Kapitel 3

Lammet som är slaktat från världens grundläggning

Hur övervinner Jesu Kristi försoning Adams fall och hur möjliggör den för oss att återvända till Faderns närhet?

Inledning

President Harold B Lee lärde att vi måste förstå människans fall för att förstå Frälsarens försoning, som övervann fallets följder och möjliggjorde evigt liv. Han sade: “Det är oerhört viktigt … att förstå fallet, som nödvändiggjorde försoningen - härav Herren Jesu Kristi mission.”¹

President Lee vittnade ofta om Frälsarens gudomliga mission. Utan den skulle vi inte kunna bli befriade från död och synd. Han förkunnade: “Guds Son … hade förmågan att skapa världar, att leda dem. Han kom hit som den enfödde Sonen för att fullgöra en mission, att vara som ett lamm som slaktats före världens grundläggning, att åvägabringa frälsning för alla människor. Genom att ge sitt liv öppnade han dörren för uppståndelsen och undervisade om sättet varpå vi kan få evigt liv, vilket är detsamma som att återvända till Faderns och Sonens närhet. Så stor var Jesus.”²

Detta kapitel handlar om Adams och Evas fall, Frälsarens försoning som övervann fallets följder och villkoren för att få ta del av försoningens alla välsignelser.

Harold B Lees lärdomar

På vad sätt möjliggjordes jordelivets välsignelser genom Adams och Evas fall?

Adam och Eva … hade utövat sin handlingsfrihet och av eget val hade de tagit del av frukten, som de blivit befallda att inte äta av. Sålunda hade de blivit underkastade Satans lag. Som en följd av denna olydnad lät Gud en dom drabba dem. De skulle lära sig att Gud, förutom att han är en barmhärtig Fader, också är en rättvis Fader, och när de brutit lagen var de underkastade straffet och blev följaktligen utdrivna från den vackra lustgården. De drabbades av alla de otrygga omständigheter som varit människans lott sedan dess. De skulle lära sig att de som en följd av sin olydnad hade fått ett rättvist straff. De var tvingade att förtjäna sitt bröd i sitt anletes svett, för nu hade de blivit dödliga.

… Smärta, elände, död, blev följden därav, men med denna smärta, liksom med våra egna erfarenheter därav, kom det en kunskap och insikt som aldrig skulle ha kunnat uppnås förutom genom smärta …

Förutom att fallet påverkade Adam och Eva, åstadkom det en förändring hos dem, en förändring som påverkade alla människor, hela skapelsen, alla djur, växter - allt slags liv förändrades. Själva jorden blev underkastad döden … Hur det gick till kan ingen förklara, och den som försöker förklara det går långt bortom det som Herren har sagt till oss. Men en förändring kom över hela skapelsen, som från och med denna tidpunkt var underkastad döden. Sedan förföll naturen gradvis till dess att den fysiska döden inträdde och därefter krävdes en återställelse till ett uppståndet tillstånd …

En av de främsta predikningar som hållits, den kortaste predikan som en människa har hållit förmodar jag, hölls av moder Eva …

“Om det icke vore för vår överträdelse, skulle vi aldrig hava haft säd och skulle aldrig hava haft kunskap om gott och ont och känt glädjen över vår återlösning och det eviga livet, som Gud giver till alla de lydiga” (Moses 5:11).

Tillsammans med Eva bör också vi glädja oss över fallet. Fallet som gjorde kunskapen om gott och ont möjlig, vilken möjliggjorde för barn att komma till jorden, möjliggjorde glädje över återlösningen och det eviga liv som Gud ger till alla.

Det gjorde också Adam. Välsignad med den Helige Andens gåva “välsignade Adam Gud och blev fylld och började profetera om alla jordens släkten, sägande: Välsignat vare Guds namn, ty på grund av min överträdelse hava mina ögon öppnats och här i livet skall jag hava glädje och i köttet skall jag åter få se Gud” (Moses 5:10) …

Må Herren ge oss insikt om den stora välsignelse vi fått ta del av, och låt oss i våra tankar och i våra lärdomar hedra det storslagna arv som Adam och Eva har gett till oss, när de genom att utöva sin handlingsfrihet tog del av frukten som gav dem det jordiska livets frön och gav till oss, sina ättlingar under alla kommande generationer, den stora välsignelse varigenom också vi kan känna återlösningens glädje och i vårt kött se Gud och ha evigt liv.³

Hur övervinner Frälsarens försoning fallets följder?

