Varför är vi medlemmar i den enda sanna kyrkan?
Den värdefullaste kraft vi kan äga är den skatt som utgörs av ett personligt vittnesbörd om vår Herre Jesus Kristus.
Varför är vi medlemmar i den enda sanna kyrkan? Även om jag inte kan besvara den frågan åt alla kyrkans 13 miljoner medlemmar, vill jag ur hjärtat ge några svar som troligen stämmer överens med era egna svar.
Evighetens rikedomar
”Se, den som äger det eviga livet är rik.” (L&F 6:7)
Rikedom var inte någon del av min barndom. Vi var en familj på fem personer: min far och fyra syskon. Min mor dog när jag var fem. Min fars knappa inkomst gick åt till att köpa mat åt oss. Alla klädinköp sköts på framtiden, så länge som möjligt.
En dag var jag lätt missnöjd och gick till min far och sade: ”Pappa, varför köper du inte skor åt mig? Titta på de här, de är utslitna och man ser min stortå genom hålet i skon.”
”Det fixar vi”, sade han och putsade mina skor blanka med lite svart skokräm. Sedan sade han: ”Vi har fixat dem.”
”Nej”, sade jag, ”man ser fortfarande min stortå.”
”Det fixar vi också”, sade han. Han tog fram skokrämen igen, satte lite grann på min tå och inom kort var den lika blank som mina skor. Så jag lärde mig tidigt i livet att lyckan inte beror på pengar.
Med tiden undervisade ett par missionärer oss om det återställda evangeliets rikedomar, läran om frälsningsplanen och eviga familjer. Vi blev döpta, och när min far började verka i sin kallelse som distriktspresident var hans första mål att resa till templet och få de välsignelser som denna uppoffring skulle ge. Resan tog 15 dagar och var på nära 800 mil. Det var en resa fylld av svårigheter och bakslag, dåliga vägar, obekväma bussar. Vi visste inte ens vägen, men vi hade stora förhoppningar om de förrättningar som vi skulle delta i.
När vi kom till Mesa i Arizona körde vi en gata fram och i slutet av den gatan såg vi Herrens hus, lysande och vackert. Jag minns den glädje som fyllde våra hjärtan — vi brast alla ut i sång och prisade Gud, och tårarna rann nerför många heligas kinder.
Senare i templet föll vi på knä som familj för att höra de vackra löftena om en evig familj, med visshet om att vår mor, även om hon var frånvarande, nu var vår mor för evigt, och vi upplevde den frid man känner när man vet att man är en evig familj.
Löftet om evigt liv gav oss evighetens skatter! ”Se, den som äger det eviga livet är rik.” (L&F 6:7)
Det återställda prästadömet
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är en kyrka av präster, ”ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk”. (1 Pet 2:9)
Den återställda kyrkan ger varje hem en prästadömsbärare som har Guds fullmakt till att välsigna. Hur ofta har jag inte kunnat höra ett barns lilla ljuva röst i mitt hem som frågar: ”Pappa, kan du ge mig en välsignelse?” och lagt händerna på hans eller hennes huvud när de haft ont eller haft det svårt, och gett dem en välsignelse som utlovat tröst och läkedom och sedan upplevt prästadömets inverkan och dagen därpå fått höra den lilla rösten säga: ”Tack, pappa, jag har sovit jättegott.” Vi behöver inte gå ut och leta efter någon som har den kraften — den finns bland oss! Vilken välsignelse det är att kunna undervisa våra barn om den principen! Det här är den enda kyrkan på jorden som erbjuder familjer en sådan välsignelse.
Genom denna kraft kunde jag ordinera mina söner till prästadömet och ge dem Guds fullmakt att utföra hans förrättningar.
Detta är ytterligare ett skäl till att jag är medlem i denna kyrka, därför att prästadömets kraft återigen finns på jorden och har nått ända till våra hem.
Vårt personliga vittnesbörd
Den värdefullaste kraft vi kan äga är den skatt som utgörs av ett personligt vittnesbörd om vår Herre Jesus Kristus och om hans återlösande kraft.
Vi får ett vittnesbörd när vi lever värdigt och ber om det i bön. ”Anden skall givas eder genom trons bön” (L&F 42:14), sade Herren till oss genom profeten Joseph.
När min son Daniel var sex år gammal märkte han att jag var ängslig eftersom jag skulle bevista en stavskonferens. Jag var osäker på vad jag skulle undervisa de heliga om. Han kom till mig och sade: ”Det är jättelätt, pappa.” Det är så barn ser på allting i livet.
”Eftersom det är så lätt”, sade jag, ”berätta då för mig vad jag kan tala till dem om.”
”Tala till dem om bön”, sade han.
”Det är ett bra ämne”, sade jag, ”men de har redan hört så många tal om bön — vad skulle jag kunna säga som är nytt?”
”Det är också jättelätt, pappa. Säg så här: ’Innan ni börjar tala med vår himmelske Fader, tänk då först på vad ni vill säga till honom.’”
”En utmärkt idé”, sade jag. “Och sedan?”
“Ja, när ni har tänkt på det, säg då det till honom! Och när ni är färdiga, vänta då och se om han har något som han vill säga till er.”
Genom våra böner talar Anden till vår ande och vittnar för oss om att vår Frälsare är en verklighet.
Jag förundras över den kärlek min Frälsare Jesus Kristus visade genom att komma ner från sin himmelska boning till en värld där de flesta förkastade hans budskap, och trots att de inte hade makten att ta livet av honom, dömde de honom till döden. Kristus betalade för mina synder, för mina sjukdomar, lidanden och smärtor. Hans smärta var obeskrivlig. Lukas nämner bara att ”hans svett blev som blodsdroppar”. (Luk 22:44)
Detta är det främsta skälet till mitt medlemskap i kyrkan — att den Helige Anden har uppfyllt mitt hjärta och låtit mig få veta att Kristus lever, att han är min Frälsare, att han betalade för mina synder och har berett vägen för mig så att om jag lyder hans bud jag då kan få alla andra välsignelser som utlovats.
För några veckor sedan dog också min far, och jag är nu mer tacksam än någonsin tidigare mot Gud för rikedomen och skönheten som finns i hans lära.
För att familjelivet kan fortsätta bortom dödens tröskel. För att ett konungsligt prästadöme har återställts till jorden. Och för att Anden har talat till min ande och gett mig ett vittnesbörd om att min Frälsare Jesus Kristus lever och att jag genom hans medling och förbön — om jag är trofast — kan få bo hos honom. Av dessa och andra skäl är jag medlem i den enda sanna kyrkan på jordens yta, och för det kommer jag att vara evigt tacksam. I Jesu Kristi namn, amen.