Höj ribban

Äldste L Tom Perry

I de tolv apostlarnas kvorum

Se till att ni lätt uppfyller minimikraven för heltidsmissionärer och att ni ständigt höjer ribban.

Förra månaden hade jag förmånen att vara med på ett seminarium med missionspresidenterna i området Nordamerika Väst. Min son Lee fanns bland missionspresidenterna. Han hade kallats att verka innan jag hade fullgjort mitt ettåriga uppdrag i områdespresidentskapet för Centrala Europa. Tre långa år hade gått sedan jag sist hade haft tillfälle att umgås med honom förutom några korta besök då jag åkt igenom hans område på andra uppdrag.

Efter en välkomstmiddag med alla missionspresidenterna och deras hustrur, gick Lee och jag, med våra hustrur, till mitt hotellrum för att umgås. Vi pratade naturligtvis mest om missionsarbetet. Lee berättade vad som hade hänt med hans missionärer sedan president Hinckley bad oss höja ribban med avseende på vad vi kräver av en missionär. Han rapporterade en märkbar förbättring i hur missionärerna som anlände till hans mission hade förberett sig. Samtalet fick oss att minnas en upplevelse Lee och jag hade haft medan han gick på high school.

Lee var medlem i skolans friidrottslag — han var både löpare och höjdhoppare. Under sommarolympiaden 1968 i Mexico City blev världen förtjust i en okänd höjdhoppare som hette Dick Fosbury. Han hade experimenterat in en ny hoppteknik som innebar att han sprang fram mot ribban diagonalt och sedan vände sig och hoppade baklänges över ribban. Idag kallas det för fosburyfloppen.

Som så många andra fascinerades Lee av den här nya tekniken, men han hade ingenstans att öva på den förrän det nya skolåret började. Jag kom hem en kväll och fann att han börjat träna fosburyfloppen i vår källarvåning. Han hade gjort en provisorisk hoppställning av staplade stolar och hoppade över ett kvastskaft som låg placerat över stolarna. Soffan var landningsdyna. Jag insåg genast att soffan inte skulle klara en sådan behandling så jag satte stopp för hans inomhushöjdhopp. Istället bad jag honom följa med mig till en sportaffär där vi köpte skumgummi till en landningsdyna och stolpar och en ribba så att han skulle kunna fortsätta med sina höjdhopp utomhus.

Efter att ha experimenterat med fosburyfloppen, beslöt sig Lee för att återvända till dyktekniken han använt tidigare. Hela sommaren igenom och in på hösten tränade han höjdhopp i många timmar ute i trädgården.

En kväll när jag kom hem från arbetet var Lee därute och övade på sina höjdhopp. Jag frågade: ”Hur högt ligger ribban?”

Han sade: ”1,74 meter.”

”Varför just den höjden?”

Han svarade: ”Man måste kunna hoppa så högt för att få delta i statstävlingen.”

”Hur går det för dig?” frågade jag.

”Jag klarar den varje gång. Jag har inte rivit den.”

Mitt svar: ”Låt oss höja ribban och se hur du klarar dig då.”

Han svarade: ”Då kanske jag river ribban.”

Jag frågade: ”Om du aldrig höjer ribban, hur kan du då någonsin få veta din potential?”

Vi höjde alltså ribban, först till 1,77 m, sedan till 1,80 m och så vidare, alltmedan han försökte förbättra sina hopp. Lee blev en bättre höjdhoppare därför att han inte nöjde sig med att bara klara av det lägst satta höjdkravet. Han lärde sig att även om han skulle missa, så ville han fortsätta höja ribban för att bli den bästa höjdhopparen han kunde bli.

Den här upplevelsen med min son fick mig att tänka på ett tal som äldste M Russell Ballard höll på prästadömssessionen under oktoberkonferensen 2002, där han uppmanade de unga männen i kyrkan att bli den bästa generationen missionärer. Han tillkännagav att ribban som utgjorde minimikraven för missionstjänst hade höjts. Han instruerade de unga männen i aronska prästadömet att förbereda sig mer energiskt för att nå detta nya och högre minimikrav. Han gav också instruktioner till fäder, biskopar och stavspresidenter om att hjälpa unga män förbereda sig för att verka som heltidsmissionärer. (Se ”Den bästa generationen missionärer”, Liahona, nov 2002, s 46–49.)