Herren Gud drev ut Adam från Edens lustgård på grund av olydnad och Adam led den andliga döden … Men jag säger till er att Herren Gud gav löftet till Adam att denne inte skulle dö den timliga döden förrän han sänt ut änglar att förkunna omvändelse i hans enfödde Sons namn, att de genom hans död skulle uppväckas till evigt liv (se L&F 29:41-43) … När Adam drevs ut från Edens lustgård led han den andliga döden, som innebär separation från Herrens närhet.⁴

Varför sändes Frälsaren till världen? Mästaren själv besvarade under sin verksamhet denna fråga med följande ord: “Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom” (Johannes 3:17) …

Räddade från vad? Återlösta från vad? Först och främst frälsta från den jordiska döden genom uppståndelsen från de döda. Men vi är också räddade i en annan bemärkelse genom hans försoningsoffer. Vi är räddade från synden.⁵

För de sista dagars heliga innebär frälsning detsamma som befrielse från fångenskap och syndens följder genom gudomlig försorg, att vi är räddade från synd och evig fördömelse genom Kristi försoning.

Jag tror inte att vi har tillgång till någon bättre beskrivning av försoningens plan än den som finns i Jakobs skrifter, i Mormons bok, i det nionde kapitlet av 2 Nephi. Jag vill därför fästa er uppmärksamhet på detta och vädjar till er att noggrant läsa denna kostbara utläggning om och om igen:

“O, huru stor är icke vår Gud, Israels Helige, i barmhärtighet! Ty han frälser sina heliga från det hemska vidundret, djävulen, från död och helvete och den sjö av eld och svavel, som är oändligt kval.

O, huru oändlig är icke vår Gud i helighet! Ty han vet allting, och intet finns, som han icke vet.

Han kommer in i världen på det han må frälsa alla människor, om de vilja hörsamma hans röst, ty se, han lider alla människors smärtor, ja, varje levande skapelses smärtor, både män, kvinnor och barn, som tillhöra Adams ätt.

Han lider detta, på det att uppståndelsen måtte komma till alla människor, så att alla kunna stå fram för honom på domens stora dag.

Han befaller alla människor att omvända sig och bliva döpta i hans namn, med fullkomlig tro på Israels Helige, annars kunna de ej bliva frälsta i Guds rike.

Om de icke vilja omvända sig och tro på hans namn samt bliva döpta i hans namn och uthärda intill änden, måste de bliva fördömda, ty Herren Gud, Israels Helige, har talat det” (2 Nephi 9:19-24).

Här finns en definition av … personlig frälsning, som kommer till var och en, beroende på var och ens uppförande och sätt att leva. Men vi har också något som vi kallar för “allmän [frälsning], som kommer alla människor till del, oavsett om de är goda eller onda, rika eller fattiga, eller när de har levat - det har ingen betydelse. Samtliga har tillgång till försoningens och uppståndelsens välsignelser som en fri gåva som en följd av Frälsarens försoningsoffer …

Genom dessa grundläggande lärdomar framgår alltså tydligt att hela människosläktet kommer att frälsas genom den försonande kraften, för såsom i Adam alla dör så kommer alla att göras levande genom Kristus, utan undantag. Även förtappelsens söner, som har begått den oförlåtliga synden, kommer att uppstå tillsammans med de andra av Adams efterkommande … Detta kungörs i trosartiklarna: “Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar” (Trosartikel 3).⁶

Hur får vi tillgång till försoningens alla välsignelser genom att tro på Jesus Kristus och vara lydiga?

Det faktum att kunskapen om Frälsaren och hans gudomliga mission är nödvändig inskärptes av Mästaren vid ett tillfälle när han sade till de fariséer som samlats runt omkring honom, vilket de vanligtvis gjorde för att genera eller snärja honom: “Vad anser ni om Messias?” (Matteus 22:42.) …

Under hans verksamhet fanns det personer som uttalade sig om Mästaren utan att tro på honom. I hans hemstad Nasaret hade de hånfullt sagt:

“Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? … Så blev han en stötesten för dem” (Matteus 13:55, 57) …

Till skillnad från detta … förkunnade trofasta efterföljare som Petrus, den främste av apostlarna, följande: “Du är Messias, den levande Gudens son” (Matteus 16:16) - och hans trofasta Marta sade: “Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skall komma hit till världen” (Johannes 11:27). Och en annan av hans lärjungar, Tomas, uttryckte sitt vittnesbörd med följande enkla ord efter att ha sett och rört vid den uppståndne Herren: “Min Herre och min Gud” (Johannes 20:28).

