Kapitel 14

Kärlek i hemmet

Hur kan föräldrar stärka kärlekens band mellan sig själva och sina barn?

Inledning

“Familjen är av största vikt i vårt sökande efter upphöjelse i vår himmelske Faders rike”, lärde president Harold B Lee.¹ Med denna höga målsättning i åtanke talade han ofta om kärlekens betydelse i stärkandet av familjebanden. Han uppmuntrade föräldrar och barn att tillämpa andan i Elia mission på sina levande familjemedlemmar och att vända deras hjärtan mot varandra i kärlek. Han sade:

“Ni har dragit er till minnes något som ni bara har tillämpat på tempelarbete - profeten Elias mission som Malaki formulerade den och som den upprepades i en nutida uppenbarelse: ‘Se, jag skall uppenbara prästadömet för eder genom profeten Elias hand, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall inplanta i barnens hjärtan de löften, som givits till fäderna, och barnens hjärtan skola vända sig till sina fäder. Om så icke vore, skulle hela jorden läggas öde vid hans tillkommelse/ (L&F 2:1-3.)

Idag har detta skriftställe otvivelaktigt fått en ännu större betydelse. Om inte barnens hjärtan vänds till deras fäder, och föräldrarnas hjärtan vänds till barnen i vår tid, i jordelivet, så kommer jorden att ödeläggas vid hans tillkommelse. Det har aldrig funnits en tid då det funnits ett så stort behov som idag i de sista dagars heligas hem och i världen i stort. Mycket av det som plågar dagens ungdomar är en följd av hemmens förfall. Fädernas hjärtan måste vändas till sina barn och barnens hjärtan till sina fäder om denna värld ska räddas och människorna bli beredda för Herrens ankomst.”²

Harold B Lees lärdomar

Hur kan vi uppmuntra till större kärlek och lycka i våra hem?

Det har varit min förmån att tillsammans med de andra general- auktoriteterna ofta få besöka de bästa hemmen bland vårt folk, och det är från dessa besök som jag har snappat upp … några av de element som bygger upp styrka och lycka i hemmet. …

Jag ser hur dessa familjemedlemmar visar respekt mot varandra, hur pappan är öm mot mamman och mamman mot pappan. Inga gräl, åtminstone inget käbbel inför barnen. Missförstånd reds ut på ett förnuftigt sätt. Jag såg ett sådant hem med nio förtjusande barn där barnen bar vittne om det faktum att de aldrig hört sin pappa och mamma gräla. Följden är nu att i dessa barns nio hem, efter denna period av undervisning, och deras föräldrars goda exempel, att det finns ytterligare nio förtjusande trygga familjer som är lyckliga tillsammans …

Att uppehålla andliga kontakter, hålla familjeböner och ständigt fullfölja plikterna i kyrkan har alltsammans tillhört det som har hjälpt dessa hem att vara framgångsrika.³

Det kom en far till mig för några år sedan som våndades över det faktum att samtliga medlemmar i hans familj - samtliga av hans barn - hade problem i sina egna familjer, nu då de hade gift sig. Han sade till mig med stor sorg i rösten: “Vad i hela världen är det för fel på min familj eftersom de alla har problem? Ingen av dem har ett lyckligt, harmoniskt hem.” Jag sade det inte, men jag såg denne mans hem när barnen satt runt middagsbordet och fortfarande var ogifta. Jag såg själviskhet, ovillighet att göra uppoffringar för de andras välfärd. Jag upplevde skrik, munhuggning, slagsmål och oljud. Jag visste hur de hade uppfört sig i sin ungdom. Jag var inte förvånad över att de inte hade lyckliga hem.⁴

Lycka är en följd av osjälviskt tjänande. Och endast de hem är lyckliga där dagliga uppoffringar görs för varandras lycka.⁵

Kärlek till Gud är inte något man får bara genom att be om det. Det var Johannes som sade: “Om någon säger: “Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett” (1 Joh 4:20). Man kan inte älska Gud och därefter förakta den broder som man umgås med. Den man som tror att han är en andlig jätte samtidigt som hans hem är i oordning som en följd av försummelse och underlåtenhet att ta hand om sin hustru och sina barn, den mannen utvecklar inte kärlek till Gud i sitt liv.⁶

Låt oss inte glömma Paulus kloka ord när han sade att vi skulle “visa” kärlek till personerna i vår omgivning, särskilt till dem som kanske är nedtryckta av sorg (se 2 Kor 2:7-8). Petrus sade ungefär samma sak i Första Petrusbrevets första kapitel, när han vädjade till medlemmarna att inte bara utöva “uppriktig kärlek” utan också se till att “älska varandra av hela sitt hjärta” (se 1 Pet 1:22). I riket är vår förmåga till kärlek en nödvändighet eftersom vi lever i en tid när “människornas kärlek skall kallna” (L&F 45:27)⁷

Stärk era familjeband och var uppmärksamma på era barn … Förvissa er om att hemmet görs till en fästning som barnen kan komma till för att få den förankring de behöver i denna tid av oro och svårigheter. Då kommer kärleken att flöda över och er glädje att öka.⁸

Hur kan fäder och mödrar visa större kärlek till sina barn?

