Sanning: Grunden för rätta beslut
Kunskap om sanning har föga värde om vi inte tillämpar den för att fatta rätta beslut.
Sanningen är ju den enda vettiga grund vi kan fatta visa beslut utifrån, men hur kan vi veta vad som verkligen är sant? Allt fler personer märker att det blir allt svårare att fatta kloka beslut på grund av den informationsspäckade värld vi lever i. Vi tvångsmatas ständigt av en störtflod av råd och marknadsföring som överfaller oss från alla håll genom media, Internet och på andra sätt. I varje givet ämne kan vi få flera passionerat givna och noga framtagna budskap med lösningar. Men två av lösningarna kan ofta vara varandras motsatser. Inte undra på att en del är förvirrade och inte vet hur man fattar rätt beslut.
För att ytterligare komplicera frågan försöker man övertyga oss om att vårt beslut måste vara socialt acceptabelt och politiskt korrekt. Om man begrundar det tillvägagångssättet inser man hur fel det är. Eftersom sociala och politiska ramar varierar stort världen över och kan förändras dramatiskt med tiden, är dåraktigheten i att fatta beslut utifrån dem uppenbar.
Det finns två sätt att finna sanningen på — båda är användbara så länge vi följer reglerna de grundar sig på. Det första är den vetenskapliga metoden. Det kan kräva en analys av data för att bekräfta en teori eller att fastslå en gällande princip genom experiment. Den vetenskapliga metoden är ett viktigt sätt att söka sanning på. Men den begränsas av två faktorer. För det första kan vi aldrig vara säkra på att vi har funnit den absoluta sanningen, trots att vi ofta kommer närmare och närmare den. För det andra kan vi ibland, hur noga vi än tillämpar metoden, få fel svar.
Det bästa sättet att finna sanning på är helt enkelt att gå till källan till all sanning och fråga eller handla enligt inspiration.1 För att det ska fungera måste två saker gälla: För det första osviklig tillit till all sannings källa. För det andra en villighet att hålla Guds bud för att kunna ha en andlig kommunikation med honom. Äldste Robert D Hales har just talat till oss om personlig uppenbarelse och hur man får den.
Den vetenskapliga metoden2
Vad har vi lärt oss av den vetenskapliga metoden för att finna sanning? Låt mig illustrera med ett exempel. Trots alla mina ansträngningar har jag inte ens kommit i närheten av att förstå vidden, djupet och den oerhörda storslagenheten i det som vår helige himmelske Fader Elohim har låtit uppenbara genom den vetenskapliga metoden. Om vi kunde förflytta oss ut i rymden skulle vi först se jorden som astronauterna gjorde. Längre ut skulle vi sitta på första parkett och se solen och planeterna i deras banor. Det skulle se ut som en liten cirkel med planeter mitt bland otaliga glittrande stjärnor. Om vi kunde fortsätta utåt skulle vi få en himmelsk överblick över Vintergatans spiral med över hundra miljarder stjärnor som kretsar kring en axel, där deras bana styrs av tyngdkraften och kretsar kring ett koncentrerat centralt område. Bortom detta skulle vi se en grupp galaxer som kallas för Vågens stjärnhop, som en del anser att vintergatan är en del av, omkring 50 miljoner ljusår bort. Bortom detta finns det galaxer omkring 10 miljarder ljusår bort som Hubbleteleskopet har fotograferat. Det snurrar i huvudet när man tänker på hur långt borta det är eftersom ljuset färdas omkring 300 000 kilometer per sekund. Inte ens från detta fenomenala perspektiv finns det det minsta bevis på att det finns en gräns för Gud Faderns skapelser.
Hur imponerande denna fantastiska bild av himlen än är så finns det något annat som lika starkt bekräftar den ofattbara vidden av vår himmelske Faders förmåga. Om vi skulle färdas i motsatt riktning för att utforska hur materian är uppbyggd skulle vi se en förstoring av en DNA-molekyls dubbelspiral. Detta är den otroliga molekylära struktur som kan kopiera sig själv och som styr vår fysiska kropps uppbyggnad. Vidare forskning skulle föra oss ner på atomnivå, där vi ser de protoner, neutroner och elektroner vi hört talas om.
Om vi skulle tränga djupare in i mysteriet med skapelsens elementära beståndsdelar når vi gränsen för vad vi vet idag. Under de senaste 70 åren har vi lärt oss mycket om materians struktur. En standardmodell över elementarpartiklar och krafterna som verkar mellan dem har tagits fram. Den grundar sig på experiment som har påvisat förekomsten av elementarpartiklar som kallas kvarkar och andra som kallas leptoner. Modellen förklarar hur materian binds samman och bryts upp, men ger ännu inte en tillfredsställande förklaring av tyngdkraften. Vidare anser en del att ännu kraftfullare verktyg än de som använts för att vi ska nå vår nuvarande insikt i materian, kan avslöja ytterligare elementarpartiklar. Så än så länge finns det mer för den vetenskapliga metoden att lära om vår himmelske Faders skapelser.
Vi ser hur den vetenskapliga metoden i hög grad har vidgat vår kunskap när Herren har inspirerat begåvade män, som kanske inte förstår vem som skapade dessa ting eller av vilken anledning de skapades. Många av dem kanske inte ens inser att sådan inspiration ges eller ger Gud äran som källan till deras bidrag. Jag uppmuntrades nyligen då president Henry B Eyring berättade om en upplevelse som hans begåvade far hade då han samtalade med andra framstående vetenskapsmän. Han frågade dem om deras forskning visade på att det fanns en högre intelligens som samordnade allting. De uttryckte alla sin övertygelse om att en sådan intelligens existerar.
