Små och enkla medel
Må vi på nytt upptäcka den gudomliga kraften i dagliga böner, Mormons boks övertygande inflytande och sann hängivenhet när vi tar del av sakramentet.
Alla som dagligen lever efter Jesu Kristi evangelium och uthärdar intill änden kommer att få evigt liv — det har Herren lovat.1 I allt väsentligt är evangeliet enkelt och lätt att förstå, och anpassat efter förmågan hos de svagaste.2 Alma, en profet i Mormons bok, sade: ”Nu kan du måhända mena, att detta är dåraktigt av mig, men … medelst små och enkla medel uträttas mycket stort, och … genom mycket små medel förvirrar Herren den vise och åvägabringar många själars frälsning.”3
Helt nyligen fick jag förmånen att se denna utveckling hos en broder som heter Stan, som hade varit mindre aktiv i omkring fyrtiofem år. Han hade levt ett gott liv och stödde både sin hustru och en son i deras verksamhet som trofasta medlemmar i kyrkan. Ändå valde han av personliga skäl att hålla sig utanför kyrkans gemenskap. Trots det välkomnade han hemlärarna varje månad.
I februari 2006 fick Stan nya hemlärare. Deras första besök var trevligt, men Stan visade inte något verkligt intresse för evangeliet eller för något alls som hade med andliga ting att göra. Nästa besök förändrade inte nämnvärt deras första intryck, även om Stan var lite mer positiv och vänlig. Men under deras tredje besök syntes en märkbar förändring i Stans ansikte och uppträdande. Till deras stora förvåning avbröt Stan dem innan de kunnat presentera sitt budskap, och ställde ett antal tankeväckande frågor. Under samtalet som följde berättade han också om vad han upplevt under den gångna månaden när han och hans hustru hade börjat läsa ett kapitel om dagen i Mormons bok.
Äldste Bruce R McConkie beskrev uttrycksfullt det slags återuppvaknande som Stan upplevde: ”Här är en man som får ett exemplar av denna välsignade bok, börjar läsa den, och fortsätter … tills han har läst hela och hans svältfödda själ fyllts av livets bröd. Han kan inte lägga dess läror åt sidan eller ignorera dem. Det är som om livets vatten flyter in i hans själs ofruktbara öknar, dämpar den andefattiga, tomma känsla som fram till nu har skilt honom från hans Gud.”4
Hemlärarna påmindes om Mormons boks märkliga kraft, och om hur påtagligt Herrens Andes inflytande är när vi läser dess heliga sidor. De förstod också bättre profeten Joseph Smiths uttalande om ”att Mormons bok är den mest korrekta av alla böcker på jorden … och att en människa genom att lyda dess bud kan komma närmare Gud än genom någon annan bok”.5
Stans törst efter kunskap och hans återupptäckt av det återställda evangeliet gjorde att han snart läste mer än ett kapitel om dagen, samtidigt som han rannsakade sin själ djupt och bad innerligt. Till dem som ibland oroar sig för om Herren verkligen hör deras böner, påminner Frälsaren oss:
”Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en sten om han ber om bröd? Eller en orm när han ber om en fisk? …
Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge goda gåvor, genom den Helige Anden åt dem som ber honom?”6
Vår älskade profet, president Gordon B Hinckley, har också gett oss rådet: ”Ni kan inte göra det på egen hand … Ni behöver Herrens hjälp, och det underbara är att ni har möjlighet att be, med förväntan att era böner hörs och besvaras … Han är redo att hjälpa.”7
I augusti 2006 fattade Stan mod och följde med sin alltid lika trofasta hustru till församlingens sakramentsmöte — för första gången på fyrtiofem år. Där, med ett ödmjukt och bedjande hjärta, lyssnade han på de enkla sakramentsbönerna som de unga prästerna uppsände. Eftersom han kände sig ovärdig och förnam djupet och innebörden i denna högst heliga förordning, satt han i djupa och smärtsamma funderingar utan att ta del av brödet eller vattnet under ett antal veckor.
President Joseph Fielding Smith sade i ett kraftfullt vittnesbörd för många år sedan: ”Enligt min uppfattning är sakramentsmötet det allra heligaste mötet av alla möten i kyrkan. När jag tänker på hur Frälsaren och hans apostlar samlades den minnesvärda kvällen då han instiftade sakramentet … fylls mitt hjärta av förundran och jag blir rörd. Jag betraktar denna sammankomst som en av de högtidligaste och underbaraste sedan tidernas begynnelse.”8
Stan fortsatte att studera, be, komma till kyrkan och ta emot goda råd och uppmuntran från sina hemlärare. Så kom dagen när han jublande kände sig redo att sträcka fram handen och ta del av det dyrbara sakramentet. När vi värdigt, eftertänksamt och vördnadsfullt tar del av det heliga sakramentet, kan vi få del av ”gudomlig natur”,9 tack vare Kristi försoning och den Helige Andens kraft.
När Stan blev aktiv i kyrkan igen fick han en kallelse och några månader senare ordinerades han till äldste. I juli 2007 knäböjde Stan och hans hustru på var sin sida om altaret i Herrens hus och vigdes för tid och all evighet genom Guds myndighet och eviga lag.10
Bröder och systrar, må vi på nytt upptäcka den gudomliga kraften i dagliga böner och Mormons boks och de heliga skrifternas övertygande inflytande. På söndagarna, när vi tar del av sakramentet, må vi då göra det i en anda av sann hängivenhet till honom som är alltings upphovsman.11
Tack vare våra största och mycket begränsade ansträngningar, och tack vare Herrens oändliga godhet, ”uträttas mycket stort” medelst ”små och enkla medel”.
Slutligen vill jag till dessa heliga ting lägga mitt eget vittnesbörd och min fasta övertygelse, i Jesu Kristi namn, amen.