I sitt avslutningstal på samma prästadömsmöte nämnde president Hinckley äldste Ballards tal. Han sade: ”Äldste Ballard har talat till er om missionärer. Jag vill understryka det han sagt. Jag hoppas våra unga män och våra unga kvinnor ska möta den utmaning han framlagt. Vi måste höja ribban när det gäller värdighet och kvalifikationer för dem som går ut i världen som ambassadörer för Herren Jesus Kristus.” (”Till prästadömets män”, Liahona, nov 2002, s 57)

Kort därefter, i ett brev daterat den 11 december 2002, instruerade första presidentskapet kyrkans ledare om principer som rör kraven på heltidsmissionärer. Uttalandet löd: ”Att få verka som heltidsmissionär är en förmån för dem som kallats genom inspiration av kyrkans president. Biskopar och stavspresidenter har det stora ansvaret att utse värdiga, kompetenta medlemmar som är andligt, fysiskt och känslomässigt förberedda för detta heliga tjänande och som utan förbehåll kan rekommenderas. De personer som inte uppfyller de fysiska, psykiska och känslomässiga krav som ställs på en heltidsmissionär befrias därigenom från detta ansvar och bör inte rekommenderas. De kan kallas att verka i andra givande ämbeten.”

Ribban höjdes av kyrkans ledare och minimikraven på att verka som heltidsmissionär är nu fullständig moralisk värdighet, fysisk hälsa och styrka, intellektuell, social och känslomässig utveckling. I alla höjdhoppstävlingar krävs det att varje hoppare börjar på samma minimihöjd. Höjdhopparen kan inte be att få starta på en lägre höjd. På samma sätt borde ni inte förvänta er att kraven ska sänkas så att ni kan gå ut som heltidsmissionär. Om ni vill gå ut som missionär måste ni uppfylla minimikraven.

Men när ni en gång har uppfyllt minimikraven, borde ni då inte fortsätta att höja ribban? Jag ställer samma fråga som jag ställde till min son för så många år sedan: ”Om du aldrig höjer ribban, hur kan du då någonsin få veta din potential?” Min uppmaning till er är att inse att det finns ett minimikrav — och att ni måste nå det för att kunna verka som heltidsmissionär — men stanna inte där. Den bästa generationen missionärer kommer inte att uppnå sin potential om ni inte fortsätter att höja ribban.

Låt mig ge några förslag på vad ni kan göra för att lägga ribban ännu högre i förberedelsen för att verka som missionär.

Det fysiska minimikravet för en heltidsmissionär avser en blivande missionärs fysiska hälsa och styrka. På en missionärsrekommendation ställs till exempel frågan om ni kan arbeta 12 till 15 timmar om dagen, gå mellan 1 och 1,5 mil varje dag, cykla mellan 1,5 och 2,5 mil varje dag och dagligen gå i trappor. Missionsarbete är hårt arbete, och heltidsmissionärer måste vara i god fysisk kondition för att kunna verka. För att höja ribban till en högre fysisk standard kan ni utöka er konditionsträning.

Ni kan också förbättra ert yttre. En missionär förväntas klä sig på ett visst sätt, ge ett snyggt och rent intryck som innefattar lämplig frisyr, slätrakat ansikte, en vit och ren skjorta, slips och en välpressad kostym — hela vägen ner till blankputsade skor. Börja förbereda er nu för att verka som heltidsmissionärer genom att anamma en heltidsmissionärs utseende.

Höj ribban när det gäller era intellektuella förberedelser. Ta allvarligt på era studier. Det är viktigt att kunna läsa, tala och skriva på ett intelligent sätt. Öka er kunskap om världen omkring er genom att läsa goda böcker. Utveckla goda studievanor. Tillämpa sedan era förbättrade studievanor för att lära er om Jesu Kristi evangelium. Läs regelbundet i Mormons bok.