Trots sin begränsning antyder vår insikt om vår Faders skapelser att de till större delen består av tomt utrymme. Även det vi anser vara solitt, fast och påtagligt, när man ser på himlavalvets enorma sfär eller in i det minsta materia, är till större delen tomt utrymme som Gud, vår Fader, har fullständig kontroll över och använder för sina upphöjda syften.
Metod: Uppenbarad sanning
Vad har vi lärt oss om sanningen genom uppenbarelse?
För århundraden sedan lät Gud Fadern några av sina profeter se alla hans vidsträckta skapelser genom den Helige Anden. Han förklarade också varför han skapat dem: ”Ty se, mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan.”3 Enok var en av dessa profeter. Han iakttog hur himmelens Gud grät när han såg hur Satans makt och inflytande hade vänt många på jorden till det onda.
Enok förkunnade:
”Huru kommer det sig, att du kan gråta, du som är helig och från evighet till evighet?
”Om en människa kunde räkna alla … miljoner jordar liksom denna, skulle det icke vara en början till dina skapelsers antal; och ditt täckelse är fortfarande utsträckt; och dock är du … rättvis, du är barmhärtig och nådig evinnerligen …
och intet annat än frid, rättvisa och sanning är din trons boning, och barmhärtighet skall gå framför ditt ansikte och icke hava någon ände; huru kan du då fälla tårar?
Herren sade till Enok: Se, dessa dina bröder. De äro mina egna händers verk, och jag gav dem deras kunskap … och … [jag] gav … människan hennes handlingsfrihet.
Till dina bröder har jag sagt och även bjudit att älska varandra och att välja mig, sin Fader, men se, de äro kärlekslösa och hata sitt eget blod.”4
Med rätta sade Gud Fadern till Mose:
”Otaliga världar har jag skapat, och jag skapade också dem för min egen avsikt; och genom Sonen, som är min Enfödde, skapade jag dem …
Det finns många världar … och de äro oräkneliga för människor, men för mig äro alla ting räknade, ty de äro mina och jag känner dem.”5
Kunskap om sanning har föga värde om vi inte tillämpar den för att fatta korrekta beslut. Tänk er ett ögonblick en man, mycket överviktig, som närmar sig en hylla med bakverk. Han tänker: Doktorn sade till dig att inte äta sådant mer. Det är inte nyttigt. De tillfredsställer bara tillfälligtvis din aptit. Du kommer att må dåligt resten av dagen om du äter dem. Du har beslutat dig för att inte äta dem längre. Men sedan hör han sig själv säga: ”Jag tar två wienerlängder och ett par av de där chokladmunkarna. En gång till skadar inte. Jag gör det bara en gång till och det här är sista gången.”
Tro och karaktär
Processen att finna sanning kräver ibland enorma ansträngningar tillsammans med djup tro på vår Fader och hans förhärligade Son. Gud avsåg detta för att du skulle utveckla din karaktär. En värdig karaktär stärker din förmåga att lydigt följa Andens ledning när du fattar viktiga beslut. En rättfärdig karaktär är vad du blir. Den är viktigare än det du äger, det du har lärt dig och de mål du har uppnått. Den gör att man kan lita på dig. En rättfärdig karaktär utgör grunden till andlig styrka. Den gör det möjligt för dig att i prövningarnas stund fatta svåra, ytterst viktiga beslut, till och med när de verkar överväldigande.
Jag vittnar om att varken Satan eller någon annan kraft kan försvaga eller förstöra din växande karaktär. Det kan bara du göra, genom olydnad.
Sök att förstå och tillämpa denna ytterst viktiga princip i ditt liv: Ditt utövande av tro bygger karaktären. En stärkt karaktär ökar din förmåga att utöva större tro. På så sätt ökar din tillit till att du kan fatta rätt beslut. Och detta stärkande kretslopp fortsätter. Ju mer din karaktär stärks, desto större förmåga har du att utöva trons kraft och få en ännu starkare karaktär.
Vår Fader och hans Son
Med tanke på vidden av det som vi endast kan börja förstå, och utan tvivel inte till fullo begripa, hur tacksamma är vi då inte över att denne Gud med ofattbar makt är vår Fader. Han är en kärleksfull, förstående, medkännande och tålmodig Fader. Han skapade oss som sina barn. Han behandlar oss som en älskad son eller dotter. Han får oss att känna oss älskade, uppskattade, värdefulla och omtyckta. Han har gett oss sin barmhärtighetsplan6 och när vi är lydiga utrustat oss med förmåga att fatta rätta beslut. Han har genom sin helige Son gett oss ett sätt att leva, växa, utvecklas och stadigt gå framåt på den väg som leder till att vi för evigt kan stå under hans vägledning och inflytande.
Jag älskar vår Fader i himlen mer än jag kan uttrycka. I all ödmjukhet bär jag högtidligt vittne om att denne skapelsens Mästare av ojämförlig förmåga är vår barmhärtige helige Fader. Hans älskade Son gav sitt liv i absolut lydnad mot sin Fader för att krossa dödens bojor och bli vår Mästare, vår Återlösare, vår Frälsare. Även om jag inte till fullo förstår all deras makt har jag en viss insikt i deras förmåga att intensivt uttrycka sin kärlek. Jag bär ödmjukt högtidligt vittne om att de lever och älskar oss. I Jesu Kristi namn, amen.