Jag hade en erfarenhet som lärde mig någonting som morfar. Det var på kvällen före en dansfestival [som anordnats av kyrkan] på en stor arena och min dotters två äldsta barn … ställde till med problem för henne, som hon kallade det. Därför sade jag: “Skulle du uppskatta om jag tar med dina två pojkar till dansfestivalen?”

Hon sade: “O, pappa, jag blir så glad om du gör det.”

Jag visste inte vad jag gav mig in på … När festivalen började visste jag inte att det var så stor skillnad på en sjuåring och en fem- åring. Sjuåringen var hänförd över det som hände nere på fotbollsplanen. Men femåringen - han kunde inte vara uppmärksam särskilt länge. Han vred på sig och sedan ville han gå och ta en varm korv, och han ville gå och få någonting att dricka och sedan ville han gå på toaletten. Han rörde på sig hela tiden. Och här satt jag bland publiken tillsammans med generalauktoriteterna, och de log när de såg hur denna lilla show pågick och hur jag försökte dra min dotterson hit och dit, i ett försök att få honom att uppföra sig. Slutligen vände sig denna lilla femåring mot mig och slog mig på ena kinden med sin lilla knytna näve och sade: “Morfar, knuffa mig inte!” Och ni ska veta att det gjorde ont. I skymningen tyckte jag mig kunna se mina bröder småskratta en aning när de bevittnade vad som pågick. Min första tanke var att ge pojken ett kok stryk, för det var vad han förtjänade. Men jag hade sett hans lilla mor göra någonting. Jag hade sett hur han hade haft ett vredesutbrott och hon hade sagt: “Man måste älska sina barn när de är som minst värda att älskas.” Därför tänkte jag att jag skulle pröva det.

Så jag tog upp honom i mina armar och sade till honom: “Min pojke, morfar älskar dig. Jag vill att du ska växa upp och bli en fin, stor pojke. Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, min pojke.” Hans lilla arga kropp började [slappna av], han lade sina armar runt min nacke och pussade mig på kinden och han älskade mig. Jag hade besegrat honom med kärlek. Och inom parentes sagt hade han besegrat mig med kärlek.⁹

En framgångsrik mor till söner och döttrar kan tala om för er att tonåringar behöver få kärlek och de behöver få kärlek när de är som minst värda att älskas. Fundera över det, fäder och mödrar.¹⁰

Jag erinrar mig en händelse bland mina egna anhöriga då en av mina små dotterdöttrar blev kritiserad av sin pappa för att inte ha tagit hand om sitt rum tillräckligt, bäddat sin säng och så vidare. Med stor känsla sade hon då: “Pappa, varför ser du bara sådant som är fel och aldrig när jag gör något som är bra?” Detta fick pappan att ta sig en allvarlig funderare och den natten lade han ett brev fyllt med kärlek och förståelse under hennes kudde vari han berättade för henne om allt det som han beundrade hos henne. Sålunda började han bygga en bro över de sårade känslor som han väckt genom att ständigt kritisera utan att ge beröm för det som är bra.¹¹

Jag minns en liten händelse när jag var pojke. Vi hade grisar som bökade upp trädgården vilket orsakade stor skada på gården. Far skickade mig flera kilometer bort för att få tag i ett redskap som vi kunde använda för att sätta fast ringar i grisarnas trynen. Vi hade stora svårigheter med att fösa ihop dem och få in dem i boxen och medan jag lekte med redskapet som jag skickats iväg för att köpa tog jag i för hårt och det gick sönder. Det vore inte mer än rätt om min pappa hade gett mig en utskällning på platsen efter all den tid och de pengar som gått förlorade. Men han bara såg på mig och log och sade: “Tja, min son, jag antar att vi inte kan sätta fast ringarna i grisarnas näsor idag. Släpp ut dem så återvänder vi i morgon och försöker göra om det.” Hur mycket älskade jag inte min far för att han inte skällde ut mig för ett oskyldigt litet misstag som kunde ha skapat en klyfta mellan oss.¹²

En far kan behöva disciplinera sitt barn, men han ska aldrig göra det när han är arg. Efteråt måste han visa större kärlek för att inte den som han tillrättavisat ska hålla honom för en fiende (se L&F 121:43). Herren förbjude att ett barn ska uppleva sin far eller mor som en fiende.¹³

