Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i dag
Nu är det dags att fullgöra våra gudagivna plikter i fråga om familjen.
Den 23 september 1995 presenterade första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum ett dokument för kyrkan och världen med titeln ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Jag citerar från det stycke som lyder: ”Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn.”1 Vi lever i en tid då detta råd är ytterst viktigt. Många föräldrar hävdar att de inte har tid för sin familj. Vår tids snabba livsstil och arbete i övermått hindrar föräldrar från att ägna uppmärksamhet åt det som är allra viktigast: att skänka tid, att ge av sig själv åt sin familj.
Herren har sagt oss att varje man är förpliktad att försörja sin familj,2 men det innebär inte enbart att förse familjen med mat och annat som behövs eller önskas. Vi måste också ha tid att undervisa vår familj. Vad är det vi ska undervisa om?
Vår Fader har lärt oss att föräldrar är förpliktade att undervisa sina barn om evangeliet.3 Profeten Lehi var väl medveten om sin plikt att undervisa sina barn. Nephi sade att han hade fått undervisning ”i all [sin] faders lärdom”.4
Herren lärde oss hur vi ska ta hand om vår familj då han sade följande genom sina profeter i tillkännagivandet för världen: ”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor.”5
Vi vet att Gud i århundraden har undervisat oss om hur vi ska beskydda och ta hand om vår familj. Vi vet också och ser att motståndaren angriper familjen. Nu är det dags att använda allt det som vi har undervisats om. Nu är det dags att fullgöra våra gudagivna plikter i fråga om familjen.
President James E Faust gav oss tre nyckelfaktorer när det gäller att beskydda och stärka vår familj:
-
Familjebön. Föräldrar måste undervisa sina barn om att de är Guds barn och därför behöver be till honom dagligen.
-
Familjens hemafton. President Faust sade att familjens hemafton är till för oss alla oavsett vilket skede av livet vi befinner oss i. Vi måste se till att måndagskvällen är fri från alla aktiviteter som hindrar oss från att samla vår familj kring oss.
-
Skriftstudier, enskilt och som familj. Vi måste hjälpa våra barn att stärka sin tro och sina vittnesbörd med hjälp av denna grundläggande vana.6
När vi lyder president Fausts kloka råd, beskyddar vi våra familjemedlemmar mot Satans angrepp och stärker deras tro på och vittnesbörd om Herren Jesus Kristus.
I tillkännagivandet om familjen står det också att ”fadern … enligt gudomlig plan skall … presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet och [att] han har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj. Moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad. I dessa heliga ansvar är fadern och modern skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar.”7
Det är i hemmet som familjen lär sig och tillämpar evangeliets principer. Det krävs stor kärlek för att undervisa och leda en familj. Kärleksfulla mödrar och fäder lär sina barn att dyrka Gud i hemmet. Om en anda av gudsdyrkan genomsyrar hemmet, kommer den andan att utsträckas till alla i familjen. Detta förbereder dem för att göra de uppoffringar som kan krävas för att de ska kunna återvända till Gud och vara tillsammans som familj i all evighet.
Tillkännagivandet om familjen hjälper oss förstå den kärlek Frälsaren talade om då han sade att vi ska ”älska varandra”.8 Han gav oss det främsta exemplet på kärlek, då han sade: ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.”9 Senare sonade han våra synder och gav till sist sitt liv för oss alla.
Vi kan ge vårt liv för dem vi älskar, inte genom att dö för dem utan genom att leva för dem — ge av vår tid, alltid vara närvarande i deras liv, tjäna dem, vara uppmärksamma, tillgivna och visa alla i vår familj och alla människor sann kärlek — som Frälsaren lärde.
Vi vet inte vad som kan hända oss i morgon och det är därför vi redan i dag borde börja visa vår kärlek genom små handlingar, som att ge en kram och säga jag älskar dig till vår hustru och våra barn och andra runtomkring oss.
Jag läste nyligen en text som uttrycker vikten av att inte skjuta upp till morgondagen det man kan göra i dag. I juli i år upplevde Brasilien den värsta flygolyckan i landets historia. Etthundranittionio personer dödades, passagerare, besättning, flygplatsanställda och andra som befann sig på platsen när olyckan inträffade. Den text jag nämnde sägs ha satts upp på flygbolagets anslagstavla av maken till en av flygvärdinnorna som dog i olyckan. Den har titeln ”Det finns ingen morgondag” och är baserad på en dikt av Norma Cornett Marek.
Om jag visste att det här blir sista gången jag ser dig sova,
skulle jag krama dig hårdare. Jag skulle vädja till Herren att skydda dig.
Om jag visste att det här blir sista gången jag ser dig gå ut genom dörren,
skulle jag krama och kyssa dig och ropa dig tillbaka och krama och kyssa dig en gång till.
Om jag visste att det här blir sista gången jag hör dig be,
skulle jag spela in varje gest, varje blick, varje leende, alla dina ord.
Så att jag kunde lyssna på det dag ut och dag in.
Om jag visste att det här blir sista gången,
skulle jag tillbringa en minut eller två med att säga ”jag älskar dig” i stället för anta att du redan vet det.
Om jag visste att det här blir sista gången, vårt sista ögonblick tillsammans,
skulle jag inte vika från din sida, skulle jag tillbringa dagen tillsammans med dig i stället för tänka:
”Det kommer säkert andra tillfällen, så jag kan tryggt låta den här dagen gå förbi.”
Naturligtvis kommer det en dag när vi kan ändra på saker och ting
och vi får en ny chans att handla rätt.
Naturligtvis är det också en dag i morgon när vi kan säga: ”Jag älskar dig!”
Och naturligtvis får vi en ny chans att fråga: ”Kan jag hjälpa dig med något?”
Men det får inte jag!
Du är inte hos mig, och i dag är vår sista dag — vårt avsked.
Därför vill jag säga hur mycket jag älskar dig
och jag hoppas att du aldrig glömmer det.
Det finns inget löfte om en morgondag, varken för unga eller gamla.
I dag kan vara din sista möjlighet att krama din älskades hand och visa allt du känner.
Om du väntar på morgondagen, varför inte göra det i dag?
För om det inte kommer någon morgondag, kommer du att ångra dig resten av ditt liv.
Ångra att du inte tog dig tid till ett leende, en pratstund, en kram, en kyss.
Därför att du var för upptagen för att uppfylla vad som skulle visa sig bli den personens sista önskan.
Så krama hårt om den du älskar i dag, dina vänner, din familj, och viska i deras öron hur mycket du älskar dem och vill att de ska vara hos dig.
Använd tiden till att säga
”ursäkta mig”,
”snälla”,
”förlåt mig”,
”tack”
eller kanske
”det var ingenting”,
”det gör ingenting”.
För om det inte finns någon morgondag, finns det ingenting du behöver ångra i dag.
Det förflutna återvänder inte och framtiden kanske aldrig kommer.10
Låt oss i dag ge uttryck för vår kärlek till vår make eller maka, våra barn, våra bröder och systrar. Jag vet att Gud lever. Jag vet att Jesus är Kristus, vår Frälsare och Återlösare. Jag vet att Joseph Smith är Herrens profet och att Gordon B Hinckley är Guds levande profet här på jorden. I Jesu Kristi namn, amen.