Jag tänker nu på två händelser som bildar en motsats till varandra. En kär vän tog emot ett av dessa ödesdigra budskap: “Tyvärr måste vi meddela att er pojke har dödats i strid.” Jag besökte hans hem, och där såg jag den nedbrutna familjen, som ägde allt det pengar kan köpa - rikedom, ställning, allt det som världen kallar för hedervärt - men nu hade deras förhoppningar och drömmar gått i kras. De försökte greppa någonting som de inte hade levat för att uppnå och inte tycktes hitta i fortsättningen. Den tröst de hade kunnat få infann sig inte.

Jag jämförde detta med något jag blev vittne till på de sista dagars heligas sjukhus för omkring 6 månader sedan, när en av våra kära och trofasta missionspresidenter långsamt höll på att dö. Han hade svåra smärtor, men i sitt hjärta kände han glädje eftersom han visste att människan lär sig ofta att lyda genom lidande och få rätten till umgänge med honom som har lidit mer än någon av oss kan lida. Han upplevde också den uppståndne Herrens kraft.

Idag bör vi fråga oss själva, som svar på den fråga som Mästaren ställde på sin tid: “Vad anser ni om Messias?” Ja, vi borde fråga: “Vad anser vi om Kristus?” och sedan göra det lite mer personligt och fråga: “Vad anser jag om Kristus?” Anser jag att han är min själs Återlösare? Anser jag, utan tvivel i mitt sinne, att han uppenbarade sig för profeten Joseph Smith? Tror jag att han upprättade sin kyrka på jorden? Godtar jag honom som denna världs Frälsare? Är jag trogen mina förbund, som i dopets vatten innebar, om jag förstod dem rätt, att jag skulle stå som ett vittne om honom under alla tider och i allting och överallt var jag än är, till och med i döden?⁷

Herren kommer att välsigna oss enligt vår grad av lydnad till hans bud. Nephi … sade:

“Ty vi arbeta flitigt med att skriva för att förmå våra barn och likaledes våra bröder att tro på Kristus och låta försona sig med Gud, ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta” (2 Nephi 25:23).

Frälsarens blod, hans försoning, kommer att frälsa oss, men först när vi gjort allt vi kan för att frälsa oss själva genom att lyda hans bud. Samtliga principer inom evangeliet är byggda på löften. Lydnad till dessa principer uppenbarar den Allsmäktiges planer för oss.⁸

Var och en måste göra allt han kan för att frälsa sig från synden. Därefter kan han göra anspråk på välsignelserna som Israels Heliges återlösning medför, nämligen att hela människosläktet kan bli frälst genom att lyda evangeliets lagar och förordningar.

Jesus försonade inte bara för Adams överträdelser utan för alla människors synder. Men återlösning från personliga synder beror på personliga ansträngningar. Var och en döms efter sina gärningar.

Skrifterna gör det klart att även om alla kommer att uppstå, så kommer endast de som lyder Kristus att få den större välsignelsen som utgörs av evig frälsning. Paulus talade om Jesus när han förklarade för hebréerna att “för alla som lyder honom [blev han] den som bringar evig frälsning” (Heb 5:9) …

Min ödmjuka bön är att alla människor överallt i högre grad ska kunna förstå vilken betydelse Frälsarens försoning har för alla människor, han som har gett oss frälsningsplanen som leder oss till evigt liv, dit där Gud och Kristus bor.⁹

Förslag till studier och diskussion

Hur skulle du besvara frågan: “Vad anser du om Kristus?”
Varför kallas Frälsaren för “det lamm som är slaktat från världens grundläggning”? (Se Upp 13:8; Folkbibeln.)
På vilka sätt var fallet både en välsignelse och en prövning för Adam och Eva? Hur är det också en källa till både glädje och sorg för oss?
Vilken slags kunskap och insikt kan vi endast få genom att uthärda jordelivets vedermödor och prövningar?
Vad menas med den andliga döden? Hur övervinns den?
Vilka av försoningens välsignelser kommer till hela människosläktet som en fri gåva? Vad måste vi var och en göra för att åtnjuta försoningens välsignelser?
Vad lär oss president Lees två berättelser om människor som ställdes inför döden, om vikten av tro på Jesus Kristus?
Vilka upplevelser har du haft som har stärkt ditt vittnesbörd om Frälsarens försoning?
På vad sätt leder oss försoningen “till evigt liv, dit där Gud och Kristus bor”?