Föräldrar, kom ihåg att nu har ni ert tillfälle. Även om ni känner er stressade när ni kämpar er fram med ett bångstyrigt barn så upplever ni nu de lyckligaste och mest gyllene åren av era liv. Var snäll mot dem när ni stoppar om dem i sängen på kvällen. Låt dem höra en vänlig röst mitt ibland alla de arga, hemska röster som de kommer att få höra under livets gång. Låt det finnas ett ankare som dessa små kan vända sig till när allting annat sviker. Må Herren hjälpa er att göra detta.¹⁴

En läkare kom på besök till mig. Han är hjärnkirurg … [Hans] lilla barn hade fått en släde i julklapp och det fanns ingen snö. Den första snön kom ungefär trettio dagar efter jul det året. [Doktorn] sade, när han rusade iväg till sjukhuset: “När jag kommer hem ska vi ut och åka pulka i snön.” Den lille pojken svarade: “Nej, det kommer du inte alls att göra pappa, du har inte tid för mig.” Hela morgonen hade han oroats över denna barnsliga anmärkning eftersom han helt riktigt hade tillbringat så mycket tid på sitt arbete att han inte hade tagit sig den tid med sina små barn som han borde ha gjort. Hans bekymrade fråga löd därför: “Kan du berätta lite grann för mig om hur jag kan få balans i mitt liv? Eftersom hjärnkirurgin utvecklas så snabbt i dessa dagar skulle jag kunna begrava mig i den och inte tänka på någonting annat för att kunna hålla jämna steg med mitt yrke.” Under vårt samtal kom vi fram till att en man har ansvar för sig själv, för sin familj, för kyrkan och han har ansvar för sitt yrke. För att kunna ha ett balanserat liv måste han försöka finna de vägar varigenom han kan utföra tjänande inom vart och ett av dessa områden.¹⁵

Om en fars kärlek till sina söner är stark och han från deras barndom har gett dem kärleksfulla kramar och låtit dem känna hans värme och ömhet, då tror jag att ett sådant kamratskap kommer att mogna och hålla dem nära varandra när en kris i pojkens liv kräver en stödjande hand från en far som förstår. Mamman som förväntansfullt väntar på sin dotter efter en sen danskväll för att få en godnattpuss, tillsammans med uppskattade förtroenden när dottern är som lyckligast, kommer att bli rikt belönad med sin dotters oförgängliga kärlek som blir en evig mur mot synd eftersom hennes mor litar på henne.

Föräldrar som är alltför upptagna eller för trötta för att låta sig besväras av barnens oskyldiga tumult och skuffar undan dem bort från hemmet av rädsla för att de ska inkräkta på hemmets perfekta ordning, kanske driver dem ut, som en följd av ensamhet, till ett samhälle där synd, brottslighet och otrohet befrämjas. Vad hjälper det en far, som annars är värdig det celestiala riket, om han har förlorat sin son eller dotter på grund av försummelse? Inga av samhällets hjälporganisationer, sociala eller religiösa, kan någonsin kompensera en mor for de själar som gått förlorade i hennes eget hem medan hon försökte rädda mänskligheten eller främja en sak, oavsett hur värdig den är, utanför hemmet.¹⁶

Jag har ofta gett rådet, och jag upprepar det för er igen, till er alla som församlats här: “Det viktigaste arbete ni någonsin kommer att uträtta för Herren, sker inom ert eget hems väggar.” Vi får aldrig glömma bort detta.¹⁷

Vilket inflytande kan föräldrars kärlek ha på barn som gått vilse?

För några dagar sedan fick jag besök av ett bekymrat par. De har en sextonårig dotter som är äldst i familjen och som ger dem en massa problem. Det höll på att ge upp. Jag citerade vad broder Marvin J Ashton sade om att hemmet inte är ett misslyckande så länge som det inte ger upp (se Conference Report, apr 1971, s 15). Detta är sant. Hemmet måste fortsätta att älska och arbeta med [ungdomarna] tills vi har kommit förbi denna farliga ålder. Inget hem har misslyckats förrän det upphör med att försöka hjälpa.¹⁸

Den största manifestation av den Allsmäktiges makt som vi ser idag är hur mänskliga själar återlöses från andligt mörker till andligt ljus. Jag såg och hörde ett sådant underverk nyligen när en man som varit oförbätterlig en stor del av sitt liv, och nu hade nått medelåldern, talade vid sin gamla mors begravning. Hans far och mor hade, i lydnad mot Herrens undervisning, ihärdigt undervisat sina barn, däribland sin son, som energiskt och ohövligt hade motsatt sig deras försök. Trots detta motstånd hade pappan fortsatt i sin roll på det sätt som en trofast far ska göra. Han inte bara undervisade. Varje söndag fastade och bad han, särskilt för sin egensinnige son. Pappan fick, som för att ge honom uppmuntran, se i en dröm hur hans upproriske son vandrade in i en tät dimma. I drömmen såg han hur hans son vandrade ut ur dimman in i ett strålande solljus, renad av äkta ånger. Vi har nu sett hur denne pojke blivit en förändrad man som åtnjutit några av Herrens förnämsta välsignelser i kyrkan och detta som en följd av att hans trofasta föräldrar inte gav upp hoppet om honom.¹⁹

