan erhålla … glädje. Vart och ett av hans tillkännagivanden börjar med ordet “Saliga” … Dessa uttalanden från Mästarens ord är i den kristna världens litteratur kända som saligprisningarna … De ger konkret form åt grundlagen för ett fullkomligt leverne.

Låt oss begrunda dem ett ögonblick. Fyra av dem har att göra med vårt personliga jag, vårt inre, personliga liv, hur vi ska bli fullkomliga och finna denna välsignade inre glädje.

Saliga de som är fattiga i anden.

Saliga de som sörjer.

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten.

Saliga de renhjärtade. [Se Matteus 5:3-4, 6, 8.]

Att vara fattig i anden

Att vara fattig i anden är att vara medveten om sina andliga behov, att man alltid är beroende av Herren för att få kläder och mat och luft att andas, för sin hälsa, för sitt liv. Det är att inse att ingen dag bör gå utan uppriktig tacksägelse, utan innerlig bön om vägledning och förlåtelse och styrka för varje dags behov. Om ungdomar har insikt om sina andliga behov, då kommer de, när de befinner sig på farliga platser, när själva livet är i fara, att närma sig sanningens källa och bli manade av Herrens ande i sin största prövostund. Det är verkligen sorgligt att somliga, som följd av rikedom på kunskap eller världsliga ägodelar, inte tycker sig ha detta andliga behov. [Att vara fattig i anden] är motsatsen till högmod eller självgodhet … Om ni ödmjukt förnimmer era andliga behov är ni redo att bli adopterade till “den Förstföddes församling”, och bli “Guds utvalda” (se L&F 76:54; 84:34).

Att sörja

För att sörja så, som Mästaren här vill lära ut, måste man visa att “sorg efter Guds vilja leder till omvändelse”, vilket ger den ångerfulle förlåtelse för sina synder och förhindrar att han återigen gör sådana handlingar som han känner sorg för. (Se 2 Kor 7:10.) Det innebär att vi är “stolta över våra lidanden”, som aposteln Paulus var, “eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp” (Rom 5:3-4). Ni måste vara villiga att “bära varandras bördor, på det de må vara lätta”. Ni måste vara “villiga att sörja med dem som sörja och trösta dem som behöva tröst” (Mosiah 18:8-9). När en mor sörjer i sin ensamhet över en egensinnig dotter måste ni visa medkänsla och inte kasta den första stenen… När ni sörjer med de gamla, änkan och den föräldralöse måste detta leda till att ni ger dem den tröst de behöver. Ni måste, med andra ord, vara som tullindrivaren och inte som fariséen. “Gud, var nådig mot mig syndare” (se Lukas 18:10-13). Er belöning för att göra detta är den välsignade tröst som ni får av att veta att era synder är förlåtna.

Att hungra och törsta

Har ni någonsin hungrat efter mat eller törstat efter vatten, då bara en brödbit eller lite ljummet vatten för att hindra din plåga tycktes vara det mest värdefulla av alla tillgångar? Om ni har hungrat på detta sätt, kan ni börja förstå hur Mästaren menade att vi skulle hungra och törsta efter rättfärdighet. Det är denna hunger och törst som leder människorna bort från hemmen för att söka medborgarskap med de heliga på sakramentsmöten, och som leder till gudsdyrkan på Herrens dag oavsett var vi befinner oss. Det är den som manar till uppriktig bön och leder våra fötter till heliga tempel och till att vara vördnadsfulla på dessa platser. Den som helgar sabbatsdagen kommer att fyllas av en varaktig glädje som är långt mer önskvärd än de flyktiga nöjen som härrör från aktiviteter som strider mot Guds bud. Om ni frågar med “ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft” och genom denna kraft “kunnen I lära känna all sanning” (Moroni 10:4-5) …

Att vara ren i hjärtat

För att se Gud måste man vara ren … Några av dem som kände till Jesus såg honom endast som son till timmermannen Josef. Andra betraktade honom som en drinkare på grund av hans ord. Åter andra trodde att han var besatt av onda andar. Endast de rättfärdiga såg honom som Guds Son. Endast de renhjärtade kan se Gud. Även på lägre nivå kan man se “Gud” eller det goda i människan och älska henne på grund av det goda man ser hos henne. Lägg märke till att den person, som kritiserar och nedsvärtar Guds män eller Herrens smorda ledare i kyrkan, talar med orent hjärta.

Men för att vinna inträde i himmelriket måste vi inte bara vara goda utan det krävs också av oss att vi gör gott i ett speciellt syfte. För att dagligen vandra mot detta fullkomningens mål och livets fullhet måste vi bli skolade av de återstående fyra “artiklarna” i Mästarens grundlag för ett fullkomligt liv. Dessa saligprisningar har att göra med människors förhållande till varandra:

Saliga de ödmjuka.

Saliga de barmhärtiga.

Saliga de som håller fred.

Saliga de som förföljs. (Se Matteus 5:5, 7, 9-10.)