Försumma inte möjligheten att gå på seminarie- och institutkurser. Delta och lär er allt ni kan från skrifterna som lärs ut på dessa utmärkta religionsutbildningskurser. Kurserna förbereder er för att presentera budskapet om det återställda evangeliet för dem som ni kommer att träffa. Studera Predika mitt evangelium, särskild de grundläggande lärdomarna i kapitel 3. Varje gång ni ombes att tala i kyrkan eller hålla en hemaftonslektion bör ni inrikta er på dessa grundläggande lärdomar.

I Läran och förbunden 11:21 säger Herren: ”Sök icke efter att förkunna mitt ord utan sök först att erhålla mitt ord och sedan skall din tunga lossas. Då skall du få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft att övertyga människorna, om du önskar det.” Tiden före en heltidsmission är en utmärkt tid att höja ribban och förbereda sinnet genom att inhämta ljus och sanning från Jesu Kristi evangelium.

Ni måste inse att missionsarbetet är känslomässigt krävande. Ert skyddsnät dras bort från er när ni lämnar hemmet och går ut i världen. Många av de saker ni gör nu för att hantera känslomässig stress — som att umgås med vänner, vara för er själva, spela videospel eller lyssna på musik — är inte tillåtna enligt reglerna för en missionärs uppträdande. Det kommer att finnas dagar fyllda med avvisningar och besvikelser. Lär er nu att förstå era känslomässiga begränsningar och hur ni bemästrar sådana känslor som kan uppstå under arbetet som heltidsmissionär. Genom att göra detta kan ni höja ribban till högre höjder och skydda er mot känslomässiga svårigheter under missionsarbetet.

President Hinckley nämnde inte detta, men blivande missionärer måste också vara förberedda socialt för att kunna verka som missionär. Fler och fler ungdomar isolerar sig från andra genom att spela videospel, bära hörlurar och prata på mobilen, skicka e-post, sms:a och så vidare istället för att umgås personligen med andra. Mycket av missionsarbetet handlar om att tala med människor ansikte mot ansikte, och om ni inte höjer ribban i utvecklingen av era sociala färdigheter kommer ni att vara oförberedda. Låt mig ge ett enkelt förslag: Skaffa er ett jobb som kräver att ni talar med människor. Som ytterligare motivering: Sätt ett mål att tjäna tillräckligt med pengar från ert del- eller heltidsarbete för att ni ska kunna stå för en betydande del av missionskostnaderna. Jag utlovar stora välsignelser — sociala, fysiska, psykiska, känslomässiga och andliga välsignelser — till varje ung man som själv betalar för en stor del av sin mission.

Personlig värdighet är det andliga minimikravet för att verka som missionär. Detta betyder att ni är värdiga på alla sätt att ingå och hålla de heliga tempelförbunden. Var inte ovärdiga att få välsignelserna som kommer till dem som verkar i detta mycket speciella kall genom att överträda bud som diskvalificerar er från att verka.

Jag ber er inse att fastän er undervisning som missionär kan vara mycket övertygande så är det enbart Anden som omvänder. I Predika mitt evangelium finns en bra beskrivning på vad missionsarbetet handlar om. Där står det: ”Som bemyndigad representant för Jesus Kristus kan du undervisa människor med kraft och myndighet om att ’återlösningen [kommer] i och genom den helige Messias’ och att ingen ’kan bo i Guds närhet utom genom den heliga Messias’ förtjänster, barmhärtighet och nåd’. (2 Nephi 2:6, 8)” (Predika mitt evangelium, s 2)

Vi påminner er om att av den som fått mycket ska mycket utkrävas. Vi vill återigen kalla alla andligt, fysiskt och känslomässigt kvalificerade unga män att komma fram, redo att bli missionärer för Jesu Kristi kyrka. Se till att ni lätt uppfyller minimikraven för heltidsmissionärer och att ni ständigt höjer ribban. Förbered er att vara effektivare i detta stora kall.

Må Gud välsigna er så att detta är er önskan när ni lämnar det här prästadömsmötet och börjar förbereda er för det härliga tjänande som ligger framför er som missionärer för Herren Jesus Kristus. I Jesu Kristi namn, amen.