Jag skulle nu vilja säga detta till er mödrar: Förlora inte hoppet om den [upproriska] pojken eller flickan. En dag kan han, likt den förlorade sonen, återvända till det hem som han kom ifrån, likt ett skepp i en storm som återvänder till en trygg hamn.²⁰

En tonåring eller ung person kan komma bort från ett gott hems inflytande och bli vårdslös och egensinnig, men om en god mors lärdomar som undervisats under barndomen har inpräntats i hjärtat, kommer han att återvända till dem för att finna trygghet, som ett skepp till en trygg förankring i stormen ²¹

Ge inte upp hoppet om den pojke eller flicka som befinner sig i det odrägliga tillståndet av [egenkärlek] som en del tonåringar går igenom. Jag vädjar till er för dessa pojkar eller flickor. Ge inte upp hoppet om den pojke eller flicka som befinner sig i det hopplösa tillståndet av oberoende och förakt för familjens regler. Ge inte upp hoppet om honom eller henne när de visar prov på chockerande oansvarighet. Den jag-vet-allt-attityd som den självtillräckliga personen har, gör att han inte vill ha några råd, som för honom bara är detsamma som en predikan från en gamling som inte förstår sig på ungdomar …

Vi har en dotterson som var missionär i Norra brittiska missionen. Han hade inte varit där länge förrän han skickade ett intressant brev i vilket han skrivit att hans föräldrars råd nu påverkade honom på nytt med stor kraft. De är som en bok på en hylla som har funnits där i nitton år och som han just tagit ner och börjat läsa i för första gången. Sådan är er son och er dotter. Ni tror kanske att de inte lyssnar. De tror kanske att de inte lyssnar men en gång kommer kanske ni att bli den bok som de kommer att ta ner och läsa på nytt när de behöver den som mest.

Det finns krafter som börjar verka efter det att föräldrarna har gjort allt de kan för att undervisa sina barn. En sådan kraft påverkade Alma den yngre, som, tillsammans med Mosiahs söner, bestämde sig för att förgöra sin stora fäders verk. Som ni minns sändes en ängel som fick Alma att falla till jorden. Alma låg på marken som om han var död i tre dagar och nätter, och ängeln sade:

“Se, Herren har hört sitt folks böner, liksom ock sin tjänare Almas böner, vilken är din fader. Han har nämligen med mycken tro bett, att du skulle bringas till kunskap om sanningen. Jag har därför kommit för att övertyga dig om Guds makt och myndighet, på det hans tjänares böner måtte bliva besvarade enligt deras tro” (Mosiah 27:14).²²

Det finns kanske inte någon mor eller far som inte sagt: “Må Herren hjälpa mig att leva ‘tjugofem’ timmar varje dag för att kunna ägna mitt liv åt moderskapet och faderskapet, så att inte något av mina barn med rätta ska kunna säga att jag inte gjorde allt som stod i min makt för att övertyga honom att upphöra med det som är fel.” En del av våra barn förblir trofasta och sanna, men andra börjar att gå andra vägar, och ibland förstår vi inte varför. Men må vi alla besluta oss för att vi som föräldrar ska leva nära våra barn, ge råd till dem och ge dem en fast grund bestående av den gudomliga sanningens principer ²³

Förslag till studier och diskussion

Vad har hjälpt er som föräldrar att stärka kärleken mellan er och era barn? Hur kan föräldrar ge akt på vart och ett av sina barns särskilda behov?
Varför bör alltid föräldrarna visa respekt för varandra både offentligt och inom hemmet?
Hur kan föräldrar uppmuntra i hemmet till osjälviskhet och uppoffringar för andras bästa?
Varför är det viktigt för föräldrar att älska sina barn även när de är som minst värda att älskas? På vilka sätt kan föräldrar visa sin uppskattning för de goda ting som deras barn gör?
Hur kan föräldrar finna en balans mellan de krav som ställs i familjen, kyrkan och på arbetet?
Vad tror du att president Lee menade när han sade att “det viktigaste arbete ni någonsin kommer att uträtta för Herren, sker inom ert eget hems väggar”?
Hur hjälper evangeliet föräldrar att förhindra att deras barn går vilse? Varför är det viktigt att inse att våra barn, även efter att vi gjort allt vi kan, ändå kommer att fatta en del felaktiga beslut? Vilken tröst skänker evangeliet de trofasta föräldrar som fortsätter att älska och arbeta med sina barn?