Att vara saktmodig

En ödmjuk [“saktmodig” i den äldre svenska översättningen] person är någon som inte lätt provoceras eller irriteras utan är långmodig då han utsätts för skada eller obehag. Saktmodighet är inte detsamma som svaghet. Den saktmodige är stark, mäktig och kan behärska sig själv. Han är den som har mod att stå för sina moraliska övertygelser, trots påtryckningar från gänget eller klubben. När det uppstår kontroverser väger hans ord tyngst och hans allvarsamma ord kuvar den skränande massan. Han är ödmjuk; han domderar inte. “Bättre är en tålmodig man än en stark” (Ords 16:32). Han är en naturlig ledare som i armén, flottan, affärslivet och kyrkan visar vägen för andra. Han är jordens “salt” och han kommer att ärva jorden.

Att vara barmhärtig

Vår frälsning är beroende av den barmhärtighet vi visar andra. Ovänliga och grymma ord eller hänsynslösa grymma handlingar mot människor eller djur, även om det rör sig om vedergällning, berövar gärningsmannen hans anspråk på barmhärtighet när han har behov av barmhärtighet på domens dag inför jordisk eller himmelsk domstol. Finns det någon som aldrig sårats av förtal av någon som han trodde var hans vän? Kommer ni ihåg den kamp ni måste utkämpa för att avstå från vedergällning? Välsignade är alla som är barmhärtiga, för de ska erfara barmhärtighet!

Att vara fridsstiftare

Fridsstiftare ska kallas Guds barn. Orosstiftare, de som bryter mot lag och ordning, ledare för pöbelhopar, styrs av onda motiv och om de inte upphör med detta, kommer de att bli kända som Satans barn i stället för Guds barn. Dra er undan honom som vill så tvivel genom att ta lätt på heliga ting, för han söker inte frid utan vill sprida förvirring. Den som är grälsjuk eller stridslysten, och vars argument har andra syften än att förklara sanningen, bryter mot den grundläggande princip som Mästaren gav och som är väsentlig för uppbyggandet av ett rikt liv. “Frid och god vilja till människorna på jorden” löd den ängels sång som förkunnade Fridsfurstens födelse (se Lukas 2:14; King James Version) …

Att uthärda förföljelse för rättfärdighets skull

Att vara förföljd för rättfärdighets skull, där sanning, dygd och heder står på spel, är gudalikt. För varje stor sak har det alltid funnits martyrer. Den stora skada som förföljelse kan resultera i är inte en följd av själva förföljelsen utan den tänkbara effekt den kan ha på den som blir förföljd, som därigenom kanske avleds i sin nit för det rättfärdiga i sin sak. En stor del av denna förföljelse kommer av brist på förståelse, för människor är benägna att motsätta sig det som de inte förstår. Annat är en följd av onda avsikter. Men oavsett anledningen tycks förföljelse vara ett så allmängiltigt fenomen för dem som är engagerade i en rättfärdig sak att Mästaren varnade oss: “Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna” (Lukas 6:26).

… Må ni minnas denna varning när ni görs till åtlöje och baktalas på grund av att ni vägrar kompromissa med era normer för avhållsamhet, ärlighet och moral för att vinna människornas gillande. Om ni håller fast vid det som är rätt trots människors hån eller till och med våld, ska ni krönas med evig glädje. Vem vet, kanske kommer några heliga eller till och med några apostlar att återigen behöva ge sina liv för sanningens sak i våra dagar, liksom i forna dagar. Om det skulle ske, må Gud hjälpa dem så att de förblir starka!

När vi under bön begrundar alla dessa lärdomar, kommer vi gradvis att göra den för somliga häpnadsväckande upptäckten att, trots allt, kommer inte Gud att bedöma vårt värde i hans rike utifrån vilka positioner vi har haft bland människorna, ej heller i hans kyrka, utan snarare efter det slags liv vi har levat och det goda vi har gjort, enligt “grundlagen för ett fullkomligt liv”, såsom den uppenbarats i Guds Sons liv.

Låt saligprisningarna blir grundlagen för ert eget liv så att ni får ta del av de välsignelser som utlovas i dem.3

Förslag till studier och diskussion

  • Hur kan vi dagligen inhämta lärdom från den stora lektionsbok som är Kristi liv?

  • Varför är det viktigt, i vår strävan att bli kristuslika, att ofta fråga oss vad det är vi saknar?

  • Vilka erfarenheter har hjälpt dig förstå att vi lär oss evangeliets principer genom att efterleva dem?

  • Hur påverkas vår inställning och vårt uppförande av att inse att vi är beroende av Herren för alla de välsignelser vi får i vårt liv?

  • Vad menas med uttrycket: “Saliga de som sörjer”?

  • Hur kan kärlek till världsliga ting dämpa vår hunger och törst efter andliga ting?

  • Hur hjälper oss hjärtats renhet att se det goda i andra?

  • Hur hjälper oss saktmod att vara starka?

  • På vilka sätt kan vi visa barmhärtighet mot andra i vårt dagliga liv?

Hänvisningar

  1. Decisions for Successful Living (1973), s 40-41, 44.

  2. Stand Ye in Holy Places (1974), s 208-216.

  3. Decisions for Successful Living, s 55-62.